om gatufotografi i smyg utan att synas, publicering, skyddad identitet - enskilda personers integritet - livet på gatan
Tommy, som jag mötte på gatan i Göteborg fick jag lov att fotografera
och lov att publicera
vi fick ett långt prat om just människor som försöker fotografera honom i smyg
hur jobbigt det är att tyckas vara allmän egendom pga sitt utseende
hur reagerar en person som just blivit fotograferad
utan sin vetskap
över
att se sig själv publicerad på sociala medier
en person med skyddad identitet blir synlig
dom blir fler och fler
vem tar ansvar för det, eventuellt ett förstört människoliv
regel idag:
GDPR gäller vid publicering av bilder på nätet. I sådana fall måste en intresseavvägning göras för att avgöra om bilderna kan läggas ut. Man får då väga personens intresse av att publicera bilden gentemot personernas intresse av att inte bli exponerade.
ett sätt är ju att fråga
ta kontakt och ansvar
"men då blir ju inte bilden som jag vill, säger fotografen
jag vill fotografera människor som inte ser att jag fotograferar just dom"
min erfarenhet, som är liten
har i alla fall visat mig att det är möjligt
det är möjligt att tas vid, få bekräftelse och publicera utan att någon råkar illa ut
kanske kan gatufotografin utvecklas när gäller focusering på enskilda personers ansikten
samtalen äga rum på gatan
vi lever i en otrygg värld där vi möts
där tilliten måste bevaras
inte luras och svika
/inger
Vad beträffar GDPR bör du nog läsa på litet. Här t ex: https://www.fotosidan.se/cldoc/lagochratt/sa-paverkas-du-av-gdpr.htm
Nu skall vi komma ihåg att GDPR inte ogiltigförklarar den tidigare svenska lagstiftningen på området - inte på något vis.
Publicerande av kränkande fotografering i offentligheten är fortfarande lika olagligt som det var tidigare. Intrång i privatlivet är fortfarande olagligt, ofredande är fortfarande olagligt.
Vad som verkligen är kränkande avseende fotografering på gatan, finns det ännu dåligt med prejudikat om. Jag ser fram mot en ordentlig bedömning i domstol, som då definierar saken. Då hoppas jag att man kan trycka till dessa egotrippade troféjagande gatu-paparazzo.
Om man läser mina jämförelser i dess helhet, så är det vissa gatufotografer det handlar om.
Kändis-paparazzo vill tjäna pengar, men triggas av en rätt utpräglad troféjakt. Den sorts gatu-paparazzifotograf jag kritiserar får sin kicks just genom troféjakt. Likheten är rätt uppenbar.
Därav hela denna debatt som sannerligen inte förs bara av mig.
Pilsnergubbarna som fotograferade (utan deras vetskap?) frågade du dem innan du publicerade bilder eller ens vid tillfället? Jag tror att fotade ditt gatufoto med ett 90 mm-objektiv för att du helt enkelt var för feg för att gå närmre.
I Sverige och flera andra länder med vettiga lagar så saknar man i stort sett privatliv i det allmänna. Precis som det ska vara eftersom privat och allmänt har mer eller mindre motsatt betydelse.
Säg som det är, du vill helt enkelt förbjuda gatufotografi som genre om den definieras som oförställda fotografier i det allmänna rummet, mestadels med människor.
Hur vore det att bemöta mina skriverier på ett någorlunda seriöst sätt? Som jag gör dina...
Med vänlig hälsning/per-erik
Hälsningar Lena
skyddad identitet som vid avslöjande kan medföra död
en rent psykologisk faktor vilar i begreppet
"Storbror ser dig"
och har sin grund i ett samhälle som kontrollerar ditt liv
kameror följer dig fysiskt, mikrofoner hör dig
en paranoid hållning till världen runt om oss växer fram
säkert kan dom flesta framkallade känslan vid tanken om övervakning
nu är detta i vårt land inte så
men det förekommer i andra länder
en person, tex du själv, går på gatan
helt i dina egna tankar
på så sätt öppen och oskyddad i din blick och rörelse
inga försvar i ditt psyke, du finns i dig själv
kanske lyssnar på radion eller dagdrömmer
den typen av ansikte en porträttfotograf kanska arbetar för att få fram, öppet och känsligt
som du
så en dag ser du dig själv
som en person
på en sida i ett socialt medium med kommentarer och betyg
fotografen som tagit bilden utan din vetskap
använder dig som sin vara
vars kvalitet fall betygsättas
själv skulle jag bli helt chockad
av ögonblicket då jag ser mig själv som en exponerad bild för andra att se och värdera
jag tror att mitt förhållande till mina fria promenader skulle påverkas
jag tror en viss vaksamhet skulle väckas
för en person med skyddad identitet skulle det få förödande konsekvenser
gatufotografi skildrar livet på gatan
men
har skiftat focus
nu ser det ofta ut som en tävling i att, i smyg, komma åt dom inre delarna av en persons omedvetna utryck
sårbart oh känsligt
ett rent övergrepp
man måste fråga om lov och då försvinner bilden
fotografen måste utveckla en annan strategi
/inger