en dagbok med inriktning på småprat

min egen bild som rehabilitering - ett ytligt djupdyk som är spännande för mig, helt spontant

jag visar gärna vad och hur jag arbetar och tänker

-

det är i den färdiga bilden jag, ibland, kan få ledtrådar till hur livet påverkat mig

den psykiska misshandelns nedbrytande effekter

på mig som människa

början som barn med krigsskadade föräldrar

ingen lätt sak

som gjuten i en porslinsform

en docka

hållen i container

som fortsatte efter tjuguårigt vuxenliv i försök till frihetserövring

med ny trettioårig container

i äktenskap

som dödade det frihets-erövrade livet

livet fanns utanför

mina bilder är spontant utvalda från mitt arkiv

psykisk misshandel

kanske

du inte märker förrän du slutar se och tala

du vet kanske inte vem du är längre

allt går så smidigt

dina vänner och familj kopplas smidigt bort, dom tror du vill det

så fint utifrån sett

så svårt att erkänna

så lätt att blunda

önskan om att ta mitt liv kom fram i en bild mot slutet

egentligen var jag rädd för att bli dödad förstod jag senare med hjälp av psykoterapin

en lång väg att arbeta sig genom, en tunnel att forcera

jag blev gömd på ett hem för psykiskt sjuka pensionärer, ett bra ställe för mig då ingen frågade något om mig

jag har erfarenheter av den typen patienter och är inte rädd

men

dom fem kände att jag inte var sjuk och det medförde många fina samtal

men också rädslor

tre månader

nu är det sex år sedan och jag är med hjälp av mitt bildskapande på väg åt rätt håll

jag får tillbaka minnen och förståelse för vad som hänt, redan med föräldrarna och hur det gav mig biljetten  in i den fortsatta psykiska misshandeln

jag kunde språket redan som barn, för mig var det det normala

så här blir det aldrig mer igen

-

jag ser mig inte som något offer

så var förutsättningarna för mitt liv

bilder kan skapas, användas analytiskt om man vill

eller

 vara något man undersöker, vill visa det vackra i, en resa ett landskap mm

-

bilder är ett fantastiskt medel att uttrycka sig via

/inger

Inlagt 2024-10-26 19:23 | Läst 263 ggr. | Permalink

"jag tror att folk i största allmänhet inte förstår hur ett barndomstrauma påverkar en individ. jag har inte samma trauma som du, utan mitt eget. men jag känner igen mig i delar av det du skriver. tack för att du delar. :)"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Oj, gripande, förfärligt och det får mig att undra om fler har det som du? Du bemästrar uttrycket i bilden, fint och kanske både en livlina och en nödvändighet.
jag tror att folk i största allmänhet inte förstår hur ett barndomstrauma påverkar en individ. jag har inte samma trauma som du, utan mitt eget. men jag känner igen mig i delar av det du skriver.

tack för att du delar. :)
Intressant att läsa och se även att det mestadels innehåller jobbiga saker. Starkt gjort av dig, du är modig tycker jag.
Din blogg har underrubriken ” EN DAGBOK MED INRIKTNING PÅ SMÅPRAT”.
Det du skriver är allt annat än småprat. Det är starka ord, berättelser och texter på blodigt allvar. Mycket berörande, precis som dina bilder.
Allt gott/per-erik
tack för fina kommentarer

/inger
Du har varit med om grymma saker. En otrolig berättelse i text och bild. Mycket starkt. Nu kan jag bara hoppas att det värsta är över och att du får en dräglig framtid. Förhoppningsvis kan bildskapandet vara en del i läkeprocessen.
Hälsningar, Bjarne