att läsa andras texter, att kommentera bilder med egen text

plötsligt förstår jag att 

det finns

flera olika kategorier

när det gäller fotograferandet

vilka man vill

eller inte vill

skall kommentera

dom bokstavstrogna 

som jag inte kan kommunicera med

vi skriver på olika språk

dom  som

inte gillar att,

jag  lägger ut min text

om

vad bilden ger mig för associationer

det duger inte

dom som tycker om att skapa bilder

utifrån egna förmågor

det är ibland

som om 

att det finns

en slags rätt eller fel

en hierarki

kan jag kommentera den eller den

tänker jag ibland

och

blir lite mörkrädd över kategorisering

bara en undran

en dag då korven

kanske

kostar en tia

på Kommersen

som revs

men finns i minnet

och

på bild

/inger

Dans blåsippor dansar - mina trossar sjunger

färggrannt  på olika sätt

blåsipporna väcker vårkänslor och minnen

jag kan minnas min lilla hand plocka bukett till mamma

glädjen över att se dom i vas på bordet

stoltheten i mitt lilla bröst

nu är jag vuxen

blåsippor får inte plockas mer

men dom finns där och dansar i sol och vind

minnena finns kvar i handen och bröstet

men, något dåligt

vändes till något bra idag

en förtöjning höll

trossarna till mitt skeppsskrov höll i den känslomässiga stormen

det blev stiltje

fast förankring

då kom trossar och skrov från min bild väl till pass

in i PS med den och en annan och  lite ritande

så var saken biff

för mig som hittat mitt uttryck för min glädjekänsla

/inger

bilden skapas i betraktarens öga, sa Mark Rothko - Guernica då frågar Picasso

Picassos Guernica

kräver att du vet vad Guernica är och vad bilden visar

en klart politisk bild över den av italienska fascister och tyska nazister sönderbombade staden

en bild av skräck med ljud i Spanien 1937

ett budskap som väckt fredsälskande människors känslor över hela världen

ett klart ställningstagande krävs av dig som betraktare för att bildens mening kan framstå,

annars du kanske tom förnekar händelsen på samma sätt som vissa förnekar förintelsen

bilden skapas i betraktarens öga

vet du inget så ser du inget

annat än fult eller snyggt

förnekar du, ser du inget alls men kanske vill slå sönder

den som skapat eller budskapet

Mark Rothko går längre i de krav han ställer på beteraktaren, rent själsligt som en möjlighet till abstraktion

där du är ensam med dig själv

som klassisk musik eller jazz tex

det kräver en annan mogenhet och insikt

inget igenkännbart, färgerna med otydliga övergångar

kräver att du är öppen för andra skikt inom dig själv

att du har förmågan att njuta och drömma dig bort

dom här två uttrycken, tycker jag, påverkar betraktaren starkt - omedelbart för den ovane bildtittaren kan dom väcka rädsla

även vrede

båda med sina krav på betraktaren som ligger i uttryckets natur

båda uttrycken kan samtidigt eller var för sig

väcka aggressivitet, förnekanden 

eller uttryck som "vilket djävla kladd, det kan ju ett barn göra"

dom kan väcka en politisk, mänsklig insikt och intresse för  historien

dom kan väcka drömmar om vad som helst och nå något inom sig själv

så är bild, uttryck för mig

inget jag bara konsumerar

jag vill bli berörd på något sätt av bilder

jag tycker om när bilden väcker en berättelse, minne i mig att tänka vidare på, utveckla

så här tycker jag om bild och konst i det stora, och det står jag för

/inger

men, en konstutställning skall väl visa konst

vad är då konst

eller

vad är ett fotografi

jag visar här ett fotografi - taget på en konstutställning

det kan bli svårt

om en tillhör den gruppen personer som tycker att konst och fotografi skall visa något man känner igen/förstår och tycker är fint

det växer fram en motsättning

det där är väl inte konst - det här är konst

kulturministern sa igår att särarter får stryka på foten

kultur, konst utövare

skall vara entreprenörer

allt skall sälja

/inger

en insikt uppenbarade sig - idag, alldeles nyss

att

under min målartid

med abstrakta akvarellbilder

under min 65 åriga foto-tid

skulpturer

har jag ständigt

sökt

att pressa fram

liv ur något dött

mina fotografier på utställningen

gav mig igår

en tydlig insikt

om

just mitt sökande

jag söker livet, ljuset i mina fotografier

jag försöker pressa fram minsta strimma av liv

ur

det jag fotograferar

nu förstår jag att det är

en illusion

jag gläds åt,

när det, som jag känner, lyckas

samtalen om mina bilder väckte något hos mig, ett nytt sätt att se med andras ögon - besökarnas

vad gör jag nu med detta

tid till att förstå

tid att begripa att nya tankar kan formuleras

utifrån nya förutsättningar

en ny form för uttryck kanske finner sin väg att formuleras

det blir spännande, jag är helt öppen för vad som kommer

nej, nu åker jag till Galleriet, sista dagen och jag kan se det som var och glädjas över den tiden

jag är verkligen glad över denna nya insikt, jag tror jag förstår en del av den

egentligen en hel del

uppväxtvillkoren präglar en människas hela liv, men insikter kan förändra en hel del 

/inger