Sam Carlquist

poet

Jag har aldrig studerat - varken litteratur eller konsthistoria.

Har aldrig varit i närheten av universitet, högskola eller skrivarutbildning..

Det finns inte ett uns akademi i mitt förhållningssätt till skapande.

När jag hör musik, ser en målning, ser en film, en dans- eller teaterföreställning, läser en roman eller en dikt

frågar jag mig aldrig vilken annan skapares verk det påminner om, liknar, antas påverkat av.

Jag ser och känner det som finns att se och känna; uppfattar det jag förmår.

Och som jag läser skriver jag.

Med kroppens minnen, med själens spöken.

Med driften att skriva för att förstå.

Och med den förmätna tron att jag har något att berätta.

Precis som du har.

Någonting inom oss liknar någonting inom andra.

Och kanske mår vi för en stund bättre när vi känner det.

Därför finns språket; papprets och pennans minspel

Därför kan ordet Kyss kännas på pannan, munnen, i nacken.

Jag tror på det jag måste tro på.

Språket.

Erfarenheten.

Berättelsen vid lägereld och sängkant.

Ansvaret att föra tilliten till människan vidare till människan.

Vi är varandras Påminnare.

Det finns sämre uppdrag.

Anna Clarén

8 augusti kl. 15:53 ·

Veckans Bildspråket. En podd av Göran Segeholm!

som Sam Carlquist tänker

tänker jag

och många andra

/inger