en dagbok med inriktning på småprat
allt prat om den rent tekniska kunskapen ang kameran och själva fotograferandet
har jag lämnat därhän
inte grundat överlägsna kunskaper
eller
ren mallighet
utan av rent fysiska skäl
en fungerande arm
oförmåga till objektivbyte
problematiska motivval, alltid spontana när något dyker upp, slå till
dessa skäl
har fört mig ut i kompaktvärlden
spännande att utmanas med oplanerade motivval
och
hur det har gett mig nya sätt att se
icke att förglömma mångas käpphäst
jag har allt automatiskt
allt
utom själva knapptrycket
frihand, alltid
så skönt att det finns teknik
så skönt att slippa tänka på tid, bländare mm
denna bild spontan vid fotandet av något annat
fri hand
dagsljus
jag tycker om den
/inger
Inlagt 2024-08-17 14:28 |
Läst 458 ggr. |
Permalink
om man är nöjd med det
/inger
det är ju däremot fotografen som bestämmer motiv och utsnitt
så du gör ju ändå din egen bild
/inger
Jag tycker att det ger mig en säkerhet i fotografin, att hantera de tekniska faktorerna. Att ha kontroll på vad jag håller på med. Att inte bara trycka och låta "någon annan" ta över. Jag tycker att det är kul att fotografera.
Somliga väntar på självkörande bilar. Jag fattar ingenting. Jag tycker att det är kul att köra bil.
Tur att det finns sådana som du Torbjörn, som kan tolka ut saker och ting, och som kan förklara - och som är så väl insatt i begrepp som "oförskämd" och "empatilös".
jag har fotat i sextio år
slutade tycka det var kul med ljusmätare och annat för mycket länge sedan, tyckte att det jag kände och såg blev bra bilder
min egna kontroll räckte för mig
nu låter jag apparaten bestämma
jag älskade att köra bil - aldrig självkörande
/inger
skriver du som just uttryckt ditt kontrollbehov
jag förstår att du tycker det är störande
med
en
text
som inte är som den skall vara
jag använder en hand förstår du
och
har utifrån det
utvecklat ett sätt att skriva
som
passar mig
jag tackar Torbjörn Olsson som kände behov av att hjälpa dig
förstå vad jag skrev om
/inger
bra fungerande automatik
/inger
porträttet är inte själv....
men min ena assistent som just hjälper mig med något jag fotade vid bordet
bara spontant sa hon ja och lämnade det mesta öppet i sitt ansikte
jag känner mig glad över att att ha fått möjlighet att fånga en sådan oskyddat öppen blick och ansiktsuttryck
hon blev själv först lite skakad av det att inte se ut som hon gör i spegeln
att bli varse skillnaden gör ju vi som bara är vana vid spegelns självbild och aldrig tar selfies
en intressant glipa mellan två sidor av samma bild
/inger
Jag minns en lektion för hundra år sedan på Strömholms gamla Fotoskola. En Leica, en oöppnad Tri-X (de var förpackade i skruvburk på den tiden) och sittandes längst upp på en två meters målarstege.
Dessutom med högerhanden innanför bältet bakom ryggen, enarmad alltså.
Uppgiften var enkel: LADDA KAMERAN!, på under en minut.
Och Strömholm med ett illmarigt leende som stod nedanför och skakade på stegen så fort någon verkade gå i mål på utsatt tid.
Alla utom en gav upp, nån tyckte det var mobbning, ytterligare en (jag) började grina, rädd för att ramla ner.
HON som klarade uppgiften med hjälp av hakan, armhålan, tänderna och ett rejält gäng svordomar blev med åren en framgångsrik pressfotograf med världen som arbetsfält.
Så Kämpa på Inger!
Kamera hit och kamera dit. Det är ändå bara bilderna som räknas.
Och text och bilder är något som du kan!
Allt gott/per-erik
kul att höra om Strömholms fotoskolas , ibland, hårda prövningar
men det uppstår oftast ganska spännande situationer, ibland blir jag arg som slutar med skratt över situationen
bilden blir av det som finns möjlighet för, inget jag bestämmer eller kontrollerar
tack för din kommentar som innehöll både privat och en komplimang om mitt
tack för det
/inger