Jag misslyckades innan jag ens försökt...
Igår var första gången som jag var riktigt deppig/nere sedan jag började med medicin mot ångest. (Jag vill även poängtera att jag under min "sjukdomstid" aldrig var deprimerad, utan alltid glad och positiv i grund och botten).
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag eventuellt skulle börja på World Of Shape och förhoppningsvis gå ned "de där extra kilona" som plågat mig de senaste två åren.
Faktum är att jag nog mer eller mindre hade bestämt mig för att börja World Of Shapes Kick-Start program den 1 september. Jag var på så gott humör efter deras informationsmöte på mitt gamla gym i måndags. Jag riktigt längtade efter att äntligen göra någonting åt det som hindrat mig från att vara 100% lycklig.
Men redan efter några timmar insåg jag dock att jag aldrig skulle klara av det, inte "på egen hand" i alla fall. Jag har blivit alldeles för beroende av skräpmat, godis, snacks och framför allt Pepsi Max. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är matmissbrukare!
När jag tänker på att jag inte skulle klara av att vara utan Pepsi Max i 30 dagar blir jag nästan rädd för mig själv. Vem har jag egentligen blivit? Jag som alltid haft stenkoll på allting och en enorm karaktär. Gav jag mig fan på någonting, så utförde jag det alltid på ett eller annat sätt. Men sedan jag började med Fluoxetin har min hjärna förändrats. Främst till det bättre, men inte i detta fall. Kanske är det så att man inte "får" vara helt lycklig... Självklart är jag hellre lite överviktig än har ångest och jag vill definitivt inte byta medicinsort, även om den skulle göra mig smalare. Det helvetet går jag inte igenom igen!!!
Hur som helst, på måndag skall jag (och svärmor) börja på gym igen och då tänker jag bara köra kondition och kaloriförbränning de första veckorna. Så någonstans där inne finns "den gamla Milla" kvar trots allt, än har hon inte gett upp...
Maten blir steg nummer två.
Kramar till Er alla från mig och tack för att Ni finns.
Milla
Här en text i repris. Jag borde läsa den oftare...
En varningsflagga borde dyka upp när man döper en hund utifrån ett sjukligt behov efter en dryck som består av socker.
Kommer du verkligen att klara av att träna eller kommer du att lägga av efter en vecka och sitta på balkongen med en god Pepsi tillsammans med Pepsi och prata om Pepsi.
Du har samma symptom som flertalet alkoholister och jag tror inte du kan åstadkomma under på egen hand, sök hjälp om du vill komma ifrån ditt Pepsi-beroende, hår på FS finns det mest troligt ingen som kan hjälpa dig.
Vad säger din man, är han medveten om problemet?
Mvh Milla
Jag och min fru drack otroligt mycket Cola, tror det gick åt en 1,5l per dag och detta höll vi nog på med i en 10år. Sedan tänkte vi varför lägga ner pengar på detta, vi har börjat med att göra en kanna te på kvällen istället eller så tar vi kallt vatten med lite lime eller någon hemmagjord saft, fläder eller liknade.
Vi har inte köpt hem någon Cola nu på 3-4år
Jag säger som Mikael. Sök hjälp, det finns beroendekliniker och du bor ju i Stockholm så det borde inte vara så svårt att hitta en.
Jag blir också orolig när du gång på gång ropar på hjälp här på fotosidan. Vi fotar, är inga samtalsterapeuter,så hjälp det ska du söka någon annan stans.
Hur mår du egentligen ?
Marianne
Mitt Pepsiberoende skyller jag absolut inte på medicinen, det hade jag långt innan dess. Däremot har mitt sätt att äta förändrats. Tidigare blev jag till exempel lite "äcklad" om någon slickade av smöret på en smörkniv, nu skulle jag vilja ta en sked och äta smöret direkt ur förpackningen! Jag antar att de flesta här på Fotosidan inte är fotografer till yrket, och under de tre år som jag har bloggat här har jag fått enormt mycket hjälp och stöd från medlemmar. Har man varit abretslös i 20 år och dessutom levt instängd i sin lägenhet med ångest har man en inte alltför stor bekantskapskrets. Jag har funnit många vänner här på Fotosidan och jag tror att de flesta som läser min blogg vet att den handlar om allt mellan himmel och jord, absolut inte bara foto. Till sist, förutom att jag gått upp i vikt mår jag TOPPEN, jag är ångestfri och har ett perfekt liv för tillfället! Hoppas Du fick svar på Dina frågor.
Milla
Jag skulle ju hellre vilja säga till dig att skita i att ta bort nappflaskan ;) - för att klara av att ta bort allt annat så kanske den måste hänga kvar ett tag till.
Som jag skrev i ett annat inlägg för några dagar sen kör jag LCHF o äter 15-max 20 kolhydrater om dagen o det är inte mycket men min cola light (sodastreams essens) dricker jag ett par tre glas av varje dag. Man måste inte vara talibanbantare för att gå ner i vikt! Har tappat 6,4kg på 4,5v colan till trots!
Testa det här, du blir av med ditt sötsug jag lovar! Du kan köpa en pizza så ofta du vill, ät fyllningen o pizzasalladen o bli PROPPmätt! Ge det en chans! Träna också givetvis, så mycket du vill! Björn Ferry vann sitt senaste OSguld med LCHFkost! Heja dig!!
Börja med att minska konsumtionen av pepsi och "skräpmat", tänk inte sluta helt.
Och vi som läser din blogg är inte bara foto-intresserade utan har hittat hit av helt andra skäl. Så fortsätt du att skriva om vad du vill.
Sjukvården har jag inte speciellt stort förtroende för, tycker att människor med verklig erfarenhet tillför mycket mer.
Kram!
Tack rara Du för Din gulliga kommentar!
Jag behövde verkligen den!!! :o)
Sköt om Dig och ha det så bra.
Kramar Milla
Nu var det ett tag sedan. Jag hoppas du har det bra. Här är det relativt okej. Under sommaren har jag varit på strålbehandling ingen. Men men annars väl. Jag jobbar deltid på en byggdegård och letar upp och skannar gamla bilder..
Dina matproblem är du inte ensam om. Det är ett enormt problem i psykiatrin. De gamla medicinerna gav biverkningar som skakningar, och de nya ger hemska vitkökningar. Värts är neuroleptikan. En tjej som var så söt och fin blev som en enorm öltunna på bara ett år.
Det finns egentligen ingenting att göra än att kämpa i mot så gott du kan. Mat kan bli ett tvångsbeteénde, tyvärr.
Jag önskar dig lycka till och ett litet steg är bättre än inget alls.
Kram
Henrik
Visst, antidepp kan ta bort ångest, men de tar också bort så mycket annat, såsom motivation, intresse för omvärlden, passion, fokus, minne, klarhet, etc. Jag hade inte velat vara "nöjd" om mitt liv ändrats till det sämre och jag gått upp 20 kilo på två år, då hade jag velat känna lite positiv stress, så att jag fått saker gjorda.
Ett tips är att gå in på sajten www.paxilprogress.org där kan du få hjälp både med alla de biverkningar och skador fluoxetine gett dig, samt stöd art hitta tillbaka till motivationen till livet och till viktnedgång.
Psykofarmaka är helvetet på jorden, det skapar både självmord, fetma, skolskjutningar, ökad ångest, personlighetsföräbdringar, etc. Vissa läkare vågar vara öppet kritiska mot (främst) antideppmediciner, medan vissa läkare stödjer läkemedelsindustrin för att det är "enklast".
Mejla mig gärna om du vill, jag har varit i din sits.
För övrigt önskar jag dig en trevlig söndag! Kram
Jag mailar dig väldigt gärna, men då behöver jag din mailadress ;o)
Kram Milla