Att hämta posten...

Jag tänkte jag skulle försöka förklara för de personer som tvivlar på att det är svårt att leva med den problematiken som jag har. Ta bara en sådan enkel sak som att hämta posten...

Det börjar redan när jag vaknar, tankarna "undra om det kommit någon post idag", "jag måste ju hämta den" osv. far runt i skallen på mig. Timmarna går och jag drar mig in i det längsta för att gå ned till postfacket vi har i fastigheten där jag bor. Ibland klarar jag inte av det alls, då får posten ligga tills jag kan ta mig dit och ibland får min man ta den på vägen hem från jobbet (notera att han jobbar på sjön varannan vecka, så ibland kan det dröja flera dagar innan jag hämtar posten). Ibland går jag ned mitt i natten, då är jag nästan säker på att jag inte stöter på någon granne i trapphuset. Jag måste alltid "göra mig i ordning/klä på mig" för att gå ned i morgonrock eller liknande skulle jag aldrig göra. Helst är jag sminkad, men ibland har jag gått osminkad och då är jag livrädd för att jag skall stöta på någon jag måste stanna och prata med...

När jag klätt på mig och (oftast) sminkat mig tar jag så steget utanför dörren. Jag hoppas att grannen inte skall stå på sin entrébalkong, för då vill jag inte gå ut, så jag öppnar först dörren på glänt för att lyssna om jag hör några människor där ute. Gör jag det stänger jag dörren och gör ett nytt försök lite senare. Är det däremot tyst vågar jag mig snabbt ut, jag slänger en blick in till styrelserummet för att se att ingen är där och "kusten är klar" innan jag öppnar entrédörren till balkongen och går ut i trapphuset. Väl där stannar jag igen och lyssnar om någon befinner sig i trapphuset eller om hissen är på väg upp eller ned. Är så fallet, går jag tillbaka och proceduren börjar om...

Är det dock tyst i trapphuset och ingen använder hissen, går jag fram till fönstret vid hissen för att se om någon är på väg in genom entrén. Samma sak där, lyssna, vänta och eventuellt börja om. Är det ingen som är på väg in trycker jag med ena armbågen på hissknappen (för att inte få baciller på fingrarna) kliver in i hissen och trycker ännu en gång på hissknappen med armbågen (eller en bit tyg). Jag är totalt lamslagen och livrädd över att någon skall kliva in i hissen och åka med mig samtidigt (speciellt om jag inte har sminkat mig). Jag är dock uppfostrad att alltid se folk i ögonen och hälsa, så det gör jag alltid! Till och med när folk inte tittar på mig eller hälsar. Min pappa lärde mig att "det är bättre att hälsa två gånger än ingen gång alls".

När hissdörren går upp och jag är nere vid entrén tar jag en snabb titt åt både höger och vänster för att se att "kusten är klar" sedan halvspringer jag fram till brevlådorna, låser upp facket så snabbt jag bara kan och fullkomligt sliter ut posten. Sedan kastar jag igen luckan och låser, har jag tur hinner jag smita in i hissen innan dörrarna stänger. Har jag otur måste jag trycka på ännu en knapp (givetvis med en armbåge eller en bit tyg) för att sedan slänga mig in i hissen. Samma sak som när jag åkte ned... Hoppas, hoppas ingen skall åka med...

När jag kliver av på min våning tar jag en snabb titt så att grannen inte kliver ut genom dörren, sedan öppnar jag min entrédörr och kollar så att nästa granne inte är ute på balkongen. Är de där hälsar jag snabbt på dem och sedan försvinner jag raskt in till tryggheten. Det första jag gör är att tvätta händerna, sedan sätter jag mig ned för att "pusta ut". Allt detta bara för att hämta posten! Förstår Ni då hur det är att leva med ångest/oro och fobier? Tänk alla utmaningar, "faror", baciller och olika uppgifter man måste utsätta sig för dagligen... MEN jag gör det (i alla fall nästan jämt) och även om det tar lite längre tid för mig ibland ;o)

Kram Milla

Teckning: Camilla Thieme

 

OBS! Hoppas ingen tar illa upp, det är inte min mening.

Jag vill bara förklara hur min vardag ser ut.

 

Man häpnar...

Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen och diskuterat möjligheten till arbetsträning samt anställning med lönebidrag. Efter att ha spenderat två timmar (en timme idag samt en timme förra måndagen) med att tala om hur dåligt jag mår, att jag inte kan arbeta någon annan stans utom från hemmet, nekar de ändå mig att arbetsträna hemifrån. 

Jag blev dock erbjuden att arbetsträna (var är inte klart ännu) på deltid för 1200 kr i månaden!!! Jag skulle alltså tjäna ca 15 kr i timmen... Känns som ett hån, inte humanitärt. Hur skall jag klara mig på så lite pengar? Finns knappast någon människa som klarar sig på den summan. Det värsta är ändå all ökad ångest/oro och alla sömnlösa nätter som det skulle medföra. Jag gör det bara inte! En del människor kan få resterade belopp från de sociala, men det gäller inte mig eftersom jag är gift (att min man och jag har separat ekonomi tar de ingen som helst hänsyn till).

Många ser nog arbetsträning som en bra början att komma ut i arbetslivet, att få träffa människor, känna sig behövd, göra nytta och övervinna sin ångest osv. Det gör jag också, men jag är inte där ännu. Jag fixar det inte i dagsläget. Dessutom skulle jag känna mig som en slav. Skall man inte uppmuntra människor när de försöker arbeta istället för att utnyttja dem och behandla dem som skit? Ursäkta uttrycket.

Kvinnan på arbetsförmedlingen föreslog till och med att jag kunde starta eget!!! Jag som inte ens kan tala i telefonen, inte har någon kunskap om någonting, har social fobi, extrem bacillskräck mm. Hur i hela friden skulle det gå till???

Så dålig som jag är idag har jag inte varit under mina 18 år som sjuk. Jag är helt enkelt inte redo att arbetsträna. Jag behöver bli sjukskriven, få vård och tid att läka, så att jag så småningom kan återvända till arbetslivet i sakta tempo. För fem, tio år sedan kanske jag hade fixat att arbetsträna, men inte nu! Jag vet bara inte hur jag skall få myndigheterna att inse det... Några förslag?

Kram Milla (som börjar tappa allt hopp)...

 

Många hinder är svåra att ta sig över...

Foto: Anders Ericsson

SANT eller FALSKT...

 

Hittade denna (onödiga?) information på någon dagstidning på nätet för en tid sedan :o)

Kram Milla

 

En portion ris ger mer än dubbelt så stort klimatutsläpp

som en portion potatis.

SANT

 

Fruktsocker är nyttigare än vanligt vitt socker.

FALSKT

 

Matens belastning på miljön uppstår huvudsakligen vid transporterna.

FALSKT

 

Det finns inga genmodifierade livsmedel i svenska livsmedelsbutiker.

SANT

 

Mineralsalt är nyttigare än vanligt salt.

SANT

 

Det är inte bra att bada efter maten – man kan få kramp.

FALSKT

 

Alla livsmedelstillsatser med E-nummer är godkända av EU.

SANT

 

Småskalig tillverkning av livsmedel är bättre för miljön

än storskalig tillverkning.

FALSKT

 

Fullkorn och fibrer är samma sak.

FALSKT

 

Ekologiskt kött är mer klimatsmart än vanligt kött.

FALSKT

 

Mjölk är fritt från tillsatser.

SANT

 

Grönsaker som värms i mikro förlorar mer näring

än om man värmer dem på spisen.

FALSKT

 

Sylttillverkarna tillsätter ofta äppelmos i lingonsylt –

för att pressa kostnaderna.

FALSKT

 

Lättmargarin innehåller plastkulor som mjukgörare.

FALSKT

Den snodd man hittar i ett rått ägg är början till ett kycklingembryo.

FALSKT

 

Ljus choklad innehåller fler kalorier än mörk choklad.

FALSKT

 

Systembolagets sprit innehåller kräkmedel.

FALSKT

 

Det är vanligt med industriella transfetter i våra livsmedel .

FALSKT

 

Fryst mat innehåller mycket konserveringsmedel.

FALSKT

 

En tand som läggs i Coca-Cola är upplöst på ett dygn.

FALSKT

 

Att medellivslängden har ökat mycket de senaste 50 åren beror huvudsakligen på att vi har så bra mat.

FALSKT

 

Importerat kött kan märkas med ”ursprung Sverige”

om köttet är packat eller malt i Sverige.

FALSKT

 

 

 

Monokrom...

 

Jag har blivit helt frälst i att fotografera i monokrom :o) Alla motiv gör sig inte bra i det, men en hel del! Brukar Du fotografera i monokrom? Vad tycker Du om det? Berätta gärna!

Kram Milla

Dessa bilder tog jag när jag var på Skansen.

Foto: Camilla Thieme

 

 

På jakt...

Jag är på jakt efter en svart plånbok i skinn med nitar eller strass på :o) Jag hittade en snygg på Åhléns, men de hade klistrat på nitarna alldeles snett, så jag ville inte köpa den (och naturligtvis fanns det bara en enda plånbok kvar i just det utförandet)!

Har Du något bra tips på var det finns mycket plånböcker? Gärna med nitar eller strass :o) Berätta gärna! Jag ÄLSKAR nitar och strass!!!

Har man inga pengar, så kan man ju ha en fin plånbok i alla fall... Hahaha ;o)

Kram Milla