Ångest är en sjukdom liksom lunginflammation. Mot lunginflammation ger man medicin och mot ångest ger man också medicin. Helt normalt. Vad jag kan förstå har du svår ångest och är alltså i mycket stort behov av medicin. Mer behöver inte sägas.

- Är de beroendeframkallande (säkert olika från preparat till preparat).

Antar att vi nu talar om SSRI preparat och inte benzo, och då är svaret den att medicinarna säger att det är de inte. Och det är de väl inte på samma sätt som t.ex. alkohol. Men psykologiskt skulle jag säga att de är beroendefrankallande. Jag träffar rätt många som gått på dessa piller i många år, och som inte längre tycker/tror att de hjälper ngt, men som säger: Jag vågar inte sluta, för tänk om jag då mår sämre...

- Blir man mycket sämre en tid när man precis påbörjat sin medicinering?

Det är väldans individuellt, men det är sällan det är mycket. Att man får lite känningar av ngt i början får man väl räkna med.

- Mår man illa (spyr) av dem?

Lite illamående är hyggligt vanligt. Aldrig hört talas om att man börja spy. (Dessutom ska det till väldigt mycket för att börja spy. Att spy är för det mesta viljestyrt och inte ofrivillig som det flesta kräkfobiker verkar tro. Då räknar jag bort om man är rikitigt ordentligt (somatiskt) sjuk. Många som är rädda för att kräkas lyckas låta bli, t.o.m. när de fått vinterkräksjukan..)

- Kan man gå upp i vikt? (Alltså av själva tabletten, inte för att de ökar aptiten).

Det är individuellt, men det är vanligt att man går upp. Lite olika vanligt på olika preparat. Om det har ngn ev. påverkan på hormonerna/ämnesomsättningen får ngn annan uttala sig om. Hur som helst är det svårt att inte påverkas om det blir vajsing på ens egna mättnads känsla.

- Är tabletterna dyra?

Ja, men de omfattas väl av högkostnadsskyddet, så när man betalat en tusing, eller vad det nu är, så de väl "gratis". För samhället är de sjukt dyra.

- Andra eventuella biverkningar?

Ja, ofta olika varianter på vanliga ångestsymtom. Vanligt är yrsel, sömnpåverkan, svettningar, hjärtklappning m.m. Läs på fass.. Många säger också att de tar bort de värsta "dalarna", men också topparna. Frågan är om det är värt att i mindre utsträckning kunna känna sig glad, engagerad, lycklig m.m.

Min kommentar är att jag som psykolog (KBT:are) är skeptisk till SSRI-preparat. Träffar allt för många som tagit dem länge, utan att det verkar hjälpa ngt. För många verkar det hjälpa i början, men sedan minskar/försvinner effekten. Men jag kanske träffar ett snett urval, d.v.s. de som de inte funkar så bra för. Personligen skulle jag inte ta dem.

Hej Camilla !

Jag har haft lust att svar på flera blogginlägg, men det är svårt att få tid och dina frågor kräver en del funderande.

Dina tankar om medicin är inget nytt för mig. Du tänker precis som många andra gör runt den här typen av medicinering. Jag hade också svårt att ta medicin regelbundet under en längre tid. Men till sist lärde jag mig att jag måste, om jag ville ge mig själv en chans.....

Bipolär sjukdom, eller manodepressiv som sjukdomen hette förr, innebär tider av onormal upprymdhet och perioder av djup depression. Livet blir ett litet helvette där det inte finns fram eller bak och där det är omöjligt att få ordning på det enklaste saker i vardagen....

För fanns bara ett läkemedel som kunde hjälpa patienter med bipolär sjukdom. Medicinen hette litium och har, hade hemska biverkningar. Men idag finns mediciner som är effektiva och har små biverkningar. Vid behandling av bipolär sjukdom används idag mer lamictal än litium. Den senare medicinen har jag själv och har bra erfarenhet av den. Innan medicin fanns behandlades psykiska problem med tex lobotomi......

Ruggigt ( men nog av hemska historier )

De mediciner som används idag är ofta antidepressiva som saroxat, cipramil, zoloft. Alla de här läkemedlen har nästan inga biverkningar. Det finns fler mediciner tex sobril valium. Dessa ingår i en grupp läkemedel som kallas bensodiazepiner och dom är farliga. Dom skall absolut inte användas vid längre bruk. Dom är narkotika klassade och är beroende framkallande vid längre användning.

Ibland används en medicin som heter Lyrica och som från början är en antiepileptika som har god effekt mot ångest. Det finns även en medicin som heter Efexor som också används. De två sista används ofta vid behandling av
GAD.

Medicinen i sig är inte beroende framkallande, men det är också en formuleringsfråga. Tunga narkotika som heroin och amfetamin anses som beroende framkallande Men de får en människa att totalt överge sitt liv för narkotika. De förstör en individ och hennes liv totalt på bara några månader.
Det gör knappast den medicin du får.

Men tyvärr kräver vissa sjukdomar en livslång behandling. Bipolär är en av dem. Det var tufft att förstå när man var 23 att jag skulle vara tvungen att ta medicin i resten av mitt liv.

Hur länge du blir tvungen att ta medicin är svårt att avgöra och du är den som bestämmer till sist. Alla mediciner har biverkningar men sjukdomen är också ett allvarligt hot. Två faktorer måste vägas, medicin eller fortsatta sjukdomssymptom.

Men efter vad du skrivit skulle jag nog råda dig att i alla fall pröva.

Henrik

Du har redan fått så många bra råd nu men jag lägger till mina 2 cent också... Jag har testat sertralin för depression för x antal år sedan. För mig fungerade det inte, men jag har fått förklarat för mig att det var för att jag gick på för låg dos. Med det vill jag inte avskräcka dig från att prova! Tvärt om, det kan ju mycket väl fungera för dig som det ju Helena berättade att det gör för henne. Tänk om det gör det! Tänk om det fungerar och du kan må bättre! Är inte det värt att testa?
För mig fungerade samtal bättre, och jag är sedan länge depressionsfri :), men då hade jag ju en fantastisk kurator också och nu samma tur med psykolog för min stress/utmattning. Vad jag har förstått på dig har du inte haft samma tur. Kanske Gregor vet någon som är duktig?

Önskar dig lycka till i dina funderingar! Och hoppas på att du träffar rätt personer inom vården, så att du får den hjälp och stöd du behöver.

/Anna

YO!

Följer din blogg till å från och varje gång du berättar om din situation, så blir jag lika överraskad varje gång... Jag menar, när man ser bilder på dig, läser dina rader om fotografering å ditt å datt, så får man definitivt inte bilden av att du är en person med panikångest mm. Tvärtom! Du ser ut att vara hälsan själv!!

Nåväl, jag läste häromdagen i Aftonbladets nätupplaga om en kvinna som haft (har?) panikångest sedan tonåren men som idag har det hela under kontroll. Kom att tänka på din situation, kanske den artikeln med sina tips och hänvisningar kan vara en väg...? Artikeln var mycket intressant, tror du skulle uppskatta den.

Beträffande din blogg-fråga om andras erfarenheter kring ångestdämpande mediciner, så funkade den typen av medicinering väldigt bra i Aftonbladets exempel.

Jag är oxå en person som har ett mycket restriktivt förhållningssätt till "piller", men för den skullen inte en fanatisk motståndare. Jag är i botten naturvetare och tror i det stora på vetenskapen. Trots det så inser jag att i vissa fall måste man nog tillåta ett å annat piller. Människokroppen kan göra ofantligt mycket på egen hand, men ibland behöver hon lite hjälp på traven...

Lycka till i din fight! Så som du tycks känna dig, så kan det bara bli bättre...

Hej jag är 24 år gammal haft ångest i 10 år lider fortfarande
Prövat olika medeciner utan hjälp har du tips om medecin min fråga är hur du blev av med ångesten hur du hanterade det kan du kontatka mig på mejl vore sjukt tacksam