FRANSK RESTAURANGVAGN 1917. DOKUMENTÄRT GATUFOTO MED KVALITET.

Egentligen tog jag min bild som en ren personlig bildanteckning. För mig ett mycket intressant foto ur alla konstnärliga och tekniska aspekter. Men bilden visar också på möjligheten att njuta livet och hitta kreativa lösningar på att få i sig en bit mat och ett par glas vin under anständiga former även om det är krigsår. Till och med kanistern verka vara välfylld. Jag känner nu när jag går igenom mina anteckningsbilder att jag gärna vill dela med mig av just denna. Den innehåller kvalitéer tycker jag som känns ovanliga idag.

Ursprungsbilden tagen 1917 i Paris. Alltså under första världskriget. Min fönsterbild på detta foto som fanns i skylten på ett av Paris fotoantikvariat är tagen den 12 april 2014. En tidsskillnad på 97 år. Hur kommer vår tids dokumentära gatufoto att upplevas om 97 år? Spännande tanke!

PARIS, LÖRDAG FÖRMIDDAG OCH TORGHANDEL. VILKA LIV LEVER VI?

En liten marknad i kvarteren mellan Boulevard Saint Germain och Rue des Ecole inte långt från Panteon. Här finns under några timmar livets goda för kvartersinvånarna. Den äldre damen väljer noggrant sina inköp och den trötta barnfamiljen försöker få det hela överstökat så fort som möjligt. En balansakt i sig som dottern redan lärt sig praktisera. Look no hands!

PLÅTA BRUDAR FREDAG EFTERMIDDAG I PARIS ELLER?

Det gäller helt enkelt att haka på när tillfälligheter bjuds. Jag vet inte om detta tillhör fotokategorin mode, brudar eller kanske gatufoto?

FILDS OF BATTLE - LANDS OF PEACE. STAKETUTSTÄLLNING PARIS. DETTA ÄR MER AKTUELLT ÄN NÅGONSIN IDAG.

Människan, det vill säga mannen oftast, har inte kommit så väldigt långt i humanitär konfliktlösningen. Hot, lögner, styrkedemonstrationer, terror mot folkgrupper inklusive barn är tyvärr inte ovanligt. Mängder av lidande är på något sätt helt i sin ordning och de kackande stridstupparna får hållas. Rikedom, religion och maniska intressen styr långt över den humanism som borde råda. Och politikerna springer efter sina mandat med kappan efter .......

Fotografen Mike Sheil har gjort en belysande  insats genom sin fotojournalism. Han har under 7 år besökt och fotograferat de idag fridfulla och vackra platserna som var  slagfälten under Första världskriget.  Samtidigt visas via historiska bilddokument på de fasor som  30 nationers soldater fick genomlida då på just dessa platser. Han hoppas detta kan vara ett  fredsförebyggande budskap och att det kan skapa dialog mellan generationer. Jag tror att alla sansade människor också vill se denna förhoppning infriad. Och att stridstupparna någon gång influeras och humaniseras.

Just nu finns denna utställning med 79 stora bilder utmed staketet runt Luxemburg trädgården i Paris. Den Franska Senaten som finns här har sponsrat utställningen och det förväntas att över 2,5 miljon människor ser denna gratisutställning innan den 4 augusti då den flyttar vidare till St.Jame´s Park i London.

Grilles du jardin du Luxemburg, 66 boulevard Saint-Michel, Paris

Förstora om du vill fördjupa dig.

Fransk polis bevakar en fredsmanifestation som pågick utmed utställningen.

På andra sidan staketet löpte livet på som vanligt för oss icke drabbade.

HENRI CARTIER-BRESSON CENTRE POMPIDOU PARIS 140410

Jag har sett ett flertal utställningar med HCB men ingen har lyckats ge mig en så "fullständig" bild av denna bildkonstnär som den nu pågående utställningen L´exposition på Centre Pompidou i Paris.  500 bilder visas som alla är utmärkta kopior, antingen gjorda från tiden eller så nära som möjligt när de togs. Förutom bilderna visas filmer från hans samarbete med Jean Renoir och en mängd övrig dokumentation. Allt presenterat i HCB´s historiska tidslinje.

Utställningen visar upp HCB alltifrån hans period med konstutbildning där han lärde de klassiska reglerna för geometri och komposition. Hans intresse för   surrealismen och hans vaknande politiska engagemang. För övrigt så var hans första reportage för den kommunistiska pressen och med klar social agenda som tex att dokumentera när betald semester infördes 1936 i Frankrike. Intressant är också att han under 1935-45 var mer intresserad av att filma än att fotografera och att han under andra världskriget hamnade i fångenskap under 3 år men lyckades så småningom fly och anslöt sig till en grupp kommunistiska motståndsmän.

MoMa gjorde 1947 den första retrospektiva utställning ägnad HCB och här kom idén (på MoMas tak) om att bilda en kooperativ fotoagentur - Magnum. Det var HCB, Robert Capa, George Rodger, David Seymour och William Vandivert i starten. Resten är sedan en mer välkänd historia med hans långa reportageresor för Magnum till bla Indien, Kina, Ryssland och Kuba. Alltid på plats när de stora politiska omvälvningarna satte igång.

Från tidigt 70 tal så blir reportagen färre till förmån för porträtt och landskap samtidigt som han tar upp tecknandet igen. Ett minst sagt långt och fascinerande bildskapande som avslutades 2004. Ett bildskapande som påverkat så många så mycket. Frågan är, finns motsvarigheten idag ??

Trots att utställningen pågått i två månader ringlade köerna långa. Väntetid för att komma in var ca 30 minuter.

Varje dag från 2 mars till 1 april 1937 fanns en bild på ett barn som HCB fotograferat slumpvis på gatan. Rubriken i tidningen löd ungefär - De förlorade barnen. Ett surrealistiskt skämt med allvar. Knappast gångbart idag.

Även om detta inte är en fransk öl så smakade den utmärkt här på Centre Pompidous takterrass efter ett långt och spännande utställningspass.

Utställningen finns kvar i Paris till den 9 juni sedan går den vidare till Madrid, Rom och Mexiko.

Jag rekommenderar denna utställning starkt den har gett mig både perspektiv, djup och väckt förundran. Detta trots att många av bilderna redan finns i min hjärnbark sedan länge.