AMBIVALENS
Ambivalensen har slagit till och jag funderar på vart mitt fotograferande är på väg. Under en period har jag ganska aktivt strövat runt på gatorna för att fånga ögonblicken. Koncentrerat mig på människor och situationer. Plöjt igenom massor med bilder också från andra fotografer inom området. Deltagit i workshops med Alex Webb och Micke Berg för att få input men trots detta hittar jag ytterst få bilder som är riktigt intressanta över tid. Nu känns det som att jag behöver ta en paus och intressera mig för annat fotograferande för att komma vidare.
Lite lösa planer finns så nu får jag se hur det kan utveckla sig och vilken riktning det tar. Just nu sorterar jag hårt i mina arkiv och plockar undan alla bilder som jag inte är riktigt nöjd med. Bestämt mig för att enbart ha kvar bilder som jag verkligen gillar, resten får stryka på foten. I tankarna ingår också att ta färre och inte fler bilder bara för att..
Som sagt, jag får se hur det hela utvecklar sig och om ambivalensen lägger sig. I sig tror jag det är positivt att känna en viss ambivalens. Man skall aldrig vara för säker, åtminstone inte för självsäker.
Jag tror att det uppstår problem om man försöker för mycket, funkar likadant med det mesta tycker jag. För att vara mottaglig måste man nog försöka slappna av och inte söka så mycket, det sökta blir just sökt och inte så bra som regel tror jag. Ett förhållningssätt som funkat för mig är att alltid ha med kameran men släppa kravet/tvånget/behovet att komma hem med bilder. Ibland har jag knallat runt och känt in stan flera timmar utan att det för den skull inneburit att jag plåtat något. Jag tror också att det lätt låser sig om man knallar runt just för att hitta bilder. Man måste nog gilla att flanera i sig och låta bilderna dyka upp om de gör det.
-affe
Kull att du gillade bilden tagen genom ett öppet hotellrumsfönster en sen kväll i Paris.
Mvh/Jörgen
Mvh/Jörgen