Vardagliga betraktelser över fotograferandet, fotografier, att ställa ut och att göra fotoböcker.

Frågor på en utställning

Har just avslutat årets gemensamma utställning med mina kamrater i fotogruppen Fabel. Liksom förra året var vi på Galleri Movitz och besökarna var lika intresserade, kunniga och samtalsintresserade. I år fick jag en hel vägg i rummet längst in för att visa upp bilder ur två av mina bildsviter.

– Och hur många exponeringar är det där?
– ?
– Ja, hur många bilder tog du när du tog den bilden?
– Kanske 6-8.
Först efteråt kom jag på att det egentligen frågan handlade om var hur många sammanläggningar av bilder jag gjort för att åstadkomma den bild jag hängt upp på utställningen. Rätt svar är noll.
Andra frågade om jag tiltat bilden. Var jag stått i förhållande till bilden. För så raka stuprör kan man inte få. När jag berättar att jag beskurit bilden rätas frågetecknen ut.

En annan seriös besökare stod framför min bild av en fasad tagen i Mostar.
– De där husen, de har du väl lagt dit?
– Nej, svarade jag förvånat.
– Inte kullen heller. Det trodde jag, fortsatte mannen som intresserat granskade min bild på mycket nära håll.
– Oj, nej sådant kan jag inte. Jag kan inte bildbehandla, bekände jag.
– Aha, du har fotograferat analogt tidigare. Då förstår jag.

Det är bara att inse att jag mentalt inte frigjort mig från det analoga tänket. Då film var dyrt, bilden krävde eftertanke innan den togs och huvudmotivet för fotograferandet var att visa hur det verkligen såg ut. Noterar också att här på Fotosidan fanns alla olika sorters fotografiinriktningar utom Dokumentärfoto, men det är kanske jag som tittat för snabbt och missat något. Och även om det funnits en kryssruta också för dokumentärfotot, är det sådant jag håller på med när jag är på jakt efter tomrummen? Det som inte syns men finns där ändå?