Tidig tjädertupp

Ett litet skogsparti avskilt av en väg i öster, ett litet villa område i norr, ett mindre industriområde i söder och en sjö i väster. Inte direkt någon vildmark, men där har en spelgalen tjädertupp valt att inrätta sitt revir. (Sen flera år enligt de närboende). Trafiken brusar förbi på vägen men det verkar inte störa honom, men går du för nära så attackerar han omedelbart. Redan första veckan i februari är han igång med sitt spel och några brudar verkar inte intressera sig för hans lilla skogsområde.

Grann är han där han står och glänser i morgonsolen. Vore jag tjäderhöna skulle jag falla pladask för en sådan alfahanne.

Har han månne någon hormonstörning som spelar så intensivt redan i februari

För ett ögonblick försvinner han bakom träden

Gatufoto

Gatufoto har väl inte riktigt varit min grej, men i somras kunde jag inte vara ute i naturen så mycket som jag hade velat. I stället måste jag göra dagliga turer till Gävle för strålbehandling. Mycket tid fick jag då över för att ströva på stadens gator med kamera i hand. 
Där jag gjorde mina första stapplande försök i gatufoto-genren.

Idag lyssnade jag på Fotosidans Podradioavsnitt om gatufoto, vilket jag tyckte var intressant och inspirerande, så jag dristar mig till att lägga upp några bilder då.

Jag stoppade en slant i farbrorns burk ock han verkade acceptera att jag tog några bilder. Var det fult av mig? Att köpa några bilder för en tjuga.

Valaffisch i Jakobsberg

Picknick som störs av plötslig regnskur.

Någon ville inte vara med på bild.

Cruising. Jag föll direkt för den risiga gamla raggarbilen. Hur har den klarat bilprovningen? Att det sen hängde ungdomar både fram och bak på den gjorde inte bilden sämre tycker jag.

Morgon på orrmyren

Bilder på spelande orre är ju knappast något unikt. Internet översvämmas väl av sådana, och varje naturfotograf med självaktning har väl någon gång legat i ett gömsle och tagit sådana bilder.

Men för mig var det något nytt och spännande att ligga i den egenhändigt tillverkade kojan och osynlig betrakta ett naturens skådespel. Nog är det värt att kliva upp i halvtretiden, laga sig en matsäck och i becksvarta natten ge sig ut på myren.
Denna morgon var det dessutom dimma, så jag gick vilse direkt. Det tog mig en dryg timma att ta mig de 150-200 metrarna från bilen och ut till gömslet. Säkert hade jag passerat det på nära håll flera gånger innan jag med hjälp av Google Maps lokaliserade mig och kunde hitta kojan.

C:a kvart över fem landade orrana på myren, väste några gånger och satt sen tyst och stilla i en timme. Efter det  kom spelet i gång på riktigt. Två tuppar spelade på varsitt håll och någon gång ibland så sprang dom ihop bakom samma lilla tallbuske och gjorde små utfall mot varandra, som brottare som söker grepp på sin motståndare. Men inga allvarligare slagsmål. Efter varje kraftmätning gick dom åt varsitt håll och fortsatte spelet på egen hand.

Avståndet till tupparna var lite för långt och dimman lite för tjock för att jag skulle få riktigt bra bilder denna gång.

Strax efter kl. 9 försvinner orrarna med ett brak åt varsitt håll samtidigt som engrå skugga flyger in på scenen och slår ner i en torrtall. Det är duvhöken som har skrämt iväg orrarna. Den sitter där en stund och putsar fjädrarna innan den drar vidare.

Jag tror inte orrarna kommer tillbaka mer denna morron, så jag kryper lite frusen ut ur kojan och går tillbaka till bilen i god sikt.

Men jag återkommer och har jag tur så prickar jag in hönveckan. Då blir det nog mera fart.

Berättelse om en misslyckad häckning

Från tropiska Afrika flög den hit i våras. En liten grå fågel på knappt 20 gram. Människorna har döpt den till grå flugsnappare. Jag vet inte hur lång tid den resan tog, men den har varit tvungen att korsa den väldiga Saharaöknen, sedan medelhavet kanske vid Gibraltar sund , för att slutligen landa i dungen hemma hos mig. Bara det ett naturens under tycker jag.

Där fann den sig en maka (som gjort samma långa resa) att para sig och häcka tillsammans med.De fann en gammal torrgran som hackspettarna gjort lämpliga hål i, för att reda sig ett näste.

Väl kamoflerat och inte lätt att upptäcka om man inte är uppmärksam.

Den 4:e juni såg jag första gången en fågel i boet, som verkar ha använts i flera år. Sedan var där tomt i några veckor. Först till midsommar verkade häckningen vara igång, och jag kunde från mitt gömsle se hur ruvningen fortskred. Emellanåt kom hannen med mat åt den ruvande honan. Ibland slöt hon ögonen som i en liten slummer, men det behövdes bara ett skrik från en björktrast för att hon åter skulle vara på helspänn.

Om en fluga flög förbi vaknade jaktinstinkten och hon ryckte till, men den övervann den och låg kvar på äggen.

Så en dag, den 8:e juli så började den lille grå uppträda oroligt. Hon reste sig upp i boet upprepade gånger och bökade med näbben nere i redet. Uppenbarligen hade ungarna kläckts. Så plötsligt fanns den hannen där. Hur visste den när det var dags? Honan hoppade upp på kanten och hannen började omedelbart mata ungarna.

Här kläcks äggen.

Maken är uppmärksam och är omedelbart på plats när tilldragelsen sker. 

Jag drog mig försiktigt tillbaka med avsikt att komma åter några dagar senare för att följa ungarnas uppväxt. Men när jag återvände den 12:e juli var boet till min stora sorg rivet och inga ungar fanns kvar i boet. Tänk vad tragiskt, att efter en så lång resa och sån möda få allt spolierat.

Vem som var boven kan man bara spekulera i. Kanske en hackspett av samma art som en gång hackade upp bonischen, kanske en kråkfågel eller en ekorre. Någon varelse som också behöver mat till sina ungar. Så grymt fungerar vår fascinerande natur.

Utfluget

Dagen före midsommarafton kollade jag in "mina" fågelbon och ungarna var stora och snart flygfärdiga.

Kaxiga och kavata, beredda att flyga ut i världen

Dagen efter midsommarafton gjordes nästa besök och då var både talgox-holken och björktrastboet tomma. Det är inte utan att jag också kände en viss tomhet, men nu får jag gå vidare och finna andra motiv.

Jag berättade tidigare om den förmodat döda fågeln som låg i botten av holken, under boet. Är det "liket" som bärs ut på denna suddiga bild?