Klövaravinens övre del

Jag tog ledigt en dag från jobbet förut för att besöka övre delen av ravinen vid Klöva Hallar. Det här med att vara ledig på fredagar har blivit lite av en vana på sistone, men det kan jag inte hålla på med hur länge som helst. Nästa fredag är det ju fotomässa i Älvsjö, så där "ryker" en arbetsdag till!

Hur som helst, så ville jag utforska ravinens övre del, eller sydöstra om vi pratar väderstreck. Det blev så att jag hamnade i Klövaravinen även en vecka senare, och det hade hänt otroligt mycket med höstfärgerna på den veckan. Fast det är en annan story, som kommer senare. För er som inte känner till Klövaravinen, så kan jag nämna att den finns på Söderåsen, lite nordväst ut i Skåne.

De fyra första bilderna är inte tagna i huvudravinen, utan längs ett biflöde till Klövabäcken. Jag har dock inte hittat något namn på den bäcken.

Som syns på en del av bilderna, så blåste det en del den här dagen. Man kan fundera på om det ger extra spänning eller blir störande. Det kanske beror på bilden i fråga också, hur rörelseoskärpan ser ut och var i bilden den finns.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

Längs vägen

När jag var ute och sprang en runda i lördags, passerade jag ett ställe med så fina färger att jag bara blev tvungen att stanna och titta. Väl hemma och nyduschad gav minnet mig ingen ro, utan jag blev tvungen att ta kameran och slänga mig på cykeln och ta en bild. Här är den.

Prästkragar och semestern är slut

Nu är semestern slut för den här gången och jag har överlevt en arbetsdag. Jag tog semester även från bloggandet, men nu känns det som att det är dags att börja igen. Däremot har jag inte tagit semester från fotograferandet, så det finns en del bilder på hårddisken att ta ifrån. Det är dock ett digert jobb med att tagga alla bilder, och där är mycket jobb kvar.

De här bilderna tog jag på söndagen när semestern precis började. Jag hade passerat alla dessa fina prästkragar kvällen innan när jag gick med hunden, och morgonen efter var det ingen tvekan kring vad som skulle ske.

#1

#2

#3

#4

Målet var Ale Stenar

I början av juli var vi några kompisar från Hässleholms fotoklubb som gjorde en utflykt mot sydöstra Skåne. Förra inlägget handlade om första stoppet, som var vid Forsakar. Fast det egentliga målet var skeppssättningen Ale Stenar vid Kåseberga. Där var vi tills solen gick ner.

Jag läste på skyltarna att Ale Stenar är den fornlämning som är mest lik Stonehenge i världen. Den har förstås inte lika stora stenar som ligger uppe på varandra som Stonehenge, men likheterna består snarare i layouten och hur stenarna är placerade i förhållande till var solen går upp och ner vid olika tider på året som sommar- och vintersolståndet samt vår- och höstdagjämningen.

#1

Det här var på väg från Glimmingehus till Ale Stenar. Jag körde och behövde bara säga "Ska vi..." innan alla i bilen ropade "Ja!".

#2

I början var det en hel del "turister" vid Ale Stenar, så det gällde att tajma fotoögonblicken om man ville ha bilder utan folk.

#3

Nedanför branten var det fullt av vallmo.

#4

Det blåste rejält, men jag hade kul med kameran. Jag var den enda som klättrade ner, så de andra stackarna fick vänta en stund.

#5

Nu är solen nästan nere, men är delvis dold av moln.

#6

Vid sommarsolståndet går solen ner längs "skeppets" längdriktning. Det här är bara någon vecka efter, så solen går fortfarande ner nära den punkten.

Här har jag testat HDR-funktionen i Lightroom CC (6). Bilden är baserad på tre exponeringar med 2 bländarstegs intervall. Jag tycker resultatet är bra och utan överdriven HDR-effekt. Jag testade även i Photoshop CC 2015, men det blev inte lika bra. Det blev konstiga gröna färgfält nära solen.

#7

Dagens sista bild. Vi är på väg tillbaka till bilen, men jag tyckte molnen var så vackra i kombination med stigen och skeppssättningen på lite avstånd.

På väg åt sydost passerade vi Forsakar

I måndags var jag på utflykt med några fotoklubbskompisar. Målet var Kåseberga i sydöstra Skåne. På vägen stannade vi till vid Forsakar, som kanske är Skånes högsta vattenfall. Det beror på hur man räknar, om man lägger ihop delfall eller om det är det enskilt högsta. Konkurrenten är Hallamölla, som inte ligger så långt bort.

Den här gången tar jag inte med några bilder på huvudfallet. Man hade byggt en fin plattform med utsikt över huvudfallet, eller nedre fallet som det egentligen heter. Fast alla andra tar ju just de bilderna. Jo, jag gjorde det också, men jag utelämnar dem här.

#1

Från plattformen vid nedre fallet, men här riktade jag kameran åt ett annat håll. En del boklöv är märkligt mörka här.

#2

Övre fallets nedre del.

#3

Övre fallet är mindre än nedre.

#4

#5

#6

En vacker ek stod uppe på branten.