Målet var Ale Stenar
I början av juli var vi några kompisar från Hässleholms fotoklubb som gjorde en utflykt mot sydöstra Skåne. Förra inlägget handlade om första stoppet, som var vid Forsakar. Fast det egentliga målet var skeppssättningen Ale Stenar vid Kåseberga. Där var vi tills solen gick ner.
Jag läste på skyltarna att Ale Stenar är den fornlämning som är mest lik Stonehenge i världen. Den har förstås inte lika stora stenar som ligger uppe på varandra som Stonehenge, men likheterna består snarare i layouten och hur stenarna är placerade i förhållande till var solen går upp och ner vid olika tider på året som sommar- och vintersolståndet samt vår- och höstdagjämningen.
#1
Det här var på väg från Glimmingehus till Ale Stenar. Jag körde och behövde bara säga "Ska vi..." innan alla i bilen ropade "Ja!".
#2
I början var det en hel del "turister" vid Ale Stenar, så det gällde att tajma fotoögonblicken om man ville ha bilder utan folk.
#3
Nedanför branten var det fullt av vallmo.
#4
Det blåste rejält, men jag hade kul med kameran. Jag var den enda som klättrade ner, så de andra stackarna fick vänta en stund.
#5
Nu är solen nästan nere, men är delvis dold av moln.
#6
Vid sommarsolståndet går solen ner längs "skeppets" längdriktning. Det här är bara någon vecka efter, så solen går fortfarande ner nära den punkten.
Här har jag testat HDR-funktionen i Lightroom CC (6). Bilden är baserad på tre exponeringar med 2 bländarstegs intervall. Jag tycker resultatet är bra och utan överdriven HDR-effekt. Jag testade även i Photoshop CC 2015, men det blev inte lika bra. Det blev konstiga gröna färgfält nära solen.
#7
Dagens sista bild. Vi är på väg tillbaka till bilen, men jag tyckte molnen var så vackra i kombination med stigen och skeppssättningen på lite avstånd.
Må väl!
Bjarne
Jag var relativt nära tidigare i sommar, men vi hade inte tid att åka dit.
Hälsningar, Bjarne
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
Nr 4 och 6 blir dagens favoriter!
Ha det fint!
/Niklas
Hälsningar, Bjarne
Första bilden har fyra lika stora motivband över bildytan. Dessa band är av olika karaktär och åtminstone de tre nedersta har visst inbyggt intresse. Men det räcker inte riktigt. Bilden känns statisk och kanske skulle detta dragits till ytterlighet genom ett mer statiskt bildformat (4:5 eller 1:1)?
Tvåan visar en vackert böjd rad med stenar där jag antar att stenen i vänsterkanten ska känna som något slags stödjepunkt eller ingång i bilden. Men jag skulle föredra att den böjda stenraden mer fick tala för sig själv och om möjligt helt fortsätta ut i vänsterkanten. Kanske var det andra fotografer/besökare i vägen? Till kategorin petitesser hör definitivt strimman med vattenånga från ett passerande flygplan, vilken skulle kunnat tas bort för en renare himmel.
Den tredje bilden är underbart vacker, såväl kompositionsmässigt som ljusmässigt! Vallmon är underbara färgklickar.
Även den fjärde bilden har det fina ljuset. Blåsten syns både genom vågorna och vallmon i viss rörelseoskärpa.
Femman har också ett trevligt men inte optimalt ljus (som i senare bilder). Bildvinkeln är låg och det ger utrymme för de fina långdragna molnen i olika toner. Men mitt öga störs något av den diagonala ångstrimman som touchar huvudstenen.
Så kommer jag till sexan, där du använt HDR-teknik. Som du kanske kommer ihåg från våra diskussioner är jag allmänt skeptiskt till detta!? Men du har varit varsam i din hantering, dock har bilden i min smak en liten teknisk aura över sig. Baksidan på stenarna känns onormalt ljusa med tanke på den lågt stående guldgula solen och de ganska mörka molnen runt den. Men det är förstås en fråga om tycke och smak! Oaktat detta är bilden riktigt trevlig, inte minst är himlen riktigt vacker (inga ångstrimmor här!). :-)
Bild sju gav inledningsvis inga stora positiva vibrationer, men den vinner i längden i sin minimalistiska framtoning. Det är en udda bild av de mäktiga stenarna, men de bidrar tillsammans med den magiska himlen och det svartvita uttrycket en känsla av mystik och mäktighet!
Nej, nu är det dags för att utkora favoritbild. Det blir trean med sjuan som runner-up. Den sista pallplatsen tar bild sex.
Önskar dig sköna dagar framöver! /Ulf
Även om bild två har du tankar om utsnittet. Jag minns inte om det var turister som var problemet, men jag tror att jag tyckte att jag ville ha en motvikt till den böjda stenraden. Jag har några andra alternativ tagna mer från vänster, men jag gillade ändå den här bäst.
Ja, kondensationsstrimmor är ett gissel! Jag borde övervägt lagningspensel eller liknande här.
Så har vi det här med HDR. Jag måste prova hur långt jag kommer med LR:s reglage på en exponering. Rimligen borde jag fånga mer omfång med tre exponeringar, men skillnaden ändå kanske är försumbar?
Kul att den lite annorlunda sista bilden vinner ditt gillande så pass att den får andraplatsen! Att någon av vallmobilderna skulle hamna överst är kanske inte så förvånande.
Ha det gott framöver!
Bjarne
I LR går det mycket väl att göra justeringar i både två och tre steg uppåt och neråt, skulle vara spännande att veta om det går att hantera kontrasterna i just detta motiv med enbart LR:s normala reglage. Testa mig gärna på ett annat motiv utan att skriva vilken teknik du använt.
/Ulf