Målet var Ale Stenar

I början av juli var vi några kompisar från Hässleholms fotoklubb som gjorde en utflykt mot sydöstra Skåne. Förra inlägget handlade om första stoppet, som var vid Forsakar. Fast det egentliga målet var skeppssättningen Ale Stenar vid Kåseberga. Där var vi tills solen gick ner.

Jag läste på skyltarna att Ale Stenar är den fornlämning som är mest lik Stonehenge i världen. Den har förstås inte lika stora stenar som ligger uppe på varandra som Stonehenge, men likheterna består snarare i layouten och hur stenarna är placerade i förhållande till var solen går upp och ner vid olika tider på året som sommar- och vintersolståndet samt vår- och höstdagjämningen.

#1

Det här var på väg från Glimmingehus till Ale Stenar. Jag körde och behövde bara säga "Ska vi..." innan alla i bilen ropade "Ja!".

#2

I början var det en hel del "turister" vid Ale Stenar, så det gällde att tajma fotoögonblicken om man ville ha bilder utan folk.

#3

Nedanför branten var det fullt av vallmo.

#4

Det blåste rejält, men jag hade kul med kameran. Jag var den enda som klättrade ner, så de andra stackarna fick vänta en stund.

#5

Nu är solen nästan nere, men är delvis dold av moln.

#6

Vid sommarsolståndet går solen ner längs "skeppets" längdriktning. Det här är bara någon vecka efter, så solen går fortfarande ner nära den punkten.

Här har jag testat HDR-funktionen i Lightroom CC (6). Bilden är baserad på tre exponeringar med 2 bländarstegs intervall. Jag tycker resultatet är bra och utan överdriven HDR-effekt. Jag testade även i Photoshop CC 2015, men det blev inte lika bra. Det blev konstiga gröna färgfält nära solen.

#7

Dagens sista bild. Vi är på väg tillbaka till bilen, men jag tyckte molnen var så vackra i kombination med stigen och skeppssättningen på lite avstånd.

På väg åt sydost passerade vi Forsakar

I måndags var jag på utflykt med några fotoklubbskompisar. Målet var Kåseberga i sydöstra Skåne. På vägen stannade vi till vid Forsakar, som kanske är Skånes högsta vattenfall. Det beror på hur man räknar, om man lägger ihop delfall eller om det är det enskilt högsta. Konkurrenten är Hallamölla, som inte ligger så långt bort.

Den här gången tar jag inte med några bilder på huvudfallet. Man hade byggt en fin plattform med utsikt över huvudfallet, eller nedre fallet som det egentligen heter. Fast alla andra tar ju just de bilderna. Jo, jag gjorde det också, men jag utelämnar dem här.

#1

Från plattformen vid nedre fallet, men här riktade jag kameran åt ett annat håll. En del boklöv är märkligt mörka här.

#2

Övre fallets nedre del.

#3

Övre fallet är mindre än nedre.

#4

#5

#6

En vacker ek stod uppe på branten.

Sommarkväll i sydöstra Stockholm

I förra inlägget berättade jag om den långa kvällsvandringen från Solsidan till Norra Bantorget. Jag utelämnade dock några bilder jag tog på slutet, när jag kommit fram till stan, vilket blev vid Sickla.

#1

Vid Sicklasjön.

#2

Hus vid Sickla strand.

#3

Jag försökte få en någorlunda fri vy på det här molnet en bra stund. Till slut blev det tillräckligt öppet för att jag skulle kunna fånga det över Henriksdalsberget.

#4

Från klaffbron vid Danvikstull.

Från Soliga sidan till stan

Om jag har en övernattning i Stockholm under årets ljusaste tid, så brukar jag göra en lång vandring genom Erstaviksskogen och Nackareservatet, sedan genom Stockholm fram till mitt hotell. Även i år blev det ett sådant tillfälle. Jag tog bussen, som ersätter Saltsjöbanan under renoveringen, till Solsidan. Strax innan jag kom tillbaka till hotellet vid Norra Bantorget, tänkte jag kila in på 7-Eleven. Jag drog i dörren, men den var låst. De skall ju ha öppet till 11! Sedan tittade jag på klockan. Oj, halv tolv! Då hade jag gått i 5 timmar och 50 minuter. Ja, det blev förstås fika- och fotopauser också.

Tidigare har jag begränsat antalet pixlar till 1200 på längsta sidan. Nu har jag ökat liggande bilder till 1400 pixlar. Jag vill inte ladda upp bilderna i full upplösning med tanke på dem som har lite långsammare uppkoppling. Ja, jag är själv en av dem, och ibland tar det tid att få fram de förstorade bilderna om de är uppladdade med hög upplösning. Så är det att bo på landet!

#1

#2

#3

#4

Jag vet inte vad det är för vita blommor i skogen.

#5

Det här tror jag är skogsfräken i alla fall.

#6

Som vanligt dyker det upp en del mountainbikecyklister i Nackareservatet.

#7

Jag upphör visst inte att fascineras av de här ramperna som motiv. Det är inte första gången de fastnat på minneskortet.

Haväng och söderut

Tredje och sista inlägget från den dag som började med gamla fordon vid Brösarps station, en vandring i utkanten av Brösarps backar och slutade framåt kvällningen vid havet vid Haväng. Det är denna avslutning som dessa bilder handlar om. Jag vandrade helt enkelt en bit söderut längs stranden, mot Vitemölla, och sedan tillbaka.

#1

#2

Sandnejlika.

#3

Ovanför branten, söder om de öppna ängarna vid Haväng, finns en nästan djungelliknande skog.

#4

Det blåste kraftigt och ganska kyligt den kvällen.

#5

Verkeåns utlopp.

#6