Runt Brösarps backar på eftermidda'n

Som jag berättade i förra inlägget, så var jag på väg mot Haväng, när jag såg skylten om 50-talsdag vid Brösarps station. Innan jag for vidare till Haväng, så gick jag en runda ner mot Verkeån och Brösarps backar. Lite diverse motiv dök upp under den vandringen. Här följer ett axplock.

#1

#2

#3

#4

#5

Vårligt längs Verkeån

En vacker vårdag gick jag en tur längs Verkeån med kompisen Pontus och hans två döttrar. Dagen började med klarblå himmel, men sedan dök det upp en del moln, vilket underlättade fotograferandet i skogen. Vi gick från Vantalängan nästan fram till Hallamölla och sedan andra sidan ån tillbaka. Naturen är omväxlande och kuperad, så det är en mycket trevlig vandring. 

Jag gick nästan samma sträcka för 1½ år sedan, det vill säga på vintern. Det var ingen snö, men ändå helt olika förstås. Det inlägget finns här om någon är nyfiken.

#1

#2

#3

Ormbunkarna är fina med sitt "krull" när de håller på att slå ut.

#4

#5

#6

#7

#8

Vi såg två kopparormar, eller om den rätta benämningen är kopparödla?

#9

Mellan Andrarum och Hallamölla

För några helger sedan gjorde jag en utflykt till Verkeåns dalgång och vandrade en sträcka mellan Andrarum och Hallamölla. Det finns en led på varje sida ån, så man slipper gå precis samma stäcka två gånger. Det var klarblå himmel och hårt ljus, så egentligen inte idealiskt för foto. Mars, och april också för den delen, är riktigt bruna månader. En anledning till att vissa bilder blev i svartvitt.

#1

Säkerligen någon storm som har hjälpt till här.

#2

Unga bokar som lutar sig ut mot ån.

#3

Trädkramare.

#4

Erosion längs Verkeån.

#5

Ingen ordning på trädstammarna här inte!

Några byggnader

Lite ont om tid nu, då jag snart skall på fjällsemester. Det får bli ett litet inlägg med en bild. Den är tagen förra helgen i Verkeåns dalgång nära Hallamölla i Skåne.

Vandrar vid Verkeån igen

Vinterns andra vandring längs Verkeån. Den här gången är jag längre österut, mellan mynningen i Hanöbukten och Brösarps backar. Här är landskapet mer öppet än längre in i landet och både motiven och vyerna blir annorlunda. Är du nyfiken på den förra vandingen så finns den här.

Snön har nu försvunnit (nästan) och det är lite vår i luften. Dagen är lite blåsig och det märks på de öppna backarna, men solen bryter tidvis igenom de tunna molnen.

#1
Jag fascinerades av mönstret på den här trädstammen.

#2

Ett förfallet hus. Det låg precis intill en bebodd gård, så det var inte läge för vidare utforskning. Jag stör mig lite på de vita diagonala spröten.

#3

Längs museijärnvägen ligger sliprar här och där. Jag kände för en hård svartvit konvertering av det här motivet. Ser du rälsspiken?

#4

Det här motivet var vackert i verkligheten. Mossan lös så fint i motljuset. Jag har försökt att återskapa stämningen jag upplevde, men får man göra en bild så rörig? Kan de dominerande stammarna uppväga alla kvistar?

#5

Spricka i tallstam. Jag har en variant tagen högre upp längs stammen utan lövhögen, men jag valde denna.

#6

Det blåser i Skåne ibland och ställer man ett jakttorn på öppen mark så måste det förankras. En jättestor sten måste ju funka bra! Tjaa...

#7

Enstaka snöfläckar fanns kvar. Jag tvekade om jag skulle gör den här i färg eller svartvitt, men valet föll till slut på svartvitt.

#8

Det här förvridna trädet skrek: Fota mig!

#9

Jag pinnade på bra i slutet för att hinna fram till Havängsdösen innan kvällssolen försvunnit. Jag tänkte att det kunde blivit fint med stenarna upplysta av guldaktigt solljus med blå himmel och hav i bakgrunden. Det sket sig. En blå timmen-bild blev det istället. Jag har medvetet behållit den blå tonen. Stenshuvud syns i bakgrunden.

#10

Kliché-bild eller vackert? Beror på smaken.