Viksängen i dag, efter långt uppehåll...

Ja, av olika skäl har jag nog inte åkt ner på över ett år.  Men idag blev det av!

Började nere i Ytterjärna med plåtpromenad och god lunch.Hur många gånger man än åker dit, så hittar man alltid nya detaljer att fotografera...

Sen till Viksängen, där givetvis de vanliga kameraduellerna snart kom igång...

(okänd upphovsman till ovanstående bild.... övriga är nog mina, tror jag)

Så kunde jag förstås inte låta bli att köpa böcker: Sohlmans musiklexikon i fem tunga band, för 150 kr i fint skick....

Och så en avslappad hemfärd genom Essingeledens idylliska eftermiddagstrafik...  😒😈🚗🚚🚌🛻

Att planka i Gnesta...

Och på det femtonde året talade Bengan, och han sade: "Detta är det sista Planket!". 

Kan det vara sant?  Kan det vara möjligt?  Vi får se så småningom....  Det har ju blivit en vana att åka till Gnesta sista lördagen i juli, och vanor skall man vara rädd om.  Särskilt om de är goda!

I varje fall var även årets upplaga en trevlig upplevelse, väl värd sin resa.  Och både de hängda bilderna och de spontana mötena bidrar i högsta grad till det. Man har roligt, och sen kommer man hem och upptäcker att man tagit alldeles för få bilder där nere.  Här är i alla fall några stycken.

Bara en sån sak som räkmackan på Gustafsvik och besöket på retrotoaletten där...

Så det brokiga lördagsfolklivet i Gnesta.  Här handlar det om att skydda sin höga hatt mot vädrets ondskefullhet...

...vilket utlöser en samlad eldgivning från församlade fotografer...

...medan ljugarbänkens besättning intresserat följer förloppet.

Dan i berättartagen.

Till slut är det väl bara att rikta ett varmt tack till deltagande fotografer, och i högsta grad till Bengan för hans femton fantastiska plank!  Ett storverk!

Senhöst i stan...

Var inne på Söder i dag, först och främst för att se Bengt Hansons bilder på Galleri Fotografi, men givetvis också för att plåta lite själv...

Utställningen var ytterst sevärd; ingen stor överraskning för oss som sett Bengts alster här på FS, men extra trevligt att se bilder på papper, och att få ett trevligt snack med upphovsmannen själv.  Rekommenderar absolut ett besök, men det är bara ett par dagar kvar.

Efter den upplevelsen drar man sig nästan för att visa sina egna knäpp från dagen, men här sticker jag ut huvudet.  Alla med Leica M9 och gamla fina Summicron 35 V1.

Fruset stilleben från Maria kyrkogård

Stenläggning

Maria från ovan...

Gingkoträden på Hornsgatan har fällt sina dekorativa blad.

Viksängen och lite kameraprov

I går kunde jag inte stå emot längre: jag köpte den nya Ricoh GR IIIx med lite längre brännvidd.  Har haft den första GR-versionen och gillat allt utom 28 mm ekvivalent bildvinkel.  Det är alldeles för vidvinkligt för min smak, och har tvingat mig att beskära de flesta GR-bilderna mer än de egentligen tål.

Nu finns det ju en modell med 40 mm bildvinkel och en hel del uppdateringar (min gamla är 7 år nu, och det har väl hänt en del sen dess) som jag sneglat på, så Leicafrälst jag än må vara.  Ibland behöver man nåt litet, och den här är LITEN...

Hade med nykomlingen till Viksängsfikat idag; egentligen alldeles för tidigt för att ha hunnit behärska den ens hjälpligt.  Men det gick riktigt hyfsat; jag börjar känna mig riktigt belåten med min affär.  Och Viksängsgänget är alltid värt en resa, vi hade riktigt trevligt.  Tack allihop!  Här är några av bilderna:

Svårt ljus, men det gick det med

Bengan lånade kameran...

Bengans bid här också

Alla bilder är från råfiler.  Full öppning (2,8) hela vägen, ISO från 200 till 1600.  Någr av bilderna är tagna i läget för 71 mm ekvivalent brännvidd (som helt enkelt beskär bilderna), men jag tycker kvaliteten håller för det också.

Om digitalt svartvitt mm. Och en svag doft av Magritte...

Den utmärkta bloggen Leicaphilia har just nu ett inlägg om "film-look" i svartvitt och om möjligheterna att efterlikna den med digital teknik.  För min egen del har jag mer eller mindre släppt ambitionen att få digitala bilder att se "analoga" ut; det är ett annat medium helt enkelt, och det är bättre att acceptera det än att försöka leka William Klein med sina digitalbilder.

Därmed inte sagt att man skall nöja sig med vad kameran behagar mata ut, utan man bör jobba med bildfilen, precis som man gjorde i mörkrummet.  Först då kan man få något som man kan stå för som eget uttryck.  Att ta jpeg-bilderna, eventuellt med någon "filmemulering" och nöja sig med det, det är lite som att beställa 10x15 snabbkopior av hela rullen och tycka att det duger (Så där, nu stack jag huvudet i getingboet...).

Däremot är det kanske inte så viktigt med vilken kamera man använder; man tager vad man haver - och orkar ha med sig!  Inledningsbilden ovan är tagen med en Leica D-Lux 7, en liten zoomkompakt som brukar klara det mesta, mycket bättre i svartvitt än i färg!  Och de följande två bilderna är tagna med en Leica X2, en minimal kamera med få finesser (och just därför mycket trevlig att jobba med!).

En helt superb fickkamera för svartvitt är den lilla Ricoh GR, som jag brukar ställa i kvadratiskt bildläge (min "skjortficks-Rollei"...).  Verkligt kul att ha med överallt och leta bilder med!  Här ett exempel:

Sen har jag faktiskt en Leica Monochrom av den första modellen, en stor och tung klump jämfört med de andra.  Behöver man "mellanformatskvalitet" på bilderna, så gör den jobbet.  Men för lite mer avspänt vardagsplåtande är faktiskt någon av de andra mer lagom.  Här kommer i alla fall en Monochrombild, som kanske ger den där Magrittedoften jag utlovade....

Ut och plåta svartvitt nu!  Och jobba lite med bilderna efteråt!