Och så var det dags att Planka igen...

...och tack för det, Bengan! Det kan behövas denna uppochnervända sommar.

Både loppis, bilder och bekanta.

Två fotokompisar med sin kollektion

Fotografers arbetsställning kan variera en del

...men somliga var mer intresserade av Ronnys lunchmacka

Apropå vovvar: för en del besökare var de nog intressantare än bilderna!

Efteråt kostade jag på mig en avstickare till Ytterjärna Kulturcentrum...

...vars fina arkitektur och färgsättning borde vara obligatoriskt studium för de arkitekter och beslutsfattare som energiskt förstör Stockholms city m m!

Sådana miljöer mår man bra i; vem gör det kring Stockhom Waterfront Center, Tors torn m m?

En sväng i stan....

Det finns gränser för att hålla sig hemma, riskgrupp eller ej...  Försiktig bör man vara, givetvis, men i dag blev det en sväng inne i stan med kamera.  Här är några bilder.

En del i gänget här (inga namn, Bengan...;-)  ) är ju noga med att påpeka den vördnadsvärda åldern och historien bakom sina objektiv.  Så jag säger bara att den här objektivkonstruktionen är 62 år gammal (mitt exemplar är några år yngre..): Leicas första Summicron 35 mm. Kameran är min vanliga Leica M9, förstås. Bilderna här är minimalt justerade i Lightroom, egentligen bara renskurna i kanterna.  Det blir bra ändå!

Här pekas åt olika håll!

Fikabordet innan fikat kom

Rast, men ingen större distansering...

Regnbåge över plattan?

Det där med kameror, del 2

Ja, ingen fara, jag har inte tänkt mig att skriva mer om detta sen.  Men jag gjorde en enkel och rätt ovetenskaplig jämförelse mellan bilder från Leica M9 med Summicron 35/2 ASPH och min ”nya” kompaktkamera Leica X2 med Elmarit  24/2,8 ASPH.  M9 har ju fullformatssensor av CCD-typ på 18 MPix, medan X2 har en APS-C-sensor av CMOS-typ på 16 MPix. Det betyder att dess 24 mm objektiv ger samma bildvinkel som 35:an på M9.

Båda har rätt många år på nacken nu (8 år för M9, 5-6 för X2) och båda är Leicas egen konstruktion och tillverkning.  Men, den ena kombinationen har kostat mig tio gånger så mycket som den andra, köpta fabriksnya hos samme handlare.  

Jag använde en ganska rörig interiör med massor av detaljer med textur och färger hit och dit, kontrasrikt belyst av motljus från ett fönster som var med i bilden.  Tekniskt svårt motiv m a o.  Båda kamerorna på 400 ISO och bländare 2,8, fri hand (tider runt 1/125).  Båda är råbilder (bägge kamerorna ger råformat DNG), öppnade i CaptureOne Pro 10 och helt ojusterade utöver de inbyggda profilerna.

Och, vad händer?  Jag kan inte skilja bilderna åt alls vid en normal titt sida vid sida på min stora, kalibrerade skärm!  Färger, kontrast, skärpa och teckning är i princip helt likvärdiga.  Tittar man väldigt noga ser man en liten skillnad i skärpedjup på blommorna i fönstret, och M9-bilden är aningen mer urfrätt i fönsterpartiet.  Drar jag upp bilden till 200% på skärmen anar jag (bara anar…) något vassare skärpa i M9-bilderna.  Men då är ju det objektivet nedbländat ett steg, medan x2-gluggen är vidöppen…

Här är X2-bilden.  Eftersom jag inte ser skillnad på råfilerna i full storlek, finns det ingen chans att se någon skillnad på förminskade jpegkonverteringar i en webbläsare, så det får räcka med den versionen.

Det enda jag lär av detta är att jag inte behöver välja kamera efter tekniska krav, så länge det fungerar med 35 mm (eller ekvivalent): det blir lika bra med vilken som!  Och jag kan blanda bilder från M9 och X2 hur jag vill utan att bildkaraktär eller färgskala avviker från varann.  Det går inte alls med min Fuji, den skiljer sig rätt tydligt från ”Leica-looken”.  Detta betyder inte att den ena är bättre eller sämre; båda gör ett utmärkt jobb.  Men det är lite opraktiskt om man vill visa blandade bilder.

Sen är det hanteringen.  M2 har optisk sökare, som visar motivet tydligt under alla ljusförhållanden, den har manuell fokus och exponerar blixtsnabbt när man trycker av.  Allt detta är viktigt om man t ex plåtar spralliga vovvar; där står sig X2 rätt slätt.  X2 har en halvtaskig skärm som sökare, svår att se i solen, rätt långsam AF och sökarfördröjning.  Men det är inga större problem vid mer statiska motiv, dessutom är den bättre än M9 vid högre ISO.  Och AF fokuserar nästan alltid rätt, det gör numera inte jag med M9 (snyft…).

Och nu tänker jag fotografera, inte prova!

Det där med kameror....

Man blir ju inte yngre...  Svårare att bära, svårare att fokusera, svårare att välja.  Samtidigt börjar man inse att äldre och överkomliga grejor också duger.  Bengt Björkbom har ju skrivit på detta tema ett bra tag nu,  och själv har jag också börjat söka alternativ till mina digitala Leicor.  Fuji fungerar väl sådär, men för några veckor sen kom jag över en riktigt fin "gamling", en Leica X2 med APS-C-sensor och fast "35:a".

Den har nu följt mig sedan dess, och jag blir bara mer och mer nöjd med den.  Här är några resultat (som vanligt, klicka för större):

Den duger!

Fredde 2004 - 2015

I onsdags kom då den dag alla hundägare fasar för.  Vår Fredde, som varit en del av familjen i elva år, hade varit hängig och apatisk ett tag, så han fick åka till veterinären på tisdagen.  Hon konstaterade snabbt att han hade en tennisbollsstor tumör på mjälten, med dottersvulster i levern och dessutom kraftiga blödningar ut i bukhålan.  Troligen hade han bara några veckor kvar, och de skulle bara bli svårare.

Vi tog beslutet att han skulle slippa den tiden och i stället få somna in lugnt och stilla, vilket han gjorde redan på onsdagen.  En fruktansvärt tung dag; vi saknar honom enormt!

Här har jag i all hast valt ett fåtal bilder av de över tusen jag har i arkivet av honom.

Här har han just hämtats, två månader gammal.

Trygg hos älskade ´storebror´ Felix

Han var alltid med, vinter....

...som sommar!

Apporterande älghund

Äldre, erfaren herre ser ut över sina domäner

Freddes sista dag, och den sista bild jag tog av honom.  Trött och sjuk, men troligen utan svårare smärtor.  Bara några timmar senare hade han fått somna in.