Pers fotofunderingar
Om digitalt svartvitt mm. Och en svag doft av Magritte...
Den utmärkta bloggen Leicaphilia har just nu ett inlägg om "film-look" i svartvitt och om möjligheterna att efterlikna den med digital teknik. För min egen del har jag mer eller mindre släppt ambitionen att få digitala bilder att se "analoga" ut; det är ett annat medium helt enkelt, och det är bättre att acceptera det än att försöka leka William Klein med sina digitalbilder.
Därmed inte sagt att man skall nöja sig med vad kameran behagar mata ut, utan man bör jobba med bildfilen, precis som man gjorde i mörkrummet. Först då kan man få något som man kan stå för som eget uttryck. Att ta jpeg-bilderna, eventuellt med någon "filmemulering" och nöja sig med det, det är lite som att beställa 10x15 snabbkopior av hela rullen och tycka att det duger (Så där, nu stack jag huvudet i getingboet...).
Däremot är det kanske inte så viktigt med vilken kamera man använder; man tager vad man haver - och orkar ha med sig! Inledningsbilden ovan är tagen med en Leica D-Lux 7, en liten zoomkompakt som brukar klara det mesta, mycket bättre i svartvitt än i färg! Och de följande två bilderna är tagna med en Leica X2, en minimal kamera med få finesser (och just därför mycket trevlig att jobba med!).
En helt superb fickkamera för svartvitt är den lilla Ricoh GR, som jag brukar ställa i kvadratiskt bildläge (min "skjortficks-Rollei"...). Verkligt kul att ha med överallt och leta bilder med! Här ett exempel:
Sen har jag faktiskt en Leica Monochrom av den första modellen, en stor och tung klump jämfört med de andra. Behöver man "mellanformatskvalitet" på bilderna, så gör den jobbet. Men för lite mer avspänt vardagsplåtande är faktiskt någon av de andra mer lagom. Här kommer i alla fall en Monochrombild, som kanske ger den där Magrittedoften jag utlovade....
Ut och plåta svartvitt nu! Och jobba lite med bilderna efteråt!