Svalbard - Barentsburg. Sista svalbardsbloggen.

Torsd. 11 sept Lämnade ju Alkehornet i förra inlägget. Och därifrån är det bara en kort bit till Barentsburg, dit vi begav oss efter lunch. Såhär såg det ut när vi närmade oss. "Sibirien" var min första tanke. Och 50-tal. Samtidigt väldigt fascinerande. Brötigt och skitigt av kolindustrin. Jämfört med Longyearbyen, 5 mil bort, känns det som att samhällena existerar i två helt olika tidsåldrar. 186 st trappsteg från hamnen till huvudgatan, läste jag någonstans. Stämmer säkert! Min lite nedstämda känsla satt fortfarande i förstås. Och sådana här syner gjorde det ju inte bättre... Att detta är en rysk stad gick inte att ta miste på. Tror detta är en skolbyggnad. Bryggeri finns såklart! Och hotell... "Main street". Ingen asfalt här inte utan vägarna består av stora betongblock. Souvenirshopen öppnades bara för vårt besök. Ville man ha en rysk docka med sig hem hade man kommit till rätt ställe! Nej, det blev inga inköp för min del. Lenin övervakar... Utsikt från torget. Och så hade det blivit dags att traska ner till hamnen igen. Fina Origo ligger och väntar på oss. Och för sista gången var det dags att gå ombord för en sista färd tillbaka in till Longyearbyen. En helt fantastisk resa hade nått sitt slut, hur ogärna vi än ville det.

Men först var det dags för "captains dinner" och därefter visning av alla våra inlämnade artiklar. Plus vinnar- och humorbilderna. Kan tänka mig att Anders haft det tufft att utse dessa! Anders höll en bejublad avtackning av den suveräna besättningen. Och så blev det förstås en liten eftersittning nere vid pianot... japp det finns ett piano på Origo och jag fattar inte hur man fått dit det... Kul var det i alla fall och timmen blev sen. Men så småningom var det ändå dags att gå till hytten och packa det sista. Eller det första, för min del! Men det var snabbt gjort, man hade inte haft en chans att sprida ut så mycket grejer på den lilla minimala ytan..

Och sedan var det bara att inse att resan var slut! Efter frukost på fredagsmorgonen var det dags att lämna Origo. Hade vaknat vid 4-tiden av att det började gunga ordentligt... märkligt eftersom vi låg vid kaj... Upptäckte sedan att M/S Quest hade kommit in och låg en bit ifrån oss. Var säkert det jag hade känt. Skjuts ordnades till flygplatsen och där blev vi sittandes i fyra timmar i väntan på avgång. Tur det kanske eftersom hemresan sedan blev nästan lika hysterisk som ditresan, men det är en annan historia... Erika och Claes saknas på bilden och Anders står bakom mig och riggar sin kamera. En bild från första dagens utflykt med minibussen, när vi fortfarande har hela resan framför oss. Stort TACK alla, för en helt otrolig resa med många skratt och minnen för livet! Har längtat tillbaka ända sedan jag satte mig på flyget hem...  

Stort TACK alla här på FS som följt med mig till Svalbard via bloggen! Nu kommer jag som vanligt att fortsätta mitt bloggande på BILDLIGA BETRAKTELSER, varmt välkomna dit! :)

2014-12-14 11:05   Daniel Steen

Kul och intressant med mycket fina bilder från din resa!


Daniel

Svar från Ullis A 2014-12-14 18:27

Tackar så mycket Daniel, kul att du hängde med!
//Ulrika

2014-12-14 11:18   Margareta Cortés

Ser ut som om de har rustat upp och även byggt lite nytt där i Barentsburg sedan sist. Inte bara förfall då.

Svar från Ullis A 2014-12-14 18:28

Ja där var flera hus som såg hyfsat nybyggda ut. Men även förfallna ruckel.

2014-12-15 12:52   Wolfgang

Mycket bra dokumentära bilder! Intressant!
Hur bodde Du på Origo?
Jag vill nämna en parantes: Jag känner någon som har bott på Svalbard med hela familjen i 3 år på 50-talet. Pappan i familjen hade ett jobb i Longyearbyn.
På den tiden var det jakt på isbjörn, och den var rädd för människorna, så man kunde röra sig i terrängen utan vapen.
Men det är ju ändå bra att den är fridlyst numera.
/Wolfgang

Svar från Ullis A 2014-12-16 22:12

Tackar så mycket Wolfgang!
Hur jag bodde kan sammanfattas med ett ord: Trångt, haha! Hytterna är verkligen pyttesmå. Men mysiga. Origo är verkligen en trevlig båt och det blev snabbt en familjär stämning. Åh vad jag längtar tillbaka! :)
Intressant information! Har hört att de enda som får lov att jaga isbjörn nuförtiden är inuiterna på Grönland. Och då tar de tillvara precis allt! Dessutom är det ett begränsat antal de får jaga. Tur det!
Hälsn. Ulrika

2014-12-22 11:12   Måns1965

Tackar för denna fina tripp till Svalbard, mycket intressant och superfina bilder! De där färgglada husen här i slutet var ju lagom "läckra" förståss.. :) Har själv en gubbe i släkten som bott och arbetat på Svalbard för många år sedan, han åkte dit med sin fru nu på gamla dar för ett återbesök, antagligen under mer bekväma former!
Hälsningar Måns

Svar från Ullis A 2015-01-18 14:19

Tack själv Måns för titten! Hoppas verkligen ni får möjlighet och tillfälle att åka upp själva, det är ett landskap som "drabbar" en på ngt vis, kryper under skinnet liksom. fullständigt fascinerande! Kan tänka mig att ni upplevde detsamma på Island och det står på min önskelista nu. Men Måkläppen är ju inte heller fel...
Får be om ursäkt att jag är så seg med att svara!!
Ha det fint //Ulrika