Mina kära grå pantrar!
Var på fikabesök hos mina föräldrar i helgen. Tyvärr ses vi alltför sällan och ändå bor vi bara en dryg halvmil ifrån varann! Varför blir det så... Tror inte det är så ovanligt tyvärr. Men vi pratar ofta i telefon jag och mamma, i alla fall!
Hade kameran med denna gång, och bad dem sätta sig i soffan... Motvilliga var de, mamma HATAR att bli fotograferad. Men jag påminde om alla de gånger pappa fotografen skulle testa någon ny sorts film och ropade in sin dotter i ateljén... "Ulrika kom här och sätt dig, jag ska bara knäppa några bilder!" Nu fick man ge igen, hihi...
Nu är det tolv år sedan pappa avvecklade sin fotobutik och därmed la alla sina Hasselblad, Rolleiflex och Rolleicord och allt vad de heter på hyllan för gott. Jag kunde förstås ha tagit över butiken då. Men hade en knappt ettårig dotter och det passade inte så bra, dessutom hade jag inte ett tillräckligt stort intresse då. Fotade mycket men mest "dokumentärt". Visst har jag genom åren ångrat mig ibland och hade jag fått tillfälle nu hade jag nog funderat både en och två gånger... Men desto roligare tycker ju pappa det är med mitt stora intresse nu! Kanske jag hade det i generna... Fastän det innebär att han och mamma får modella ibland! :)
Hasselblad sålde han inte men använde ett par stycken i ateljén bakom butiken. Men nu är de sålda.
Alltså, "there is a time and a place for everything", och ibland så är inte tiden rätt. Förstår att du inte hade någon lust att överta affären när du hade tjejen så liten.
Hade du övertagit affären för 12 år sedan hade du kanske inte känt samma glädje för att fota som du gör nu...kanske...? :-)
Himla go´blick din pappa ger din mamma! :-)
Trevlig helg och kram!
Nej, som sagt hade jag inte alls det fotointresset då som jag har nu. Och minns hur mycket de jobbade, 9-18 månd-fred och även lördagar 9-13. Varje vecka året om. Var aldrig iväg på semester nästan. Nä, tror jag passar bättre som anställd faktiskt!
Ja det var den blicken jag gillade här också! :)
Detsamma, kram!