Tankar på bussen

Sedan snart två veckor åker jag buss till och från jobbet och det är såå trååkigt. Alltid samma 4-5 personer på bussen, och så jag... Det enda som finns att göra är att låta tankarna fara... Drömma sig bort ett tag och försöka undvika att somna! : )

Men imorse hände något! En kille på sisådär 23 hoppar på bussen. En stor ryggsäck med sovsäck och liggunderlag hade han med. Kände igen en tjej några säten framför mig, satte sig och började prata med henne. Söt som socker var han, hade en vänlig, nyfiken, glad och självsäker utstrålning som kändes i hela bussen. Tjejen blev sådär fnissig och skruvade lite generat på sig. Och min fantasi satte igång... Såklart att han skulle hoppa av vid järnvägsstationen för att äntra ett tåg på väg neråt kontinenten, ensam eller med polarna. Kryssa mellan Europas storstäder eller söka sig nedåt Medelhavet. Oavsett vilket, tack vare hans härliga utstrålning kommer han säkerligen att få en helt fantastisk resa och möta en massa spännande människor!

Och så roligt det vore att fota en sådan person... : )

Rapport från Tiger World

Vissa påstår att det finns hundmänniskor och kattmänniskor. Om det är så, tillhör jag definitivt släktet kattmänniskor! Visst, hundar är charmiga, jag beundrar polishundar och räddningshundar, men inget slår en katts överlägsna integritet. Såklart finns det en katt i familjen, och ofta får man en känsla av att vi bor i hans hus, är hans tjänare och att det är en förmån att få passa upp på honom. Han sitter liksom inte där man sätter honom... Samtidigt kan han ju förnedra sig till det yttersta, om det gynnar honom, som att få en lååång klistund i någon av hans tjänares sängar!

Tiger World var det ja, kom lite ur spår där... Över till de stooora katterna! : ) Sommarens semestertripp med familjen gick till Kolmården, och jag och mannen hade nog minst lika roligt som tjejerna. De var allra mest fascinerade av delfinshowen, och den var verkligen helt fantastisk, vi såg den två gånger. Men själv fascineras jag nog allra mest av tigrarna. Hade inte övriga familjen dragit mig därifrån, finns det risk för att jag fortfarande stått kvar och fotat dem! Fick en härlig uppvisning i barnuppfostran... fotat genom en glasruta.

Nä nu får det vara nog, har jag inte sagt åt dig att inte göra sådana dumheter!

Förstår du, du kan inte hålla på så här, lyssna på mig!

Men morsan vad du tjatar, tyst innan jag klappar till dig!

Nu räcker det med tjatet, tyst sa jag!

Nä inte bli sur, förlåt! Puss!

Och till slut fick jag den, gäspbilden! Tyvärr totalt utan skärpa, men likväl ett magnifikt tigergäsp!

Gäääääsp, vad det är jobbigt att posera här hela dagarna... uttråkad blir man!

Fick även en ögonkontakt som slår det mesta...

Eye of the tiger

En liten fråga om bloggkommentarer

Undrar bara, här på FS finns ju så bra listor för givna/mottagna bildkommentarer. Men samma sak för bloggkommentarer finns inte?? Jag har inte lyckats hitta någon sådan lista, iallafall! Synd, ofta vill man ju tillbaka och läsa där man lämnat någon kommentar, och då gäller det tydligen att själv ha koll på var man kommenterat.

Vilse i djunglen av gråfilter

Jag tror att strandmotiv och solnedgångsbilder är det som är allra roligast att fota. Förutom macro, förstås... Men för att få till en riktigt fin solnedgång eller - som jag gärna vill pröva på - en strandbild med lång slutartid, krävs ett gråfilter, har jag förstått. Och det är ju lättare sagt än gjort, att skaffa ett sådant... rena djungeln. Om jag fattat det hela rätt, finns det halv- och heltonade. Olika styrkor. Olika fabrikat. Sådana man skruvar fast, och sådana man liksom monterar i en hållare... (kallas dessa något särskilt??) Lutar åt att det får bli ett som skruvas fast, men då antar jag att det gäller att se upp så inte toningsgränsen liksom kommer snett??

B+W har procentangivelser på sina, Hoya och Kenko använder någon ND-angivelse... *suck*

Och inte nog med detta, jag måste bestämma vilket av mina tre objektiv som ska föräras med ett gråfilter, givetvis är det olika diameter på dem... Det finns lilla kitobjektivet (52 mm) på 18-55 mm, suveränt till panoramabilder. Macrot (55 mm) som är fast på 90 mm, som är så ljusstarkt och har en härlig färgåtergivning. Och telet (62 mm) på 70-300 mm, kanske jag ändå har störst nytta av ett gråfilter till detta?

Tar jättegärna emot kommentarer, tips och synpunkter här!

Visst går det tretton på dussinet, men jag tröttnar aldrig! Här använt solglasögon som filter! :  )

Denna gång hade mannen fel!

Otaliga är de projekt jag satt igång genom åren. Desto färre har jag verkligen genomfört... Sticka tröjor, t ex... Har ett otal halvfärdiga alster liggande i mina lådor, har inte kommit mig för att slänga dessa men såklart borde jag det. Broderier, tänk att jag verkligen trott att jag någon gång skulle brodera klart en tavla, urtråkigt!! Akvarellmålning har jag haft ett anfall av, för många år sedan. Fick faktiskt klart några tavlor, men de liknade ju ingenting! Men ett projekt jag faktiskt fick klart var döttrarnas tittskåp, som pysslades ihop under min mammaledighet! Min pyssliga period är nu passerad sedan länge!

 Därför är det väl inte så förvånande att mannen inte blev så överväldigad när jag våren -08 sa att jag funderade på att skaffa en systemkamera! Är närapå född i en fotoaffär och har "alltid" fotograferat, pappa är fotograf och jag minns att jag lekte med en av hans avlagda gamla kameror när jag var 4-5 år, och sedan fick jag förstås riktiga, med film i. Fotade mest i dokumentärt syfte, men nu var jag sugen på att gå ett steg längre. Så när det damp ner ett reklamblad från Elgiganten, där man hade en Nikon D40 för 3690:- så slog jag till! En härlig känsla att packa upp den, montera på objektivet, känna och klämma... Den jobbiga väntan på att batteriet skulle ladda klart! Som extra grädde på moset måste jag ju nämna att när nästa veckas reklamblad från Elgiganten kom, visade det sig att man sänkt denna kameran till tredagarspris: 2990 :-! Och eftersom de har prisgaranti var det bara att köra dit, visa kvittot och få 700:- i handen! : ))

Japp, mannen misstänkte förstås att detta skulle bli ännu ett avbrutet projekt. Men han har faktiskt motvilligt fått erkänna att han hade fel! Känner efter 1½ år som systemkameraägare att jag aldrig kommer att tröttna, och det bästa är, aldrig heller kommer att bli fullärd!

Skribenten i sitt esse, fotad av äldsta dottern! : )