Ganska intressnat frågeställning som kommer att uppmärksammas inom den närmaste framtiden. Om jag ska fösöka mig på en mindre djuplodad analys så kan man ju hänvis till grottmäniskan inom oss. Kvinnan samlar motiv i sin närhet medan mämmen är ute och jagar motiv!

Hälsningar från Björn

Hm, tål att tänkas på, finns dock både grymma manliga macrofotografer på denna sidan o grymma kvinnliga rovdjur o fågelfotografer här.. :)
En av världens skickligaste isbjörnsfotografer är faktiskt kvinna.. ;)

Ska själv upp o fota björn i slutet av juni. ;) D ä manligt dä! ;)

Magnus

Fördomarna och myterna om givna könsrollsmönster är segslitna och vidmaktshålls från generation till generation:

Män ger och kvinnor tar emot.

Män talar och kvinnor lyssnar.

Män handlar och kvinnor behandlar.

Män söker annorlunda motiv och kvinnor det välkända.

Män är tekniska och kvinnor estetiska.

Alla dessa och liknande generaliserande föreställningar har lite med verkligheten att göra men vi tenderar att se det vi vill se och får därmed bekräftelse på att våra fördomar är "korrekta".

Det finns givetvis ingen som helst sanning i att det skulle finnas typiskt manligt och kvinnligt fotograferande precis som det inte finns typiskt manligt och kvinnligt ifråga om konst, matlagning, musik eller sport.

Jag fotograferar det jag tycker om dvs människor, katter, konserter mm. I lördags var jag med min fru och tog lite bilder i en nyöppnad sminkbutik bla på blommorna de fått som presenter.

Kvinnor och män är både lika och olika. I allt. Så varför inte inom fotografering också.

Jag tror att man snarare bör skilja på proffs och amatörer. En amatör präglas av att han eller hon fortfarande är i en intensiv inlärningsfas. Det är därför bara sunt att man tillämpar lärandet på ens intresseområden i livet, alternativt ens intresseområden på sitt lärande; dvs såkallat progressivt lärande. Detta är positivt och det bästa sättet att lära sig på.

Som proffs så har du dock full kontroll över dina redskap och kan anpassa din teknik, motiv mm efter dina kreativa behov. På proffsnivå tror jag inte att det är så stor skillnad mellan könen, men på amatörnivå, när man lär sig genom att ta med sig kameran under sina övriga intressen; så präglas motiv mm av de könskollektiva trender som finns i övrigt i samhället.

Det är inte fördomsfullt att säga att t.ex. en majoritet av duktiga amatörer som fokuserar på bröllopsbilder är kvinnor, en majoritet av duktiga amatörer som fotar motorsport/fordon är män. Det är fakta. Det finns inte heller någon värdering i det; och det finns inget som hindrar att män fotograferar det första och kvinnor det sistnämda, det är bara inte lika vanligt.

Jag tror dock att man bör passa sig för att tala om "kvinnligt" och "manligt", det är något som har missbrukats allt för mycket för att lobba för obskyra politiska mål, det finns människor av alla kön som gör allt som går att göra under vår gula sol. Det finns könsspecifika trender, men dessa förändras över tid. Det är t.ex. inte så länge sedan som män hade t.ex. hästsvans och använde mycket smink mm, bara som exempel.

Vet inte om Ulrika är ute efter en "könsdebatt" eller om hon bara har torka i sin blogg...

Det är märkligt att vi i vårt samhälle i dag INTE vågar eller kan erkänna att det är extremt stor skillnad mellan typiskt kvinnligt och typiskt manligt!

Som jag ser det så är det först när man börjar hävda att det INTE är någon skillnad som man får problem.

Nästa problem är att det är väldigt få som kan hantera att det handlar om just en indelning där samtliga män hamnar i en låda och samtliga kvinnor hamnar i en annan. Att det ALLTID finns undantag har ingen som helst betydelse i sammanhanget! (Jag känner en kvinna som baaaara fotar smutsiga bilar....)

Bort med feminismen och fram med jämlikhet och vetenskap!

Det är skillnad på kvinnligt och manligt fotograferande! Att man kan hitta fotografer som motbevisar detta har ju som sagt ingen direkt betydelse.

Dock skall ju ingen tvingas att göra något bara för att det förväntas i.o.m. kön. Är du man så kan du plåta hur mycket kattungar som helst, eller rostiga bilbrak, eller livsfarliga spindlar. Men att säga att det inte är skillnad ställer jag inte upp på!

Varför lägger vi ner så mycket tid på att klura ut vad som är manligt och kvinnligt? Är det för att det verkligen finns stora skillnader mellan könen eller beror det på att vi i detta könsuppdelade samhälle har ett behov av att identifiera oss med vårt kön?
jag tror mer på det senaste, vi söker svaret på denna fråga så att vi kan fortsätta bygga vår manliga respektive kvinliga identitet utifrån förväntningarna från vår omgivning.
många trivs bra med att vara "riktiga" män och "riktiga" kvinnor, men jag tror många tar skada av dessa eviga krav på vad som förväntas av oss bara för att vi fötts med vissa biologiska atribut. kanske missar vi till och med en massa fina bilder bara för att vi inte vågar ta ett foto som itne passar vårat könsideal!

men ärligt talat, omd et nu skulle finnas något som män fotar oftare än kvinnor eller omvänt, vad tjänar svaret till?

"Njae, vet inte om jag håller med dig om att motiven skiljer sig åt beroende på om man är proffs eller amatör. Hm, när jag först läste dina rader tänkte jag "må jag alltid vara amatör" och därmed sträva efter ett ständigt lärande! Å andra sidan, tänk att ha kameran som sin "förlängda arm" och kunna alla tekniska inställningar genom ryggmärgen liksom... :)
Nåja, mycket intressanta tankar du förmedlar här, tack! Och jag hoppas det framgått i mitt inlägg att jag inte lägger några som helst värderingar i ett eventuellt typiskt manligt/kvinnligt fotograferande!"

Jag tror jag bör nyansera mig lite. :)

Jag tror att motiv skiljer sig åt mellan proffs och amatör av den anledningen att amatörer oftare fotar sin vardag som en del av sin lärandeprocess, medan proffs har en mer medveten och avsedd "motiv"-strategi och kanske inte bara fotar sådant som "råkar komma upp".
Jag tror inte att någon någonsin blir fullärd, och jag tror benhårt på det livslånga lärandet. Men man kommer till en punkt (jag är inte där) då man behärskar sina verktyg istället för att de behärskar dig; den dagen går du från novis till mästare, amatör till proffs; och kan ta kontroll över ditt hantverk/konst. Att bli en medveten, övervägd och kontrollerad aktör. Även om du väljer att utnyttja den kontrollen till att inte ha någon kontroll.
Nej, jag tror inte att du lägger några särskilda värderingar i manligt kvinnligt, och jag tror inte de flesta gör det. Men jag tror att vissa grupperingar använder den här typen av motsatspar för att lobba för sin politiska agenda; vilket har lett till att 1. Det är nästan tabubelagt och kräver en hel del reservationer för att inte bli (medvetet) missförstådd och stigmatiserad när man pratar om det, samt 2. vi får en onaturlig mellanmänsklig interaktion då vi tvingas/socialiseras att censurera bort en del av våra upplevelser eftersom vi inte riktigt tillåts tala om det.

Så jag tycker att det är härligt befriande att du skriver som du gör, inte så allvarligt men ändå lite vardagsobservation; precis om verkligheten är. Vi beter oss olika, det är OK och det spelar ändå ingen roll. Kanske gjorde jag ämnet allvarligare och på så sätt förtog lite av det jag tyckte om med ditt blogginlägg, men jag är nog ganska grubblande som person så jag brukar fördjupa mig, kanske i onödan, när något intresserar mig. :)