Novembergrått

Vintervädret har ersatts av grådis och slask. Imorgon ska det bli regn hela dagen så det blev en fototur idag. I bilen undrade jag om det går att få sämre ljus än dessa sista gråa novemberdagar.Havet var verkligen grått:

Men efter lite letande hittade jag några havtornsbuskar ute vid havet. Det hade börjar blåsa så även om stativen för en gångs skull var med så var det svårt att få den perfekta skärpan.

Bretagne

Kom hem i måndags efter en vecka i Bretagne med massor av bilder. Jag lät fotograferande ta tid och plats under 6 dagar, jag har lagt ut en del bilder i ett album kallat Bretagne om du vill se mer! Vi bode i ett litet hus 1 km från stranden.Vår "gite" låg direkt i anslutning till lagården där 48 kor mjölkades varje dag, sista kvällen var det också en kalvning. Bonden var mycket trevlig och vi fick låna hans bil de första dagarna eftersom nycklarna till vår hyrbil inte nådde oss som planerat.

Redan på andra dagen kom ett ordentligt oväder och vi for ut mot yttersta udden "pointe du raz", där blåste det en bit över 20 m/s så mycket att det var svårt att gå. Men det blev många bilder:

Saltet täckte snart allt inklusive  glasögon och linser. Jag fick ovanligt mycket vinjettering på de bilder som jag tog den dagen. Regnet kom på eftermiddagen när vi var på väg tillbaka. Skyfall under natten. Men snart bättre väder. Lågvattner och soluppgången kom ungefär samtidigt så det blev möjligheter att fota den fantastiska sandstranden nedanför vårt hus.

Denna bild är tagen en dag senare:

Vi var ute vid stranden några gånger när solen hade gått ned eller ännu inte kommit upp. Då saknade jag ett stativ, men det finns ju gränser på vad man vill bära fram och tillbaka från Sverige.

På vägen hem stannade vi två dagar i Paris, men då blev kameran kvar på hotellet. På söndagen besökte vi Paris Photo som var en utställning med försäljning av bilder. Nästan 100 utställare och gissningsvis några tusen bilder från 1850 fram till idag. Eftersom det var olika gallerier som ställde ut så fanns det inger riktig ordning. Samm fotograf kunde dyka upp på flera ställen. Det var intressant att se en massa klassiska bilder "i verklighet" Jag är ingen mästare på fotohistoria, men jag tror att de flesta "stora" fanns med. I många fall var prislappen 5-10 000 euro! Inga inköp gjordes och efter tre timmar så var jag proppmät på fotografier!

Inför hösten

Det är ett halvår sedan jag skrev något i min blogg. Jag har fortsatt att fotografera ganska intensivt under denna period, men jag har inte riktigt haft lusten att skriva något. Jag har hittils valt en ganska teoretisk hållning i min blogg och började med att refera ett antal filosofer och tänkera som av olika skäl har skrivit om fotografi. Läsandet har fortsatt under sommaren, men jag är inte riktigt klar med att skriva något mer nu. Men känner att fotograferandet börjar bli självklart, på samma sätt som att segla (om du orkar läsa mitt första blogginlägg förstår du). Igår kväll avstod jag från att själv kappsegla för att ta bilder.

 Det kändes lite sisådär att vara åskådare, men också kul att dokumentera det som hände. Det händer också att kameran följer med på jobbet. Här är en, delvis missad chans att ta ett intressant porträtt. Mannen på bilden är en fiskodlare 70+ som jag besökte med några andra under veckan. Det ansiktet lockade verkligen till bilder. Nu hade jag"bara" min compact som inte riktigt klarade av det dåliga ljuset.

Inför höstens känns det som en spännande utmaning att fortsätta utvecklingen som fotograf. På att göra listan finns inköp av en ordentlig skrivare och att få ut en del bilder på papper. Det är ju ändå det som är målet med att ta en bild och sedan att visa den för andra och få reaktioner.Det andra är att gå vidare och ta lite mer bilder på människor. En tredje sak är nog att aktivera denna blogg lite mer.

Visst ska man fotografera i Paris!

Parisresan blev en bra anledning för att köpa en liten kompakt kamera som alltid går ner i fickan. Det blev en Ricoh GX-100, jag tänkter inte komma med någon annan recension än att säga ett det är en trevlig liten kamera som har alla kontroller som man kan önska sig. Kameran låg med i jackfickan hela tiden och det blev lite bilder, några har jag lagt ut och ett par typiska resebilder kommer i slutet av denna blogg, som inte innehåller några teoretiska funderingar utan bara lite bilder. Vi besökte  en del fotoutställningar av skiftande kvalitet. Sämst var Patti Smith som hade en massa polaroider och gamla teckningar. Hon är en duktig musiker, men om någon annan än hon hade gjort bilderna så hade de nog inte fått ett så stort utrymme. Bland de bättre var en stor utställning med Eduard Boubat samt en av Peter Knapp.

Varför citera andras tankar? (Ska man fotografera Paris?)

När jag började detta bloggande hade jag en plan att referera och förhålla mig till några viktiga texter om fotografi. En första etapp är avklarad och jag tänkte ta upp mina tankar kring varför man bör citera andras texter. Det finns ett par anledningar till detta, delvis motsägelesefulla:

• blygsamhet, om det är någon annan som redan har sagt det man vill säga kan det vara juste att referera till den texten istället för att låtsas att man själv har kommit på allting,
• forskaransats. Inom forskningen är det normal metodik att alltid läsa igenom vad andra har sagt och att placera in sina egna tankar i förhållande till redan etablerad kunskap,
• fantasilöshet. Man har kanske inga egna tankar alls att komma med och då får man nöja sig med att referera vad andra har skrivit. 

Jag har själv en forskarutbildning och har forskat i drygt tio år innan jag gick vidare till andra arbetsuppgifter, så för mig är det självklart att läsa igenom vad andra har sagt och förhålla mig till detta. Men sedan gäller det också att tillföra något eget. I forskarkarriären är det en överlevnadsfråga, om du inte klarar av det kommer du inte vidare. Men Fotosidan är ju inte ett forum för forskning kring fotografi utan en virtuell mötesplats där mycket kan hända, allt från mycket personliga berättelser om kärlek, arbete och livet till publicering och diskussion av fotografier och funderingar kring detta. Som ett sidospår finns det också goda möjligheter att fördjupa sig i rent tekniska frågor kring fotograferandet. Om man läser igenom lite olika bloggar så ser man också att dessa täcker hela spektrat ovan.

En viktig anledning till att publicera bilder och att blogga är att bli sedd och att finnas i ett sammannhang. Sedan har vi nog ganska olika sätt att förhålla oss till kritik och synpunkter på våra bilder. Men alla som publicerar en bild tror jag önskar sig en reaktion. En bild eller en text som läggs ut här är ju samtidigt en inbjudan till att kommentera. Den som vet precis vad som är den perfekta bilden och inte bryr sig om vad andra tycker lägger knappast ut bilder här.

Min huvudfråga är fortfarande "varför fotografera?" Jag tycker att jag har några trådar att dra i som framgår av tidigare blogginlägg. Ibland blir frågorna lättare att besvara om de är helt konkreta. Jag och min särbo, A., åker till Paris för en kortsemester efter påsk. Jag funderar på om jag ska ta med kameran eller inte. Jag har varit i Paris flera gånger tidigare och vi tänker inte bocka av turismmålen utan mest gå omkring i delar av staden och besöka lite muséer och utställnngar. Paris måste vara en av de städer som är mest fotograferade och jag har ingen ambition att dokumentera Paris på fem dagar. Utan min fråga är mer hur min, vår, upplevelse av Paris kommer att påverks av om jag har kameran med eller inte. A. är duktig på att se och letar ofta upp det som finns lite vid sidan om men fotograferar inte själv, hon är duktig på att kritisera bilder och gör det gärna. Vi har besökt Paris tillsammans vid två korta tillfällen tidigare när vi varit på genomresa. Kommer mitt sätt att se på Paris styras för mycket av att jag tänker i bilder? Kommer min minnesbild sedan vara så beroende av mina fotografier att jag missar helheten?

Jag har ännu inte bestämt mig, men jag tror att kameran får följa med, men det är inte självklart. Kameran har varit med under de flesta tidigare Parisresor. Vid ett tillfälle när jag besökte  Paris ensam var jag så upptagen av fotograferandet att jag råkade ut för en, mycket skicklig, ficktjuv. Det är risker man får ta i stora städer. Men det är inget skäl för att inte ta med kameran utan det avgörande är frågan om min, egentligen vår,  (för om jag hade rest ensam till Paris hade jag självklart tagit med kameran) upplevelse störs av att jag fotograferar. Om kameran följer med så är det för att fotografera några ögonblick av vad jag upplever under fem dagar. Bilderna kommer naturligtvis vara helt unika, eftersom det är bilder som ingen annan kan ta eftersom bara jag kommer att vara på precis den platsen vid den tidpunkten. Sedan är det en annan fråga om någon som får se bilderna har något utbyte av det.

Jag såg filmen om Annie Leibovitz för några veckor sedan på TV. I slutscenen reser hon i en bil och säger att hon alltid ser världen som fotografier, jag vet inte om hon var lycklig över det eller såg det som en "yrkesskada". Jag tror att för henne var det fråga om yrkesstolthet. Men jag är bara en amatör som tycker om att teoretisera!