WWII-bilder och Robert Capa

[Krigsreporter]

Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?

 

[LittleCapa]

Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?

Ernest Hemingway, spanska inbördeskriget, WW1 och WW2, H. landsteg samtidigt med Capa i Normandie
Vasilij Grossman, Liv och Öde, han verkade på östfronten
för att bara nämna några

 

[rautio]

Finns det fler kända krigsreportrar liknande Capa? Någon välskriven memoar från någon krigsreporter som upplevt ett modernt krig?

Idag har vi en hel del av dem. Beroende hur lång och omgående rapportering från nån speciell conflikt du är ute efter. Idag jobbar dom flesta på kortare intervaller mycket pga mediatempot. Ytterst få som ligger ute på fronten i flera år i ett kör

Don McCullin, Gerda Taro, Tom Stoddart, James Nachtwey, Françoise Demulder, Alexandra Avakian, Abbas, Philip Blenkinsop, Eugene Richards, Zalmai Sebastiao Salgado, Stanley Greene för att namna några värt att ta en koll på.

Apropå Capa så var jag precis i Barcelona o kollade in Capas. En massiv utställning som innefattade det mesta upp till -45. plus att Gerda Taros utställning hade kombinerats med hans. Där fanns dessutpm lite tidigare opublicerat material från "The Mexican Suitcase"

 

[LittleCapa]

Gerda Taro var hans flickvän, tyvärr blev hon mosad av en stridsvagn i spanska inbördeskriget. Hon var väl så bra som Capa

 

[rautio]

Gerda Taro var hans flickvän, tyvärr blev hon mosad av en stridsvagn i spanska inbördeskriget. Hon var väl så bra som Capa

Hon var minst lika bra Rent tekniskt tycker jag hon ofta var vassare än capa. Dom har nu även publicerat av henne två nya bilder som fanns i mexican suitcase tillsammans med capas och david seymours bilder.

tyvärr har hon blivit ganska bortglömd i capas skugga Trots allt, antagligen första kvinnliga krigsfotografen, en krigsfotograf som tog upp även kvinnornas situation, exceptionellt och banbrytande.

 

[aliceiunderlandet]

Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum

Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.

Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.

 

[rautio]

Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum

Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.

Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.

Med all respekt för vad du tänkt, och jag förstår hur du tänker. Men verkligheten ser nog ut som så att skulle det inte vara för utomstående fotojournalister så skulle vi leva i en bubbla i en skön tro om att allt är okej. Fotojournalistik är kanske det starkaste vapnet emot brott mot mänskliga rättigheter och i att skapa en global medvetenhet. Idag finns det på många ställen även lokala fotografer, men inte närapå så det räcker. Fotojournalistiken och journalistiken har påverkat världspolitiken i större grad än vi någonsin kan ana, och inte minst i krigszoner. Det är inte bara medians/fotografens/journalistens ansvar och plikt att ta sej dit människorna lider som mest och göra det till allas sak att förbättra. Vi lever inte mera inom gränser, när det gäller mänskliga rättigheter och att värna dem är du lika lokal i helsingfors eller stockholm som i baghdad eller kabul. Det är inte ett ansvar vi i västvärlden bara kan skjuta ifrån oss osch se det so någon annans problem och uppgift.

Jag vill inte dissa dej för uttalandet, jag hoppas att jag inte heller missuppfatta din message, menar ifall du inte såg det som en allmän åsikt utan enbart som så att du inte själv vill åka??, men det handlar om en stor fråga som även som det är försummas.

 

[LittleCapa]

Har alltid undrat vad det skulle blivit av henne om hon fått leva.

 

[aliceiunderlandet]

Det är väll egentligen aldrig klokt att snabbt och kortfattat svara på en stor och invecklad fråga. Men samtidigt så är inte ett forum rätt plats att gå in på djupet i frågan heller, så det blir lite fel hur man än gör det.

Det är egentligen inte en fråga, utan många frågor, och det gör inte det lättare.

Sen kan man tycka att något är det rätta, man tycker att det är så det borde gå till, men sen går det inte att få på det sättet, och då kanske något annat är bättre än inget, men det ändrar ju inte att man egentligen tycker att det är fel.

Man kan påstå sej ha hur underbara syften som helst, men i grund och botten är det pengar som styr den här världen. Det märks i nästan alla frågor och i alla sammanhang. Skulle efterfrågan finnas, och därmed pengarna så skulle det även finnas möjligheter att rätt människor skulle få skriva historia, som det oftast är så är det fel människor som skriver historia.

Det går att leva i en bubbla på många sätt.

 

[rautio]

Det är väll egentligen aldrig klokt att snabbt och kortfattat svara på en stor och invecklad fråga. Men samtidigt så är inte ett forum rätt plats att gå in på djupet i frågan heller, så det blir lite fel hur man än gör det.

Det är egentligen inte en fråga, utan många frågor, och det gör inte det lättare.

Sen kan man tycka att något är det rätta, man tycker att det är så det borde gå till, men sen går det inte att få på det sättet, och då kanske något annat är bättre än inget, men det ändrar ju inte att man egentligen tycker att det är fel.

Man kan påstå sej ha hur underbara syften som helst, men i grund och botten är det pengar som styr den här världen. Det märks i nästan alla frågor och i alla sammanhang. Skulle efterfrågan finnas, och därmed pengarna så skulle det även finnas möjligheter att rätt människor skulle få skriva historia, som det oftast är så är det fel människor som skriver historia.

Det går att leva i en bubbla på många sätt.

Hittade inte direkt någon röd tråd i ditt resonemang. Men kan lugnt säga att frågan om medias ansvar och konfliktrapportering är stor, men väldigt enkel och definitivt en fråga att diskutera på forum. Hur ska annars diskussioner om ämnet läggas globalt på tapeten? Och den gamla klichén pengarna styr vad du än gör är nog inte så relevant i frågan, ett så lätt uttalande att slänga ur sej och slippa ta ansvar. Syftet är inte underbart utan realism utan vilket det inte skulle finnas global information, bara lokalnyheter.

Efterfrågan för journalistik har aldrig funnits om talar om efterfråga i form av marknadsekonomi. Journalistik är en allemansrätt som skall skyddas.

Vem tycker du ska skriva historia? Jag anser att det inte finns någon ska behöva skriva historia, det finns information tillgängligt för alla av intresse att ta del av tack vara webben. Tack vare journalistik och utomstående i krisområden kan vi alla få information som inte tidigare var tillgänglig och bilda oss en uppfattning om världen utan att behöver skriva historia.

Tar själv ganska starkt i gällande frågan, men anser att fria journalisters global rapportering är något som ska försvaras till det sista.

 

[Grevture]

Vad anser ni om krigsfotografier och skulle ni själva tänka er att fotografidokum

Jag kan inte mycket om ämnet, men det här är vad som känns rätt för mej. Lite nyhetsfoto är väll okej att någon utifrån kommer och tar. Men annars är grundregeln för mej att de är de som lever i det som ska vara de som beskriver det, tex genom foton.

Då när det gäller mej själv är det väll lite samma, jag skulle aldrig åka till någon konfliktdrabbat område och fota där. Men skulle det blir krig här, så har jag svårt att tänka mej att inte fotografera det.

Hej!

Jag kan känna det som om din grundregel har sina poänger, men skulle många tillämpa den skulle det nog leda till en rad problem:

- "De som lever i det" vet visserligen ofta mycket om bakgrunden till en konflikt, men saknar ofta förmågan att förklara det för en utomstående. För att göra det behövs paradoxalt nog ofta just en utomstående som tar sig tid att sätta sig in i frågan. För att ta en liknelse: Det finns många bra skäl att läkare inte bör ställa diagnoser på sig själva utan låta en annan läkare göra det.

- Skildringar gjorda av de som själva lever i en konflikt blir nog ofta väldigt sammanhangslösa. Det kan vara svårt att se att det som sker omkring en är en del av större skeenden som även förekommer på andra ställen. Här har en utomstående som dessutom har erfarenheter av andra konflikter och inte själv är inblandad lättare att dra slutsatser och se samband mellan olika konflikter.

 

[aliceiunderlandet]

Internetforum är enligt mej inte vidare bra platser för att diskuterat komplicerade frågor, då det är mer ett snack än debattanda över det hela. Skrivelserna har mer spontant i sej och ganska lite nyanserat och djupgående åsikter. Det är i alla fall min upplevelse i de flesta diskussioner jag läst på många olika forum.

Men vad är det vi diskuterar nu? Andra världskriget? - tyckte att starinlägget mest handlade om det. Då kan man ju även undra varför av alla krig är just det kriget så intressant. Troligtvis för att det påvekaret just oss mer än andra. T.ex. så var min Morfar med i kriget (finsk släkt). Fast även där kan man ju vara intresserad av olika saker. Min morfar fick mycket stöd och hjälp efter kriget, men ingen var intresserad av att hjälpa min mormor som var den som fick göra att slit för att få en vardag att fungera både under kriget och efter. Då männen samlades för att berätta krigshistorier så fortsatte kvinnorna att arbete, deras historia var ingen intresserad av att höra.

Handlar det om historia, då är det intressant att funder, vad vill man veta om historien, det som hände men från vems perspektiv då, det som var mest säljade nyhet?

Krigsfoton överlag? Där finns det massa olika frågor som kan vara intressanta, en är; Varför just ett visst krigsfoto intresserar, det finns väpnade konflikter på många ställen i världen, för att inte nämna annat tragiskt, varför intresserar vissa saker men inte andra. Oftast är det väll där pengarna kommer in, det som går att sälja det bevakas. Inte för att det är det mest intressanta som händer för tillfället utan för att det finns pengar att tjäna.

Handlade det här om journalisters yrke? Min mening är inte att säga att de inte borde finnas, vist en önskan om att det skulle se annorlunda ut, men inte att det inte skulle finnas.
Nä, nu är jag för trött för att kunna fortsätta skriva, ursäkta ett rörligt inlägg, har inte sovit oavbrutet den senaste halvåret, många gånger blir jag väckt en gång i timmen hela natten igen. Nu är båda barnen förkylda, och jag får springa å ta hand om dem mellan det att jag skriver, känner att jag inte riktigt får bra fokus i det jag skriver, så jag förstå att det ger ett slarvigt och osammanhängande intryck.

 

[picturethis.se]

http://www.mil.se/sv/Rekrytering/So...205cd-558c-4732-9a11-a835654e28b9&pageIndex=0

 

[Krigsreporter]

Bra länktips www.krigsforum.se. Reggade mig och tog del av erbjudandet om prenumeration på tidningen Militär Historia. Jäkla fin tidning. Nu slipper jag stå och busläsa den på pressbyrån ha ha.

 

[Krigsreporter]

Capa blev ju känd mest för sina bilder från D-dagen kan man kanske påstå? Var han verkligen den enda som lyckades fota från själva invasionen på Omaha beach?

Så här skriver Wikipedia...

His most famous work occurred on June 6, 1944 (D-Day) when he swam ashore with the second assault wave on Omaha Beach. He was armed with two Contax II cameras mounted with 50 mm lenses and several rolls of spare film. Capa took 106 pictures in the first couple of hours of the invasion. However, a staff member at Life in London made a mistake in the darkroom; he set the dryer too high and melted the emulsion in the negatives in three complete rolls and over half of a fourth roll. Only eleven frames in total were recovered. Capa never said a word to the London bureau chief about the loss of three and a half rolls of his D-Day landing film.