Andreas Folkestad skrev:
De flesta jag pratat med har sagt att man "måste" ha omnibouncer, men som ni säger så vore det ju intressant att prova utan.. Ska jag göra nästa gång tillfälle ges.
Tack återigen!
Mvh
Andreas, "De flesta" är lögnare. Omnibouncern är den absolut mest överskattade värdelösa plastbit man kan köpa till sin fotoutrustning. Eller ja, det absolut mest överskattade tillbehöret öht!
Vad kostar en omnibouncer? 200:- ? vad kostar den att tillverka? antagligen inte ens 10 öre, skulle förvåna mig om den kostar mer än 5 öre att tillverka. Inte konstigt att de vill att den ska sälja som smör.
De av oss som VET hur ljus fungerar, VET också att för att få ett mjukare ljus krävs en ljuskälla som är större (relativt till motivet) än ljuskällan som man anser vara för hård. För studioblixtar använder man paraplyer eller softboxar. De ökar ljuskällans storlek många gånger, och skapar därför ett mjukare ljus än om man skulle ha kört med standardreflektorn.
En omnibouncer, å andra sidan, är en mjölkfärgad svindyr plastbit vars enda syfte är att sprida ljuset. Ljuskällan blir inte större (ok, den blir aaaaaningens större, men så sanslöst lite större så det är totalt förumbart). Effekten man får är att en del av ljuset _kanske_ studsar i taket, medans en del av ljuset går direkt mot motivet. Övriga 65% av ljuset åker åt håll där det absolut inte gör någon nytta öht. Man drar ur batterierna i blixten snabbare, får fulare skuggor, och en ojämn exponering i bilden. Grattis. Så mycket var de 200:- som man betalade för den värdlösa lilla plastbiten värda.
Samma personer som förordar omnibouncer brukar också tala om att man absolut måste synka blixten på andra ridån. Vad händer _egentligen_ när man synkar blixten på andra ridån? Jo, vad som händer är att blixten fyrar av en så kallad förblixt (som används för blixtljusmätning endast), sedan öppnas slutaren. Sen, precis innan slutaren stängs så skjuter blixten av huvudladdningen. Fotar man ett luciatåg eller en bil som kör, så är detta att föredra, då man annars får ljusspår som ser ut att "gå baklänges". Fotar man partybilder så blir skillnaden NADA vad det gäller blandingen av allmänljus och blixljus. MEN kör man med slutartider på 1/4 sekund eller kanske till och med längre, så blir resultatet att personen/personerna man fotar tror att bilden är tagen när förblixten brinner av. En människa hinner röra sig mer än man tror på en fjärdedels sekund. DESSUTOM (såvida man inte fotar med en kamera med halvtransparent fast monterad spegel) så blir sökaren helt svart i en fjärdedels sekund (eller vilken slutartid man nu kör med), vilket medför att det är _mycket_ svårt att gissa sig till (ja precis, gissa sig till) vart motivet kommer befinna sig när huvudblixten brinner av.
Att "fånga ögonblicket" blir alltså till en omöjlighet, istället överlåter man komposition och ögonblicket som fångas mer eller mindre till slumpen.
En grej till, som förvånansvärt många verkar ha fått totalt om bakfoten: blandningen mellan omgivningsljus och blixtljus påverkas INTE beroende av i vilken ordning ljusen registeras på filmen/sensorn. Den absolut _enda_ skillnaden är hur ljuskällor i rörelser fångas. Vilket är helt ointressant när det gäller vimmelbilder. För luciatåg och bilar är det dock intressant. Tänk följande scenario:
Du ska fotografera en bil som kör förbi. Tanken med bilden är att dels fånga "spår" av bilens strålkastare, och dels få en skarp exponering av bilen. Att panorera med kameran funkar inte, då får man inte spåren av strålkastarna. För att få långa spår krävs dessutom en relativt lång slutartid, i det här exemplet säger vi att 1 sekund blir bra. Tanken är således att dels låta bilens strålkastare bilda spår i bilden, men också att låta blixten "frysa" bilen i dens rörelse. Att göra detta med blixten synkroniserad på första ridå är givetvis fullt möjligt. Bilen kör från höger till vänster i bild. När bilen är vart i bilden man vill ha den skarp (säg i bildens högra tredjedel) trycker man av bilden. Blixten poffar, och sen fortsätter kameran att exponera i en sekund. Nu har vi fått en bild med en förhållandevis skarp bil, och spår av lyktorna. Men eftersom blixten brann av i början av exponeringen så kommer "spåren" av lyktorna att fortsätta ut mot vänsterkanten av bilden, och altså se ut att vara framför bilen. Detta ger oss illusionen av att bilen åker baklänges! Så i detta exempel är det betydligt bättre att använda synkronisering på andra ridån. Om vi gör det så trycker vi av precis innan bilen har kommit in i bildens högerkant. Med bra planering och lite tur så kommer blixten att brinna av precis när bilen befinner sig i bildens högra tredjedel. Vi förutsätter nu att vi lyckades perfekt med tajmingen, blixten brann av precis när bilen var där vi ville. Skillnaden kommer nu bli att "spåren" är bakom bilens färdriktning i bilden, och vi får således illusionen av att bilen åker framlänges.
Men när vi tar vimmelbilder så _kvittar_ det fullständigt. Vi registrerar inte en rörelse, vi tar en bild av motivet, men fångar också ett omgivningsljus/bakgrund som gör bilden intressantare. Givetvis kan en rörelse förstärka partykänslan i bilden, men spelar det någon roll åt vilket håll eventuella "spår" i bakgrunden går åt? Knappast! Vi är ju inte ute efter att fånga _motivets_ rörelse! och motivet har dessutom inga ljuskällor! Det är DET som det handlar om. Om _motivets_ rörelse är det som är viktigt, och motivet har ljuskällor, så är det också viktigt att tänka på i vilken ordning ljuskällorna exponeras.
Om vi t.ex. tar en dansande människa som exempel, så spelar det ingen som helst roll om vi exponerar med blixten på första eller andra ridån, för själva ljusets skull. Däremot, om vi väljer att synkronisera blixten på andra ridån så blir det fullkomligt omöjligt för oss att veta exakt vilken pose den dansande människan kommer att ha när blixten fryser honom/henne. Om vi däremot synkroniserar blixten på första ridån så kommer den att brinna av oerhört kort tid efter att vi har tryckt på slutaren, och vi kan således fånga motivet som vi vill. Därefter står slutaren öppen en liten stund för att också fånga omgivningsljuset/bakgrundsljuset.
För vissa är detta svårt att förstå. De envisas med att tro att de kan ta bättre bilder med blixten synkad på andra ridån, men de kan inte redogöra för varför. Däremot lämnar de mycket åt slumpen. Kanske gillar de det, vad vet jag. Vill man lämna mycket åt slumpen så är det perfekt att synka blixten på andra ridån. Då kan man ju gärna kombinera det med en riktigt liten bländaröppning, och således riktigt lång slutartid, för ännu mer oförutsägbarhet.
Om man nu inte skulle tro på vad jag skriver, att blandningen av ljus blir densamma oavsett om man synkroniserar på första eller andra ridån, så kan man gör ett väldigt enkelt test. Ställ upp ett objekt i ett förhållandevis mörkt rum. Rikta en lampa någonstans i bilden, så att ljuset syns i testbilderna man tar (gärna bakom själva objektet). Ställ upp kameran på stativ, med blixt monterad. Ta nu två bilder, utan att rubba kameran ur position en millimeter! Båda bilderna ska tas med samma bländare, samma slutare, samma iso och samma blixtstyrka. Den _enda_ skillnaden ska vara synkronisering på första respektive andra ridån. Kommer bilderna skilja sig åt? Svaret är givetvis nej. (Ja, jag HAR testat själv. Åtskilliga gånger.)
Utmaningen nu, för de som envisas med att förespråka synkronisering på andra ridån, är att MOTIVERA varför det skulle bli bättre att synka blixten på andra ridån. Med en bra förklaring. "Bildbevis" från aktuella plåtningar gäller inte, då det är "omöjligt" att ta samma bild två gånger, med synkroniseringen ställd olika.
Och för er som har orkat läsa _hela_ mitt långa inlägg: Ett STORT tack för ert tålamod!!! Nu är det dags för er att gå vidare till min
blog
/Walle