Annons

Vill reda ut en grej

Produkter
(logga in för att koppla)
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag är medveten om synen på såna här trådar. Därav sista stycket i inlägget jag startade med. Många mejl har gått runt under åren och eftersom det faktiskt inte leder någonstans och eftersom det handlar om en situation där hela trådar påverkas valde jag detta nu. Trots att jag vet att det är tabu.

Jag såg två utvägar innan jag bestämde mig. Att prata öppet i ett seriöst försök att reda ut det eller att i tystnad "flytta." Men "flytta" vill jag inte. Jag gillar fotosidan, därför blev det första alternativet.
 
Lotta - Du får, i mina öron, ordet tabu att låta som något fult och oönskat, när det i själva tabut finns en funktion av att undvika att röra vid, undvika att rör upp, undvika att störa. Det kan uppfattas som fegt och "orakt" att böja sig för atbun, men i ett samhälls- och organisationsbevarande perspektiv, så är tabun ett kraftfullt verktyg för att "stilla stormen". Det är inte alltid vi är beredda att låta blåsten blåsa över, utan vi vill stilla den - NU - fram med ett tabu ! - klart ! - lugnet återvänder.

Att något utvecklats till ett tabu är i sig självt ett bevis för att det som tabut berör, hotar stabiliteten. Jag anser att det krävs samtycke från en ganska stor del av "kommunen" för att ett tabu ska kunna avlägsnas och den uniformiteten tycker jag mig inte se i den här tråden. En enskild individ som fortsätter trotsa tabut löper risk att drabbas av "kommunens" sanktioner, explicita eller implicita, ja, t.o.m. ytterst subtila sanktioner, på gränsen till subliminala, kommer till användning.

Priset den enskilde betalar för att trotsa sanktionen, eller trots sanktionen trotsa tabut, är oftast inte särskilt subtilt, utan handlar mer om avståndstagande - att vända ryggen till, att ignorera. Det ödet är ingen jag önskar någon av mina medmänniksor, varför jag lite docerande väljer att peka på faran och hoppas att ... ( läs in det som passar ).
 
lottawe skrev:
Jag är medveten om synen på såna här trådar. Därav sista stycket i inlägget jag startade med. Många mejl har gått runt under åren och eftersom det faktiskt inte leder någonstans och eftersom det handlar om en situation där hela trådar påverkas valde jag detta nu. Trots att jag vet att det är tabu.

Jag såg två utvägar innan jag bestämde mig. Att prata öppet i ett seriöst försök att reda ut det eller att i tystnad "flytta." Men "flytta" vill jag inte. Jag gillar fotosidan, därför blev det första alternativet.

Vaddå tabu?
Du gör helt rätt tycker jag - Bästa sättet att föra ut det här "wide" och på ett bra sätt. Starkt av dig att ärligt vilja ta itu med "missförhållandena" oxo även om det troligen svider en smula? Dock du ska inte ta på dig fööör mycket nu - Allt står inte och faller med dig,Lotta! Vi är nog några fler som bör rannsaka oss själva oxo. JANNE
 
Lennart. Jag är hellre rak än rädd. Risker är väl avvägda. Jag vill inte bidra till diskussionsklimatet som varit något mer och att göra så här är trots allt inte värre. Antingen så leder det till något bättre eller så gör det inte det, men då har jag iaf försökt..
 
Lottas försvarstal del 1

Strongt av dig att ta upp sånt här offentligt.
Skadar inte att skaka om lite ibland och ifrågasätta. Hoppas att du inte alls lyssnar på Mr tannler utan fortsätter i den stil du har haft hittills. Jag har en hel del synpunkter på hans inlägg men hinner inte just nu.
 
lottawe skrev:


Att bara bortse från att bemöta tillskrivningar är inte en lösning då jag inte på något villkor vill uppfattas som den jag då utmålas som.


Skälet till att jag väljer att inte förklara mig är att jag har en person i min närhet som - som du uttrycker det - går i spinn (för det lilla minsta). Hur jag än då försöker att förklara mig kommer det fram värre och värre misstolkningar och mina ord vrängs runt tills jag blir snurrig.

Om jag vid dessa tillfällen direkt vägrar kommentera och istället säger "ja, du har rätt" eller inte säger någonting alls, får denne person inget vatten på sin kvarn. Det som inte är bra med detta är denna ilska som jag känner över att det måste bli så här.

Vad vill jag säga med detta? Jo, hur man än vänder sig har man rumpan bak och nångon patentlösning har jag inte.
 
Danlo skrev:
Dock är det vääääldigt vanligt att kvinnor medvetet misstolkar för att kunna vinna diskussioner eller på nåt sätt vinna tid osv osv..

Det var det fånigaste jag läst. Jag har en här hemma som går i spinn på att disken inte hamnat i maskinen på en gång. Nån annan än han ska göra det alltså. Det går dessutom inte att få stopp på honom för han misstolkar allt jag säger för att vinna och kallar mig martyr fast det är han som spelar sådan "Jag jobbar 90 timmar i veckan!!!!!"
 
lottawe skrev:
Antingen så leder det till något bättre eller så gör det inte det, men då har jag iaf försökt..

Hej Lotta! Tycker du gör det bra som tar upp dina tankar och luftar dom. Nu har väl inte du o jag varit i luven på varandra...än ;-) men vad jag vet så har vi väl inte agiterat mot varandra heller, fast våra åsikter inte alltid överensstämmer.

Det är nog just i den personliga agiteringen som det är lätt att just personliga motsättningar uppstår. Diskusionen om sakfrågan ersätts med en massa du sa o jag sa instället för att föra något framåt i tankar, där ingen eg sitter med den absoluta sanningen. Tankar som stöts och blöts och kan leda till nya idéer och ändrade uppfatningar i sakfrågan hos deltagarna. Sakfrågan behöver ju inte vara statisk...

Att tala är silver och tiga är guld, säger ordspråket. Jag tror att det är så! Men inte så att tiga är det samma som att inte delta i "debatten" eller att "tiga i församlingen", utan mer att när man tiger så lyssnar man och får nya influenser till sina tankar att framföra. Tankar som för just debatten framåt.

Att tala är silver och lyssna är guld...?

Detta är alltså inte min absoluta ståndpunkt om hur något är eller ska va. Bara tankar att resonera om och inte agitera mot eller för. Trådfilosofi...typ :)

/Leif
 
lottawe skrev:
Hela inlägget: http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=1039462#post1039462

Jag upplevde att sånt jag skrev fram till slutet av 2005 även uppfattades som det var menat i 99 fall av 100, men sedan har något hänt. Jag vet inte om jag förändrat sättet att uttrycka mig på eller om orsaken är en annan, men jag minns iaf när och var det startade..

En reflektion jag gjort är att det ofta är samma personer som inte tycks förstå vad jag skriver oavsett på vilket sätt eller i vilket ämne. Desamma upplever jag också som att de ofta försöker tilldela mig både egenskaper och åsikter som jag inte har. Det är min uppfattning och känsla (och det är ok om den inte delas av alla,) men när så skett har jag iaf ofta försökt påtala det vilket resulterat i ännu värre diskussionsklimat. Rätt eller fel i det fallet kan man säkert tycka olika om, men för mig personligen har det kännts viktigt att inte helt fel åsikter tillskrivs mig.

Jag ser som sagt ett stort problem i det här. Alltså att det missgynnat diskussionsklimatet rejält. Av den anledningen placerar jag inlägget här under fotosidanforumet.

Jag tycker något måste göras för att återfå stämningen, men jag vet inte vad eller hur det ska gå till? Hur? Alla vill vi nog kunna vistas här.

Kanske tabu att ta upp detta i forum och jag har dragit mig, men en lösning är nog ändå mer välkommen än att bryta mot något tabubelagt, därför kör jag iaf.

Jag har inte läst igenom tråden så det är fullt möjligt att jag ger samma svar som någon redan gett.

Grundläggande i all kommunikation är att det är mottagaren som bestämmer meddelandet. Det kan vi tycka vad vi vill om men det är ett konstaterat faktum.

Det du råkat ut för är antagligen några människor som brinner för samma frågor som du, fast utifrån ett annat perspektiv eller annan åsikt.

Mottagarna kan i det här läget missförstå dig av ren illvilja i ett försök att minimera dig och dina åsikter.

Eller missförstå dig utifrån att ni har olika perspektiv på sakfrågan.

Samt av ren välvilja försöka få dig att förstå ett annat perspektiv genom att vrida och vända på dina argument.

I sak är det inte mycket att göra åt. Blir det för jobbigt så är det bara möta argumenten sakligt och neutralt och inte gå djupare än så. Det går utmärkt att säga att du inte vill diskutera saken med vissa med hänvisning till att du upplever dig missförstådd hela tiden och att det därmed meningslöst att föra en diskussion.

Sedan beror det väl på hur mogen motparten är och hur denna hantera detta. Kan folk inte acceptera det utan ska fortsätta och jiddra så brukar en anmälan eller två med motivering lösa problemet.

Mvh
Maverick
 
lottawe skrev:
Jag är medveten om synen på såna här trådar. Därav sista stycket i inlägget jag startade med. Många mejl har gått runt under åren och eftersom det faktiskt inte leder någonstans och eftersom det handlar om en situation där hela trådar påverkas valde jag detta nu. Trots att jag vet att det är tabu.

Jag såg två utvägar innan jag bestämde mig. Att prata öppet i ett seriöst försök att reda ut det eller att i tystnad "flytta." Men "flytta" vill jag inte. Jag gillar fotosidan, därför blev det första alternativet.

Äsch Lotta, det är klart att du inte ska flytta någonstans, du är ju en institution här på FS! ;)

Visst är det ganska uppenbart att det pågår någon slags konflikt där bl.a. du är inblandad, det är svårt att missa om man har läst ett tag på forumen. Vad som ligger bakom har jag dock ingen aning om och lika glad är jag för det. ;)

En gammal sanning är dock att den enda man kan förändra är sig själv. Det innebär att hur gärna du än vill försöka reda ut något så är det omöjligt, om du inte har tur och råkar vilja det samtidigt som din "motpart" känner detsamma.

Det du däremot KAN göra, är att förändra din egen respons. Du skriver t.ex. något om att du inte vill bortse från diverse tillskrivningar för att du inte vill uppfattas som du utmålas, men jag tror att det är just precis det man måste göra om man verkligen vill försöka förändra något. Genom att undvika att bemöta argument och spekulationer om ens person, och inte minst genom att själv låta bli att spekulera om någon annans person, kan man hålla en diskussion hyfsat saklig, annars åker den gärna rätt ner i dyn...

Jag tror inte att man behöver vara särskilt orolig för att andra bara sväljer det som skrivs om en. Har man bara lite livserfarenhet så vet man att det folk säger om varandra inte måste vara sant och t.o.m. kan vara ren lögn. Det är mycket viktigare att koncentrera sig på att själv bete sig som man vill att andra ska göra - det syns och märks, och det är främst därefter man blir bedömd, inte efter vad andra tillskriver en för egenskaper.

Om jag vore du och verkligen ville få ett slut på tjafs, skulle jag således sluta nappa på sånt som ändå inte leder någonstans, jag skulle avböja diskussioner om sånt som hänt tidigare, själv inte initiera diskussioner om tidigare missförstånd/oenigheter osv. och verkligen göra klart att det inte är intressant för min del längre och att jag har dragit ett streck och tänker börja om på ny kula.

Sen får man hålla sig själv kort och se till att man följer det man föresatt sig, för det är inte alltid lätt... ;)

Lägger till ett PS.

Det här med mail som skickas hit och dit bakom kulisserna tror jag är förödande. Likaså att se det som att man diskuterar med/mot en hel grupp. Det tror jag bara gör det svårare att lösa ev. missförstånd, så det är ytterligare en sak jag skulle avböja, om jag var du. :)
 
Har läst era inlägg:) och lovar att återkomma, men först lite annat göra (som iof inte hindrar att jag tänker på det ni skrivit på samma gång.)
 
Hmmmm, nu är det sånn igen, att....

Jag har nog INTE läst trådskaparens ALLA innlägg i denna tråden heller,....antagligen.....
Men jag tronar överst i tråden, som exeplifieringen av sakens kärna.
Jag dyker upp; svarar, ger mitt syn på Lotta och mej; erbjuder : "Labb i Lanke" ( det är Norsk för handskakning)

Jag ser tyvärr ingen utstäckt hand....
Möjligen är jag bara ett av dina "spöken", Lotta; men jag kann ju redusera "problemet" om du vill......

Nu har du fått erbjudandet två gånger....vill du inte, så slipper du!
Möjligen är det svårt; men antagligen lättare enn att fortsätta denna tråd som inte leder nåt´vart.
God helg! /Erik J
 
Ok Erik, "Labb i Lanke" med just dig då. Dock ska inte du ta någon hel skuld. Det hjälper ingen..

Jag har visserligen uppfattat dig provocerande och mindre trevlig ibland även om jag sett viss ironi (och inte bara mot mig.) Och som sagt, ett citat av dig statuerade exempel för sakfrågan, du påtalade ju liksom att ingen förstår Lotta.. Men du har inte varit med länge i debatterna och jag tror som jag redan sagt att du står ensam för det du skriver. Något jag hoppas och faktiskt tycker är bra isf.

Och jag är tacksam för att du slutar kalla mig snäv i pappen o.s.v. och börjar läsa mina inlägg 0 alternativt 2 gånger nu; Tack:))

(Längre svar kommer till några andra kommer senare..)
 
Senast ändrad:
Det blir inte så långt ändå, jag har däremot tänkt lite längre och ni goda har har ju ett ganska enhetligt råd.. Jag tror er och köper det:) och kommer inte nagga på det i första taget.

Och jag tackar så mycket för ert engagemang och kloka tankar:)

PS. Fast just dig gäller det inte Daniel. Varken tacket eller innehåll;) DS.
 
Tja, jag råkade halka in på den här tråden och kunde inte låta bli att läsa. Jag tror nog att det viktigaste inlägget var när någon sa att det blåser på toppen. Ju mer man exponerar sig, desto större är chansen att man råkar få mothugg. Då vi är mänskliga är det sen lätt hänt att man får mothugg igen i en helt annan diskussion, av sammam person/personer.

Klimatet är liksom etablerat redan sen de tidigare tråden, då är det lätt att fortsätta att hugga för mista lilla sak mot samma person. Fastän man kanske inte skulle hugga till mot en okänd person, så gör man det om åsikten kommer från en person som man munhuggits med tidigare. Däri tycker jag att Martin Hertsius är ett strålande exempel på det motsatta förhållandet; fastän man munhugger med honom i en tråd, så känner han inget agg när man med honom diskuterar något annat i en annan tråd. Han har exempelvis inga svårigheter att ställa sig på "samma sida" i en ny diskussion med någon som han drabbat samman med i en tidigare diskussion. En eloge till honom för det. Det är precis så det ska vara.

Alla är tyvärr inte lika "anpassningsbara", att de klarar av att nollställa eventuella negativa känslor/reaktioner från en tidigare diskussion. Då tycker jag att det är väldigt bra och modigt av dig Lotta att du vågar ta upp den diskussionen. För om det du erfarit får fortsätta för långt, så finns risken att det urartar sig till mobbing. Och det vill vi ju inte ha här på Fotosidan, eller hur?
 
Du är smart Eero. Dina ord låter iaf så:)

Jag håller med dig helt ang. Martin och han har även några likar på så sätt också. Vad härligt det vore om det alltid fungerade så... Rakt och om sak:)
 
Eeros skrev:
Alla är tyvärr inte lika "anpassningsbara", att de klarar av att nollställa eventuella negativa känslor/reaktioner från en tidigare diskussion. Då tycker jag att det är väldigt bra och modigt av dig Lotta att du vågar ta upp den diskussionen. För om det du erfarit får fortsätta för långt, så finns risken att det urartar sig till mobbing. Och det vill vi ju inte ha här på Fotosidan, eller hur?

Fast så här utifrån sett, tycker jag att det verkar vara en vanlig konflikt där de inblandade är ungefär lika "bra" på att hålla den vid liv. Alltså ingen mobbing vad jag kan se, bara tjafs från båda håll.

Som jag uppfattade det, efterlystes förslag på vad man kan göra för att få slut på konflikterna och om det är vad man vill, så tror jag att svaret är (det nog så svåra): Genom att förändra sig själv först.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar