Jag fotograferar allt jag tycker är intressant men när det kommer till att publicera blir jag otroligt restriktiv om jag nu inte frågat eller kommunicerat med personen/personerna i fråga.
Har som gyllene regel att inte lägga ut saker som kan skada tredje person d.v.s. Psykisktsjuka, eller utsatta personer kan ju ha barn som surfar på nätet, De ska inte behöva få uppleva deras fäder eller mödrar i pinsamma situationer genom mina bilder i vilket fall.
Att vara ödmjuk inför det man fotar och selektiv med det man publicerar. Men jag är fruktansvärt egoistisk när man fotar, för att fota ser jag som en mänsklig rättighet.
Om någon blir sur för att man fotar dem så visar jag mer än gärna bilderna jag tagit för dem direkt. Oftast finns det ju ingen elak avsikt med bilderna när de tas. Jag tar aldrig bort någon bild bara för att motivet inte gillar den men jag lovar på stående fot att inte publicera dem utan dennes medgivande.
Fotar jag stadsmiljöer där människorna inte står i centrum utan det är själva miljön som är intressant, bryr jag mig aldrig om att fråga någon om lov.
När det kommer till evenemangs bilder så som idrott eller konserter brukar ett leende eller en nick mot motivet räcka för att isen ska lossna.
Själv hatar jag att vara med på bild och det verkar vara något jag har gemensamt med en del andra fotografer
Men skulle aldrig få för mig att vara otrevlig mot någon som försökte avbilda min fula nunna i en stadmiljö, däremot skulle jag bli jävligt intresserad av hans bilder.
Jag smygfotar aldrig utan står oftast helt öppet med min kamera. Många gånger frågar jag om det går bra att ta en bild andra gånger talar jag om i efterhand att jag tagit en bild och det kan bli rätt så roliga diskussioner med objektet efteråt. Folk är förstående om man gör på rätt sätt men det förutsätter ju att du är förstående inför folk. MVH/Morgan
