Det är inte bara objektivet som vållar vinjettering, utan i förstoringsapparaten sitter en kondensor som ska samla ljuset till optiken, och om objektivet är alltför nära negativet kommer inte ljuset från de perifera delarna av bilden att vara lika starkt som i mitten. Bildvinkeln i sig innebär också att ljuset har längre väg att gå för att nå kanten än mitten, vilket också ger vinjettering, som ökar med kortare utdrag.
Förstoringsobjektiv är oftast ganska vältecknande, så distorsion borde inte vara något problem, men enklare objektiv har alltid en viss skärpeförlust ut mot kanterna, och det blir ju lite värre med kortare objektiv. Det brukar fixa sig med nerbländning, men nerbländning kan förvärra vinjetteringen.
Vinjetteringen kan man eliminera genom att lägga en mask någonstans i strålgången, för att strypa ljuset i mitten och släppa igenom mer ute i kanterna. En sådan mask kan man göra genom att exponera en bladfilm med objektivet med liten bländare, alternativt bara en skiva med hål, utan något negativ i förstoringsapparaten.
35 mm tecknar kanske inte ut formatet, men 40 mm borde göra det.
