Vem fotograferar ni för - och varför?

[Niclasfoto]

Sanna ord!!

Få yrken liknar så mycket på ren prostitution som just säljaryrken med kreativa uttryck som tex FOTOfrafi i den absoluta täten!!!

Skönt att man inte sitter i det klistret!!!

Mvh Niclas.

 

[NtR]

Nåja, prostitution och prostitution. Ingen konstform har något större berättigande om det inte finns någon publik eller konsument som är villig att betala för den. Man kan ju liksom inte kräva att få betalt för något ingen vill ha, även om alltför många tror det.

 

[Niclasfoto]

NtR skrev:
Nåja, prostitution och prostitution. Ingen konstform har något större berättigande om det inte finns någon publik eller konsument som är villig att betala för den. Man kan ju liksom inte kräva att få betalt för något ingen vill ha, även om alltför många tror det.

Hur många av sexköparna som verkligen vill ha Den prostituerade för den kvinna hon är kan man ju också diskutera;-)

Jag menar att bilder inte behöver vara bra för att göra karriär och att bilder som uppenbart är bra inte är det enda som hjälper ens karriär utan helt enkelt den säljande personen.

Visst är det lite fräckt att använda ordet prostitution men med glimten i ögat så är det mer än lätt att adoptera in i vår personliga lilla fotovärld, enligt mig.

Mvh Niclas.

 

[Proboarder]

Jag fotograferar för dom stora pengarna, och alla brudar. För att det är ett slappjobb utan att man behöver kunna mycket [Ironi slut]

 

[RolandM]

Jag tycker det vackert att höra slutarens ljud från kameran. I morgon ska jag köpa mig en filmrulle.

 

[Niklas74]

Jag också

 

[Graal]

Jag fotograferar främst för min egen skull. För att detta uttryckssätt passar mig. För att framkallnings- och mörkrumsarbetet ger mig så mycket. Där kan jag styra och ha kontroll på precis allt för att åstadkomma den bild jag vill ha. Jag är nog en människa som vill ha kontroll. Vill inte låta någon annan styra, varken över mig eller mina bilder. Pengar är jag inte intresserad av, fast dom är bra att ha. Därför försörjer jag mig på annat sätt, inte genom mitt fotograferande. Har jag bara lite pengar över till film och fotopapper och annat som krävs så är jag nöjd. Skulle jag kunna leva på de bilder jag gör vore det ingen nackdel. Då skulle jag säga upp mig från mitt jobb direkt. Men nu är verkligheten inte sådan för mig. De som kan leva på det dom själva vill göra kan skatta sig lyckliga. Inte ens de stora fotograferna kan ju det verkar det som?

 

[Graal]

NtR skrev:
Nåja, prostitution och prostitution. Ingen konstform har något större berättigande om det inte finns någon publik eller konsument som är villig att betala för den. Man kan ju liksom inte kräva att få betalt för något ingen vill ha, även om alltför många tror det.

Är inte Van Goghs konst berättigad? Den kom till trots att ingen ville ha den eller köpa den när den målades. Men idag är det många som både vill ha och betala miljonbelopp för den.

 

[gitte edelman]

Jag fotograferar av två orsaker:
För att uppleva och för att bevara - och kanske också lite för att ha något att leka med i photoshop under sömnlösa nätter.
1) När jag har kamera med mig SER jag saker mer uppmärksamt. Även om jag inte tar någon bild så är mina sinnen mer skärpta än vanligt, pga av att jag går och söker bilder runt mig hela tiden.
2) Mitt minne är som ett såll - och när jag ser på 25-30 år gamla bilder är det helt fantastiskt att se personer, situationer osv. som jag skulle ha glömt totalt. Önskar jag hade tagit MER bilder förr! (Hade naturligtvis inte råd, ork, tid, eller någon annan halvdan ursäkt...)
3) Folk säger att fotografer är frustrerade konstnärer - kanske, säger jag, men INTE NU LÄNGRE, för nu kan joxa till det med hjärtans lust i ps! Det gör jag bara för mitt egna höga nöjes skull. Ibland visar jag bilderna, men orkar inte alltid, för jag är så trött på att höra 'filter? det är ju inte foto!' - fast det är ju mer och mer sällan dom säger det här i England - här ser dom ett foto som en fotografisk BILD, oberoende om det är UV, röd-, polar-, soft- eller polar edges filter man har använt... ('Look at the f-ing picture!!' är vad som väses mellan tänderna när någon bara kritiserar tekniken...)
Summa: Det är inte så dumt att bli gammal om man har en massa bilder att (åter-)upptäcka i sina gömmor! Biffar en bild jag hittade senaste natt och som jag inte minns mig ha sett tidigare. Tagen 1988. Porträtterar min dotter, som nu funderar på vilken konstutbildning hon ska söka in på...
/Gitte

 

[Michael Eriksson]

Tja de främsta anledningarna för mig är att "föreviga" vissa stunder, platser eller händelser för att ta med mig känslan därifrån för att senare kunna njuta av dem igen, "minnet är som ett såll" som någon annan uttrycke det här i tråden ;-)

Sen finns ett behov av att visa andra vad jag såg eller upplevde när jag gjorde ditt eller datt eller visa resultatet av en "bra" bearbetad bild, "en bild säger mer än tusen ord" eller hur!

Jag paddlar kajak en del och då är jag ibland med om att få se saker i naturen som man annars sällan får uppleva,man kommer ibland mycket nära inpå djurlivet när man ljudlöst glider fram. Hoppas att kunna fånga en del av dessa nu i sommar med min ny inköpta digitalkamera, tanken på att ta med systemkameran har inte varit tilltalande hittills av olika anledningar.

Summa summarum så fotograferar jag främst för min egen skull helt enkelt med förhoppning om att det även kan glädja någon annan.

 

[jpersson]

gitte edelman skrev:
Jag fotograferar av två orsaker:
För att uppleva och för att bevara

Det där med att uppleva är tveeggat. Det finns tillfällen när jag upplever genom kameran och det finns tillfällen när jag lägger ifrån mig kameran för att uppleva.

 

[jor]

Just like a Surfer...

Är det inte så att oavsett för vem man fotar så finns alltid samma känsla där som driver en surfare. Jakten efter den perfekta vågen - men i fotografens situation, jakten efter den perfekta bilden.
För egen del är det lite blandade uppdragsgivare, där jag själv nog är den trognaste beställaren =).

 

[lovborg]

Jag har mer och mer gått över från att enbart fotografera för mig själv och familjen till att fotografera för alla. Allt jag tar lägger jag på nätet och det har gjort att jag plåtar ivrigare än tidigare och tittar jag på räknarna som jag lägger på alla sidorna så finns det ett stort intresse av andras bilder. www.lovborg.com

Lev väl

Stig

 

[Majkol]

Jag fotograferar för min egen skull.
En bieffek är att sedan jag började plåta är att jag har kommit till platser som jag utan mitt foto intresse inte skulle ha upptäckt, kommit ut mer i naturen, stannat upp betraktat begrundat och tagit en bild.

 

[J. Patric]

Jag fotograferar för min egen skull, men någon gång för andra. Främst som minnen, men också som konst - att fånga en känsla på bild. Sist helt enkelt för att kunna visa andra hur något ser ut.

Jag tänker också på framtiden, och ser till att framställa mina svartvita bilder för bästa hållbarhet, med noggrann fixering, tonbad och sköljning.

Sedan är klassiska kameror en lika stor del av min hobby. Det är roligt att fotografera med en klassisk kamera och fånga på bild med den personliga kvalitet som just *den* kamerans objektiv har. Härliga objektiv som Planar, Tessar, Xenar, Triotar, Unofokal och Heliar med flera. Sedan de underbara svartvita filmerna som alla har sin personlighet. Multisuperultrazoomar och digitalsensors känns anonyma och intresserar mig inte ett dugg.

 

[Brejdol]

Just nu fotograferar jag så mycket jag kan, mest för att jag är så dålig på det, och vill bli bätttre...

Ett intresse som griper tag i dig tar ju tyvärr ingen hänsyn till om du har talang för det, och det innebär i alla fall för min egen del att jag får jobba dessto mer för att få ett resultat jag är nöjd med.

Att detta intresse dessutom kan kombineras med prylsamlande är ju bara för bra!

Svaret torde därför bli att jag naturligtvis fotograferar för min egen del, med målsättningen att jag någon gång i framtiden ska kunna ge andra människor någonting med mina bilder.

 

[fjalstal]

Jag har plåtat sporadiskt för nöjes skull i många år men jag tog en del av morsarvet och köpte en digital främst för familjebilder. Det väckte upp intresset, minst sagt. Jag tar mest bilder lokalt och letar gärna upp udda vinklar och platser som få känner till. Det har dessutom blivit mer och mer rena fotojobb i mitt jobb och det är ruskigt kul. Just nu står jag och väger lite hur jag ska gå vidare. Min arbetsgivare har inte råd med egen kamera så det måste jag fixa bättre själv. Nu har jag troligen en rätt ansenlig summa pengar på ingång som borde räcka till en 10D och riktigt bra gluggar. Resten har jag redan. Dessutom är AD:n på tryckeriet här riktigt nöjd med vad jag har gjort åt honom och tycker jag ska satsa mer på plåtandet. Angenäma problem

 

[gitte edelman]

jpersson skrev:
Det där med att uppleva är tveeggat. Det finns tillfällen när jag upplever genom kameran och det finns tillfällen när jag lägger ifrån mig kameran för att uppleva.

Visst, visst! Jag föredrar inte att uppleva ALLT genom linsen!
Allvarligt talat - det är nästan hopplöst för mig att samtala med folk om jag är ute efter att fota dom och bara kollar in vinklar, ljus, osv. Några djupare konversationer blir det i alla fall inte. (Alla vi kvinnor kan tydligen inte hålla två eller fler bollar i luften samtidigt, trots att vi ska vara så attans bra på det.)
Att ta med kamera till kapplöpningar är också dödfött ifall man vill spela. Det ena eller det andra - det går inte att göra båda. (Säger också en god vän som är både erkänd fotograf - och går på kapplöpningar 2-3 ggr/vecka. Kamera eller koncentration på oddsen och hästarna, inte båda.)
Exemplen går att mångfaldiga.
Men en vanlig promenad blir ofta mer dramatisk när jag har kameran med. Jag klättrar över murar och plank, går in i dörrar eller grindar, stirrar uppåt hustak och in i fönster, eller ställer mig vid ett hörn och kollar in folk - kort sagt, gör saker som jag inte hade gjort annars!

/Gitte

 

[fjalstal]

"Skåningen" skrev:
Jag plåtar för att kunna lägga upp mina bilder på fotosidan och sedan få höra alla egoistiska och avundsjuka låtsasfotografer spy ut sin avundsjuka i kommentarer såsom "hon ser ut som en anorektiker" "för stora bröst" "modellen ser porrig ut" och andra jättekonstruktiva kommentarer som verkligen bevisar att de är vuxna.

/// Niklas Rimér

Reeeeeespect asså!

Jag är för feg för att lägga upp dom bilder jag skulle vilja för jag tror mig veta hur dom skulle bemötas. Sen reagerar jag ju så sansat på kritik också...

 

[bengt luthman]

i början fotade jag för att jag inte kan måla, det är så mkt lättare o få de som man vill när man målar, man behöver inte sätta ljus, tänka på slutare o bländare, filmkänslighet o dylikt. men sen ska man ju ha lite talang oxå. de har man ju inte. så jag tog en kamera och började försöka träna mig till talang.

nu är det mest för att ha nåt kul att ha på väggarna, o för att bli lite stolt över mig själv när jag lyckas.