Jag fotograferar av två orsaker:
För att uppleva och för att bevara - och kanske också lite för att ha något att leka med i photoshop under sömnlösa nätter.
1) När jag har kamera med mig SER jag saker mer uppmärksamt. Även om jag inte tar någon bild så är mina sinnen mer skärpta än vanligt, pga av att jag går och söker bilder runt mig hela tiden.
2) Mitt minne är som ett såll - och när jag ser på 25-30 år gamla bilder är det helt fantastiskt att se personer, situationer osv. som jag skulle ha glömt totalt. Önskar jag hade tagit MER bilder förr! (Hade naturligtvis inte råd, ork, tid, eller någon annan halvdan ursäkt...)
3) Folk säger att fotografer är frustrerade konstnärer - kanske, säger jag, men INTE NU LÄNGRE, för nu kan joxa till det med hjärtans lust i ps! Det gör jag bara för mitt egna höga nöjes skull. Ibland visar jag bilderna, men orkar inte alltid, för jag är så trött på att höra 'filter? det är ju inte foto!' - fast det är ju mer och mer sällan dom säger det här i England - här ser dom ett foto som en fotografisk BILD, oberoende om det är UV, röd-, polar-, soft- eller polar edges filter man har använt... ('Look at the f-ing picture!!' är vad som väses mellan tänderna när någon bara kritiserar tekniken...)
Summa: Det är inte så dumt att bli gammal om man har en massa bilder att (åter-)upptäcka i sina gömmor! Biffar en bild jag hittade senaste natt och som jag inte minns mig ha sett tidigare. Tagen 1988. Porträtterar min dotter, som nu funderar på vilken konstutbildning hon ska söka in på...
/Gitte