Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vart tog dia vägen?

Produkter
(logga in för att koppla)

Karinska

Aktiv medlem
När man var liten rullades duken ner från taket och diabildsprojektorn togs fram så fort nån kom på besök. Men nu var det längesedan jag överhuvudtaget ängnade dia en tanke.

Jag blev lite förvånad när jag läste i senaste FOTO att PAP använder dia. Jag som trodde är det var ett utdött system... Är det någon av er här som använder dia? Vad är för och nackdelarna egentligen? Den enda fördelen jag kan komma på är att det är lite msyigt att samlas i soffan och kolla på dia, istället för att tränga ihop sig framför datorn. Och att använda diabilder och projektorn i utbildningssyfte. Det känndes dock som om bilderna med tillhörande kassettband var gamla redan då. Idag används väl digitala projektorer kopplade till en dator..? Vad är skillnaden rent tekniskt?
 
Varje medium har sina speciella egenskaper. En fotograf som är van vid ett speciellt medium föredrar det framför andra även om andra skulle vara bättre i vissa aspekter.

Diat är ju så "rakt ur" kameran du kommer, det är bara framkallat men inte påverkat på något annat sätt. Skannar man eller förstorar från ett dia så kan man väldigt lätt direkt jämföra diat med kopian och se att färger återges på ett önskat sätt genom att lägga diat på ett ljusbord. Skanna ett dia på rätt sätt och du får ut enormt mycket bilddata. Dia finns också i större storlekar än småbild.

Ska man titta på just projektion och jämför tekniken med diaprojektor och videokanon så har ju diaprojektorn en stor fördel i kostnad. Man kan få en riktigt bra diaprojektor för nästan ingenting (jag fick min gratis mot att jag bar bort den). Videoprojektorer har en fast upplösning. Det spelar ingen roll om du har en 12Mpixelsbild, projektorn kanske bara klarar av 1024x768. Med dia är det diabilden som sätter huvudsakliga gränsen. Visst ser du filmkornet om du drar upp den jättemycket men det brukar många tycka är mindre störande.

Nya projektorer kommer minska skillnaden i framtiden så klart. Dock tror jag att inköpspriset kommer tala till diaprojektorns fördel en bra tid framöver.

Jag försöker inte påstå att dia är överlägset, bara annorlunda. Vad man föredrar är individuellt.

Själv föredrar jag nog att katalogisera mina 14000 bilder digitalt före att ha dem som diabilder. Men jag tänker definitivt köra upp de rullar jag har liggandes i kylskåpet.
 
Jag saxar in en gammal text i ämnet, som jag skrev för länge sedan. Notera att jag inte alls nämner ordet projektor, för någon sådan använder jag inte. Det är alltså filmens andra egenskaper som gör den intressant, snarare än det faktum att man kan projicera den.


Mina motiv till att använda dia är:

+ Bättre korn och bättre skärpa (iaf. upplevt)

+ Klarare och i regel mer mättade färger. Häftigare upplevelse med lupp mot ljusbord eller projicerat än på papper.

+ WYSIWYG: "What You Shoot Is What You Get". Den slutliga bilden blir precis som filmen registrerade den eftersom den färdiga, eller iaf. den första av en normal människa tolkningsbara bilden i processen är just filmen och inte en kopia som genomgått behandling i ett snabblabb där fotografen har i princip noll koll eller kontroll på exponering, skärpa och färginställning. Speciellt som negativ färgfilm alltid måste filtreras rätt pga att den har en organge mask som annars ger ett illgrönt färgstick.

+ Lättare att behandla efter scanning då man har ett fysiskt rättvänt (färgmässigt) orignal att göra eventuella justeringar mot.

+ Hantering: Det är smidigare att redigera bilderna. Om jag har två liknande bilder varav en är kass och skall slängas så har jag i negativfallet kvar negativet till den dåliga bilden utan motsvarande färgkopia. Detta kan ställa till problem vid scanning om man t.ex. ser en färgkopia av en röd Porsche, tar fram negativen, har glömt att man ursprungligen hade även en kass bild och scannar en oskarp bild på samma röda Porsche. Eller så scannar man en bild av en grön Ferrari för att man glömmer att färgerna är inverterade och som negativfotograf inte har någon lupp för att se var det är för bil (grovt förenklat).

+ Förvaring. Tiotusen diabilder tar mycket mindre plats än tiotusen färgkopior med negativ.
Jag har inte ens i närheten av så många bilder (kopior) men mitt rum svämmar ändå över med dem...

+ Kostnad. Kvalitétsfilm och bra framkallning är betydligt billigare än negativ kvalitétsfilm med bra kopiering.


Några nackdelar:

- Opraktiskt om man faktiskt behöver ha en massa färgkort att snabbt och enkelt visa för släkt och vänner.

- Man bör ha tillgång till en filmscanner om man vill göra färgkopior (eller svartvita för den delen) då det idag är mycket smidigare att skicka en digital fil till ett labb och sedan hämta i butik.

- Snävare exponeringsomfång (skillnaden mellan den ljusmängd som filmen registrerar som svart respektive den som registreras som vit). Detta kan främst vara ett problem vid scanning.


Till pressuppdrag (diverse studenttidningar) använder jag dock mest negativ film eftersom den finns i högre känsligheter (användbart ISO 640/800, nödfall 1600) och är mer förlåtande med exponeringen. Det är oerhört svårt att klanta sig med kombinationen ISO 800-film ställd på 640 och blixt. Dessutom går den att framkalla lokalt nästan överallt. Diaframkallning med kortare leveranstid än uppåt en vecka (eller minst 45 dagar) är tyvärr en storstadslyx.

Digitalt vore ju omtimalt men det är ingen investering jag kan försvara i dagsläget.
 
Senast ändrad:
Naturbilder fotar jag ffa med dia, både småbild och mellanformat. Det ger mycket hög kvalitet till lite pengar. En rulle mellanformats-velvia kostar ca 40:- och framkalla. Ska man ha ett digitalt alternativ får man gå upp på de dyra proffsmodellerna för att uppnå motsvarande kvalitet.

Dessutom är det väldigt smidigt att jobba med dia när man väljer ut bilder då de ju redan är "färdiga". Jag brukar skanna in diorna direkt jag får dem och arkiverar dem sedan. På det sättet upplever jag att jag får en säkrare hantering också då jag inte endast behöver förlita mig till digitala lagringsmedier då jag redan nu med ett par hundra Gb bilder upplever det lite jobbigt att "framtidssäkra" digitala bilder.
 
När jag fotar färg med storformat kör jag alltid dia. Det dröjer innan digitalkameror kan slå den bildkvaliten. Tyvärr har jag ingen projektor men med 10x12.5 cm på ljusbordet så känner jag faktiskt inget större behov av en sådan. Vill visa, vill visa *hoppar upp och ner på stället*.
 
Jag fick en vit projektionsduk i julklapp, så nu åker projektorn fram igen! Det är en härlig känsla i projicerade diabilder. Ljuset, färgerna och djupet upplevs så mycket mer intensivt med projicerade bilder.

Upplösningen på en projicerad diabild är (vad jag vet) än så länge ljusår bättre än digitalprojektorer. Nåt i stil med 8-16 megapixlar från småbildsdia vs. 1-2 megapixlar i de digitala kanonerna.

Jag hoppas att man kan fota med diafilm under lång tid ännu. Digitalt verkar totalt dominerande nu så man vet ju inte hur länge E6 går att få soppat.

Mer dia åt folket!

/Francis
 
Precis börjat...

Jag har precis övergått från färgneg till dia när det gäller "familjebilder". För mig är inte digitalt ett alternativ i dagsläget alltså handlar bildvisning om album eller dia projicerade på duk, och är sällskapet större än typ två personer blir album snabbt jobbigt, folk ska bläddra, titta och skicka vidare, man måste förklara allt för alla och folk som sitter i slutet av kedjan har tröttnat inna n de fått albumet i knät. Mycket smidigare att blåsa upp bilderna på en duk, berätta historien, alla kan se, alla kan diskutera och skratta ihop, alla blir delaktiga samtidigt (dessutom är det mysigt...). Jag tycker att det funkar kalas! (Sen ska vi ju inte glömma prisfaktorn jag gav 500kr för min projektor med duk och några tomma mag, nästan gratis...)

mvh
Lars
 
Finns det något tråkigare en när folk släpar fram projektor och duk för att visa bilder på släktträffar :)
 
Utdött?

Kör oftast med dia, det grymt när man kör mellanformat. sen tror jag inte att det dör ut, det kommer alltid finnas en marknad för det också.

/ Jim
 
Senast ändrad:
Re: Utdött?

JimSlim skrev:
Kör oftast med dia, det grymt när man kör mellanformat. sen tror jag inte att det dör ut, det kommer alltid finnas en marknad för det också.

/ Jim
Mellanformat projicerat på duk 2,5 x 2,5 meter får även den bästa TV att skamset rulla in i något förrådsutrymme och gnällande undra om den i framtiden i alla fall någon gång möjligen kan få visa upp någon mindre betydelsefull frimärkssamling.....
Us
PS Svaret på det är att det duger den inte till, inte på långa vägar....;-))
Ds
 
larsak skrev:
Ja, när de tar fram ett album som ska skickas runt istället...

/Lars

Nja, det kan man ju undvika om man vill, då är det betydligt svårare att komma undan en diavisning :)

Slutade med dia själv när en god vän talade om för mig att det inte var populärt när jag plockade fram prylarna på fester och dyligt.

Då är det bättre att skicka över ett fotoalbum till dom som är intresserad, alla är ju tyvärr inte intresserad av att titta på bilder.
 
Senast ändrad:
Många tänker nog på grundskolans diavisningar, en blek bild i ett ljust rum, man såg knappt vad det var.

Men en projicerad diabild från en velvia-film i ett helt mörklagt rum är nästan en religiös upplevelse! Det är mer levande än verkligheten!

Jag kommer troligen att köpa mig en digital kamera för att det är mer praktiskt i mitt fall, men jag vet att det innebär att dess bilder aldrig kommer att lysa mot mig så gnistrande klart som mina diabilder gör. Det är priset man betalar för att byta.

Dia kommer nog aldrig att dö, för det finns alltid folk som uppskattar dess gnistrande lyster!
 
Visst går det lätt att fotografera med dia. Det är bara att ladda kameran med diafilm, exponera, framkalla och njuta! Fast har man höga krav på kvalitet så är det kanske inte så enkelt. Diafilm är ju avstämd för en viss färgtemperatur t ex dagsljus eller konstljus. Dessutom brukar högkvalitativ diafilm ha en notering om ev. avvikelse från den angivna färgtemperaturen och vilket färgkorrigeringsfilter som ska användas för att ”nolla” filmen. Dessutom brukar anges hur många månader filmen beräknas uppfylla dessa krav. Brukar röra sig om sex till tolv månader.

En sats färgkorrigeringsfilter kostar uppåt 30 000 kr. Denna bör man ha med sig när man fotograferar eftersom ”exakt dagsljus” eller ”exakt konstljus” sällan inträffar. Ett tillfälle med rätt färgtemperatur för dagsljusfilm är en klar dag i solen kl. 10.00 på midsommarafton om det är 30 % stackmoln på himlen. Även kl. 14.00 samma dag kan stämma. Vid fotografering i skuggan stämmer det inte alls eftersom den blå himlen ger mycket kallare ljus och högre färgtemperatur. Fotografering i soldis ger ytterligare en variant av färgtemperatur… För att få fram vilken färgtemperatur det råkar vara vid fotograferingstillfället måste man mäta upp det infallande ljusets färgtemperatur och kompensera med ett lämpligt filter. En lättanvänd färgtemperaturmätare kostar minst 30 000 kr.

Om man jämför högkvalitativ diafilm med lika högkvalitativ negativ färgfilm vid samma ljuskänslighet så visar det sig att den negativa färgfilmen oftast har högre upplösning, ofta ca 30 % bättre. Dessutom har den negativa färgfilmen större exponeringstolerans.
 
Zoso skrev:
Finns det något tråkigare en när folk släpar fram projektor och duk för att visa bilder på släktträffar :)
Det är helt och hållet beroende på hur bra fotografer de är och vilken förmåga de har att sålla bort oväsentliga bilder.
Us
 
Karinska skrev:
Vad kul att så många svarade och att så många använder dia! Det var inte riktigt vad jag förväntade mig!

Dia regerar mycket mer än många tror! Dia kommer att fortsätta att vara viktigt för många länge än. Jag tror man enklast kan illustrera det med följande: Jag har digitalfotograferat i knappt ett år. Jag har tagit dia främst från alla resor jag gjort under åren från 1970 och fram till våren 2005 då jag tog mina senaste (förmodligen sista) dia. Med dia har jag dokumenterat händelser i mitt liv 35ggr längre än med digitalfoto. Därför är dia störst för mig och många. Digitalt foto har jag bara lekt lite med, även om jag plåtat en resa med digitalt sen jag köpte kameran.

Även om jag inte vill gå in i någon debatt i detta forum om olika medias och teknikers bildbeständighet (det har vi tjatat ut sen tidigare), så känns det fortfarande för mig som att dia är ett både fysiskt mer beständigt och lättillgängligt media (så länge man har sin projektor). Ett dia är ett dia men en digitalfil kan vara borta i din nästa diskkrasch om du inte har en backupstrategi och det har vi inte alla och definitivt inte alltid. (jag vet också att dia har en begränsad teknisk livslängd men faktum är att jag inte kan se nån kvalitetsförslust på mina tidigaste dian än efter 35 år).

Dessutom är diaprojektjoner av bilder en mycket större upplevelse än pappkopior. Men har man en projektor kopplad till sin dator så tycker jag det går precis lika bra med digitalbilder. Upplevelsen är nästan densamma (om man bortser från mellan eller större format som är grymt häftigt som dia). Men tills digitalprojektorer kommer vara lika vanliga i hemmen som diaprojektorer var och är så kommer digitala världen att vara en betydligt fattigare upplevelse än den äldre tekniken. Hur kul är det egentligen att kolla sina bilder på en halvtaskig laptop-skärm som både jag och andra oftast gör? (för att kontra en del inlägg kring att kolla på dia på duk).

Egentligen behöver jag samma skärm hemma som på jobbet (5000:) och en skrivare (gärna då en Epson R2400 A3+ skrivare för 8000:) och en projektor för en 10000:- om man helt skulle vara i fas. Men det är ju nästan 25.000:- spänn. Svårt att motivera för en hobby när man köpt kameragrejor för samma summor förra året. Det var klart billigare förr! (Trots att det var dyrt med film.) Sen glömde jag ju att jag måste skaffa en skanner (5000:- till) för att digitalisera alla mina dia :).

Jag tycker folk ska vara rädda om sina gamla dia. Jag är faktiskt tillräckligt korkad för att tro att dia på duk kommer att få tung retromodestatus bara digitalfoto får några år till på nacken. Då kommer folk att samlas hos de som har gamla diabilder, äta chips och dipp och dricka öl och skratta åt dåtidens gräsliga mode. Jag kommer ihåg en kille som visade handskrivna stordia på overhead för nåt år sen på en konferens när det var PowerPoint-bilder som var normen. Gissa vilken presentation som ingen glömde och alla talade om? PowerPoint? Vad är det? Gäsp!
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.