Vart försvinner pixlarna? (Filosofisk diskussion)

[Eeros]

I dagens samhälle översvämmas marknaden av digitala kameror. Det fotas överallt för brinnande livet och datorerna går varma som aldrig förr, och bilderna ska bedömas, betygsättas, sparas, kategorisera, ratas, redigeras och beskäras. Allt detta gör den lilla människan utan en tanke på de stackars pixlarna som inte blir godkända.

Vad händer med alla dessa pixlar, som inte är dugliga nog för att få plats i folks hjärtan och hårddiskar? Vart försvinner de pixlarna längst ut i kanten av bilden, som man skär bort rått och hjärtlöst, utan empati och anestesi. Har någon av Fotosidans filosofer månne en förklaring på detta? Jag menar, under den analoga eran så fanns ju negativet av den ratade bilden kvar, rent existensiellt, fastän den ratades och slängdes i soporna. Den fanns alltid kvar, på en soptipp eller bakom någon gammal hylla, tills den förstördes av exempelvis eld. Men vart hamnar pixlarna när de slängs? Har pixlarna kanske sina egna sälla jaktmarker?

Jag går och poppar lite popcorn och inväntar sedan med intresse fotosidans filosofers mening om detta till synes lättsamma, men i grund och botten ack så allvarstyngda ämne. Vi snackar ju trots allt om pixlars frånfälle!

 

[apersson850]

Det finns ett speciellt "never-never land" för elektronisk information. Vanligtvis hamnar där sånt som man faktiskt hade velat ha kvar, men som ger upp sin existens på grund av att man oavsiktligt trycker för mycket på Delete, hårddiskar kraschar och så vidare.

Till skillnad från den katolska världen är den elektroniska dock helt demokratisk. Alla bitar behandlas lika. Därför hamnar pixlar (som ju är ett slags molekyler, där bitarna är atomer) som avlidit på samma ställe, oavsett om de brutalt mördas av någon nitisk beskärare, dör sotdöden när någon stänger av datorn eller lider en dramatisk död när hårddiskens läshuvud kraschar på diskytan. De får dessutom finna sig i att uppleva den sista vilan tillsammans med raderade textstycken från Word, felaktiga kalkyler från Excel och fjolliga inlägg på Fotosidan, för att bara nämna några källor till avliden elektronisk information.

 

[kiwawa]

Ok, ska försöka mig på en hobbyfilosofisk analys på detta.

Låter trädet som faller i skogen om ingen finns att höra det?

Varför ser jag Linda Rosing så ofta i Aftonbladet?

Finns pixlar om ingen tittar?

Är inte pixeln egentligen fotoner som når ditt öga?

Kan en foton försvinna?

Skulle inte L Rosing skaffa sig ett riktigt jobb?

Är det egentligen inte ettor och nollor vi deletar?

Har nollor ett värde?

Mitt svar på ovanstående är att AB borde ägna sig åt journalistik och att vart pixlar/ett och nollor tar vägen är för stort för mig att greppa.

 

[Jeppe]

Naturligtvis finns de kvar. De har sin alldeles egna lilla kyrkogård på hårddisken. Det hela kan förklaras utifrån ett tekniskt perspektiv. Låt oss reflektera över följande tankar;

Efter att jag varit ute och skapat ännu ett mästerverk så kommer jag hem och sparar ner det digitala embryot från mitt minneskort till min hårddisk. Helt plötsligt har jag klonat mitt mästerverk. Jag formaterar mitt minneskort, men det betyder ju inte döden för bilden. Den befinner sig i limbo. Den finns, alltså är jag. Trots att nya mästerverk skrivs till minneskortet så är det inte förens kameran fysiskt sänder data från sensorn till minneskortet till exakt den plats där mitt gamla mästerverk befinner sig, som den hamnar i mörkret. Fast det är ett mörker som går att belysa. Med hjälp av superiskt kunnande så kan även mörker, även känds som materia återskapas.

Men vi lämnar detta mästerverk ett tag och beger oss till kopian, eller det andra originalet eller vad man nu ska benämna kloningen. Mästerverket tar upp inte mindre än 12 102 908 bitar på min stållåda med roterande diskar med magnetskikt. Eftersom varje kluster är 32kb så upptar bilden 369,35 kluster (ja, 370 kluster totalt, med en förlust på 0,65 kluster eller 21299 byte). Men ponera då att man beskär sin bild lite och bilden bara blir 11 967 342 bitar. Då ligger dessa små rester kvar på den magnetiska skivan, oåtkomliga och osynliga för det mänskliga ögat.

Efter ett tag så har man samlat på sig en del sådana små kluster och det är då som det mystiska inträffar. Man skulle ju kunna tro att de festar loss och dansar, men tyvärr så håller de fast för glatta livet, eftersom skivan snurrar med 7200 rpm per sekund. Som tur är finns då viloläget, där dessa diskar är alldeles stilla, eller åtminstone går på tomgång. Då festar de loss och dansar. Om man är riktigt tyst och sätter örat till, så kan man nästan ana att det pågår aktivitet. Det är ganska bra att varje litet kluster har en adress, så att polisen (i denna världen kallas de för defragmenterare) kan hjälpa dem hem, efter en natt på fyllan.

Således kan man köra över dem, snurra på dem och andra otäckheter, men de lever kvar ovetandes om den hemska framtid som väntar dem när vi inte längre kan läsa våra råfiler. Det är i varje fall vad jag har hört talas om.

 

[Anders Östberg]

Finns pixlar om ingen tittar på dom?

 

[Eeros]

Alla bitar behandlas lika. Därför hamnar pixlar (som ju är ett slags molekyler, där bitarna är atomer) som avlidit på samma ställe, oavsett om de brutalt mördas av någon nitisk beskärare, dör sotdöden när någon stänger av datorn eller lider en dramatisk död när hårddiskens läshuvud kraschar på diskytan.

Så du menar att mina fina pixlar - som minsann är beskurna från EOS 1Ds-bilder, fotade på ett bröllop där en högreståndsflicka gifte sig med en ung rik spoling som precis examinerats från handelshögskolan - hamnar i samma sällskap som pixlar från en MS Word-fil (piratversionen förstås), som någon klåfingrig, svettig och illaluktande samt överviktig magister med ostruken skjorta råkade deleta av misstag, samtidigt som en överbliven smula av bageln denne åt till lunch ramlade ner från mustachen när magistern ryste till av välbehag när han för femtielfte gången påminde sig hur gôtt det kändes när han som en 12-årig och smärt ynling vann skolmaratonen och hela skolan stod vid målfållan och hejade på honom?

Bageln var i och för sig riktig god, frasig och rykande färsk och med riktig lantsmör, samt som pålägg en skiva riktigt delikat basturökt skinka och en handfull körsbärstomater. Men känns det inte ändå lite orättvist mot mina pixlar?

 

[Jeppe]

Så du menar att mina fina pixlar - som minsann är beskurna från EOS 1Ds-bilder, fotade på ett bröllop där en högreståndsflicka gifte sig med en ung rik spoling som precis examinerats från handelshögskolan - hamnar i samma sällskap som pixlar från en MS Word-fil (piratversionen förstås), som någon klåfingrig, svettig och illaluktande samt överviktig magister med ostruken skjorta råkade deleta av misstag, samtidigt som en överbliven smula av bageln denne åt till lunch ramlade ner från mustachen när magistern ryste till av välbehag när han för femtielfte gången påminde sig hur gôtt det kändes när han som en 12-årig och smärt ynling vann skolmaratonen och hela skolan stod vid målfållan och hejade på honom?

Nej nej nej nej... nu får du läsa mitt inlägg. Varje pixel i ett mästerverk har en tydligt avgränsad yta på plåtlådan med de i 7200 varv per minut roterande skivorna. De kan inte blanda sig med varandra, ty de är av olika religon, hudfärg eller världsuppfattning. De kan däremot festa tillsammans, men de tillbringar aldrig aldrig natten tillsammans.

 

[Jeppe]

Finns pixlar om ingen tittar på dom?

Absolut! Jag finns, alltså är jag.

Den frågeställningen är ju lika absurd som: Finns Linda Rosing, fast jag blundar?

 

[Anders Östberg]

...
Den frågeställningen är ju lika absurd som: Finns Linda Rosing, fast jag blundar?

Hoppet är ju det sista som lämnar en. :-D

Kanske om man både blundar och trycker på "Mute".

 

[jimh]

Inte nog med att de finns kvar, de går naturligtvis att återskapa också!

Gör ett makro i Photoshop som
a) öppnar en sekvens med bytes i rätt storlek från hårddisken
b) rensar upp hårddisken och kasta allt onödigt junk
c) laddar hem massa onödiga filer från något piratarställe
d) visar den öppnade bilden
e) repeterar från a om nödvändigt

Det krävs viss interaktion med skriptet eftersom du måste följa processen och manuellt stoppa när du återfunnit bilden. Glöm inte heller att mata aporna och ge dem rejält med färgband!

 

[kiwawa]

Absolut! Jag finns, alltså är jag.

Den frågeställningen är ju lika absurd som: Finns Linda Rosing, fast jag blundar?

Var finns mina pixlar när jag inte tittar(när bilden inte finns på skärmen)? Finns det någon "undercover-skärm" under den jag ser, som är lika full av upplysta pixlar?
Käkar inte "datorn" 1 o 0r och sen skiter ut pixlar på skärmen.

Det där med L. R. vet jag inget om.

 

[JanV]

det är såna här diskussioner som gör det värt att kolla in forumen på FS

 

[Enicar]

Alla pixlar sparas nånstans av dom som har hand om den analoga världen. Den analoga världen har oändlig upplösning och eftersom vi digitaliserar mer och mer av allt i världen så tappar vi lite varje gång. Fast bara pyttelite ibland om samplingfrekvensen är hög. Men till slut när vi har digitaliserat precis allting flera gånger och komprimerat och burit oss åt så är allt så förenklat så det inte betyder nåt längre och då tar dom som har hand om den analoga världen och fyller på med pixlar igen. joråserrusåatt...

 

[RolandLarsson]

Diskussionen påminner om en tanke jag haft ett tag. Har ni tänkt på vilket enormt slöseri med bokstäver som försiggår när vi skriver på datorn. Vi skriver fel hela tiden och istället för att flytta om bokstäverna så att det blir rätt så slänger vi hela ordet och skriver ett nytt. Ett otroligt slöseri. Och vart tar de bortslängda bokstäverna vägen? Återanvänds de kanske. Nåja, nu har jag slösat bokstäver igen, fy på mig.

 

[Voxa]

det är såna här diskussioner som gör det värt att kolla in forumen på FS

Finns pixlar även om jag inte tittar på dom . . . och sedan dom deletats . ?

Om jag läst boken "Det stoff varav kosmos väves" (av Brian Greene) rätt så finns allt samtidigt, och alltid. För evigt. -

Mvh/Göran

 

[JanV]

Finns pixlar även om jag inte tittar på dom . . . och sedan dom deletats . ?

Om jag läst boken "Det stoff varav kosmos väves" (av Brian Greene) rätt så finns allt samtidigt, och alltid. För evigt. -

Mvh/Göran

Vill minnas att i Liftarens Guide Till Galaxen omnämndes en planet, någonstans därute, där alla borttappade pennor hamnar.
Undrar om det finns en sån för pixlar....

 

[paco]

Ni experter kan kanske hjälpa med detta mysterium.

I mitt problem försvinner pixlarna bara om en lika stor klump pixlar existerar i närheten och man försöker sammanfoga dom.

 

[Anders Östberg]

Pixlar kan nog bete sig både som ljus och som materia, så om en stor klump pixlar finns i närheten så deformeras pixlarna av gravitationen från pixelklumpen. Hmm, ja, så är det nog.

 

[Jeppe]

...så deformeras pixlarna av gravitationen från pixelklumpen. Hmm, ja, så är det nog.

Nej, nu blandar du ihop det med liquify-filtret i Photoshop, nu snackar vi alltså pixlar i vila och inte aktiva och virila sådana.

 

[Anders Östberg]

Jo men Jonne höll ju på att flytta omkring dom så inte fick dom vila.