Från hästens mun
Här var det många villfarelser ser jag. För några år sedan hade jag en diskussion med mina barn om vart min farmor tog vägen när hon dog. Nu måste jag tydligen återkalla den pedagogiska tonen igen.
Pixlar har inget "liv" i metafysisk mening. Precis som våra kroppar hyser en själ, som många tror är oförstörbar (odödlig), så hyser pixlarna en "själ".
Denna pixlarnas själ har precis som vårt DNA katalogiserats i vetenskapsmännens arkiv, och vi känner den som "bitar", eller "bytes" eftersom de sällan uppträder ensamma. Grupper om åtta gillar de, så det är nog ett heligt tal liksom alla multipler av åtta. I Kina har de vetat detta länge och anser talet 8 som det allra bästa av tal.
Det har tidigare anförts att döda pixlar manifesterar sig som damm. Detta är analogt med kyrkans syn på våra kroppar och i pixlarnas fall kan det också verifieras, vilket tidigare berättats om i tråden. Så frågan är lite fel ställd, den borde vara "Vart försvinner pixlarnas själ?"
Efter tjugotre års empiriska studier och intervjuer med lärda människor; typ IT-konsulter, hackers, hemmafruar, script-kids, projektledare, sjukskrivna, samt genom att läsa elva års samlade intervjuer med kung Carl Gustav har jag kunnat bevisa att pixlarnas själ tynar bort.
Jag har ett färskt exempel från verkligheten som jag upplevt själv. I mitt nuvarande uppdrag ingår jag i ett team som försöker rädda ett multinationellt företags affärsdata. Så sent som för en halvtimme sedan upptäckte vi att 17% av alla bitar inte hade värdet 1 som de skulle ha utan det var nere på 0,97
Vi har just nu en fikapaus medan vi väntar på att vår åtgärd ska få verkan, vi har splittat en nätverkskabel och anslutit den till databasen och sitter med stoppur för att kunna avbryta påfyllningen i precis rätt tid så att alla ettor ska bli återställda. Möjligtvis plågar vi en del bitar som vill dö, men aktiv dödshjälp är inte tillåtet i Sverige ännu. Dessutom får vi inte betalt om vi inte räddar företagets data.
Den observante läsaren lägger märke till att jag inte nämner noll-bitarna. Men det är ju dit som ettorna strävar, nollorna är och förblir nollor, precis som i vårt eget forum. Men det är nog inte så tokigt trots allt, lyckligt ovetande om allting verkar ju ganska LSD och mysigt tycker jag. I vilket fall så överensstämmer det bra med österländsk religion, kineserna och åttorna om ni minns. Noll är säkert bitarnas nirvana tror jag.
Medan vi fikar diskuterar vi hur det kunnat bli såhär. Beror det på klimathotet? Eller finanskrisen? Kanske det beror på dåliga vibbar mellan Mac och PC-folket, det skyfflas ju trots allt en del bitar mellan de olika plattformarna. Eller kan det vara så att de där sjutton procenten haft ett alltför hårt liv på minneskortet i en canonkamera?
I vilket fall tynar de bort, kanske forumet har förklaring på detta?
