Varför "samma" ISO på film och sensor?
- Trådstartare erro.se
- Start datum
Anders Östberg
Guest
Det är flera som gett förslag på svar på den frågan.
P-E Claesson
Aktiv medlem
Konservatism. Att man använder samma ISO-skala som på analog film är för att kunna använda samma bländar och tidsvärden (varför är förresten dessa värden valda som de är?). Som fotograf ska man kunna känna igen sig. Det behöver man inte vara särskilt konservativ för. Men så var det då det där med "grundkänslighet". Vad det egentligen är är rätt ointressant, men att det är det läge där sensorn presterar bäst är desto intressantare. Tvärtom vad som påpekats om ISO kontra kvalité på film så är det många som starkt ser kopplingen ISO - kvalité. När Pentax snickrade på sin K10D så försåg man prototypen med ett ISO-register från 50 till 3200. Problemet är att de yttersta lägena är en sorts "pressning". Om jag inte har helt fel så klarade sensorn hårdvarumässigt 100-1600 och de andra stegen fixades i mjukvaran? Hursomhelst så lade man ner de yttersta lägena. Kameran hade vid lanseringen ISO 100-1600. Varför? Av feghet. Man vågade inte släppa kamera som inte gav en kvalitetsförbättring för varje sänkning av ISO (iso 3200 gav för mycket brus och lades ner av den anledningen). Man ansåg att kopplingen mellan ISO - kvalité var så stark att marknaden inte skulle acceptera att iso 50 inte var synligt bättre än iso 100. Pentax fegade alltså för att de bedömde marknaden som alltför konservativ! Lägsta ISO:t ska vara bäst, annars är det nått fel på kameran. Det är vad åtinstone Pentax tror att fotografer världen över anser. Förmodligen är inte Pentax ensamma om den bedömningen.
epep
Aktiv medlem
Jo Mikael, men det finns ju en *fysisk bakgrund* till att detta går med den sensorn som sitter i kameran. Det finns skillnader i beteende mellan tex den sensorer som sitter i 20D/30D och de sensorer som används i de digitala kompaktkamerorna, och digital ISO beskriver en del av denna skillnad. Beteendeskillnaden påverkar bildkvaliteten speciellt vid fotografering med hög förstärkning av utsignalen, dvs vid hög motsvarande "ISO-inställning" av kameran.
Den finns en fysisk bakgrund till att det finns en viss mängd brus från en sensor. Sensorer (i ett vitt begrepp) skiljer i detta avseende från varandra, och detta är direkt att jämföra med ljuskänslighet då det har en påverkan på bilderna beroende på hur mycket ljus som når sensorn. En kamera som har en sensor med låg "digital-ISO" ger inte lika bra bilder vid hög förstärkning som en sensor med högre digital-ISO, utan man bör då hålla förstärkningen lägre. Jag tycker analogin är ganska tydlig med vanlig film-ISO.
Jag förstår inte varför du är så negativ till att kalla denna egenskap för ljuskänslighet, för egenskapen har uppenbarligen en likartad effekt som film-ISO vid fotografering med digital-kamera.
Denna egenskap är dessutom tom standardiserad i en ISO-standard.
För film så valde man ett ISO-tal som motsvarande svärtningsgraden därför att det var en parameter som var av betydelse. Här spelade dock också andra faktorer roll. Det var möjligt att pressa filmen vilket gav en mindre svärtningsgrad för samma exponering (se analogin med förstärkningen av signalen från sensorn: ljus_in -> förstärkning_i_form_av_framkallning_som_kunde_tex_pressas -> bild_från_sensorn (filmen), resp: ljus_in -> förstärkning_av_bilden_från_sensorn -> bild_från_sensorn ). Svärtningsgraden av filmen var därmed i någon mån en efterkonstruktion, även om iso-standarden är ganska specifik vad gäller hur iso för film ska bestämmas.
For digitala sensorer så kan man välja signal-brus-förhållande för det är en parameter som är av betydelse. Jag kan inte alls se att ISO för digitala sensorer är efterkonstruktion i större usträcknng än för film. Det är däremot inte det ISO-värde som man anger när man fotograferar vilket är förstärkningen av utsignalen från sensorn.
Det är inte konstigare än att det är det du hela tiden själv testar och pratar om - signal-brusförhållande, medan man här standardiserar det och anger ISO (motsvarande iso-värde för vanlig film) vid ett visst signalbrusförhållande (40:1 och 10:1 tex enligt standarder). Digital ISO är helt enkelt parametrar som beskriver en del av sensorns beteende och som är kopplade till hur sensorn reagerar vid olika mängd ljus. Det är inte alls någon efterkonstruktion utan beskriver delar av sensorns (i vid bemärkelse) fysiska beteende.
Det är sålunda varken speciellt konstigt eller en efterkonstruktion.
Man skulle tex kunna påstå att D200 har lägre ISO än 30D, 5D etc. Digital ISO är alltså väldigt likt vad de tester du själv gör försöker visa, men här har man standardiserat det och anger ett värde för detta.
Kolla följande länkar så ser du vad som avses med digital ISO:
http://www.digitalphotopro.com/tech/digital-iso-speeds_2.html
http://www.iso.org/iso/iso_catalogue/catalogue_tc/catalogue_detail.htm?csnumber=37777
http://www.cs.duke.edu/~parr/photography/faq.html#isomeaning
http://en.wikipedia.org/wiki/ISO_5800:1987 (delen om digital ISO)
/erik
macrobild
Avslutat medlemskap
Sensorer har olika känslighet beroende på well capacity, antalet elektroner som kan ansamlas innan utläsning.
För att översätta sensorns känslighet så väljer man en utläsning strax innan sensorn är överfull. Här skiljer det sig mellan exv en kompaktkamera och en SLR pga storleken på enskild pixel och antalet elektroner som kan hållas innan utläsning.
Denna utläsning översätts sedan till ett "isotal", motsvarande en viss tid och bländare = exponering och hur 18% grått exponeras och återges.
Små sensorer i kompaktkameror har därmed lägre känslighet och får då oftast ett lägre isotal exv 50,80 medan större sensorer som är känsligare pga av större enskild yta får ett högre basisotal exv d3 med sina 200iso. Att exponera d3 eller 5d efter ett lägre isotal=mer och rikligare exponering ökar risken för klippning/översvämmning. Vilket isotal som anses vara optimalt bestäms av kameratillverkaren beroende på sensor och sensorns karaktär, exv risk för översvämmning.
En kompaktkamera eller SLR kamera som exponeras efter en viss tid och bländare och detta motsvarar exv 200iso kommer att återge gråkortet /motivet likadant som en d3 om kamerans mjukvara är rätt trimmad.
Vad som skiljer är antal elektroner/signalnivå vid 200iso. Kompaktkameran har betydligt färre elektroner/lägre signalnivå, men förstärks upp så 18% grått eller ett motiv återges ungefär likvärdigt.
Att jobba i studio och exv mäta upp blixtljus efter givet iso tal med blixtmätare ger olika resultat beroende på kamerors olika känslighet och där kamerans "iso" inte stämmer överens med den handhållna blixtmätarens uppmätta värden vad det gäller tid och bländare.
Exv är 5d och 30d känsligare vid 100"iso" än d2x och 40d.40d håller samma känslighet som exv d2x vid 100iso
Per-Erik säger : Konservatism. Att man använder samma ISO-skala som på analog film är för att kunna använda samma bländar och tidsvärden så att man som fotograf känner igen sig.
Jag har inget bra svar: kameror har olika känslighet fast de säger sig ha ett visst isotal.
Mikael
Eeros
Aktiv medlem
Tja du, då får du skriva dina frågor tydligare. Frågan är väl felformulerad om nu alla missförstår vad du frågar efter.
Av dina övriga inlägg har jag förstått att det är just frågan om varför känsligheten är så ekvivalent mellan film och sensor, som du är ute efter. Men som du säger, jag har väl missuppfattat och undrar då i all välmening vad är det du frågar efter?P-E Claesson
Aktiv medlem
Lcd som filter. Spännande idé. Om man bortser från eventuell kvalitétspåverkan p.g.a mer glas framför sensorn, så öppnas flera möjligheter. Elektronisk slutare, gråfilter eller varför inte elektronisk bländare? Men nu börjar problemen dyka upp. Kan bländaren sitta varsomhelst? Jag har aldrig tänkt på det. Men nog borde den väl sitta en bit från sensorn? Sätter vi den i objektivet blir det svårt att kombinera den med slutaren, vi vill väl se något fortfarande? Men två lcd:er efter varandra, det måste ju problem, de är ju polariserade. Just det, de är polariserade! Där sprack nog hela idén med lcd som gråfilter eller nått slags filter överhuvudtaget!
Eeros
Aktiv medlem
Varför i all sin dar skulle man putta in mer glas mellan frontlinsen och sensorn? Det finns ju glas där så det räcker, utnyttja någon av de glasen till att bli gråfilter när den matas med spänning och klart glas när den inte matas med spänning. Det är ju bara för mig att ringa till Canon och hosta in miljonerna som de betalar för ensamrätten till den innovationen. Ok, du får chansen, ring du istället (jag vill inte bli miljonär).
P-E Claesson
Aktiv medlem
Nu var det ju inte min idé, och dessutom har jag sågat den vid fotknölarna. Men nog var det lite intressant alltid.
erro.se
Aktiv medlem
Nu ska vi se om jag kan formulera mig bättre...
Vad jag förstår så fungerar en sensor så här:
- fotoner träffar sensorn
- av detta bildas elektroner
- elektronerna bygger upp en spänning
- spänningen förstärks
- den analoga spänningen översätts till ett digitalt värde
- dessutom, en undre gräns: i all elektronik finns ett visst grundbrus
- dessutom, en övre gräns: vid en viss ljusmängd blir sensorn överfylld
ISO 100 är ISO 100 vare sig vi använder film eller sensor. Och så ska det vara, eftersom ISO 100 är en standard som anger vad som är rätt exponering vid en viss ljussituation. Denna exponering ska naturligtvis vara samma oavsett om vi använder film eller sensor. Om vi istället sätter en film i vår analoga kamera med ISO 200 så är den dubbelt så känslig för ljus och det räcker med halva mängden ljus (jämfört med ISO 100) för att få rätt exponering. Om vi ställer in vår digitala kamera för ISO 200 så blir inte sensorn mera ljuskänslig utan vi förstärker istället signalen till det dubbla, eftersom ISO 200 innebär att vi släpper in hälften så mycket ljus jämfört med ISO 100. Det är alltså inte ISO-skalan eller dess värden (100,200,400 o.s.v.) som är frågan här. ISO-skalan och värdena SKA vara desamma för både film och sensor.
Min fråga grundade sig i det faktum att det är "märkligt" (?) att den grundläggande ljuskänsligheten är så pass lika mellan film och sensor. Och där gjorde jag också generaliseringen att ISO oftast ligger på 100 eller 200. Eller kanske 50. Eller 400. Med tanke på att det digitala representerar en ny teknik så SKULLE det ju kunna ha varit så att det blev en radikalt annorlunda ljuskänslighet, säg 25600. Eller 6. Eller något annat extremvärde. Men så är det inte, de flesta sensorer verkar ha grundkänslighet 100 eller 200.
Rimligen vill man att en sensor ska fungera optimalt och ge så bra bildresultat som möjligt. Det gör den väl om signal/brus-förhållandet är så bra som möjligt, d.v.s. att sensorns kapacitet utnyttjas precis upp till gränsen. En rätt exponerad bild ska alltså precis fylla sensorns ljuskänsliga mottagande pixlar (photosites heter det visst?) så att signalen blir så stark som möjligt i förhållande till det bakgrundsbrus som finns. För att sensorn ska näst intill maxas på detta sätt så måste den ju också anpassas till att göra det vid en viss mängd ljus, d.v.s. man måste bestämma hur mycket ljus den ska kunna ta emot innan det är "fullt i hinkarna" så att säga. Nu vet jag inte om det är så enkelt som att man faktiskt kan "bestämma" detta? Eller är det kanske så att det finns tekniska gränser för hur fullt det faktiskt KAN bli i hinkarna? Och att man helt enkelt får anpassa sig efter det? Hur som helst, någon sorts maxnivå för mängden ljus som en sensor kan ta emot finns. Den mängden ljus motsvarar ju en exponering. Denna exponering kan representeras av en mängd olika kombinationer av slutartid, bländare och ISO. Om vi tar "sunny 16" som regel så säger ju den att rätt exponering vid fullt solsken är bländare 16 och en slutartid som är 1/ISO, d.v.s. 1/100 vid ISO 100. Och det är ju tydligen till denna nivå de flesta sensorer kan fyllas? En korrekt exponering vid ISO 100 ger en lagom fylld sensor. Om vi börjar överexponera så kommer även sensorn att börja överfyllas. Nu generaliserar jag återigen, ge eller ta något steg. Men poängen är: det är inte en hel massa steg det är frågan om. Det är i samma härad. Samma storleksordning. Man skulle ju kunnat tänka sig att en digital sensor var extremt ljuskänslig, d.v.s. att den blivit fylld vid hundra gånger lägre ljusmängd. Eller att den var väldigt okänslig och krävt hundra gånger mer ljus. ISO 100 är väl inte något direkt naturlag?
Ovanstående stycke är alltså min grundfråga. Har man medvetet valt att göra sensorer grundanpasade för ISO 100? Skulle man isåfall kunna göra dem för andra grund-ISO? För/nackdelar med det? Eller finns det en begränsning (teknisk, optisk, ljusmässig, elektrisk...) som gör att sensorn har den maxnivå den har?
Jag funderar vidare: att göra en sensor med grund-ISO 25600 borde vara enkelt, man gör "hinkarna" väldigt små så att de fylls fort. Nackdelen är väl då att grundbruset blir förhållandevis högt, såvida man inte kan begränsa det. Att däremot göra en lågkänslig sensor med ISO 6... går det? Vari består egentligen sensorns övre gräns? Vad är det som bestämmer när den blir maxad? Är det gränser som tillverkarna satt, eller är det begränsat av andra skäl så att man idag helt enkelt inte KAN göra sensorer som tål mer ljus? En lågkänslig sensor skulle å andra sidan kräva högre förstärkning för att komma upp i "normala" ISO-nivåer och då förstärks också bruset.
Sen kan man förstås spåna vidara kring detta:
Att vi har ISO 100 eller 200 som bas är helt OK, eftersom det är vad vi är vana vid. En sensor med bas 25600 skulle som sagt vara väldigt ljuskänslig, vilket kan vara bra i många sammanhang, men å andra sidan kan det bli svårt att använda långa tider eller stora bländaröppningar eftersom man skulle släppa in för mycket ljus. En väldigt okänslig sensor med bas-ISO 6 skulle å sin sida KRÄVA mycket ljus för att få rätt exponering, men då kanske man skulle få väldigt låga brusnivåer å andra sidan. För signal/brus-förhållandet kommer väl in i denna diskussion också? Vi vill ju ha bra bildresultat?
Att höja ISO i digitala kameror gör dem inte känsligare, man förstärker bara signalen - och därmed även bruset. Men tänk om vi hade en helt brusfri sensor. Då skulle man kunna förstärka i all oändlighet utan någon försämring. Orealistiskt, visst, men som en tankeprincip. Dessutom vill vi oftast ha stort dynamiskt omfång, d.v.s. kunna få med så mörka och ljusa områden i bilden som möjligt. Hur mörka partier vi får med beror på brusnivån eftersom signalen måste upp över brusgolvet för att vi ska kunna skilja bilddetaljer från bruset. Hur ljusa detaljer vi får med i bilden beror på när sensorn blir överfylld och klipper. Det ljusaste i bilden måste hållas precis under sensorns maxnivå. Det optimala (?) vore en sensor helt utan brus och som aldrig kunde bli maxad. Den sensorn skulle kunna återge hela motivets ljusomfång. Naturligtvis en orealistisk sensor i praktiken, men låt oss spåna vidare. Att sänka brusgolvet ytterligare en bit från dagens läge kan förmodligen göras. Därmed vinner man en del i skuggpartierna och kan dessutom förstärka signalen ytterligare utan störande brus. Är det månne detta Nikon lyckats med i D3 eftersom den verkar väldigt bra på höga ISO? För att förbättra omfånget i högdagrarna skulle man vinna på att ha en sensor med lägre känslighet, d.v.s. en som inte fylls lika fort? Å andra sidan, om den inte fylls lika fort så blir signal/brusförhållandet väl sämre? Ökad högdageråtergivning men på bekostnad av skuggorna?
Vad jag förstår så fungerar en sensor så här:
- fotoner träffar sensorn
- av detta bildas elektroner
- elektronerna bygger upp en spänning
- spänningen förstärks
- den analoga spänningen översätts till ett digitalt värde
- dessutom, en undre gräns: i all elektronik finns ett visst grundbrus
- dessutom, en övre gräns: vid en viss ljusmängd blir sensorn överfylld
ISO 100 är ISO 100 vare sig vi använder film eller sensor. Och så ska det vara, eftersom ISO 100 är en standard som anger vad som är rätt exponering vid en viss ljussituation. Denna exponering ska naturligtvis vara samma oavsett om vi använder film eller sensor. Om vi istället sätter en film i vår analoga kamera med ISO 200 så är den dubbelt så känslig för ljus och det räcker med halva mängden ljus (jämfört med ISO 100) för att få rätt exponering. Om vi ställer in vår digitala kamera för ISO 200 så blir inte sensorn mera ljuskänslig utan vi förstärker istället signalen till det dubbla, eftersom ISO 200 innebär att vi släpper in hälften så mycket ljus jämfört med ISO 100. Det är alltså inte ISO-skalan eller dess värden (100,200,400 o.s.v.) som är frågan här. ISO-skalan och värdena SKA vara desamma för både film och sensor.
Min fråga grundade sig i det faktum att det är "märkligt" (?) att den grundläggande ljuskänsligheten är så pass lika mellan film och sensor. Och där gjorde jag också generaliseringen att ISO oftast ligger på 100 eller 200. Eller kanske 50. Eller 400. Med tanke på att det digitala representerar en ny teknik så SKULLE det ju kunna ha varit så att det blev en radikalt annorlunda ljuskänslighet, säg 25600. Eller 6. Eller något annat extremvärde. Men så är det inte, de flesta sensorer verkar ha grundkänslighet 100 eller 200.
Rimligen vill man att en sensor ska fungera optimalt och ge så bra bildresultat som möjligt. Det gör den väl om signal/brus-förhållandet är så bra som möjligt, d.v.s. att sensorns kapacitet utnyttjas precis upp till gränsen. En rätt exponerad bild ska alltså precis fylla sensorns ljuskänsliga mottagande pixlar (photosites heter det visst?) så att signalen blir så stark som möjligt i förhållande till det bakgrundsbrus som finns. För att sensorn ska näst intill maxas på detta sätt så måste den ju också anpassas till att göra det vid en viss mängd ljus, d.v.s. man måste bestämma hur mycket ljus den ska kunna ta emot innan det är "fullt i hinkarna" så att säga. Nu vet jag inte om det är så enkelt som att man faktiskt kan "bestämma" detta? Eller är det kanske så att det finns tekniska gränser för hur fullt det faktiskt KAN bli i hinkarna? Och att man helt enkelt får anpassa sig efter det? Hur som helst, någon sorts maxnivå för mängden ljus som en sensor kan ta emot finns. Den mängden ljus motsvarar ju en exponering. Denna exponering kan representeras av en mängd olika kombinationer av slutartid, bländare och ISO. Om vi tar "sunny 16" som regel så säger ju den att rätt exponering vid fullt solsken är bländare 16 och en slutartid som är 1/ISO, d.v.s. 1/100 vid ISO 100. Och det är ju tydligen till denna nivå de flesta sensorer kan fyllas? En korrekt exponering vid ISO 100 ger en lagom fylld sensor. Om vi börjar överexponera så kommer även sensorn att börja överfyllas. Nu generaliserar jag återigen, ge eller ta något steg. Men poängen är: det är inte en hel massa steg det är frågan om. Det är i samma härad. Samma storleksordning. Man skulle ju kunnat tänka sig att en digital sensor var extremt ljuskänslig, d.v.s. att den blivit fylld vid hundra gånger lägre ljusmängd. Eller att den var väldigt okänslig och krävt hundra gånger mer ljus. ISO 100 är väl inte något direkt naturlag?
Ovanstående stycke är alltså min grundfråga. Har man medvetet valt att göra sensorer grundanpasade för ISO 100? Skulle man isåfall kunna göra dem för andra grund-ISO? För/nackdelar med det? Eller finns det en begränsning (teknisk, optisk, ljusmässig, elektrisk...) som gör att sensorn har den maxnivå den har?
Jag funderar vidare: att göra en sensor med grund-ISO 25600 borde vara enkelt, man gör "hinkarna" väldigt små så att de fylls fort. Nackdelen är väl då att grundbruset blir förhållandevis högt, såvida man inte kan begränsa det. Att däremot göra en lågkänslig sensor med ISO 6... går det? Vari består egentligen sensorns övre gräns? Vad är det som bestämmer när den blir maxad? Är det gränser som tillverkarna satt, eller är det begränsat av andra skäl så att man idag helt enkelt inte KAN göra sensorer som tål mer ljus? En lågkänslig sensor skulle å andra sidan kräva högre förstärkning för att komma upp i "normala" ISO-nivåer och då förstärks också bruset.
Sen kan man förstås spåna vidara kring detta:
Att vi har ISO 100 eller 200 som bas är helt OK, eftersom det är vad vi är vana vid. En sensor med bas 25600 skulle som sagt vara väldigt ljuskänslig, vilket kan vara bra i många sammanhang, men å andra sidan kan det bli svårt att använda långa tider eller stora bländaröppningar eftersom man skulle släppa in för mycket ljus. En väldigt okänslig sensor med bas-ISO 6 skulle å sin sida KRÄVA mycket ljus för att få rätt exponering, men då kanske man skulle få väldigt låga brusnivåer å andra sidan. För signal/brus-förhållandet kommer väl in i denna diskussion också? Vi vill ju ha bra bildresultat?
Att höja ISO i digitala kameror gör dem inte känsligare, man förstärker bara signalen - och därmed även bruset. Men tänk om vi hade en helt brusfri sensor. Då skulle man kunna förstärka i all oändlighet utan någon försämring. Orealistiskt, visst, men som en tankeprincip. Dessutom vill vi oftast ha stort dynamiskt omfång, d.v.s. kunna få med så mörka och ljusa områden i bilden som möjligt. Hur mörka partier vi får med beror på brusnivån eftersom signalen måste upp över brusgolvet för att vi ska kunna skilja bilddetaljer från bruset. Hur ljusa detaljer vi får med i bilden beror på när sensorn blir överfylld och klipper. Det ljusaste i bilden måste hållas precis under sensorns maxnivå. Det optimala (?) vore en sensor helt utan brus och som aldrig kunde bli maxad. Den sensorn skulle kunna återge hela motivets ljusomfång. Naturligtvis en orealistisk sensor i praktiken, men låt oss spåna vidare. Att sänka brusgolvet ytterligare en bit från dagens läge kan förmodligen göras. Därmed vinner man en del i skuggpartierna och kan dessutom förstärka signalen ytterligare utan störande brus. Är det månne detta Nikon lyckats med i D3 eftersom den verkar väldigt bra på höga ISO? För att förbättra omfånget i högdagrarna skulle man vinna på att ha en sensor med lägre känslighet, d.v.s. en som inte fylls lika fort? Å andra sidan, om den inte fylls lika fort så blir signal/brusförhållandet väl sämre? Ökad högdageråtergivning men på bekostnad av skuggorna?
macrobild
Avslutat medlemskap
Iso vad är det?
För mig är alltså iso bara en vägledning att få en exponering vad det gäller ett motiv beräknad på en viss tid och bländare som endast gäller den testade kamerans sensor och dess sensors förutsättningar.Det kan då var 80iso eller 200iso
Det säger ingenting om brus, detaljupplösning etc
Att därför diskutera att man plåtar i höga iso säger inte mycket det vet alla, först måste man tala om med vilken kamera man plåtar och vilken känslighet den kameran har.Se mina exempelbilder med d2x och 5d i den gamla tråden om brus
När man tittar på en film och dess känslighet så finns det väl beskrivet hur man skall gå tillväga, när man tittar på en digitalkameras känslighet och resultat så skiljer det sig åt fast man kallar något exv 100iso.
Även film ger olika resultat, Lars berättade för mig att när vissa 1600iso filmer som exponerades efter 1600iso och mättes upp var i själva verket känsligheten runt 500 iso efter de regler som gäller film.
Daniel har varit inne på detta ämne i en annan tråd,vad är och skall innefattas i benämningen iso
Så vad är iso om man jämför film och kamera?
Mer än en vägledning om att vid en viss känslighet hos kameran så får vi detta resultat, och resultatet kan skilja mycket.
Mikael
För mig är alltså iso bara en vägledning att få en exponering vad det gäller ett motiv beräknad på en viss tid och bländare som endast gäller den testade kamerans sensor och dess sensors förutsättningar.Det kan då var 80iso eller 200iso
Det säger ingenting om brus, detaljupplösning etc
Att därför diskutera att man plåtar i höga iso säger inte mycket det vet alla, först måste man tala om med vilken kamera man plåtar och vilken känslighet den kameran har.Se mina exempelbilder med d2x och 5d i den gamla tråden om brus
När man tittar på en film och dess känslighet så finns det väl beskrivet hur man skall gå tillväga, när man tittar på en digitalkameras känslighet och resultat så skiljer det sig åt fast man kallar något exv 100iso.
Även film ger olika resultat, Lars berättade för mig att när vissa 1600iso filmer som exponerades efter 1600iso och mättes upp var i själva verket känsligheten runt 500 iso efter de regler som gäller film.
Daniel har varit inne på detta ämne i en annan tråd,vad är och skall innefattas i benämningen iso
Så vad är iso om man jämför film och kamera?
Mer än en vägledning om att vid en viss känslighet hos kameran så får vi detta resultat, och resultatet kan skilja mycket.
Mikael
Segeson
Aktiv medlem
ISO betyder (på svenska) "Internationella standardiseringsorganisationen"
(på engelska) "International Organization for Standardisation"
Se mer här.
erro.se
Aktiv medlem
Nej, och det har jag aldrig påstått. Ingen annan heller väl?
Att ISO 100 kan skilja något lite mellan olika digitalkameror kan jag förstå, precis som det säkert kan skilja lite mellan olika filmer. Men det är väl knappast några stora skillnader vi pratar om? Är det något som märks tydligt, alltså, pratar vi om ett steg eller mer? Det verkar konstigt isåfall.
En exponering med en digitalkamera inställd på ISO 100, bländare 16 och 1/100 sekund ska väl ge en i stort sett likvärdigt exponerad bild på alla kameror?
Anders Östberg
Guest
Jovisst, det är väl liksom det som är meningen med standarden...
