Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför har jag ett så fint objektiv?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det verkar vara svårt detta med skärpedjup. Egentligen är det två enkla regler att komma ihåg.

1. Bländaröppningen; desto större - desto kortare
2. Avbildningsskalan; desto större - desto kortare

Ett 400mm f/5.6, 10 meter från motivet ger ett skärpedjup mellan 9.94 och 10.06 (totalt skärpedjup 13 cm)

Ett 25mm f/5.6, 0,625 meter från motivet ger ett skärpedjup mellan 56 och 69 cm (totalt skärpedjup 13 cm)

Varför? För att avbildningsskalan är densamma.

Dessutom kan man tiollägga:

3. Sensorstorleken; desto större - desto kortare

Och detta gäller när dom andra parametrarna är samma såklart!
 
Det verkar vara svårt detta med skärpedjup. Egentligen är det två enkla regler att komma ihåg.

1. Bländaröppningen; desto större - desto kortare
2. Avbildningsskalan; desto större - desto kortare

Ett 400mm f/5.6, 10 meter från motivet ger ett skärpedjup mellan 9.94 och 10.06 (totalt skärpedjup 13 cm)

Ett 25mm f/5.6, 0,625 meter från motivet ger ett skärpedjup mellan 56 och 69 cm (totalt skärpedjup 13 cm)

Varför? För att avbildningsskalan är densamma.

Hur kommer bilderna upplevas är ju frågan? om man kikar på skärpedjup brännvidderna skiljer sig ju åt markant. Men kanske att det upplevs väldigt lika då avbildninsskalan är den samma? Men just ett skärpedjup på 13 cm om man fotar sport med 400mm och det är en bra bit från närgränsen så låter det rakt igenom sweet:) Om nästa föremål tex läktarna är 20 m bort.
 
Japp, därför de flesta dslr säljs med kitobjektiv som är väldigt långsamma, typ bländare 3.5-5.6. Det hade inte funkat med film.

Joooodå...allt går att sälja med mördande reklam....folk köpte billiga kitgluggar som galningar i paket med plastiga filmsystemare under hela senare halvan av 90-talet och början av 2000-talet....bara du som är för ung att minnas ;-)

På filmtiden (dvs "fullformat") räckte det dock med bländare f/4 eller f/5,6 för att få skapligt mjuka bakgrunder vid tex porträttfoto. Med dagens vanliga APS-C format på digitalhuset måste man ner på f/2,8 för att kunna få till snygga porträtt (om man nu inte vill "fuska till" bakgrunder i PS med gaussisk oskärpa och annat tull ;-)

Ha'de / Matti
 
Jag tror nog även du har fel där. Telet ger bara ett skenbart kortare skärpedjup.

Eller inte..? Martin! Berätta, du som har koll.
Båda ger samma skärpedjup när avbildningsskalan är samma, men i praktiken fotograferar man ju helt olika saker med telen och vidvinklar, vilket också innebär olika avbildningsskalor. Dessutom blir perspektivet olika vid samma avbildningsskala, då man ju måste stå på olika avstånd, och det gör att skärpedjupet ser olika stort ut. Bakgrunden blir olika stor i förhållande till förgrunden, nämligen.
Tänk förresten vad jobbigt det måste vara att fylla ut bildrutan med en fin örn, när man har ett 15-millimetersobjektiv monterat på kameran, jämfört med om man har 500 millimeter;-) Skärpedjupet blir dock samma vid samma bländarvärde.

Jag trodde skärpedjupet berodde av den faktiska bländaröppningen mätt i mm. Alltså borde skärpedjupet minska med ökad bränvidd då även bländaröppningen ökar förutsatt att det är samma bländartal.
Bländartalet innefattar brännvidden ("f"), så f/2,8 innebär helt olika storlek på öppningen vid olika brännvidder.

Innan du tar till orda, du som har bättre koll, tror du, var ligger mitt lurendrejeri, ge en förklaring, tack!

Jag kan förklara, mitt svar!

"Hög ljusstyrka, 1,4 eller 2,8 är inte orsaken till kort skärpedjup!"
Ordet - enbart - föll bort, det skulle vara:
Hög ljusstyrka, 1,4 eller 2,8 är inte enbart orsaken till kort skärpedjup!
Det var väl dumt att utelämna det ordet då, om det var så viktigt?

Kort förklaring:
Vid en och samma brännvidd, vid en jämförelse mellan olika objektiv, ger full bländaröppning, 1,4 eller 2,8 eller 3,5 alltid ett kort skärpedjup.
Detta är fullständigt nonsens. Varför skulle skärpedjupet vara kort bara för att objektivet används vid full bländaröppning? F/3,5 ger lika kort skärpedjup om det är största bländaröppning eller om det är ett f/1,4-objektiv nedbländat till f/3,5. Skärpedjupet blir heller inte alls alltid kort. Det beror på avbildningsskalan, som sagt.

En mera utförlig förklaring kommer Makten, för övriga läsare av tråden, att presentera.

För övrigt, vid en viss bländare, säg 2,8, ljusstyrkan på en optik, för att ta ett exempel, där är skärpedjupet mycket mindre vid 300mm optik, än vid en 35mm optik, precis som Frolicc misstänkte helt rätt!
Nej, även det är fel, vilket jag förklarat ovan. Du har ingen aning om vad du snackar om.
 
Jaha, då står vi inför en infekterad stundtals nästan hysterisk debatt om/huruvida dittan eller dattan bländre vid olika brännvidder och sensorstorlekar rent matematiskt och praktiskt skiljer sig åt och vad detta rent matematiskt och i praktiken har för betydelse i stort. Ni vet det här "jorden är inte rund". Nåväl, jag skall bara öppna en vinare och sedan slår jag mig till ro och "beskådar" fältslaget. Jag förväntar mig minst lika många sidor som tråden "antalet pixlar saknar betydelse". En långkörare som håller på att gå in i rekordböckerna.
Mvh
JB

Ja håller med till fullo, det skall bli kul med en riktig Dallas-tråd ;-)
 
Båda ger samma skärpedjup när avbildningsskalan är samma, men i praktiken fotograferar man ju helt olika saker med telen och vidvinklar, vilket också innebär olika avbildningsskalor. Dessutom blir perspektivet olika vid samma avbildningsskala, då man ju måste stå på olika avstånd, och det gör att skärpedjupet ser olika stort ut. Bakgrunden blir olika stor i förhållande till förgrunden, nämligen.
Tänk förresten vad jobbigt det måste vara att fylla ut bildrutan med en fin örn, när man har ett 15-millimetersobjektiv monterat på kameran, jämfört med om man har 500 millimeter;-) Skärpedjupet blir dock samma vid samma bländarvärde.


Bländartalet innefattar brännvidden ("f"), så f/2,8 innebär helt olika storlek på öppningen vid olika brännvidder.


Det var väl dumt att utelämna det ordet då, om det var så viktigt?


Detta är fullständigt nonsens. Varför skulle skärpedjupet vara kort bara för att objektivet används vid full bländaröppning? F/3,5 ger lika kort skärpedjup om det är största bländaröppning eller om det är ett f/1,4-objektiv nedbländat till f/3,5. Skärpedjupet blir heller inte alls alltid kort. Det beror på avbildningsskalan, som sagt.


Nej, även det är fel, vilket jag förklarat ovan. Du har ingen aning om vad du snackar om.

Vi är ganska mycket OT nu.

Här kan ni se lite mer om skärpedjup.
http://www.tamron.com/lenses/learning_center/tools/depth-of-field-comparison.php

Kortfattat förklarat på svenska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skärpedjup

Mer förklarat på engelska
http://en.wikipedia.org/wiki/Depth_of_field

/Karl
 
Ja håller med till fullo, det skall bli kul med en riktig Dallas-tråd ;-)

Trådtjyveri av högsta grad är det dock! Betydligt mer ohyfsat än att inte särskriva ;-) Jag tycker de som vill diskutera skärpedjup 'in absurdum' kan starta en egen tråd eftersom denna diskussion inte tillför något till trådskaparens ursprungliga spörsmål. Lägger man ut de pengar på ett objektiv som ett 17-55/2,8 betingar har man nog ett fotointresse som innebär att man har en ganska bra uppfattning av vad olika bländare ger för effekt på olika brännvidder.

Ha'de / Matti
 
Trådtjyveri av högsta grad är det dock! Betydligt mer ohyfsat än att inte särskriva ;-) Jag tycker de som vill diskutera skärpedjup 'in absurdum' kan starta en egen tråd eftersom denna diskussion inte tillför något till trådskaparens ursprungliga spörsmål.
Läs trådstarten igen; trådskaparen har uppenbarligen inte full koll på hur ljusstyrka fungerar. Dessutom vore det illa att låta herr Borgkvists felaktiga påståenden förbli oemotsagda.

Lägger man ut de pengar på ett objektiv som ett 17-55/2,8 betingar har man nog ett fotointresse som innebär att man har en ganska bra uppfattning av vad olika bländare ger för effekt på olika brännvidder.
Det tror inte jag.
 
Ganska enkelt, de enda parametrar som inverkar på skärpedjupet är:
B = brännvidd
H = hyperfokalavståndet
f = bländartalet
Oc = oskärpecirkelns storlek (räknas som sensor-/film-diagonalen dividerat med 1500)
d = det fokuserade avståndet
Dn = närmaste avstånd som tecknas skarpt
Df = längsta avstånd som tecknas skarpt
skärpedjupet = Df-Dn

Man kan sedan räkna ut skärpedjupet genom att först bestämma hyperfokalavståndet.
Hyperfokalavståndet ger skärpa som den definierats genom oskärpecirkelns storlek från halva hyperfokalavståndet till oändlighet.

För att räkna ut hyperfokalavståndet H används följande formel:
H = B^2/(f*Oc)
Detta ger att om f ökas allt övrigt lika så kommer H att bli mindre och således skärpedjupet att öka.

För att sedan räkna ut skärpedjupet vid ett speciellt fokuseringsavstånd används följande formler:
Dn = (d*H)/(H+d-B)
Df = (d*H)/(H-d-B) (om det fokuserade avståndet är lika med eller större än hyperfokalavständet kommer Df bli oändligt)

Exempel en Canon eos 450 sensorstorlek 22,2*14,8 ger diagonalen ca 26,7 mm
Vald brännvidd 50 mm
Valda ljusstyrkor f1,4 och f3,5
Fotograferingsavstånd 1,5 m = 1500 mm

Oskärpecirkeln Oc = 26,7/1500 = ca 0,018
Hyperfokalavstånd H för 50 f1,4 = 50^2/(1,4*0,018) = 99206 mm
Hyperfokalavstånd H för 50 f3,5 = 50^2/(3,5*0,018) = 39683 mm

Dn 50 f1,4 = (1500*99206)/(99206+1500-50) = 1478,4 mm
Df 50 f1,4 = (1500*99206)/(99206-1500-50) = 1523,8 mm
Skärpedjupet för 50 f1,4 = Df-Dn = 1523,8-1478,4 = 45,4 mm

Dn 50 f3,5 = (1500*39683)/(39683+1500-50) = 1447,1 mm
Df 50 f3,5 =(1500*39683)/(39683-1500-50) = 1561 mm
Skärpedjupet för 50 f3,5 = Df-Dn = 1561-1447,1 = 113,9 mm

Eller med andra ord skärpedjupet blir alltid mindre med minskay bländartal (som är lika med större öppning) allt annat lika. Om det nu var någon som betvivlade detta.
 
Ganska enkelt, de enda parametrar som inverkar på skärpedjupet är:
I den enkla teorin, ja. Men i den svårare teorin så är det tyvärr inte lika enkelt, eftersom korrigeringen för sfärisk aberration spelar in i allra högsta grad. Ett underkorrigerat objektiv kommer att ge ett större upplevt skärpedjup kring själva skärpeplanet, men paradoxalt nog så kan det samtidigt ge större oskärpecirklar bortom skärpeplanet. Emellertid brukar kontrasten i gengäld bli lägre.
 
Ganska enkelt, de enda parametrar som inverkar på skärpedjupet är:
B = brännvidd
H = hyperfokalavståndet
f = bländartalet
Oc = oskärpecirkelns storlek (räknas som sensor-/film-diagonalen dividerat med 1500)
d = det fokuserade avståndet
Dn = närmaste avstånd som tecknas skarpt
Df = längsta avstånd som tecknas skarpt
skärpedjupet = Df-Dn

Man kan sedan räkna ut skärpedjupet genom att först bestämma hyperfokalavståndet.
Hyperfokalavståndet ger skärpa som den definierats genom oskärpecirkelns storlek från halva hyperfokalavståndet till oändlighet.

För att räkna ut hyperfokalavståndet H används följande formel:
H = B^2/(f*Oc)
Detta ger att om f ökas allt övrigt lika så kommer H att bli mindre och således skärpedjupet att öka.

För att sedan räkna ut skärpedjupet vid ett speciellt fokuseringsavstånd används följande formler:
Dn = (d*H)/(H+d-B)
Df = (d*H)/(H-d-B) (om det fokuserade avståndet är lika med eller större än hyperfokalavständet kommer Df bli oändligt)

Exempel en Canon eos 450 sensorstorlek 22,2*14,8 ger diagonalen ca 26,7 mm
Vald brännvidd 50 mm
Valda ljusstyrkor f1,4 och f3,5
Fotograferingsavstånd 1,5 m = 1500 mm

Oskärpecirkeln Oc = 26,7/1500 = ca 0,018
Hyperfokalavstånd H för 50 f1,4 = 50^2/(1,4*0,018) = 99206 mm
Hyperfokalavstånd H för 50 f3,5 = 50^2/(3,5*0,018) = 39683 mm

Dn 50 f1,4 = (1500*99206)/(99206+1500-50) = 1478,4 mm
Df 50 f1,4 = (1500*99206)/(99206-1500-50) = 1523,8 mm
Skärpedjupet för 50 f1,4 = Df-Dn = 1523,8-1478,4 = 45,4 mm

Dn 50 f3,5 = (1500*39683)/(39683+1500-50) = 1447,1 mm
Df 50 f3,5 =(1500*39683)/(39683-1500-50) = 1561 mm
Skärpedjupet för 50 f3,5 = Df-Dn = 1561-1447,1 = 113,9 mm

Eller med andra ord skärpedjupet blir alltid mindre med minskay bländartal (som är lika med större öppning) allt annat lika. Om det nu var någon som betvivlade detta.

Skitenkelt! Jag läser och lär medans jag knyter skorna...

/K
 
Läs trådstarten igen; trådskaparen har uppenbarligen inte full koll på hur ljusstyrka fungerar. Dessutom vore det illa att låta herr Borgkvists felaktiga påståenden förbli oemotsagda.

Vad gäller det senare har du en poäng, man bör rimligen få ge svar på tal :)

Vad gäller det första har jag dock läst och läst...och jag hittar inget som direkt pekar på att trådskaparen inte vet vad bländaren har för funktion, åtminstone vad gäller ljusinsläpp. Kanske inte vad gäller skärpedjup men hans kunskapsnivå angående detta går inte att utläsa eftersom han inte nämner det.

mvh / Matti

"Varför har jag ett så fint objektiv?
Jag har en Nikon D300 med Nikkor AFS 17-55, 1:2,8 DX. Mkt fina grejer. Men TUNGT och STORT. Objektivet väger lika mkt som kameran.

Så här i efterhand kommer jag ihåg att jag ville ha det objektivet pga ljuskänsligheten i alla brännvidder. När jag nu lärt känna kameran vet jag att jag kan skruva upp ISO till 2500 utan ngt direkt brus.

Har just provat ett 80-talsobjektiv med 35-70 och betydligt sämre bländare. Bilderna blir fina, men allmänt lite "sämre" vad det gäller färg och ljusmätning brister.

Fråga 1: Tänker jag rätt vad det gäller ljuskänsligheten?
Fråga 2: Ngt förslag på ett LITET objektiv med skaplig prestanda, som får kameran lite mindre och lättburen?

Stefan"
 
I den enkla teorin, ja. Men i den svårare teorin så är det tyvärr inte lika enkelt, eftersom korrigeringen för sfärisk aberration spelar in i allra högsta grad. Ett underkorrigerat objektiv kommer att ge ett större upplevt skärpedjup kring själva skärpeplanet, men paradoxalt nog så kan det samtidigt ge större oskärpecirklar bortom skärpeplanet. Emellertid brukar kontrasten i gengäld bli lägre.

Här pratar vi den högre skolan av skärpedjupsförståelse....jag bugar inför din kunskapsnivå Martin...."we're not worthy" ;-)

Ha'de gott / Matti
 
Vad gäller det senare har du en poäng, man bör rimligen få ge svar på tal :)

Vad gäller det första har jag dock läst och läst...och jag hittar inget som direkt pekar på att trådskaparen inte vet vad bländaren har för funktion, åtminstone vad gäller ljusinsläpp. Kanske inte vad gäller skärpedjup men hans kunskapsnivå angående detta går inte att utläsa eftersom han inte nämner det.
Det nämns här:

Fråga 1: Tänker jag rätt vad det gäller ljuskänsligheten?
Om han hade full koll så hade han inte ställt den frågan.

Här pratar vi den högre skolan av skärpedjupsförståelse....jag bugar inför din kunskapsnivå Martin...."we're not worthy" ;-)

Ha'de gott / Matti
Äh, sluta larva dig;-) Nätforum är till för att diskutera saker, och det är självklart att så mycket ljus som möjligt ska spridas över intressanta frågor! Det där med skärpedjup är verkligen inte alltid enkelt, så det tål att tas upp både här och där. Fenomenet med att korrigeringen för SA påverkar skärpedjupet begrep jag själv ganska nyligen, men jag ser ingen anledning att inte föra kunskapen vidare för det. Ju fler som vet hur det funkar, desto färre missförstånd för den oinsatte.
 
I den enkla teorin, ja. Men i den svårare teorin så är det tyvärr inte lika enkelt, eftersom korrigeringen för sfärisk aberration spelar in i allra högsta grad. Ett underkorrigerat objektiv kommer att ge ett större upplevt skärpedjup kring själva skärpeplanet, men paradoxalt nog så kan det samtidigt ge större oskärpecirklar bortom skärpeplanet. Emellertid brukar kontrasten i gengäld bli lägre.

Nu bladar du äpplen och päron. Hur ett objektiv är korrigerat för olika aberrationer kommer givetvis att påverka skärpeintrycket generellt, om man tex har ett objektiv där kontrasten sjunker ut mot bildkanterna så kan det ju upplevas att skärpan avtar mer eller mindre. Men detta beror i så fall på att objektivet inte har förmåga att teckna tillräckligt skarpt för att återge detaljer som är lika med eller mindre än oskärpecirklarna. Hur som helst om man skall bestämma skärpedjupet så baseras alla tabeller, skalor och liknande som finns på dessa beräkningar.

Sedan hur ett objektiv tecknar oskärpa ur fokus handlar bland annat om hur det är korrigerat för sfärisk aberration. Men det vi snackade om här i tråden var alltså skärpedjup som företeelse och det käre Martin är ren matematik, inget annat.
 
Japp, därför de flesta dslr säljs med kitobjektiv som är väldigt långsamma, typ bländare 3.5-5.6. Det hade inte funkat med film.

Jag har en D700 (ytterligare lite ljuskänsligare än din D300) och för det mesta ett f1.4 objektiv på kameran. Det räcker länge men situationerna är inte få då inte ens den kombinationen räcker till. Innan hade jag en D70 och 18-200 3.5-5.6 VRII objektivet, det objektivet räddade för mig nästan fler situationer. Jag fotade då mest landskap (som inte rörde sig så mycket). Så om du mest fotar saker som inte rör sig och inte bryr dig om skärpedjupet, så tycker jag du skall satsa på ett VR objektiv istället. Det finns flera bra i små storlekar. Sedan har du ju redan en bra ljusstark glugg att använda då det rör sig mycket eller du vill leka med snavt skärpedjup.

/Karl
 
Nu bladar du äpplen och päron. Hur ett objektiv är korrigerat för olika aberrationer kommer givetvis att påverka skärpeintrycket generellt, om man tex har ett objektiv där kontrasten sjunker ut mot bildkanterna så kan det ju upplevas att skärpan avtar mer eller mindre. Men detta beror i så fall på att objektivet inte har förmåga att teckna tillräckligt skarpt för att återge detaljer som är lika med eller mindre än oskärpecirklarna. Hur som helst om man skall bestämma skärpedjupet så baseras alla tabeller, skalor och liknande som finns på dessa beräkningar.

Sedan hur ett objektiv tecknar oskärpa ur fokus handlar bland annat om hur det är korrigerat för sfärisk aberration. Men det vi snackade om här i tråden var alltså skärpedjup som företeelse och det käre Martin är ren matematik, inget annat.
Självklart är det "ren matematik", men den skiljer sig beroende på objektivets korrigering för sfärisk aberration, som sagt. Skärpedjupet kommer att bli större med ett objektiv som ger mycket sfärisk aberration, eftersom fokus inte ligger på samma ställe över alla delar av objektivets effektiva linsytor. Man erhåller därmed ett "djup" i skärpeplanet, eller egentligen flera skärpeplan samtidigt. I dessa kommer man att få skärpa och oskärpa samtidigt, vilket sänker kontrasten och gör bilden luddig.
 
1000 tack för alla svar!

Undrar också om jag tänker rätt att en så hyperljuskänslig kamera som D300 klarar sig med ett mindre ljuskänsligt objektiv (om vi inte tar med skärpedjup i bedömningen)?

Stefan

Du kommer alltid vilja ha mer ljusstyrka oavsett hur ljuskänsligt hus du har....Köp 16-85 för smidighet och VR, komplettera med 50/1,8 eller 35/2,0 för inomhus i befintligt ljus.

Men känner du att du har höga krav på bildkvalitet bör du nog gå för 17-55.
 
Jag har ännu inte saknat det 17-55/2.8 som jag bara skulle köpa till den när jag fått ihop pengarna - men nu efter ngt år, så har jag lagt ner det - jag tror helt enkelt inte att prisskillnaden motiveras av bildkvalitén för mig som amatör.

/ Magnus

Om du bara bländar ner din 18-70 lite grann så lär du inte hitta några skillnader mot 17-55. 18-70 är lika bra rent optiskt.

Förtjänsterna hos 17-55 f2,8 är två:
  • Ljustyrkan! Både med avseende på möjligheterna att plåta i svagare ljus och det kortare skärpedjupet som denna bländare tillåter.
  • Byggkvaliteten. Själv knäckte jag tre 18-70 innan jag köpte mitt 17-55.

Den är även sämre inom några områden:
  • Större
  • Tyngre
  • Vill minnas att den har högre distortion
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar