Varför blir bilden magisk så fort man zoomat?

[-8-DEAMON-8-]

Jag har upptäckt en grej.
Om man ska ta kort på något, ett hus, en person, en liten sak. Om man då går en bit ifrån och istället zoomar in. Då blir kortet man tar helt annorlunda och väldigt "magiskt". Nästan som i fototidningar. Det spelar nästan ingen roll om man är proffsfotograf, så blir bilden bra ändå bara man zoomar in en hel del. (Visst, en proffsfotograf skulle kunna göra bilden mycket mer otroligt fantastiskt magisk med zoomningen menmen ^^)

Hmm.

Varför blir bilderna så behagliga och bra och fina och otroliga när man zoomat in mycket?

Och varför blir bilderna så "pajasbetonade" när man t ex tar kort på någon, med mycket vidvinkel?

 

[ztenlund]

Jag vet inte om jag tycker att alla bilder blir magiska med lång brännvidd (vilket jag antar att du menar med "zooma in". Däremot händer olika saker när man ändrar brännvidd, så där har du i något avseende gjort en korrekt observation. Om man gillar förändringarna och om de passar in i det man vill åstadkomma kan vara en annan femma, men du gillar tydligen de effekter som följer med en längre brännvidd.

Jag tycker att du helt enkelt ska ta med dig ett lämpligt, eller några lämpliga, objektiv och helt enkelt göra ett systematiskt test på något lämpligt objekt för att se hur det ter sig med olika brännvidder och bländare.

Ett exempel är att om du använder en lång brännvidd och tar en bild på något i bildens djupled långt, t ex ett tåg, så kommer det att se kortare ut ju längre brännvidd du använder. Oskärpeteckningen ser också annorlunda ut med längre brännvidder än kortare osv...

Pajasbetonade bilder med vidvinkel?
Det du ser är nog att ett kraftigt vidvinkelobjektiv har en lite (eller mycket) oproportionerlig projektion av det som finns i bilden. Saker i hörnen blir gärna väldigt utdragna och har du någonting nära ser det jättestort ut jämfört med det som är bara lite längre bort. Jämför med motsatsen med lång brännvidd där du tycker ihop perspektivet så att allt ser lika stort ut i större utsträckning.

Återigen, försök pröva på ett åtminstone halvsystematiskt sätt så kommer du nog underfund med hur olika förändringar ändrar på den slutliga bildens utseende.

 

[David G]

Kul fråga! Jag gillar t.ex. hur det kan se ut i 70 80-tals filmer med panoreringar med teleobjektiv, gamla biljaktsfilmer och så. Antagligen för att det inte var så lätt att flytta omkring en stor kamera.

Bildvinkelnn blir ju mindre med tele så allt ser ju liksom mer jämnstort ut oavsett hur långt bort det är.

Fast jag gillar även t.ex. porträtt med vidvinkel, Tycker "webcam" perspektivet kan va snyggt bara det görs med högre teknisk kvalitet än vad en billig cam ger.

 

[peranders]

Jag har upptäckt en grej.....

Och varför blir bilderna så "pajasbetonade" när man t ex tar kort på någon, med mycket vidvinkel?

Näsan är närmare linsen än öronen när nu plåtar med vidvinkel och det är kvoten mellan de olika avstånden som gör förvrängningen. Föremål som är närmare blir större så att säga och därmed inte proportionerliga. Plåta porträtt på 30 cm avstånd blir inte lika bra som på 1-2 meter.

EDIT: Martin hade visst redan svarat på denna fråga...

 

[Mankan G]

Det som händer när man zoomar in (och samtidigt backar bakåt) är:

• Perspektivet förändras. Mindre bakgrund kommer med i den färdiga bilden och samtidigt trycks de olika delarna i bilden ihop i djupled
• Bakgrunden blir suddigare (om du inte ändrar bländaren vill säga)

Genrellt sätt så anser jag att det är enklare att skapa "snygga" bilder med teleobjektiv. Den tekniska orsaken finns ovan men den estetiska beror på att man "frilägger" huvudmotivet mot bakgrunden samt att teleobjektivets egenskap att trycka ihop bilden gör att den blir intressant över hela ytan

Jämför med en vidvinkel där det ofta kan kännas tomt i delar av bilden pga dess egenskap att dra isär bilden i djupled. Det är viktigare att bygga upp en vidvinkelbild i djupled med förgrund, huvudmotiv och bakgrund för att den inte skall kännas ödslig

 

[Helmetrock]

En del av förklaringen kan vara att en vidvinkel ger perspektiv som är långt ifrån vad ögat själv ser medan en normal, 35 mm DX 50 mm FX, ger ett perspektiv som ungefär motsvara vad man själv skulle se om man stod på samma plats.

Ytterligare mer inzoomning ger ett tele och det ger som sagt lite ihoptryckt perspektiv.

 

[skogsbaronen]

Kort skärpedjup tilltalar de flesta.

Visa upp en kass macrobild för dina vänner, och dom förundras.

Visa upp en prisbelönt vidvinkelbild på något, och du får garanterat inte samma gensvar.

Förhållandet är naturligtvis det omvända om du visar de båda bilderna för någon som är mer insatt. Jämför gärna med modern konst. De som är intresserade gillar det, övriga hatar det =)

 

[Karl2]

Vidvinkel är bra för att framhäva något. Exempelvis en fot eller sko med dess ägare förminskad i bakgrunden. Porträtt med vidvinkel blir lätt en nidbild med stor röd fyllenäsa och små öron. Tele framhäver allt som är skarptecknat liksom med ett lika värde. Det plattar till bilden där nära och långt borta blir liksom på samma nivå, litet som att se i kikare.

 

[Makten]

En viktig teknisk detalj som få tycks reflektera över är att det endast är avståndet som avgör perspektivet, inte brännvidden. Står man på ett visst ställe och fotograferar med en vidvinkel så har man precis samma perspektiv som när man sen står kvar och byter till ett teleobjektiv. Beskär man vidvinkelbilden till samma utsnitt som telebilden så är det bara upplösningen som skiljer (förutsatt att vi inte talar om bilder med oskarp bakgrund).

Det där med att normalobjektiv ger ”perspektiv som liknar ögats” är delvis en myt eftersom det har med betrakningsavståndet till bilden att göra. Personligen tycker jag dessutom att bilder i 3:2-format aldrig kan se särskilt naturliga ut eftersom sidförhållandet är för avklippt på höjden jämfört med ögats och hjärnans aktiva synfält. Med ett mindre utdraget format är det också svårare att se om bilden är tagen med vidvinkel eller tele, bland annat för att man sällan behöver peka kameran särskilt mycket uppåt eller nedåt, och då slipper man konvergerande eller divergerande linjer i bilden som annars avslöjar bildvinkeln.

Tillägg: Förresten kan man få samma oskarpa bakgrund med en vidvinkel som med tele, om upptagningsformatet är tillräckligt stort. Då blir det ännu svårare att se vilken bildvinkel som använts.

 

[bengt-re]

Göra bra bilder med vidvinkel är oändligt mycket svårare, men låt inte det avskräcka - det är kul att fota med vidvinkel också

 

[Karl2]

Man skulle kunna tro att perspektivet är samma om man står på samma ställe. Tar man bilder med tele och förstorar samma bildsnitt från vidvinkelfotot är de lika. Men husknutarna blir ändå inte som man ser det. Vill man ha lodräta väggar måste man med datorns hjälp ändra perspektivet på vidvinkelfotot. Det måste finnas någon form av sammanblandning här då man ser saker med en annan synvinkel och tror att det är annat perspektiv.

 

[skogsbaronen]

Man skulle kunna tro att perspektivet är samma om man står på samma ställe. Tar man bilder med tele och förstorar samma bildsnitt från vidvinkelfotot är de lika. Men husknutarna blir ändå inte som man ser det. Vill man ha lodräta väggar måste man med datorns hjälp ändra perspektivet på vidvinkelfotot. Det måste finnas någon form av sammanblandning här då man ser saker med en annan synvinkel och tror att det är annat perspektiv.

Det är säkerligen mer faktorer inblandade. Distorsion t.ex.

 

[ztenlund]

En viktig teknisk detalj som få tycks reflektera över är att det endast är avståndet som avgör perspektivet, inte brännvidden. Står man på ett visst ställe och fotograferar med en vidvinkel så har man precis samma perspektiv som när man sen står kvar och byter till ett teleobjektiv. Beskär man vidvinkelbilden till samma utsnitt som telebilden så är det bara upplösningen som skiljer (förutsatt att vi inte talar om bilder med oskarp bakgrund).

Det blir lite hönan och ägget. Står du kvar och beskär bilden kraftigt för att få samma utsnitt med vidvinkel och tele har du i vidvinkelfallet i princip skapat en kompaktkamera med liten sensor. På dessa är vidvinkel, normal och tele in samma brännvidder eftersom det beror på den bildupptagande ytan.

Det där med att normalobjektiv ger ”perspektiv som liknar ögats” är delvis en myt eftersom det har med betrakningsavståndet till bilden att göra. Personligen tycker jag dessutom att bilder i 3:2-format aldrig kan se särskilt naturliga ut eftersom sidförhållandet är för avklippt på höjden jämfört med ögats och hjärnans aktiva synfält. Med ett mindre utdraget format är det också svårare att se om bilden är tagen med vidvinkel eller tele, bland annat för att man sällan behöver peka kameran särskilt mycket uppåt eller nedåt, och då slipper man konvergerande eller divergerande linjer i bilden som annars avslöjar bildvinkeln.

Det här kan nog diskuteras... Jag säger inte att just 3:2 är absolut rätt, men faktum är att synfältet är bredare än vad det är högt för normalt skaffade människor. Hungriga lejon befinner sig oftast på ungefär samma nivå. Sedan är hela jämförelsen ganska knepig eftersom det riktigt skarpa området i synfältet är ganska litet och konceptet till inte obetydlig omfattning bygger på att blicken flyttas i stor omfattning. Att hitta någon brännvidd som skulle motsvara synfältet känns knepigt. Däremot kan man säga att inom ett visst intervall är bildvinkeln någorlunda rimlig.

Tillägg: Förresten kan man få samma oskarpa bakgrund med en vidvinkel som med tele, om upptagningsformatet är tillräckligt stort. Då blir det ännu svårare att se vilken bildvinkel som använts.

Fast telet kommer att ha ännu oskarpare bakgrund vid en given bländare om upptagningsformatet är stort...

 

[Karl2]

Fiskögat ser hela bilden i rätt perspektiv, medan människan ser koncentrerat en liten del åt gången och sålunda tappar perspektivet.

 

[skogsbaronen]

Fiskögat ser hela bilden i rätt perspektiv, medan människan ser koncentrerat en liten del åt gången och sålunda tappar perspektivet.

Plus att vår hjärna bygger klart bilden i periferin efter erfarenhet och tycke =)

 

[Makten]

Vill man ha lodräta väggar måste man med datorns hjälp ändra perspektivet på vidvinkelfotot.

Det måste du med telet också, fast det kommer troligen inte behövas eftersom du skurit bort de delar av motivet som lutar. Det är ingen skillnad i perspektiv alltså, utan bara utsnitt.

Det blir lite hönan och ägget. Står du kvar och beskär bilden kraftigt för att få samma utsnitt med vidvinkel och tele har du i vidvinkelfallet i princip skapat en kompaktkamera med liten sensor. På dessa är vidvinkel, normal och tele in samma brännvidder eftersom det beror på den bildupptagande ytan.

Ja precis, och det är det som många har missat. Brännvidd har noll och inget med perspektiv att göra

Det här kan nog diskuteras... Jag säger inte att just 3:2 är absolut rätt, men faktum är att synfältet är bredare än vad det är högt för normalt skaffade människor. Hungriga lejon befinner sig oftast på ungefär samma nivå. Sedan är hela jämförelsen ganska knepig eftersom det riktigt skarpa området i synfältet är ganska litet och konceptet till inte obetydlig omfattning bygger på att blicken flyttas i stor omfattning. Att hitta någon brännvidd som skulle motsvara synfältet känns knepigt. Däremot kan man säga att inom ett visst intervall är bildvinkeln någorlunda rimlig.

Jag antar att jag är onormal då, för 50 mm är alldeles för snävt jämfört med mitt aktiva synfält. Nånstans kring 35 mm känns rimligare, fast det är fortfarande för begränsat på höjden. Med ett sidförhållande på 5:4 känns det naturligare med normalobjektiv tycker jag.

Fast telet kommer att ha ännu oskarpare bakgrund vid en given bländare om upptagningsformatet är stort...

Nä, inte om avbildningsskalan är samma. Däremot kommer bakgrunden att vara större i förhållande till motivet om du använder tele och ställer dig längre bort, så den ser oskarpare ut.

Men nu var det inte det jag syftade på, utan att man med stora upptagningsformat kan få såpass kort skärpedjup med vidvinkel att det går att få till helt andra bilder än man kunnat med tele på ett mindre format.

I det här exemplet hade det inte gått att ställa sig längre bort och använda teleobjektiv, för då hade min höjd i förhållande till motivet gjort att jag fått med massa skräp i bakgrunden: http://www.flickr.com/photos/makten/5777704451/sizes/l/
Bilden är tagen med 55 mm vidvinkel vid f/5,6 på 56x70 mm filmformat. Man behöver alltså inte särskilt ljusstarka objektiv om formatet är stort för att få oskarp bakgrund.

 

[ztenlund]

Nä, inte om avbildningsskalan är samma. Däremot kommer bakgrunden att vara större i förhållande till motivet om du använder tele och ställer dig längre bort, så den ser oskarpare ut.

Ja, jag borde givetvis ha skrivit upplevas som oskarpare. Sedan kan man ju rent filosofiskt fråga sig om det verkligen har betydelse med tanke på att slutresultatet kommer se olika ut...

Om jag inte minns fel var det någon som gjorde, eller länkade till, en jämförelse av den naturen för några månader sedan. Det är givetvis också möjligt att jag minns fel.

 

[ErlandH]

Ja, jag borde givetvis ha skrivit upplevas som oskarpare. Sedan kan man ju rent filosofiskt fråga sig om det verkligen har betydelse med tanke på att slutresultatet kommer se olika ut...

Nej, du hade faktiskt rätt. När man förstorar en bild ökar oskärpan -- eftersom den inte är något annat än just en upplevelse. På samma sätt minskar oskärpan om man betraktar bilden på längre avstånd.

 

[Lawson]

Ja, jag borde givetvis ha skrivit upplevas som oskarpare. Sedan kan man ju rent filosofiskt fråga sig om det verkligen har betydelse med tanke på att slutresultatet kommer se olika ut...

Om jag inte minns fel var det någon som gjorde, eller länkade till, en jämförelse av den naturen för några månader sedan. Det är givetvis också möjligt att jag minns fel.

Jag lade in några bilder för några månader sen för att visa skillnaden på 50mm och 300mm.
Kan det vara de här bilderna du minns?


http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?p=1706017#post1706017

Micke.

 

[Karl2]

Normalobjektiv har brännvidden samma som diagonalen på sensorn.
Något över och något under räknas också som normalt.