Varför är det så svårt för mig att förstå manuell inställning?

[raunavaara]

Per Strömgren. Jag tror att en djupare insikt i sambandet mellan filmens eller sensorns känslighetesområde och motivets kontrastomfång leder till bättre resultat än då kameran tar inställd på 1/125 och anpassar bländaren till ett genomsnitt av ljuset i motivet.

Detta med zonmätningteknik är ett nästa steg i att förstå sambanden.

Att söka djupare kunskap är inte "snobbism"

 

[Twilice]

Äh det är sånt som kommer med tiden.

Nikons P-läge är annars förträffligt i snabba lägen.
Slå på kameran.
Ett snabbt vrid åt höger med tummen.
Och, vips! du har valt den största bländaren som är möjlig.

Och sen vrider man ett enkelt steg på vridreglaget och du får ett steg större bländare och en lite längre slutartid.

Tycker P läget fungerar perfekt, förutom nu när jag var ute i skogen och fotograferade ekorrar förstås. Även fast jag hade på minst mätning so var det för mycket sol som trängde igenom och bilderna blev antingen svarta eller för ljus. Så då använda jag faktiskt manuell.

Mina inställningar.
Hade F8 för det mesta, ibland lägre om det behövdes.
Sen slutartid på ungefär 200-250.
Sen ändrade jag bara iso om jag behöver ljusare/mörkare. Skruvar hellre upp till iso 2000/2500 än att jag har för liten slutartid.


*Ville bara påpeka, att jag är långt ifrån ett proffs.

 

[Anjou]

Att söka djupare kunskap är inte "snobbism"

Det håller jag med om.
Bara det inte blir så att själva vägen till en bra bild blir mer hedervärt än själva bilden.

 

[raunavaara]

Det håller jag med om.
Bara det inte blir så att själva vägen till en bra bild blir mer hedervärt än själva bilden.

Det handlar om att förstå vad kameran gör vid automatfotografering. Kameran har ett par grundinställningsfunktioner som vi i viss mån kan påverka med exponeringskompensationsratten och motivvalsratten. Har men fotograferat manuellt under en tid så vet man att man bör prioritera slutartid när man fotograferar haren respektive liten bländare när man fotograferar arkitektur, sånt vet inte kameran. Det är ju faktiskt så att en mänsklig hjärna fortfarande överträffar kamerans processor. men hjärnan kanske behöver lite insikt för att anpassa kameran för uppgiften.

Jag tror lite mörkrumsarbete skulle kunna tillföra en del till dagens automatkamerafotografer.

Varför är det så fult med kunskap?

 

[erro.se]

Kunskap är makt, helt rätt. Men kunskap är inte detsamma som manuellt läge.

Man har full kontroll i A-läget också, tillsammans med exponeringskompensering. Fota hare: stor bländaröppning ger dig kortare slutartid. Långt skärpdjup för arkitekturfoto: liten bländaröppning, ger motsvarande längre slutartid. På vilket sätt blir detta enklare genom att ställa in manuellt läge?

 

[raunavaara]

Vad jag försöker säga är att när man har förstått hur kameran "tänker" har man möjlighet att medvetet styra kameran till det resultat man önskar. Vägen dit är att fotografera manuellt. Sen kan det bli så att man finner det enklare än att påverka kameran att "tänka om".

 

[apersson850]

Jag använder mycket med automatik. Jag har ju pröjsat för den, och den sitter där för att jag ska slippa göra hela jobbet, utan kunna koncentrera mig på det jag tycker är viktigt. Men jag är sådan att jag utnyttjar vilken funktion som helst, bara den gör något som jag vill. När jag försökte fotografera de här bilarna gick det inte med automatik. Röda, grå, vita - allt huller om buller i rask följd. Det lurade mätningen, så jag fick ställa manuellt och hålla på att ändra efter hur molnen susade omkring istället. Jädra bök, men inte mycket att välja på.

 

[larsborg]

Alla fotoproffs verkar tycka att det är lätt som en plätt att ställa in kameran manuellt för olika motiv. Jag köpte min Nikon D5000 för ca 1 år sedan (har objektivet som följde med, 18-55), och har lärt mig själva principerna med alla inställningar. Dvs skärpedjup, exponering, vitbalans etc etc.

Men när jag ska till att använda mig av de manuella inställningarna så blir allt så mycket krångligare. Om jag nu vill fotografera ett vilt djur, tex en hare, hur sjutton ska jag hinna få ordning på allt innan den är borta? Det tar evigheter att hitta dom rätta inställningarna för att få lagom ljus, perfekt skärpa osv. Jag hinner provfotografera upp allt utrymme på minneskortet innan jag fått till det, så det slutar med att jag använder mig av autoinställningen till slut iallafall!

Så, alla fotoproffs: Hur sjutton bär ni er åt? Hur vet ni vilka siffror ni ska ställa in i kameran för alla olika sorters motiv ni stöter på? Allt beror ju på hur vädret är, omgivningens ljus, var man står, vad man ska fota .. ja, ni hajjar ju.

HJÄLP MIG ATT BLI PROFFS! Jag vill också kunna!!

Övning, övning, övning, ........................................, svårare än så är det inte eller vad trodde du egentligen?

 

[Kijana]

Så, alla fotoproffs: Hur sjutton bär ni er åt? Hur vet ni vilka siffror ni ska ställa in i kameran för alla olika sorters motiv ni stöter på? Allt beror ju på hur vädret är, omgivningens ljus, var man står, vad man ska fota .. ja, ni hajjar ju.

Tror du tänker lite fel när du från början ställer in exponeringen beroende på motiv. Är övertygad om att du lyckas bättre om du ändrar inställningarna beroende på vilket ljus det är i fotograferingssituationen. Visst, som andra redan givit exempel på krävs kompensation uppåt när man fotograferar motiv som innehåller snö eller snävare exponering för svarta katter. Men trots allt är det i slutänden ändå bara mängden reflekterande ljus som bestämmer hur exponeringen blir.

Sen är ju det här med fotografering inte samma sak som att bygga hus. När man bygger hus är det rätt bra att ha rätt verktyg till varje moment, (föreställer jag mig i alla fall). Fotografering handlar mer om kreativitet, där behöver det inte vara fel att använda sig av över- eller underdimensionerade inställningar.
Det betyder också att det många gånger när man fotograferar finns flera exponeringsinställningar som fungerar ungefär lika bra. Eller säg så här: Bara för att en inställning är optimal innebär det inte att alla andra är oanvändbara.
Jag tror nog att det ger sig när du fått mer erfarenhet.

En reflektion kom också när jag läste igenom inläggen, och det är vad histogram och andra kontrollmöjligheter spelar in. Undrar om det inte är så att tillgången till display många gånger gör fotografen osäker. Märker det ju på mig själv hur beteendet kommer smygande.
Tidigare när jag bara körde analogt gjorde jag de inställningar jag ville ha - och det fungerade.

 

[Valein]

Jag har under en tid fotograferat med automatkamera Canon 5D, och tycker jag börjar "tappa greppet". Så jag plockade fram min gamla Pentax SV ocjh Weston Master V, som jag fotograferade med på 60 talet. Tycker nu att jag börjar komma tillbaka, såpass att jag i merparten av ljusförhållandena kan bedöma ljuset för att kolla med mätaren om, den tycker samma som min "intuition" och det gör det i de flesta fall.

Det är fördärvligt att fotografera automatiskt, där kameran har tagit över tänkandet, man själv bara siktar. Eller som Bertil Hellsten på tidniongen Ljud och Bild skrev för en tid sedan, nästa årsmodell av automatkameran är att den också väljer motiv och fotograferar själv.

Mera manuella kameror, där fotografen tar över tänkandet ;o)!

Men hallå?! Att fotografera är väl ändå mer än att bara exponera "rätt"? Dagens "automatkamerar" letar inte fram motiven och komponerar bilden åt oss...

 

[HenkanW]

"Proffs", utan att dra alla över en kam, använder ju även en extern ljusmätare bortsett från kamerans. Samtidigt så vill jag tro att du vid studering av vilka värden din kamera fotat med automatiskt i dagsläget kan dra lite slutsatser och lärdomar kring vilka värden som lämpar sig i olika sorters ljus.

Jag har även funderat på hur mycket våra ögon anpassar sig vid olika ljus och att de facto att våra pupiller ändrar storlek, likt bländare, vid svagare ljus. I och med det så märker "man" inte av att ljuset försvagas framåt eftermiddagen jämfört med ett par timmar innan efter lunch så tydligt som en kamera gör, eftersom våra pupiller anpassar sig. Är man medveten om ungefär hur ljuset förändras under dagen, vilket man förmodligen lär sig genom erfarenhet, så underlättar det nog lite då man väljer att exponera manuellt.

Ett annat sätt som väckte mitt intresse kring det här var att köpa en liten plastkamera på ebay med en enda inställning, 1/125 f11, och helt enkelt bara köra. "Tror jag att det är tillräckligt med ljus?" Ja, då tar jag bild. Efter ett par rullar märker jag vilka tillfällen som funkar och vilka som inte fungerar. Vid ISO100 är 1/125 f/11 under blå himmel under dagen alldeles ypperligt!

 

[skogsbaronen]

Anar jag ett manuellt/auto-krig =)

Självfallet är det utav största vikt att förstå hur det fungerar. Att bara chansa blir sällan bra. Med kunskap om hur det fungerar kan man dra nytta av såväl M som P, A och S.

Jag tycker det är samma mönster som kommer i alla liknande trådar. Vissa hävdar att man skall köra manuellt tills dess att man är kung på det, andra att man skall köra på Auto eller P och lära sig eftersom.

Min åsikt, och så som jag har lärt mig, är att man skall lära sig teorin om hur allt fungerar och hur variablerna kan kombineras för att få det resultat man eftersträvar. Sen väljer man det program som bäst lämpar sig för situationen, och använder sin kunskap för att påverka vissa av parametrarna.

Att lära sig genom att enbart köra manuellt är förmodligen det absolut bästa sättet, men jag tror att det kan bli lite väl mycket för många. Vissa gillar det helt enkelt inte.

 

[raunavaara]

"Proffs", utan att dra alla över en kam, använder ju även en extern ljusmätare bortsett från kamerans. Samtidigt så vill jag tro att du vid studering av vilka värden din kamera fotat med automatiskt i dagsläget kan dra lite slutsatser och lärdomar kring vilka värden som lämpar sig i olika sorters ljus.

Jag har även funderat på hur mycket våra ögon anpassar sig vid olika ljus och att de facto att våra pupiller ändrar storlek, likt bländare, vid svagare ljus. I och med det så märker "man" inte av att ljuset försvagas framåt eftermiddagen jämfört med ett par timmar innan efter lunch så tydligt som en kamera gör, eftersom våra pupiller anpassar sig. Är man medveten om ungefär hur ljuset förändras under dagen, vilket man förmodligen lär sig genom erfarenhet, så underlättar det nog lite då man väljer att exponera manuellt.

Ett annat sätt som väckte mitt intresse kring det här var att köpa en liten plastkamera på ebay med en enda inställning, 1/125 f11, och helt enkelt bara köra. "Tror jag att det är tillräckligt med ljus?" Ja, då tar jag bild. Efter ett par rullar märker jag vilka tillfällen som funkar och vilka som inte fungerar. Vid ISO100 är 1/125 f/11 under blå himmel under dagen alldeles ypperligt!

Visst är det så att våra ögons accumodationsförmåga, d,v,s anpassning till olika ljusmängd gör det lite svårare, men man lär sig även det..
Zonmätning är lättare med separat exponeringsmätare, det behöver inte vara en spotmeter
Sen kan det kanske vara klokt att justera bländare/tid om man har ett 300 mm till bl 8 och 1/250 eller 5,6 och 1/500, för att reducera skakoskärpa.

"Erfarenhet - gör att man undviker moisstag, erfarenhet får man genom att göra misstag!

 

[frosty]

Manuellt?

Jag tror nog det går lika långsamt för dom flesta fotografer även "proffs" attt ställa in sin kamera manuellt (förutsatt att man lärt sig var alla reglage är) Vill man att det ska gå snabbare kan man göra som många här föreslår, att förinställa sin kamera om man vet vilken typ av motiv man är ute efter.

Men varför inte använda tids eller bländarförval du har ju fortfarande en viss"manuell" kontroll av exponeringen.

Vill du lära dig mer om exponering rekommenderar jag att du läser om "The zone system"

//Bo

 

[raunavaara]

Det är som du säger inte särskilt svårt. Man gör en förinställning för den situation som råder och korrigerar vid exponeringsögonblicket. Men diskussionen handler nog egentligen om förståelsen. Där det finns en polarisering, då en del av inläggen menar att man inte behöver förstå - kameran sköter det hela, medan andra hävdar att det är bra att förstå hur kameran "tänker" för att gå vidare och göra bättre bilder.

Lite elakt skulle man kunna säga att det handlar om hur man bedömer sin egen tankeförmåga mot kamerans. ;o)!

 

[perstromgren]

Per Strömgren. Jag tror att en djupare insikt i sambandet mellan filmens eller sensorns känslighetesområde och motivets kontrastomfång leder till bättre resultat än då kameran tar inställd på 1/125 och anpassar bländaren till ett genomsnitt av ljuset i motivet.

Detta med zonmätningteknik är ett nästa steg i att förstå sambanden.

Att söka djupare kunskap är inte "snobbism"

Nej, absolut inte! Kan vi åtminstone vara överens om att bildkvaliteten blir exakt densamma om det är kameran eller fotografen som bestämt att det ska vara bl 8, 1/125s? Nybörjarna verkar tro att det är skillnad.

Per.

 

[raunavaara]

Nej, absolut inte! Kan vi åtminstone vara överens om att bildkvaliteten blir exakt densamma om det är kameran eller fotografen som bestämt att det ska vara bl 8, 1/125s? Nybörjarna verkar tro att det är skillnad.

Per.

Så långt är vi överens. Skillnaden är beslutssunderlaget för valet av f8 1/125sek. Om fotografens hjärna är mer kompetent att bedöma att motivet behöver en avvikelse från det genomsnittsvärde kamerans hjärna/processor rekommenderar, kan den fotografen uppnå ett bättre slutresultat än om man förlitar sig på kameran automatik.

Den insikten kommer man till genom att lära sig mer om film/sensorkänslighet och zonmätning. Det handlar om att naturen har ett större kontrastomfång än både film och sensor kan hantera. Insikt i gränserna för tonomfånget och teknikens förmåga ger möjlighet att uppnå bättre resultat än ett "lagom genomsnitt".

Men det är precis som med cellospel, det kräver övning och intresse. ;o)!

 

[perstromgren]

Så långt är vi överens. Skillnaden är beslutssunderlaget för valet av f8 1/125sek. Om fotografens hjärna är mer kompetent att bedöma att motivet behöver en avvikelse från det genomsnittsvärde kamerans hjärna/processor rekommenderar, kan den fotografen uppnå ett bättre slutresultat än om man förlitar sig på kameran automatik.

Den insikten kommer man till genom att lära sig mer om film/sensorkänslighet och zonmätning. Det handlar om att naturen har ett större kontrastomfång än både film och sensor kan hantera. Insikt i gränserna för tonomfånget och teknikens förmåga ger möjlighet att uppnå bättre resultat än ett "lagom genomsnitt".

Men det är precis som med cellospel, det kräver övning och intresse. ;o)!

Ja, usch ja. Mitt cellospel är verkligen inget att hurra för...

Vad jag litet vänder mig emot är att det på något sätt skulle vara bättre att ha kommit fram till 8/125 genom att tänka än genom att låta kameran mäta. Fotografen måste ju rimligen bedöma resultatet i alla fall! Det är väl där kunnadet kommer in? På filmtiden var fotografen tvungen att kunna så mycket mer, eftersom återkopplingen kom mycket senare, åtminstone timmar senare. Nu kan man göra en snabb koll sekunden efteråt, och har möjlighet att justera.

Eller?

Per.

 

[raunavaara]

Insikten är en tillgång, vägen till insikt är arbetsam och kräver övning och tankeenergi. Jag tror det är bra att man använder sin hjärna och förmåga ;o)!

 

[apersson850]

Jo, förr måste fotografen alltid veta i förväg hur bilden skulle bli, så han kunde ändra värden som kameran själv kommit fram till, fast det dröjde ett bra tag tills man såg resultatet.

Men även idag kan det ju vara så att man laddar för att ta en bild, och behöver veta i förväg vilken kompensering man behöver göra, gentemot kamerans uppmätta värden, för att bilden ska bli bra. Det kan ju vara något som bara far förbi en gång. När det far förbi har man fullt sjå att fånga föremålet, men inte tid att grunna på exponeringen. Den måste vara klar i förväg.