Var finns den nya fotokonsten?

[Buse]

Inlägget nedan finns också i det fria forumet. Tyvärr uppmärksammade jag existensen av det här, ämnesmässigt mer lämpliga forumet, först i efterhand.

Söker runt en del på nätet och i tidskrifter efter ny spännande fotokonst, men hittar tyvärr inte mycket som stimulerar, ställer konventioner på ända, visar på nya riktningar.

Snarare verkar en stor del av det samtida fotot vara fångad i schablonernas värld. Nästan allt man hittar och ser i bildväg, har redan gjorts av andra, ofta för länge sedan, och ofta mycket bättre än vad nutida imitatörer förmår att åstadkomma.

Är det kanske så illa att fotografin som vital konstnärligt nyskapande kraft haft sin tid? Återstår nu bara upprepning av etablerade fotografiska konventioner, ett sentimentalnostalgiskt tillbakablickande, och lösa drömmerier om originalitet och storhet?

Var finns genrebrytarna? Var finns fotot som provocerar (på riktigt), som ställer frågor om väsentliga saker (och som inte bara låtsas göra det), som förmår att ge en ny vinkel på välkända fenomen (och som inte bara upprepar de gamla vanliga fotografiska schablonerna). Var finns fotot med genuint engagemang och intellektuell skärpa?

Tips mottages tacksamt!

Mvh, Jan Buse

 

[Benganbus]

Hjompe skrev:
Inlägget nedan finns också i det fria forumet. Tyvärr uppmärksammade jag existensen av det här, ämnesmässigt mer lämpliga forumet, först i efterhand.

Söker runt en del på nätet och i tidskrifter efter ny spännande fotokonst, men hittar tyvärr inte mycket som stimulerar, ställer konventioner på ända, visar på nya riktningar.

Snarare verkar en stor del av det samtida fotot vara fångad i schablonernas värld. Nästan allt man hittar och ser i bildväg, har redan gjorts av andra, ofta för länge sedan, och ofta mycket bättre än vad nutida imitatörer förmår att åstadkomma.

Är det kanske så illa att fotografin som vital konstnärligt nyskapande kraft haft sin tid? Återstår nu bara upprepning av etablerade fotografiska konventioner, ett sentimentalnostalgiskt tillbakablickande, och lösa drömmerier om originalitet och storhet?

Var finns genrebrytarna? Var finns fotot som provocerar (på riktigt), som ställer frågor om väsentliga saker (och som inte bara låtsas göra det), som förmår att ge en ny vinkel på välkända fenomen (och som inte bara upprepar de gamla vanliga fotografiska schablonerna). Var finns fotot med genuint engagemang och intellektuell skärpa?

Tips mottages tacksamt!

Mvh, Jan Buse

Bra fråga Jan!

Har också funderat på detta till och från, bla i min Blogg

http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/9220.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/8879.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/7895.htm

Tror en av orsakerna är dels att vi återupprepar,
detta pga dålig fotohistorisk kunskap, och återupprepar man, då kommer man ju ingen stans.
Dels att vi lever "instängda" i vår bild och I-mediavärld" där normer och "konstnärsskapet" är "styrt" av tidningar/TV, det som säljs alltså!
Själva "instängningen" påminner litet om Platon och grottan!
B)

 

[Graal]

Varför måste det alltid vara något nytt som ingen förut gjort? Kan det inte vara något som bygger vidare på något bra gammalt? Är det inte så utvecklingen fortskrider? Genuint engagemang och intellektuell skärpa, utan schabloner, delvis nytt? Kanske sällsynt men det finns säkert om man letar lite grand. Visst är det en del schabloner HÄR men ändå lite nytt och en del engagerande genuint med intellektuell skärpa. Gå bakåt bland bidragen, det finns en del intressant där.

 

[Buse]

Visst är det så, men...

Jag håller naturligtvis med om att nya uttryck ofta tillkommer genom att konstnärer bygger vidare på, och förhåller sig till, vad andra redan gjort. Även slump och rena misstag är ju andra lika vanliga, som erkända ingredienser i kreativa processer. Jag ser heller ingen konflikt eller motsättning i att efterfråga tips om nyskapande fotografisk konst, och samtidigt erkänna att något verkligt nytt (som vi förmår att förstå, och som betyder något för oss) antagligen är en omöjlighet. Konst skapas ju inte i ett vakuum, det finns alltid referenser, släktskap, påverkan.

Och jag håller t o m om att det inte alltid måste vara något nytt, och att det inte bara är det nya som är "bra". Imitationens och upprepningens värde är, tycker jag, underskattad i modern konstförståelse, likaså som originalitet många gånger är bisarrt överskattad. Ibland vill man kanske lyssna på tradjazz, och det är då totalt irrelevant att mena på att den musikformen är "dålig" eftersom den inte har förändrats under de senaste, låt säga 50 åren.

För tillfället är jag dock inte sugen på de fotografiska motsvarigheterna till tradjazz, utan på ny fotokonst, och det är vad jag ber att få tips om.

Mvh, Jan Buse

 

[urbano]

Det är en viktig fråga du ställer. Jag tillhör dem som inte är så imponerad av den samtida fotokonsten - och i Sverige är det ganska stillastående. Men samtidigt är jag övertygad om att fotografin har en stor uppgift och att det är en konstart för vår tid.
Under snart ett år med The F Blog har jag blivit än mer övertygad om det.

Bilderna finns, de skapas just nu. Deras tid kommer.

 

[Chasid]

Re: Re: Var finns den nya fotokonsten?

Mycket intressanta tankar Jan!

Jag har tyvärr inga raka svar att ge på dina frågor eller några unika nyskapande bilder att länka till. Mycket av det man ser på webben och i tidningar har gjorts bättre tidigare som du påpekar, men jag hoppas och tror att det ännu finns några outforskade stigar kvar inom fotokonsten.

Jag har funderat en hel del i ungefär samma banor som dig och sammanställt några tankar i min blogg om någon vill läsa:
http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/9812.htm

//Chasid

 

[Danivar]

Hjompe skrev:
Var finns fotot som provocerar (på riktigt), som ställer frågor om väsentliga saker (och som inte bara låtsas göra det), som förmår att ge en ny vinkel på välkända fenomen (och som inte bara upprepar de gamla vanliga fotografiska schablonerna). Var finns fotot med genuint engagemang och intellektuell skärpa?

Tips mottages tacksamt!

Mvh, Jan Buse

Menar du att de fotona inte finns här på fotosidan.se?
Vad som provocerar och vad som är väsentliga saker måste väl ändå varje betraktare själv bestämma? Jag menar att det säkert finns många som ser och finner de här sakerna i de foton som finns på fotosidan.se. Alla människor blir inte provocerade av samma saker. eller? Vad är väsentliga saker? Jag når säkert inte upp till dina kunskapshöjder och förstår kanske för lite för att skriva här över huvud taget...vad vet jag...
mvh
Dan Nordtröm

 

[Grimmer]

Jan:
Måste all konst provocera för att räknas som konst? Eller är det så att du just nu bara är ute efter konst som provocerar och låter alla annan bra konst vara för ögonblicket, för inte är väl konsten död?

 

[Buse]

Jovisst..men

För egen del har jag vanligtvis inget behov av att klassa vissa saker som konst, och andra saker som inte varandes det. Behovet ligger istället i att bli stimulerad, få nya perspektiv, nya tankar m m. Det måste jag å andra sidan få, skit samma vad det kallas. "Ge mig nåt som tar mig någonstans", som Håkan Hellström sjunger.

Provokationen har för mig inget egenvärde, och är verkligen inte den enda konstnärliga uttrycksformen som jag värdesätter. Men, ny konst tenderar att provocera, bl a beroende av att den ännu inte blivit en trygg schablon, och man vet alltså inte alltid vad den "betyder", hur man skall förstå och förhålla sig till den.

Jag vill inte att den här diskussionen skall hamna i prat om just mina preferenser vad gäller fotografisk konst, eller vad jag tycker om bildutbudet på FS.

Mvh, Jan Buse

 

[Grimmer]

Nej då, ingen fara. Tyvärr har jag inget matnyttigt att komma med då jag precis börjat intressera mig för det konstnärliga i bilden, budskapet. Hittils så har jag mest inriktat mig för tekniken bakom den "perfekta bilden" men det blir lite tjatigt och tomt i längden. Fick en injektion av gatufoto efter att ha ramlat in på Ulf Börjessons sida. Vad månde det bliva av detta?.. :O)

 

[predestined]

kanske här http://www.viiphoto.com/ ?

eller här http://www.foto8.com/issue03/index.html ?

ja, jag vet inte heller...

men vad vill egentligen fotografin åstadkomma?

konst...?

eller visa världen som den är...? om ja, behöver fotografin verkligen utvecklas, förändras och vara nyskapande då?

bra fråga du ställer...

 

[k-oskarina]

Jag brukar ha en speciell förmåga att halka in i en diskussion - en tråd när den stannat eller avslutats, men chansar med några ord.

Gjorde för ett antal år sedan ett fotoprojekt, lånade då en del från tidigare artiklar ur tidningen FOTO. Som en första kommentar till Jans öppningstext visar jag denna text.
Rullar tråden vidare, plockar jag in andra hyfsat tänkvärda.


Vår smak o uppfattning färgas till stora delar av de för tillfället rådande värderingarna. Precis som klädmodet växlar….Det som vid ett tillfälle uppfattas som tafflig fotografi kan vid en annan tidpunkt förvandlas till hyllad, experimentell bildstil.

/Ulla - som samtidigt säger godnatt

 

[Buse]

Just det...

Ja, det är ju välkänt att de mest utskällda, omdebatterade, kritiserade och negligerade verken, av en senare tids kritikerkår inte sällan omvärderas till att vara de mest banbrytande och viktiga. En orsak till att mer nyskapande konstprodukter, ofta inte blir förstådda eller uppskattade av sin samtid, är kanske att de bedöms utifrån obsoleta eller irrelevanta kriterier. Impressionisterna blev t ex anklagade för att inte kunna teckna och måla eftersom deras alster inte liknade vad det rådande estetiska konstparadigmet dikterade. Impressionisterna var i färd med att skapa en ny estetik, men samtida kritiker hängde inte alls med. Cezannes tavlor begrep varken samtidens konstetablissemang, eller det impressionistiska avantgardet. Senare kom han dock att hyllas som en av de viktigaste föregångsmännen till modernismen. Ett omdöme han delar med van Gogh, som i sin tur knappt lyckades sälja en enda tavla under sin levnad, och som dessutom blev idiotförklarad av bl a Cezanne... Rauschenberg försökte betala hyran genom att ge bort målningar till värden, det accepterades inte. Nu finns hans verk på alla stora museer, och de är ovärderliga. När Bob Dylan började bli känd fick han ofta höra att han inte kunde sjunga, samma omdöme har på senare tid även drabbat vår egen Hellström. Det behöver naturligtvis inte påpekas att storheten i deras konstnärskap inte ligger i skönsång i traditionell bemärkelse, även om båda Dylan och Hellström har omdefinierat också vad det kan innebära att sjunga skönt.

Listan kan göras precis hur lång som helst, och exempel kan hämtas från alla möjliga sammanhang. Det är kanske inte bara en romantisk föreställning att genuint konstnärskap ofta går hand i hand med ensamhet och utanförskap. Det ena förutsätter kanske det andra.

En omvänd lista hade också kunnat göras. Det vill säga en uppräkning av konstnärer vars alster varit hyllade under deras levnad, men som strax därefter försvunnit in i glömskans töcken. Det verkar nästan vara en lika stark trend. Att tillhöra de som alltid hyllas, t ex på Fs och i andra bildforum, är kanske rentav ett riktigt dåligt tecken!

Schablonerna verkar styra både när vi skapar konst, och när vi bedömer den: vi skapar slentrianmässigt sånt vi gillar, och vi gillar slentrianmässigt det som vi känner igen.

Min inledande efterlysning gällde regelbrytarna. De som skiter i, eller av olika skäl inte kan följa, konventionerna.

 

[Enicar]

Re: Just det...

Hjompe skrev:
Det är kanske inte bara en romantisk föreställning att genuint konstnärskap ofta går hand i hand med ensamhet och utanförskap. Det ena förutsätter kanske det andra.

...( här har Pa klippt i JBs inlägg)

Min inledande efterlysning gällde regelbrytarna. De som skiter i, eller av olika skäl inte kan följa, konventionerna.

Det är många som stått ensamma när dom gjort saker som andra inte gör. Är man inte utanför så blir man.
Det behöver nog inte bara vara det som schablon- och slentrianmässigt kallas konst.

Den nya genrebrytande "konstfotografin" dyker upp när den dyker upp.
Räcker inte det så är det bara att sätta igång och bryta själv

 

[Graal]

Regelbrytarna idag har inget att hämta i konstfotovärlden. Där råder konventionen och trendriktigheten. Konstfotografi idag ska följa den rådande trenden. Men modet/stilen/trenden idag är kraftigt åtskild från vad allmänheten gillar. Konstetablissemanget har blivit en grupp som inte förstås av gemene man men marknaden rättar sig efter de som vet/förstår och kan konsten, etablissemanget. Regelbrytarna är idag därför mera utanför än någonsin.

 

[k-oskarina]

Re: Just det...

Hjompe skrev:
När Bob Dylan började bli känd fick han ofta höra att han inte kunde sjunga, samma omdöme har på senare tid även drabbat vår egen Hellström.

Schablonerna verkar styra både när vi skapar konst, och när vi bedömer den: vi skapar slentrianmässigt sånt vi gillar, och vi gillar slentrianmässigt det som vi känner igen.

Min inledande efterlysning gällde regelbrytarna. De som skiter i, eller av olika skäl inte kan följa, konventionerna.

Hm, skönsång utan personlighet fungerar för mig bara som en bakgrundsmatta. Skall man bli påverkad av musiken inkl text behövs det något mer...ett starkt personligt uttryck så att man dras med av det som sångaren har att förmedla.

Hm, vi skapar slentrianmässigt sånt vi gillar (?)...då måste vi väl ända ha uppfattat detta som något "som slår" "något som går hem"... alltså säkra kort...om det nu gäller att bli populär eller sälja något eller för ens överlevnad. Detta kan ju bero på mycket, eller hur?

Här på FS har man ju olika val. Lägga ut bilder som man tror slår och förhoppningsvis få någon kommentar, eller bilder där man verkligen vill ha hjälp med någon konstruktiv kommentar eller ibland en bild man själv har en stark känsla för. Denna senare variant kanske inte ger någon kommentar. Man får stå på sig och försöka behålla sin känsla. Man kanske vill visa lite vem man är...väcks någon annan av bilden, så...Härligt!

Regelbrytarna...gällande motiv eller teknik?
Eller både ock?.

lite uppehåll för åska...

 

[halvarjansson]

i sverige finns en hyfsad tidskrift för fotografi och det är tidningen "Motiv". kvaliteten skiftar dock mellan numren och dom bidragande konstnärerna. http://www.tidningenmotiv.se/

det har nyligen släppts ett nytt magasin som heter "Swarta", som säger sig bygga innehållet på nyfikenhet till modefotografi. Men rättar sig mer in ledet av den gällande svenska "fotografiska stilen" än att vara banbrytande och nyskapande. http://www.swarta.com/

på HFF:s hemsida finns ett galleri där konsteleverna på skolan kan lägga upp sina arbeten eller länka till sina hemsidor. http://www.hff.gu.se/galleri/galleri.html

hoppas något utav tipsen är av intresse.

-halvar

 

[Graal]

Kanske lite filosoferande kring fotokonsten.

Vad går/accepteras/säljer idag som fotokonst?

1. Massupprepning av olika mönstertyper. Gärna med lite originella grunder som skriven text eller liknande.

2. Färger som påminner om överexponerade och felexponerade bilder. Färgtoner som påminner om tungstenfilm i dagsljus eller tvärtom, dagsljusfilm i tungstenljus.

3. Okomposition/disharmoni/fulhet. Gärna utfrätta högdagrar.

4. Färgbilder på människor uppställda/placerade som stela dockor i någon mystisk miljö, ev. med avklippta huvuden eller annat som ser amatörmässigt ut.

5. Arrangerade bilder i studio eller bilder som sammansatts i ps och som ser ljust skira ut, som om dom kom från en broschyr utgiven av Jehovas Vittnen.

6. Bildserier av simpla och vardagliga ting där någon liten detalj skiljer mellan tagningarna.

7. Svartvitt verkar helt ute. Färg är inne.

8. Utforskning av mänsklig verksamhet/psykologi genom "symboliska" bilder på djur, människor eller annat lämpligt, gärna med blixt rakt på eller annat som ser amatörmässigt ut.

9. Detaljrikedom, hög upplösning kombinerat med bleka färger.

10. Strukturer/ytor/mönster i olika material.

Ps. Inom övrig konstvärld har den traditionellt målade konsten varit ute ett antal år till förmån för datoriserade arbeten, videoinstallationer etc, men nu har den börjat komma tillbaka igen som intressant och trendig. Kanske kommer den traditionella silverfotografin åter att bli trendig igen? Precis som den målade konsten? Ds.

 

[esbtse]

Graal skrev:
Regelbrytarna idag har inget att hämta i konstfotovärlden. Där råder konventionen och trendriktigheten. Konstfotografi idag ska följa den rådande trenden. Men modet/stilen/trenden idag är kraftigt åtskild från vad allmänheten gillar. Konstetablissemanget har blivit en grupp som inte förstås av gemene man men marknaden rättar sig efter de som vet/förstår och kan konsten, etablissemanget. Regelbrytarna är idag därför mera utanför än någonsin.

Jag tror tuvärr att du har rätt.
Men så har det varit förut ocså exempel på 1800 senare hälft.
Jag håller med om att det finns en isolerad grupp av konstutbildade människor och jag tror att de är ofta tillhör den ekonomisk starka delen av samhället och att de använder konsten som en social markör. Dessa, som ofta har starka band inom Europa, bestämmer vad bra konst är och sätter ett pris på denna. Konstfack har därför övergett sina konstnärliga ambitioner till den mer ekonomiska fördelaktiga sysslan att utbilda smak/social gräns väcktare. I Sverige och England hamnar fotot långt ner på grund av sin plebejiska koppling och att vi inte har haft en Stiglitz som har lyft statusen på fotokonsten.
Vi fotografer måste skapa våra egna kanaler/ kritikerkår och bygga på konstens fundament så att vi också hörs i media svamlet och alla våra duktiga fotokonstnärer kan få sin publik för att vidare utvecklas
.

 

[esbtse]

halvarjansson skrev:
i sverige finns en hyfsad tidskrift för fotografi och det är tidningen "Motiv". kvaliteten skiftar dock mellan numren och dom bidragande konstnärerna. ] -halvar [/B][/QUOTE] Jag har pre... utvaldes av andra skäl än rent konstnärliga.