Annons

Vad händer framför kameran?

Produkter
(logga in för att koppla)

mc bruno

Aktiv medlem
Fick just upp en fundering i huvet. Detta med att "ta" en bild osv. Många människor är mycket rädda för att vara med på bild vilket kan vara ganska tröttsamt för oss som gillar att stå bakom kameran. Har även hört och läst inlägg från etablerade fotografer som säger att, Ja! man tar faktiskt något från den man fotograferar.

Har vi inte förstorat upp detta med att bli fotograferad en aning? Varför vill så få vara med på bild nuförtiden?

Vad tycker du? Gillar du att vara med på bild? Har du tröttnat på folk som handlöst kastar sig i skydd när kameran dyker upp? Minns att när jag pluggade foto lades det ganska mycket tid på att lära sig att göra kameran till en naturlig del när man träffade någon som senare skulle vara med på bild. Är det såhär i andra länder??
 
Jag är en av dom som bara avskyr att vara med på bild, beter mej precis på samma sätt som jag inte vill att dom jag ska plåta gör...
Men det är väl därför jag står bakom kameran, för att slippa hamna på bild själv.
Kan bero på att dom enda bilderna som blir någorlunda bra på mej är dom där jag är omedveten om kameran:-/
 
Jag är en av dom som bara avskyr att vara med på bild, beter mej precis på samma sätt som jag inte vill att dom jag ska plåta gör...
Men det är väl därför jag står bakom kameran, för att slippa hamna på bild själv.
Kan bero på att dom enda bilderna som blir någorlunda bra på mej är dom där jag är omedveten om kameran:-/

Hmm, spännande. Vill man inte vara ett exempel om man vill att folk ska ställa upp framför kameran? Blir dom inte bra eller är det bara du som tycker att dom inte blir bra?
 
Om du menar bilderna på mej så är väl jag den som är mest kritisk...men det finns exempel när man faktiskt fått medhåll om att bilden inte är den bästa...kan ju bero på att jag ser väldigt obekväm ut.
Har inte funderat på att man ska vara ett gott föredöme för dom man plåtar, har snarare sett det som så att man har en kamera för att slippa bli plåtad:)
 
Om du menar bilderna på mej så är väl jag den som är mest kritisk...men det finns exempel när man faktiskt fått medhåll om att bilden inte är den bästa...kan ju bero på att jag ser väldigt obekväm ut.
Har inte funderat på att man ska vara ett gott föredöme för dom man plåtar, har snarare sett det som så att man har en kamera för att slippa bli plåtad:)


Haha, kunde just tänka mig det. Känner igen det precis, blir själv ganska stel när en kamera kommer fram även om jag borde vara van. Försöker dock aldrig visa att jag tycker det är lite jobbigt, för jag vet att nästa gång är det jag som tar fram kameran och vad gör det om jag ser lite konstig ut. Det gör jag säkert annars också :)
 
Har vi inte förstorat upp detta med att bli fotograferad en aning? Varför vill så få vara med på bild nuförtiden?

Finns ju alltid en andel personer som inte gillar att vara med på bild. Men sedan har det väl också tillkommit en dos "hysteri" på senare år, "baserat" på artiklar om fotografer som använt sina bilder på ett inte helt konventionellt sätt. Så när någon frågar om man får ta en bild är misstänksamheten hög mot att denne fotograf tänker "göra något" med bilden.

Vad tycker du? Gillar du att vara med på bild? Har du tröttnat på folk som handlöst kastar sig i skydd när kameran dyker upp?

Har inget problem med att vara med på bild. Och ja, jag är trött på folk som överdriver sin betydelse.
 
Världen blir extremare.

Idag tycker jag mig märka ett större motstånd mot att bli fotograferad bland allt fler, samtidigt som fler och fler människor gör nästan vad som helst för att bli kända (och därmed förstås bli väldigt mycket fotograferade "på köpet") genom att delta i diverse dokusåpor och talangjaktstävlingar på teve.
 
Världen blir extremare.

Idag tycker jag mig märka ett större motstånd mot att bli fotograferad bland allt fler, samtidigt som fler och fler människor gör nästan vad som helst för att bli kända (och därmed förstås bli väldigt mycket fotograferade "på köpet") genom att delta i diverse dokusåpor och talangjaktstävlingar på teve.

Devar en intressant iaktagelse. Att två finns två sorter, den som kastar sig för att göma sig o den som kastar sig för att hamna på bilden.

På den tidning jag hoppar in ibland har det för många blivit uppenbart att det finns en skillnad mellan mäns och kvinnors nivå när det gäller att vara med på bild. Har nästan ibland käns som ett problem när man gjort "dagens fråga" och bara kommer hem med gubbar som velat svara på frågan.
 
Jag har konstaterat en könsskillnad som är tydlig. Som alla generella regler finns det undantag förstås.
Frågar man män om man kan fota dem så slätar de ofta till håret och säger OK.
Kvinnor svarar ofta javissst men inte idag. Måste tvätta håret först. Eller jag sov dåligt i natt och har för mycket påsar under ögonen. Du för fota i morgon istället.
Det verkar alltså som kvinnor behöver förbereda sig mer än män. De är ofta också mer kritiska till hur de ser ut på bild.

En annan intressant observation är att nästan alla har en foto pose. Så fort man höjer kameran så åker den på. En del gör det bra men på andra ser det konstlat och spänt ut. Går det vänta ut dem och ta bilden när de inte är beredda och har slappnat av blir det ofta bättre.
 
Jag har konstaterat en könsskillnad som är tydlig. Som alla generella regler finns det undantag förstås.
Frågar man män om man kan fota dem så slätar de ofta till håret och säger OK.
Kvinnor svarar ofta javissst men inte idag. Måste tvätta håret först. Eller jag sov dåligt i natt och har för mycket påsar under ögonen. Du för fota i morgon istället.
Det verkar alltså som kvinnor behöver förbereda sig mer än män. De är ofta också mer kritiska till hur de ser ut på bild.

En annan intressant observation är att nästan alla har en foto pose. Så fort man höjer kameran så åker den på. En del gör det bra men på andra ser det konstlat och spänt ut. Går det vänta ut dem och ta bilden när de inte är beredda och har slappnat av blir det ofta bättre.

Aha, så det ställer upp i allafall!
 
Självklart ska man agera som ett gott exempel själv, tycker jag! Visst kan det vara läskigt att fångas på bild för den som själv är van att ha kontrollen och makten bakom kameran, men därför desto nyttigare!
Det fanns en tid då jag gjorde praktik på en dagstidning och ofta fick springa runt på stan och göra enkäter. Till en början avböjde cirka 9 av 10 tillfrågade personer. Medverkan på bild var ofta en avgörande orsak till varför de inte ville vara med. Kvinnor var svårare att övertala än män, helt klart. Det gällde att hålla humöret uppe - även i bitande vinterkyla! Efter ett tag blev jag själv något säkrare. Genom att ge komplimanger och vara trevlig i alla lägen fick jag kanske i genomsnitt 4 av 10 tillfrågade att medverka. Sedan dess har jag själv inte sagt nej när någon har velat ha med mig på bild i en tidningsenkät eller något liknande sammanhang. En gång hände det faktiskt att jag var så j*%/a bakfull (på väg till apoteket för att köpa huvudverkstabletter) och blev stoppad av en journalist. Jag höll på att svimma, men svarade på hennes enkätfråga och log så gott jag kunde i kameran. ;-)
 
Självklart ska man agera som ett gott exempel själv, tycker jag! Visst kan det vara läskigt att fångas på bild för den som själv är van att ha kontrollen och makten bakom kameran, men därför desto nyttigare!
Det fanns en tid då jag gjorde praktik på en dagstidning och ofta fick springa runt på stan och göra enkäter. Till en början avböjde cirka 9 av 10 tillfrågade personer. Medverkan på bild var ofta en avgörande orsak till varför de inte ville vara med. Kvinnor var svårare att övertala än män, helt klart. Det gällde att hålla humöret uppe - även i bitande vinterkyla! Efter ett tag blev jag själv något säkrare. Genom att ge komplimanger och vara trevlig i alla lägen fick jag kanske i genomsnitt 4 av 10 tillfrågade att medverka. Sedan dess har jag själv inte sagt nej när någon har velat ha med mig på bild i en tidningsenkät eller något liknande sammanhang. En gång hände det faktiskt att jag var så j*%/a bakfull (på väg till apoteket för att köpa huvudverkstabletter) och blev stoppad av en journalist. Jag höll på att svimma, men svarade på hennes enkätfråga och log så gott jag kunde i kameran. ;-)

Försöker tänka likadant även om det inte är lätt. Den som är lättast att förändra är än själv.

Kul historia!
 
Jag har aldrig brytt mig, faktiskt. Om jag hamnar på bild eller inte spelar mig ingen som helst roll.

Folk som inte vill vara med på bild tycker jag ofta är en rolig utmaning (om man känner personen i fråga). Att ta en bra candid som subjektet sedan själv går med på är bra är roligt, och brukar leda till att de inte har lika svårt för det framöver.

En grupp som jag däremot har oerhört svårt för är "posers". De här som alltid ska posera "lite snyggt" så fort en kamera kommer fram, och i regel blir totalt misslyckade.
 
Jag har aldrig brytt mig, faktiskt. Om jag hamnar på bild eller inte spelar mig ingen som helst roll.

Folk som inte vill vara med på bild tycker jag ofta är en rolig utmaning (om man känner personen i fråga). Att ta en bra candid som subjektet sedan själv går med på är bra är roligt, och brukar leda till att de inte har lika svårt för det framöver.

En grupp som jag däremot har oerhört svårt för är "posers". De här som alltid ska posera "lite snyggt" så fort en kamera kommer fram, och i regel blir totalt misslyckade.

Hmm, tycker kanske lite att det är tvärt om. Dessa som inte vill vara med på bild blir aldrig nöjda med hur de ser ut på bild. Om de vet att man försöker få med dom på bild även omd e inte vill så blir de ännu hispigare.

Tycker alla posers är jobbiga, varsig det blir bra eller ej. Tänker på en tjej jag sett i min frus tidningar (tror det är hon som har Sofis mode). Visst hon ser hyftas bra ut på bilderna. MEN hon ser ju ut precis likadan på varenda bild! Behövs ju inte tas en ny bild på hennes ansikte för varje ny outfit hon har. Det är ju bara o klippa in ansiktet! Vissa är för medvetna om hur de ser ut.
 
Jag tycker väl inte heller att det är världens roligaste grej att stå framför kameran (trivs betydligt bättre bakom), speciellt inte när man är sjuk och ger sig ut på stan för att inhandla värktabletter.
Naturligtvis stoppas man just den dagen av en journalist för att svara på "Dagens fråga". Klart man ställer upp ändå.
Såg väl ungefär lika snygg ut som jag kände mig den gången.
Vill man själv ta bilder på folk så kan man ju inte neka andra att ta bilder på en.

Har svårt att förstå den panik/motvilja mot att vara med på bild. Det känns som det har blivit en så stor grej, så överdramatiserat av någon anledning, vet ej vilken.
 
Jag har ingenting emot att vara framför kameran (längre). Filmkameror däremot skyr jag som pesten. Avskyr helt otroligt mycket att bli filmad...
 
Jag har en teori om att folk som inte vill vara med på bild baserar denna ovilja på dåliga erfarenheter av att se konstig ut på bild. Alla har väl råkat ut för den där jobbiga släktingen som alltid vill fotografera med sin 20kr kamera som han/hon inte förstår sig på och måste stå och fippla med i en minut innan kortet tages. Samtidigt som man förväntas stå o le fint framför kameran. Resultatet är inte särskilt smickrande alls, leendet är tillgjort och i ögonen syns ett galet drag av irritation. För att inte tala om att kameran med största sannolikhet kommer få huden att se sjuk ut, blixten ta fram alla drag ögat aldrig ser.

Dessa bilder präntas in i deras huvud och de enda gånger de faktiskt går med på att medvetet vara med på bild så försöker de alltid tänka så mycke på att le på ett normalt sett att de inte blir normalt. Jag lyckades "Vinna" över min mamma när ja skaffade systemkamera och började smygfota henne när hon inte tittade. Då tyckte hon bilderna var bra. Alla andra gånger har hon kastat sig ur bild och sprunigt när en kamera skymtats.

De är fotografens uppgift att få personen som fotograferas att se bra ut. Och de är fotografens ansvar att inte visa de bilder där personen inte ser bra ut. Och skulle man visa en bild som personen hävdar är dålig, så får man minsann lov att antingen erkänna att man var en dålig fotograf för just den bilden, eller försöka övertyga personen om motsatsen.

Jag vägrar att fota människor med ovillja att bli fotade...när de är medvetna om att de blir fotade. Vissa försöker ändå upptäcka de o gör sig till. Men så fort de tittar så är fingret borta från avtryckaren tills de lessnat på att vara på spänn. De handlar trots allt om att avbilda verkligheten och dokumentera. Om folk inte är stela och konstiga normalt sett ska de inte behöva vara de på bild heller.
 
Jag har en teori om att folk som inte vill vara med på bild baserar denna ovilja på dåliga erfarenheter av att se konstig ut på bild.

Kan absolut bekräfta sanningen i denna teori. Också jag har gjort ett otal "veckans fråga" på stan, och inte sällan fått svaret från kvinnor om att "jag blir inte så bra på bild". Brukar då svara att "då har du råkat ut för fel fotograf". (Inte så att jag påstår mig vara någon expert, men jag borde höja mig över genomsnittet av nämnda släktingar av titta och tryck-fotograf utrustad med kompakt med inbyggd blixt.)

Kan inte påminna mig om att jag sedan fått underkänt av någon av dessa damer när de sedan fått kolla någon av bilderna på displayen.
 
De är fotografens uppgift att få personen som fotograferas att se bra ut. Och de är fotografens ansvar att inte visa de bilder där personen inte ser bra ut. Och skulle man visa en bild som personen hävdar är dålig, så får man minsann lov att antingen erkänna att man var en dålig fotograf för just den bilden, eller försöka övertyga personen om motsatsen.
Synd bara att alla som äger en kamera inte är fotografer. Man kanske borde införa någon slags körkort? (ironi)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar