Fota RAW och kör på dagsljus som vitbalans. Då blir histogrammet någorlunda tillförlitligt (om du nu använder det). Justera sedan i efterhand i RAW-konvertern till något du tycker ser bra ut.
Varför ska man lägga tid på att justera vitbalansen så att det blir "någorlunda" vid fototillfället, istället för att ta bilder? Att det på något sätt skulle spara tid att använda JPEG köper jag inte. Ska du vitbalansera alla bilder manuellt kommer det att ta tid med JPEG åxå. Att automatisera det hela kan man göra med både RAW och JPEG, med den skillnaden att JPEG:en har normaliserats och fått gammakurvor applicerade osv, så resultatet är svårare att få bra och framför allt är det svårare att automatisera det hela.
In med en av bilderna i RAW-konverteraren justera och applicera på resten av bilderna så är det klart. Nu kan man låta datorn stå och konvertera medan man själv tar en kort fika.
Exponeringe, däremot, är en helt annan grej. Ska man rädda en felaktig exponering så BLIR det sämre. Rättar man till vitbalansen i efterhand blir resultatet samma, om man bortser från att JPEG:en kan innehålla klippta högdagrar i någon av kanalerna där information fortfarande finns kvar i RAW-filen, något man då kan välja att ta vara på.
Vid vitbalansering i extrema färgtemperaturer, som tex här, kommer det dock alltid att bli en viss försämring då man får brus. I detta fallet kommer man att få brus i den blå kanalen. Ska man komma till rätta med det måste man köra "old school" och använda ett blått filter så att ljuset är vitbalanserat redan innan det når sensorn.