Vad är korrekt vitbalans?

[Svedle]

Om det är någon som kommer ihåg mitt ursprungliga inlägg så handlade det ju om vad som är korrekt vitbalans för att återge händelsen. Alla kalibreringar, gråkort, färgkartor och exakta vitbalanseringar kommer ju att förstöra stämningen totalt på en bild upplyst av varma levande ljus.

Visst, vitt blir vitt men den gulaktiga lågan kommer se blåaktig ut och det återspeglar ju inte situationen. Inte ens våra hjärnor ser ju vitt som vitt i levande ljussken utan som en varm färg.

Sedan kan man naturligtvis sitta och dra reglagen i post mot varmt och kallt för att få till känslan men oftast behöver man ju också "tinta" färgen mot grön eller magenta. Ljus är ju inte bara en skala från blått till gult, kanske när det gäller färgtemperatur men ljuset kan ju ha en färgton också.

Så åter till ursprungsfrågan. Vilken metod förespråkar ni för att återge ljuset så som ni upplevde det på plats? Frågan gäller inte vilken metod ni använder för att grått skall ha rgb 128,128,128

 

[Anders Östberg]

Jag tror det är flera som svarat på det redan - du får helt enkelt titta på skärmen och dra i spakarna tills du tycker det ser ut som du upplevde det.

 

[Svedle]

Jag tror det är flera som svarat på det redan - du får helt enkelt titta på skärmen och dra i spakarna tills du tycker det ser ut som du upplevde det.

Följdfrågan:

Hur gjorde man förr innan man hade spakar att dra i på datorn för att få till rätt färg. Filmsort och filter förstår jag men gick man bara på känsla?

Jag vill ju helst hitta ett bra sätt att få till det direkt. Jag har inget emot efterarbete men kan man lösa set vid fototillfället så föredrar jag det.

 

[Rommel]

Följdfrågan:

Hur gjorde man förr innan man hade spakar att dra i på datorn för att få till rätt färg. Filmsort och filter förstår jag men gick man bara på känsla?

Jag vill ju helst hitta ett bra sätt att få till det direkt. Jag har inget emot efterarbete men kan man lösa set vid fototillfället så föredrar jag det.

film är inte känslig för färgtemperaturer som digital sensor.

/Stefan

 

[Svedle]

film är inte känslig för färgtemperaturer som digital sensor.

/Stefan

Ok, Jag är ju som sagt yngre än old-school generationen.

Så detta "problem" existerade alltså inte överhuvudtaget förr? Shit, jag som trodde man köpte olika film för olika tillfällen. Och då menar jag inte bara olika iso.

Synd man inte kan få det bästa av båda världarna.

 

[Rommel]

Ok, Jag är ju som sagt yngre än old-school generationen.

Så detta "problem" existerade alltså inte överhuvudtaget förr? Shit, jag som trodde man köpte olika film för olika tillfällen. Och då menar jag inte bara olika iso.

Synd man inte kan få det bästa av båda världarna.

Ja synd. Nej, det problemet fanns som tur väl inte då. Man hade andra huvudbry som glömts bort hur svår konst det var att behärska.

/Stefan

 

[sarnor]

Hur gjorde man förr innan man hade spakar att dra i på datorn för att få till rätt färg. Filmsort och filter förstår jag men gick man bara på känsla?

Var färgkorrekthet viktig använde man en färgtemperaturmätare, ljuset eller kameran justerades med lämpligt färgfilter. Det fans tre styrkor av varje färgfilter, vanligast var röd- eller blåtonade filter, så noggranheten var inte lika exakt som idag när vi kan korrigera färgtemperaturen grad för grad.

 

[sarnor]

Så detta "problem" existerade alltså inte överhuvudtaget förr? Shit, jag som trodde man köpte olika film för olika tillfällen. Och då menar jag inte bara olika iso.

Visst existerade problemet, men gemene man brydde sig vanligen inte. Det fanns film avsedd för olika färgtemperaturer, i allmänhet en för dagsljus (6500 k) och en för konstljus (har inte exakt temperatur i huvudet). Sedan kompletterade man med filter för att använda dagljusfilm i konstljus ocn vice versa.

 

[Svedle]

Var färgkorrekthet viktig använde man en färgtemperaturmätare, ljuset eller kameran justerades med lämpligt färgfilter. Det fans tre styrkor av varje färgfilter, vanligast var röd- eller blåtonade filter, så noggranheten var inte lika exakt som idag när vi kan korrigera färgtemperaturen grad för grad.

Jag är systemutvecklare själv så jag är väl inte rätt person att kritisera den moderna tekniken men jag älskar på något sätt den gamla tekniken. Känns som att det var mer hantverk förr. Finns en viss charm med att det var svårare. Lättare att beundra hantverkarna då liksom.

 

[Flash Gordon]

Ok, Jag är ju som sagt yngre än old-school generationen.

Så detta "problem" existerade alltså inte överhuvudtaget förr? Shit, jag som trodde man köpte olika film för olika tillfällen. Och då menar jag inte bara olika iso.

Synd man inte kan få det bästa av båda världarna.

Det fanns film för dagsljus och den blev ordentligt orange i glödlamspljus och grön i lysrörsljus.
Blev inte särsklit bra om vi jämför med idag. Däremot fungerade den bra för solnedgångar och blå timmen. Dagens AWB fungerar betydligt bättre.
Sedan fanns det också film för glödlampsljus och för lysrörsljus. Problemet var förstås att om man hade en halvfilm kvar från eftermiddagens promenad och sedan skulle ta några mysiga bilder från kvällen så fick man byta film.
Jag spolade ibland tillbaka filmen till den släppte från framdragningen. Det gällde vara försiktig så den inte åkte in i i kassetten sedan klistra en liten etikett på filmen om hur många bilder jag tagit.
När jag sedan skulle använda resten så fick ta lika många exponeringar som jag noterat + 1 med objektivlocket på för att inte få dubbelexponeringar.
Så nog existerade problemet och jag kan verkligen inte påstå det var bättre förr.
Däremot var bildkvalitén på den tiden generellt mycket lägre både på foton och i alla former av media så våra krav var lägre.
Det resultat som fotolabben levererade till oss amatörer varierade så det stod härliga till.
Tidningarna gjorde ibland tester och skickade 10 filmer fotade under kontrollerade former med samma motiv och belysning till 10 olika labb och bedömde sedan resultatet.
Resultatet brukade alltid variera mellan himmel och helvete. Det gjorde inte saken bättre att den som kom på toppen ena gången kunde hamna i botten nästa gång.
Det hängde ihop med hur fräscha vätskor man använde, hur framkallningsmaskinen var kalibrerad och på vilket papper man använder.
En av de saker som varierade mest var vitbalansen.
Så jag får nog påstå att de resultat vi nu får med även en enkel kamera och en billig bläckstråleskrivare kunde bara proffslabb med manuell kopiering matcha för 20 år sedan.

 

[Svedle]

Det fanns film för dagsljus och den blev ordentligt orange i glödlamspljus och grön i lysrörsljus.
Blev inte särsklit bra om vi jämför med idag. Däremot fungerade den bra för solnedgångar och blå timmen. Dagens AWB fungerar betydligt bättre.
Sedan fanns det också film för glödlampsljus och för lysrörsljus. Problemet var förstås att om man hade en halvfilm kvar från eftermiddagens promenad och sedan skulle ta några mysiga bilder från kvällen så fick man byta film.
Jag spolade ibland tillbaka filmen till den släppte från framdragningen. Det gällde vara försiktig så den inte åkte in i i kassetten sedan klistra en liten etikett på filmen om hur många bilder jag tagit.
När jag sedan skulle använda resten så fick ta lika många exponeringar som jag noterat + 1 med objektivlocket på för att inte få dubbelexponeringar.
Så nog existerade problemet och jag kan verkligen inte påstå det var bättre förr.
Däremot var bildkvalitén på den tiden generellt mycket lägre både på foton och i alla former av media så våra krav var lägre.
Det resultat som fotolabben levererade till oss amatörer varierade så det stod härliga till.
Tidningarna gjorde ibland tester och skickade 10 filmer fotade under kontrollerade former med samma motiv och belysning till 10 olika labb och bedömde sedan resultatet.
Resultatet brukade alltid variera mellan himmel och helvete. Det gjorde inte saken bättre att den som kom på toppen ena gången kunde hamna i botten nästa gång.
Det hängde ihop med hur fräscha vätskor man använde, hur framkallningsmaskinen var kalibrerad och på vilket papper man använder.
En av de saker som varierade mest var vitbalansen.
Så jag får nog påstå att de resultat vi nu får med även en enkel kamera och en billig bläckstråleskrivare kunde bara proffslabb med manuell kopiering matcha för 20 år sedan.

Ner på jorden igen.

Suck, jag som just fick en så romantiserad syn på förr. ;-)
Nä, allt var nog inte bättre förr. Men då borde man väl ändå kunna säga att de som var duktiga förr var djävligt duktiga. Å andra sidan kanske konkurrensen inte var lika hård.

 

[Flash Gordon]

Det krävdes definitivt mer för att få till bilderna så att vi idag skulle tycka de var riktigt bra.
Det var också större skillnader mellan proffsen med resurserna och normala amatörer.
En NG fotograf kunde vara ute upp till 6 månader på ett uppdrag och sköt 50 filmer om dagen.
En turist kunde vara ute på en safari i 2 veckor i Afrika och kanske förbruka 5 filmer för att dokumentera sin resa.
Att fotografera var dyrt.

 

[Flash Gordon]

Följdfrågan:

Hur gjorde man förr innan man hade spakar att dra i på datorn för att få till rätt färg. Filmsort och filter förstår jag men gick man bara på känsla?

Jag vill ju helst hitta ett bra sätt att få till det direkt. Jag har inget emot efterarbete men kan man lösa set vid fototillfället så föredrar jag det.

Tror du letar efter en enkel lösning på ett komplext problem där det inte finns någon enkel och samtidigt korrekt lösning.
Om jag går in i ett rum med bara lysrörsbelysning på t.ex. ett sjukhus så kommer min känsla vara att ljuset är sterilt och kallt. Lysrörens kalla sken är en orsak men de färger man brukar ha på ett sjukhus bidrar till det. Det känns även i dagsljus inte särskilt varmt och ombonat.
När jag tog bilder förra året på min mycket sjuka pappa var det inte det ljuset jag ville ha så jag såg till att bilderna blev mycket varmare.
Så nej jag tror inte du hittar enkel korrekt inställning i Kelvingrader för varje miljö.
Att fota i RAW för att sedan i efterhand justera så det återger den känsla som känns bäst är mitt sätt att lösa det hela.

 

[Alagazam]

Följdfrågan:

Hur gjorde man förr innan man hade spakar att dra i på datorn för att få till rätt färg. Filmsort och filter förstår jag men gick man bara på känsla?

Jag vill ju helst hitta ett bra sätt att få till det direkt. Jag har inget emot efterarbete men kan man lösa set vid fototillfället så föredrar jag det.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Om du menar hur man fångade det ljus som var vid fototillfället så var det precis vad man gjorde. Men det är väl inte det du efterfrågar nu, eller missförstår jag dig?

Om du vill att "vitt ska vara vitt" är det gråkort och/eller färgkarta som gäller, vilket flera redan skrivit.

Eller menar du att du är ute efter att mäta aktuell ljustemperatur?

 

[The_SuedeII]

Vill du efterlikna film så är det bara att ställa WB i kameran på manuell "5800k, tint 0" och aldrig ändra den igen. Det kommer se ut som f-n (vilket film i många fall också gjorde!), men det kommer likna filmresultaten iaf. Vissa av labben autokorrigerade till viss del, men ganska lite.

Det har inte blivit lättare att ta bra foton med digitalt, det har bara blivit billigare att LÄRA sig hur man tar bra foton. Eller en viss typ av dåliga foton - om man nu känner för det.

 

[iBoat]

På den tiden körde jag mycket med glödljusfilm (dia) och lampor med fastljus vid produktfoto. Problemet var inte bara att ha rätt ljus och rätt film utan också att filmerna var ganska ojämna mellan olika batchar. Man fick göra en test på något neutralt motiv och när man hittat en bra film var det bara att köpa en massa rullar av samma emulsionsnummer och lägga i kylen. Problemet var också att lamporna ändrade sig med tiden vilket gjorde att man fick filtrera och köpa nya lampor ganska ofta.