Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vad är en lithbild?

Produkter
(logga in för att koppla)
Eller ett fotografi med en otroligt vacker gråskala. Det beror helt på hur man framkallar filmen. Jag exponerar Lithfilm i blad och får en fantastisk gråskala då jag exponerar efter 5 ISO och skålframkallar i Kodak Dektol.
 
ah... men då är det ju inte längre en lithbild, även om du använder lithfilm... ;)

Lithfilm användes mycket tidigare för att skapa rasterbilder för tryckproduktion. Det är ju självklart inte omöjligt att få gråskala i materialet, men det är et material med mycket brant kontrastkurva, något man ville åt när man skapade raster. Med rätt framkallare kan man säkert skapa gråtoner också, även om det inte var syftet med materialet från början :)
 
Lithfilm behöver sin lithframkallare för att bli litografisk. Framkallar man den i vanlig papprsframkallare blir den väldigt kontrastlös. Det fanns flera sätt att få fram ett slags artificiell gråskala, raster som nämnts var en väg. Höll på med ett annat sätt en gång, toneline. det innebar en sandwich av negativ och positiv lithbild överst och så en oexponerad lithfilm underst. Alltihop snurrades runt sin mittaxel i snett infallande ljus. Enda gången jag hade någon glädje av den där underliga grammofonhastigheten 16r/m*),,,,,, Det visade sig sedan att det gick lika bra med en pianostol av den runda snurrbara sorten. Har en sådan bild här bredvid mig men just nu är jag portad från att lägga in fler bilder, har lagt in min kvot de senaste dagarna. Kan maila den till den som anmäler intresse.
Us
*) jo jag vet att den hastigheten var för talskivor, att det aldrig slog igenom här, men fanns litet grann i England......
 
Kan du inte ladda upp den här i diskussionstråden? Eller behöver man en grammofon :) Det låter intressant.
 
Jag kan nog klara uppladdningen utan grammofon - fast det är förstås oerhört chansartat :-D. Problemet är bara om jag kan få till uppladdningen i sig, skall prova, återkommer, måste börja med att sparka liv i scannern.
Us
 
Nä, det där verkar krångligt, är inte i form för att skriva html kod, isynnerhet som jag aldrig gjort det förut. Att lära sig detta en fredagkväll - även om det troligen är basalt....näe, kan maila bilden till någon som är fena på det. Varför har detta krånglats till......morrrr.
Us
 
Du behöver inte skriva någon html. Kolla under svarsformuläret så hittar du den här:
 

Bilagor

  • namnlöst-1.gif
    namnlöst-1.gif
    1.6 KB · Visningar: 289
Jaha, det förenklade ju livet betydligt, OK, här är den
 

Bilagor

  • violas-toneline-s2.jpg
    violas-toneline-s2.jpg
    34.1 KB · Visningar: 368
Senast ändrad:
Lithbilder är en hel vetenskap. Men som det var tänkt från början var det en film som endast återgav svart och vitt. Kodak hade en en bladfilm som det fanns två olika framkallare till. En enbads och en tvåbads. Själv använde jag bara enbadsframkallaren.

Snyggaste bilderna enligt mig, och många i den då befintliga Umeå Fotoklubb, var att framkalla Tri-X i papperframkallare för att få fram ett väldigt markant och grovt korn, samt en ganska hög kontrast.

Sedan kopierade man över bilden på lithfilm för att få ett dia. Detta retuscherade man och kontaktkopierade till ett nytt lithnegativ.

Sedan var det bara att kopiera som vanligt på papper.

Det fanns en överkurs eller ett mer avanserat sätt att göra "grafiska" bilder på. Man använde en specialfilm som hette Agfa contur. Denna film gav en vit linje mellan olika tätheter. Så man gjorde ett antal lith original på olika ecponering och lade ihop.

Det kunde bli en hel helg i mörkrummet utan att men egentligen visste vad slutresultatet skulle bli. Men det var väldigt roligt och dygnet hade 24 timmar. Jag ska se om jag kan hitta någon Agfa comturbild i gömmerna som jag kan lägga upp och visa om det finns någon nyfiken. /stefan
 
Lustigt att du tog upp det där med Agfacontour, jag hittade en kartong här i ett uthus i förra veckan, kändes som den var drygt halvfull. alltså ca 25 blad 13x 18. Men mer än 30 år gamla. Men de har legat mörkt och svalt i ett uthus.. Den som spar han har...:-D. Där fanns en hel del av Agfas opalfilm också. Den där filmen som hade - ja den här har väl fortfarande - en opaliserad (mjölkvit) baksida så att man t.ex kan sätta den på ett fönster ocj låta dagsljuset belysa bilden bakifrån så att man kan se sin bild genomlyst utan att se landskapet utanför i övrigt genom den. Man kunde göra lampskärmar av det där också. Mycket elegant...;-). Jag fann dessutom ganska mycket stora färgade fotopapper. Rött, silver, grönt, blått, guld och orange. Lika gamla de. Men jag vwt att de fortfarande funkar, sonen i huset hittade dem för ett halvår sedan och testade.
Låter som det vore dags för fotosidans nostalgiska hörn.....
Us
 
Senast ändrad:
Vad är en lithbild?

Väldigt gammal tråd. Jag skriver i den därför att jag blev nyfiken på LITH efter att ett gäng sådana bilder kommit i några bloggar just nu på Fotosidan. Här i tråden blev jag nog först bara mer förvirrad. I de första inläggen kan man läsa att en lithbild är en bild som saknar gråskala och i nästa inlägg prisas just de vackra gråskalorna och kollar man på bilderna i bloggarna jag syfter på så slås jag initialt varken av svart eller vitt eller gråskalor utan av brunt.

Många av mina egna reprofotade historiska resebilder från dian är alla i en brun ton men jag tror få skulle kalla de för lithbilder trots att de har dålig DR. Det tyder kanske på att definitionen är rätt oprecis.

En gång gjorde jag silcscreentryck av tuschteckningar som gjordes på genomskinligt matterat material, det närmaste jag kom rispapper. De framkallades på silkscreenfilm med vätesuperoxid efter 15 minuters exponering för gasurladdningslampa och smältes sedan in i själva silkscreenduken innan tryckning. Motiven teckningarna trycktes i svart och det fanns inga gråskalor. Rent definitionsmässigt har serigrafi inget med lito (sten) att göra men svart vitt utan gråskala var det absolut.
 
Senast ändrad:
Oj
Det här inlägget väckte gamla mörkrumsminnen ;-)
Jag var väldigt fascinerad a v denna teknik i mina tonår i mörkrummet. Lånade boken "Fotografik" av Pär Lundkqvist på bibblan. Har faktiskt köpt den igen nyligen.
Som jag uppfattade var lith film en bladfilm som bara gav svart eller vitt. Tone line var en spännande teknik där man gjorde en sandwich av ett positiv och ett negativ och ett oexponerat lithblad , belös det i 45 gr vinkel. Detta gav spännande och vackra konturer och strukturer. Jag har försökt hitta några liknande effekter i dagens digitala efterbehandlingen men inte hittat några klockrena alternativ.
Lite försök finns här

(innan jag köpte mitt 200-600 sony objektiv o snöade in på fågelfoto ;-)
 
Lith-film och lith-framkallare är ursprungligen ämnade för att skapa rent svart/vita bilder(utan mellantoner); användes bl.a. i grafiska industrin. Dock kan man i mörkrummet även framkalla vissa "vanliga" fotopapper i extremt utspädd lith-framkallare för att få fram en bild med hela registret av toner (dvs inte enbart svart/vitt). S.k lith-kopior har ofta ganska kraftiga dragningar i ton mot brunt/gult/rosa, men framförallt en speciell tonskala med kraftig kontrast i skuggor samtidigt som högdager blir mjuka i kontrast. Att kopiera på detta sätt är lite speciellt. Man behöver överexponera pappret ganska kraftigt. När man lägger pappret i framkallaren händer först ingenting, efter ett bra tag, kanske 5-15 min, så händer sedan allt på några sekunder. Hinner man inte flytta över kopian från framkallaren till avbytningsbadet i rätt tid så hinner kopian gå från att vara nästan helt vit till alldeles för svart/igensotad...minst sagt tålamodsprövande och lite slumpartat, men samtidigt inspirerande...

Mästaren i Lith-printing anses av många vara Tim Rudman:


Skickar med några exempel från mina egna försök med Lith-kopiering... :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar