Vad är det som gör en Leica så dyr?

[PMD]

Det finns en Youtubekanal vid namn DigitalRev TV som ibland brukar köra en utmaning, "Pro Photographer, Cheap Camera Challenge".

Det är imponerande vilka bra bilder fotograferna brukar lyckas med och jag tror att det finns mycket att lära sig där. Exempelvis hus sport och actionfotografer lyckas med fantastiska kompositioner med en leksakskamera med sekunder i fördrökning mellan avtryck och exponering.

Självklart är kameran och tekniken viktig men fotografen är långt mycket viktigare. Jag som hobbyfotograf tycker dessutom att det är viktigt att kameran dessutom är rolig att fota med.

Hur många av de professionella fotograferna i DigitalRevs utmaning använder supersimpla kameror i sitt vardagliga arbete?

Min gissning är att de allra flesta använder grejer av god teknisk kvalitet, helt enkelt för att de är beroende av att leverera ett bra resultat med jämn kvalitet.

Att de sen kan skapa bra bilder med enkla kameror är ett slags bonus som beror av att de är duktiga och vana fotografer och inget de förlitar sig på för sitt levebröd.

 

[afe]

Det här är en tekniktråd, och jag tycker det blir lite fånigt när det ständigt dras upp att det inte hänger på utrustningen i såna trådar. Det går att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det är sällan någon nackdel med bra utrustning.

 

[Alf-Magnus]

Mätsökare

Det här är en tekniktråd, och jag tycker det blir lite fånigt när det ständigt dras upp att det inte hänger på utrustningen i såna trådar. Det går att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det är sällan någon nackdel med bra utrustning.

Jo och mät/igenomsikts- sökaren är skitbra för sina syften det var bara det jag vile sög, hade jag pengarn skulle jag aldrig tveka M240

 

[afe]

Det håller jag med om; det var därför jag köpte en Fuji X-Pro 2

 

[Alf-Magnus]

Hur många av de professionella fotograferna i DigitalRevs utmaning använder supersimpla kameror i sitt vardagliga arbete?........

Fler än du vill veta

 

[PMD]

Fler än du vill veta

Nejdå, jag vill gärna veta!

 

[martinot]

Jo fast und väljer många enklare redskap. Många utav de mest legendariska bilderna är tagna med enkla redskap tag bar Stephen Shore, William Christenberry eller Jacques Henri Lartigue. Sen handlar det om ljus och ögonblick plus efterarbete och ett gott öga kan fånga ljus med en skokartong.

Skulle absolut kunna testa som en kul engångsgrej att fota med en skokartong, men det är inte något som jag skulle orka göra i längden.

Är även opraktiskt till mycket som jag fotograferar, som tex. gatufoto (gäller att vara någorlunda diskret, och inte heller allt för långsamm) och sport (kräver extremt snabb AF, vilket jag misstänker att denna lösningen inte levererar, och en god ISO-prestanda).

Så jag misstänker, personligen, att utrustning kan ha betydelse i många sammanhang - inte enbart fotografen i sig som absolut alltid räcker till i sig själv.

Hur väl kan en snickare renovera ditt badrum, om han inte får lov att använda sina verktyg - även om han skulle vara extremt enormt skicklig?

Om det alltid gick precis lika bra med mobiltelefonens kamera för absolut alla fotografer och alla situationer (eftersom utrustningen inte har någon betydelse); varför skulle då någon bry sig om att köpa tex. en Leica för 70 kkr med tillhörande optik för 150 kkr?

Känns då dyrt och helt onödigt om man inte är enbart samlare eller statusjägare.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är väl lite av det som är grejen. Man upplever inte sin samtida miljö som särskilt spännande eller intressant eftersom den finns där hela tiden. Om 20 år kommer mycket av det alldagliga från idag att vara försvunnet och de som lyckats fånga det bäst att hyllas.
Fansen kommer att anse att Nikon D3 var en förutsättning för att bilderna blev så ärliga och närvarande (sorry, det där var ett försök till skämt).

Sant, det är svårt att se samtiden. För mig just nu så är det väl "alla"i gatubilden i Stockholm (när jag kommer dit någon gång ibland) som överallt tittar ner i sina telefoner. Det är helt märkligt. (undrar om vi som art nu kommer att utveckla gamnackar på lite sikt)

Men det jag menar är att Alf kanske tittar bakåt och många med honom. Många bilder som vi idag ser som klassiska kom ju ur den tidens stora trauman som exv. medborgarkampen över världen för ett bättre liv och mot alla krigen. Första Världkriget, Spanska Inbördeskriget och Andra Världskriget samt inte minst Vietnam-kriget. De som levde då led inga större brister på motiv.

Maratonkrigen i Mellan Östern har kommit och gått, krigen i gamla Jugoslavien och Irak också. På har senare år har IS och Syrien genererat mycket bilder inte minst kring flyktingvågorna men där kanske det är för tidigt än för bokslut.

Socialt har dock vårt samhälle blivit mer anticeptiskt och välstädat och det är det jag tryckt på men i stark kontrast till det ser vi ju nu hur exv. de rumänska romerna lever i princip i samma misär som de svenska romerna gjorde innan man på 60-talet började försöka göra dem bofasta och mer integrerade. Svenska fotografer har också täckt det och utställningar har bl.a. gjorts både av stadsmuseerna i Göteborg och Stockholm.

Men för ett konstnärligt skapande kring detta så har väl sällan förutsättningarna varit bättre rent tekniskt men blotta omfattningen gör väl att även riktigt bra och viktiga bilder riskerar att drunkna i floden av bilder och videos. Det kanske är det största problemet idag.

 

[Sven Blomquist]

Samma här

Det håller jag med om; det var därför jag köpte en Fuji X-Pro 2

Min plånbok tycker att det räcker med XPRO-2.

 

[Sten-Åke Sändh]

Kollade blocket nyss på en Leica M6 som hade 30 år på nacken . 8.500:- ville han ha för den.
Jag kan inget om Leica , men vad exakt är det som gör dessa kameror så dyra?

Det enkla svaret är väl att det finns tillräckligt många som vill betala dessa priser. Ofta tror jag det är ungefär samma mekanismer som får äldre herrar att odla hårtofsar och skägg och köpa en Harley Davidsson. Man har närt en pojkdröm som då var ouppnåelig ekonomiskt men kanske vid mogen ålder eller mer inte är det längre. Sedan kan ju övergången till det digitala (åtminstone till en början) ha gjort att en del analoga Leica kommit ut på marknaden av det skälet och möjligen sänkt priserna en aning på det analoga men den effekten har kanske klingat av nu då det analoga tydligen tagit en viss revansch på senare år.

 

[Loba]

Svar;-) lyx

Som sagt
SVAR;-) LYX

 

[Sten-Åke Sändh]

Som sagt
SVAR;-) LYX

Ja, det är ett ännu enklare svar och lyx kostar eller hur. Så länge tillräckligt många tycker Leica är lyx så kommer priserna att vara därefter, så det handlar ju inte alls om optisk kvalitet på objektiv e.t.c. i sig för vilken roll spelar den för samlare och posörer som inte primärt har den för att att bilder med.

 

[afe]

Leica har åtminstone sedan 80-talet legat på en prisnivå nära Nikons och Canons proffshus. Av någon anledning är det många som tycker att det är mer orimligt att betala så mycket för just en Leica, men helt ok om det är en Canon eller Nikon.

 

[PMD]

Anledning är kanske att Canons och Nikons dyraste kamerahus är sprängfyllda med finesser jämfört med Leica. För många är det förmodligen också användbara fineser, som t.ex. blixtrande snabb autofokus.
(Om vi jämför Nikon D och Canon EOS-1D med Leica M).

 

[Sten-Åke Sändh]

Men rent tekniskt (om vi pratar om kamerahusen) så har de ju varit våldsamt akterseglade både om vi talar M8 och M9 när vi jämförde dessa med den tid de var nya i och den elektronik konkurrenterna hade i sina kameor av motsvarande generation.

Man hade väl CCD-sensorer med usla lågljusegenskaper ända fram till M8 om jag inte missminner mig. Alltså man hade ju inte ens autofokus mycket länge. Rangefinder-sökaren som en del envisas med att tycka är fantastisk hade länge dessa begränsningsramar och har det väl fortfarande om man inte skruvat på en EVF (rätta mig om jag nu har fel) som skulle hjälpa användaren att komponera motiven beroende på vilket objektiv man hade på.

Utbuden av optik var starkt begränsat i brännvidd om man nu inte tycker att just arton varianter av 35- och 50mm är ett plus -låt vara väldigt bra sådana. Tänk bara vilken Marathon-diskussion vi haft om Sony spegellöst och objektivutbudet till den fattningen där man ändå kunnat skruva på även A-mountteleobjektiv med väl fungerande AF-adapters. De som vill ha lite längre Leica-telen får i princip gå någon annanstans e.t.c. Det är lite som Henry Ford och bilfärgsdiskussionen. "Ni kan få vilken färg ni vill bara ni väljer svart" - typ. Det konstiga är att alla i detta fall år efter år ändå verkar nöjda med sakernas tillstånd och glatt älskar det begränsade utbud man trots allt kunnat få. Inget annat kameramärke skulle kunna "gå loss" med en sådan allvarlig begränsning idag men det är bara att lyfta på hatten.

Dessutom trots den låga tekniknivån/teknikinnehållet i kamerahusen fram till nu, så ändå dessa fantasipriser. För mig känns det som lite av kejsarens nya kläder. När teknikgapet var en avgrund så försökte man överleva som accessoar istället för kamera för en kundkrets som mer ville synas på rätt sätt än att ta bilder. För dem passade Leica á la carte som handen i handsken. Så här långt var väl det en bra strategi när man inte hade så mycket annat att erbjuda. De som helt ruttnat på retron satte istället på sina Leica-objektiv på Sony E-mounthus. Det har man ju sett några över åren på stan.

Lyckligtvis har Leica nu verkat komma ikapp en del och Leica-kunderna är bara att gratulera till det men frågan är hur mycket Leica det är kvar i de kamerorna och objektiven och hur mycket japan det istället blivit för att överhuvudtaget kunna hänga med.

Men det man verkligen får ge Leica och dess entusistiska användare/posörer så är det ju att Leica är den bästa fotoinvestering man sannolikt kan göra, trots de omotiverat höga priserna. Gamla Leicor har ett i sammanhanget enastående andrahandsvärde som andra bara kan drömma om. Man kan travestera min kusin som en gång sade att "man ska ha en jävligt snabb bil om man ska hinna hem innan den dator man just inhandlat har blivit omodern". Så är det med alla andra kamerahus också - utom Leica. Så jag antar att de sitter där alla Leica-ägare och skrattar sist i ren lycka när de pekar finger åt alla andra idioter som envisas med att köpa köp och släng-märken som allt annat ju faktiskt är. Sen kan de känna sig så där politiskt korrekta också genom att de inte behöver kasta gamla kamerahus titt som tätt bara för att man köpt ett nytt "köp och släng"-hus.

 

[gedödel]

En analog kvalitetskamera som Leica kommer alltid att hålla i värde till skillnad mot dagens digitala massproducerade rymdmonster som snabbt tappar sitt värde pga teknikutvecklingen. Sen har alltid Leica varit dyr, en M3 med normal kostade två månadslöner i Sverige på 50talet. En handbyggd kvalitetskamera med minutsiöst ditpillade precisionskomponenter kostar
Min dotter på 11 år kan idag ta upp en digitalkamera och knäppa massa bilder, alla med superskärpa mitt i ögonen och perfekt exponerade för att sen slänga på ett snajdigt låtsasanalogt filter och ut på instagram. Skitsnyggt, inget fel på det men det blir liksom masskonsumtion och förgängliga ögonblick. Min dator är fylld till brädden av "perfekta" digitalbilder som bara skräpar och som garanterat en dag kommer att försvinna ut i digitalrymdens gravplats. Känslan av hantverk förvann och när jag tittar på mina analoga bilder från förr så har dom alla både känsla och djup.
Igår fick jag hem en Leica M3 och ett Summicron 50/2

 

[ErlandH]

En analog kvalitetskamera som Leica kommer alltid att hålla i värde till skillnad mot dagens digitala massproducerade rymdmonster som snabbt tappar sitt värde pga teknikutvecklingen.

Jaså. Vad tror du en M3 kostade för 20 år sedan?

 

[JoakimOlsson]

En analog kvalitetskamera som Leica kommer alltid att hålla i värde till skillnad mot dagens digitala massproducerade rymdmonster som snabbt tappar sitt värde pga teknikutvecklingen. Sen har alltid Leica varit dyr, en M3 med normal kostade två månadslöner i Sverige på 50talet. En handbyggd kvalitetskamera med minutsiöst ditpillade precisionskomponenter kostar
Min dotter på 11 år kan idag ta upp en digitalkamera och knäppa massa bilder, alla med superskärpa mitt i ögonen och perfekt exponerade för att sen slänga på ett snajdigt låtsasanalogt filter och ut på instagram. Skitsnyggt, inget fel på det men det blir liksom masskonsumtion och förgängliga ögonblick. Min dator är fylld till brädden av "perfekta" digitalbilder som bara skräpar och som garanterat en dag kommer att försvinna ut i digitalrymdens gravplats. Känslan av hantverk förvann och när jag tittar på mina analoga bilder från förr så har dom alla både känsla och djup.
Igår fick jag hem en Leica M3 och ett Summicron 50/2

Härligt att dålig kvalité = känsla och djup.
Ta en modern kamera och ställ fokus lite fel då, eller lägg på ett hårt filter - som din dotter gör, så får du väl både känsla och djup då

 

[gedödel]

Jaså. Vad tror du en M3 kostade för 20 år sedan?

Ungefär lika mycket som idag.

 

[ErlandH]

Ungefär lika mycket som idag.

Det betvivlar jag. Den enda avslutade auktionen på ett M3-hus jag hittar på Tradera slutade på 3 668 kr, som jag minns det kostade beg Leica betydligt mer än en slr i amatörklassen på 1990-talet.