4/3 - Alive and Kicking
Visst är det kompromisser med alla system. Inget enskilt är komplett, utan att det finns både för- och nackdelar med alla. Det finns mindre sensorer än de till 4/3, se t.ex. hur populärt det blivit att fota med K800i/810i. Kommande Sony Alpha och Nikon kan förmodligen göra Canon sällskap med bättre prestanda än APS/DX/4-3 vid bl.a. foto i dåligt ljus. Pentax och Hasselblad där bästa upplösning önskas medelst deras stora sensorer.
10 år är en lång tid. Jag tror det då handlar mer om 4^2:3^2 video, alkohol står för drivningen som till mycket annat och
Certified Wireless USB nyttjas mellan olika enheter.
Leica 25mm F1.4 kan mycket väl bli det skarpaste i deras sortiment, eftersom kravet på upplösning för 4/3 är dubbelt så stort, än om det vore konstruerat för det större 135-formatet. MTF-kurvorna ser i alla fall lovande ut. Kravet på fysisk storlek för detta objektiv har nog fått stå tillbaka för oklanderliga optiska prestanda, så tolkar jag användandet av
10 elements in 9 groups (1 Aspherical lenses, 3 ED lenses and 1 Super ED lens). För Leica-namnet får man även betala ett premium.
Visst är sökarna mindre, även om det i vertikalledd inte skiljer så mycket mellan Nikon DX, Canon APS-C, Sigma/Foveon, och Four Thirds Systems. Det går att göra hyfsade såsom i E-1, men där har man också använt ett prisma istället för speglar. Jag har själv en E-300 och har vant mig med den, även om det vid främst porträttfoto vore bra med en större. Nu har man ju två ögon, så jag provar med lite
split vision, om man lånar hockey-termen.
Visst gör 4/3-kompromissen med det för den oinitierade till synes överdimensionerade kravet på bajonettens storlek och registeravstånd att de båda (7-14 & 11-22) vidvinkelobjektiven blir förhållandevis stora, men prestandamässigt så är det inget större fel på dessa. Min ZD11-22mm/F2.8-3.5 ger ett enormt brett och önskvärt skärpedjup, fast är förstås inte så liten till storleken som min 21mm/F3.5 till gamla OM-4'an. En nyare vidvinkelzoom i standardklassen (billigare, mindre till storleken, sämre ljusstyrka, ej miljötätad) är inplanerad till 2008.
Vänder man på steken, så kan man se att teleobjektiven blir förhållandevis mindre än för ett större sensor-format. Vad som inte går att råda bot på, är att ljusstarka objektiv alltid blir stora och tunga. Olympus har t.ex. en telezoom ZD90-250mm F2.8 som är stor, men inte på långa vägar som Sigmas nya Sigma APO 200-500mm F2.8 EX DG, som ju har en bildcirkel för den större 35mm filmen. Även om bildvinkeln blir densamma för dessa två monterat på 4/3 respektive 135-format, så slutar nog jämförelsen där.
Olympus objektivutbud är fokuserat på zoomar i tre prestandanivåer: SG, HG, SHG. Bara där som inte zoomarna räcker till, har man kompletterat med fasta brännvidder. Långa ljusstarka telen såsom 300mm/F2.8 och 150mm/F2.0. Objektiv med kort närgräns såsom 8mm/F3.5, 35mm/F3.5 och 50mm/F2.0. Någon historisk belastning har man inte haft i objektivparken. När nu zoomutbudet är någorlunda vältäckt, så har man vid PMA lovat att se över och komplettera med fasta brännvidder. F.ö. finns sedan länge ett makro-tele på deras
lens roadmap.
Registeravståndet, dvs avståndet från bajonett till sensor är kortare än för alla andra system, vilket man t.ex. kan se genom att antalet adaptrar hos CameraQuest, är flest för just 4/3-Systemet.
De höga kraven på
near telecentric design har gett mig möjligheten att med goda prestanda använda 1.4x telekonvertern EC-14 på alla mina gluggar, inklusive vidvinkelzoomen ZD11-22mm/F2.8-3.5. Nu kommer en 2x telekonverter EC-20 och förhoppningsvis är den lika användbar på de flesta av objektiven, frånsett att den kan ge AF-systemet problem vid den sämre resulterande ljustyrkan. Vad jag förstår, så fungerar även den nya
CCD-shift IS-funktionen bättre när det infallande ljuset är mer
telecentric. Det är också enklare att skak-kompensera ett system med mindre massa, vilket den mindre sensorn medför. Olympus anger kompensering upp till 7[Hz] och max 4 EV steg, vilket är konkurrenskraftigt.
Modellerna E-4x0 och E-5x0 är de lättaste på marknaden, vilka tillsammans med de två nya lätta ED kit-zoomarna ger ett brännviddsomfång på 14-150mm (med bildvinkeln motsvarande 28-300mm i 35mm film). Mätt i både volym och vikt,
(375+190+220)=785g, så är det unikt för dagens dSLR. Det ser dessutom ut som att de blir konkurrensmässigt prissatta.
- E-400 375g utan batteri ED 14-42mm 1:3.5-5.6 väger 190g (standardzoomen)
- E-410 380g utan batteri ED 40-150mm 1:4.0-5.6 väger 220g (telezoomen)
- E-500 435g utan batteri
- E-510 460g utan batteri
- D40 471g utan batteri
- 400D 514g utan batteri
P.S:
Panasonic har för övrigt också meddelat nu under PMA att man kommer med ett nytt kamerahus i budgetklassen senare under detta år.