Idag besökte jag whiskeytillverkaren
Jack Daniels i Lynchburg, Tennessee. Intressant ställe. Rundturen kan rekommenderas.
Nåväl, av någon anledning vill de inte att man rantar omkring i destilleriet med väskor med sig, så jag tog bara kameran. Rundturen börjar med buss, men fortsätter sedan via promenader mellan de olika byggnaderna. Alkohol är ju eldfängt, så tillverkningen är utspridd över ett ganska stort område.
Det regnade några droppar när turen skulle börja, men man är ju viking, så inte behövde jag förse mig med paraply eller annat krafs för veklingar, inte.
På TV såg jag nyss att de rapporterade "Heavy thunderstorms over middle Tennessee" idag. Jo, det skulle man kunna säga. Mot slutet av rundturen, där det alltså inte fanns mycket att välja på än att hänga med, vräkte regnet ner. Det vore väl inte sant om jag säger att det var som att stå i duschen, men det kändes så. Efter 200+100 meters rask promenad i ösregnet gick det att krama ur tröjan, shortsen var blöta in i fickorna och strumporna blöta inuti skorna. Bitvis var vattnet 10 cm djupt på marken.
Det regnade helt enkelt så in i helvete.
Så dags kom vi in i deras
Visitor's center, vilket på sedvanligt amerikanskt vis var nedkylt till rimfrostnivå. Åtminstone kändes det så, med en genomblöt t-shirt på sig. Alltså inget annat att välja på än att traska ytterligare 150 meter i ösregnet till bilen, där jag tursamt nog hade fler kläder, och en plastpåse att frakta dem i. Annars hade det blivit lunginflammation.
Kameran lämnade jag i bilen när jag gick tillbaka till husen för att byta om på en toalett. Märkligt nog hade regnet slutat när jag skulle ut igen, med torra kläder på! Annars brukar det ju snarare vara tvärtom...
Under detta ofrivilliga duschande hade jag försökt bära kameran (40D + BG-E2N + EF-S 17-55 mm f/2,8 IS USM) så täckt av handen som möjligt och med kameran i upprätt ställning. Någon väska eller plastpåse hade jag ju inte att skydda den med.
Tillbaka i bilen fick jag syn på en annan bil, av en sort som jag tagit en bild på tidigare, i Lynchburgs gamla centrum. Nyfiken på om det var samma fordon, eller bara ytterligare ett likadant, tänkte jag se om det gick att läsa nummerplåten på den bild, där jag visste att bilen kommit med, om än på ganska långt avstånd. Detta krävde alltså max förstoring av bilden på displayen. När jag skulle göra detta, upptäckte jag att joysticken på kamerans baksida slutat fungera. Den gick i vissa riktningar, men inte i alla, så att flytta den förstorade delen av bilden dit jag ville titta gick inte. Inget annat som joysticken kan användas till fungerade heller, förstås, om jag inte vill flytta till vänster.
Försök till "länspumpning" med servetter och liknande gjorde det ganska uppenbart att det kommit in vatten innanför joysticken.
Jag har tidigare ansett att det här med vädertätning är överdrivet för en amatör, som inte behöver stå ute i regnet och fotografera. Men jag får väl ändra min uppfattning, för det är ju uppenbart att även en som inte använder kameran yrkesmässigt kan hamna ute i blötan. Nu försökte jag ju inte fotografera mitt i eländet, tvärtom, men det räckte ändå inte.
Jag fortsatte att använda kameran under resten av dagen. Joysticken behövs ju inte nödvändigtvis för att använda en 40D. Allt övrigt fungerade precis som vanligt.
Nu, några timmar senare, tillbaka på hotellet, har den hämtat sig och fungerar återigen precis som den ska.
Om nu någon tyckte att detta inlägget var alldeles för långt, så är det med avsikten att så bra som möjligt beskriva den miljö som kameran inte riktigt tålde.