Kanske kan jag hjälpa dig lite? Kameran användes före fotografins tillblivelse. Teorierna med Camera Obscura växte fram i Kina mellan 500-talet och år 1000. Irakierns Ibn Al Haitum sägs dock vara den förste som formulerade principerna ordentligt och även konstruerade Camera Obscura i ett rum kring år 1000. Och på 1500-talet och framåt användes Camera Obscura i Europa, med olika storlekar, portabla och fasta, bl.a inom konsten och arkitekturen, för att rita av landskap och föremål/byggnader. Även optik konstruerades då som ersättning för Obscurans hål. De första fotografiska experimenten (med ljus och ljuskänsligt material utfördes på 1700-talet, utan kameror. Men i början av 1800-talet, när man förtstått och utvecklat tekniken med att göra bilderna beständiga (fixering) började man använda kameran till fotografering på olika ljuskänsliga material. Niepce och Daguerre utvecklade en teknik med plåtar som (när de hölls i en viss vinkel) gav en positiv bild. Ungefär samtidigt utvecklade engelsmannen Talbot en negativ/positiv-teknik, med papper som negativ och kontaktkopiering mot ett annat ljuskänsligt papper. Talbots metod gjorde det möjligt att mångfaldiga bilderna medan Nipce/Daguerres metod inte hade den möjligheten. Dock blev Daguerrotypierna mera skarpa medans papperets fibrer gjorde Talbots bilder mera luddiga. När man började använda glasplattor (plates) som negativ, och även kom på att göra torr emulsion (i början användes våtplåtar som måste exponeras våta och framkalls innan de torkat). blev även dessa bilder skarpa och tog helt över fotografin medan daguerrotyperna försvann.
