Överexponerade högdagrar, men hyfsat rätt exponerat i övrigt betyder att kamerans kontrastomfång inte räckte till. Kameran är inte konstruerad för att klara detta. En digitalkamera liknar en diafilm i sättet att ta klatra att exponera, som jämfört med en negativ film är ca 2 ljussteg större i omfånget och därmed mer förlåtande.
Som fotograf krävs det att veta hur verktygen fungerar för att kunna göra rätt prioriteringar och utifrån det justera eller inte justera. Kamerans ljusmätare är ett hjälpmedel för kameran att finna rätt exponeringsvärden, utan förmåga att förstå vad fotografen vill uppnå.
Att förstå kontrastomfång och hur ljusmätaren fungerar. Kontrastomfång är det antall ljussteg som är den skillnad kameran kan uppfatta mellan mörkt och ljust. Kamerans ljusmätare anser att världen är medelgrå, d v s 18% reflexion. En handflata relekterar 32%, vilket innebär att den kan användas som referens vid ljusmätning. Det uppmätta ljuset kompenserar med att släppa in ett ljussteg mer ljus, d v s dubbelt så mycket ljus.
Genom att punktmäta olika platser i den tänkta bildenkan man komma fram till om kamerans kontrastomfång räcker till. Om det inte gör det får man prioritera det som är viktigt och offra andra delar. En upplättningsblixt kan göra underverk vid porträtt och ett avtonat gråfilter kan sänka kontrasten mellan himmel och mark. Även en bild som exponeas med två exponeringar med olika ljusinsläpp kan användas för att i efterbehandligen läggas samman.
