Upphovsrättslagen, hafs- och lappverk

[cocuyo]

Jag har under hela min verksamma tid haft ganska bra koll på upphovsrätten och har sett hur den under de senare decennierna har hackats och malits för att passa vissa aktörer, men att man därvid har slarvat betänkligt.

Den mest ogenomtänkta paragrafen är kanske 1 Kap. 2§ första och andra stycket:

2 § Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs i det följande, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.
Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis. ...

I sin iver att göra lagen "heltäckande" har lagstiftaren här gjort en logisk kullerbytta av monumentalt slag. Jag ska exemplifiera:

Jag har jobbat som riggare i några år, och jag har länge seglat, och därför är jag relativt kunnig i hantering av tågvirke och användning av knutar. När det gäller knutar finns en uppsjö av litteratur, där plagiaten är legio, men där uppenbart en hel del bilder har upphovsrätt. Nu jobbar jag på att göra ännu en bok i ämnet, och den ska också innehålla bilder, eftersom det är omöjligt att på annat sätt beskriva de strukturer som ingår i ett sådant verk.
-

• Självklart kan det vara fråga om intrång i upphovsrätt om jag helt sonika endera kalkerar av bilder ur andra böcker, skannar dem, fotograferar dem eller tecknar av dem -- i det sista fallet använder annans bild som förlaga.
  -
• Om jag med ett flexibelt material (rep), åstadkommer en "skulptur" enligt bilden som någon annan har gjort, så framställer jag enligt 1 Kap. 2§ första och andra stycket ett exemplar av verket, och om jag sedan tecknar av eller fotograferar trasslet som jag har åstadkommit, så framställer jag ytterligare ett exemplar, som enligt lagens bokstav är ett exemplar av det "ursprungliga" verket, som jag hittade i boken.
  -
• Om jag ändrar vinkel, belysning, material, eller aspekt på min bild, så är den enligt första stycket likafullt ett exemplar av den som jag utgick ifrån.

Som exempel visar jag här en diskussion på IGKT, där jag först har återgivit en teckning skapad av Robert Shetterly, vilken visar en förvriden och felaktig variant av en knut för att sammanfoga två linor. Teckningen finns i det första inlägget i tråden: http://igkt.net/sm/index.php?topic=2076.msg14824#msg14824

I det fjärde inlägget i den tråden har jag återskapat författarens förvrängning av knuten, vilken jag har utfört i materialet som den avses användas i, och fotograferat det som jag lyckades tota ihop i ungefär samma vinkel som tecknaren skapade sin bild. Detta har jag i den tråden gjort för att visa att det inte var tecknaren som återgav motivet fel, utan att det var författaren som inte hade förstått hur knuten skulle samsas.

Enligt första kapitlets andra paragraf i upphovsrättslagen är både min knut på linorna och bilden som jag tog av knuten "exemplar" av konstverket, teckningen, som jag kommenterar. Jag ser den tolkningen som fullständigt orimlig och den kan svårligen överensstämma med allmänt rättsmedvetande.

Tyvärr genomsyras upphovsrättslagen av fel av det här slaget, skapade av lobbyism för särintressen, och den skulle behöva revideras rejält och enligt min mening återföras till sitt ursprung och författas i enklare termer. Som den nu ser ut är den omöjlig att förstå, vilket borde vara ett grundläggande krav, om man begär att medborgare ska lyda lagen.

 

[ErlandH]

Enligt första kapitlets andra paragraf i upphovsrättslagen är både min knut på linorna och bilden som jag tog av knuten "exemplar" av konstverket, teckningen, som jag kommenterar. Jag ser den tolkningen som fullständigt orimlig och den kan svårligen överensstämma med allmänt rättsmedvetande.

Du har rätt i att den tolkningen är fullständigt orimlig. Den är till och med fullständigt felaktig.

Knuten (heter det inte knop?) är inget "verk" av den typ som skyddas av upphovsrättslagen. Det är dessutom mycket möjligt att ett foto av knuten inte uppnår verkshöjd. (Dock är ju foton skydade även om de inte når verkshöjd.)

 

[cocuyo]

Du har rätt i att den tolkningen är fullständigt orimlig. Den är till och med fullständigt felaktig.

Knuten (heter det inte knop?) är inget "verk" av den typ som skyddas av upphovsrättslagen. Det är dessutom mycket möjligt att ett foto av knuten inte uppnår verkshöjd. (Dock är ju foton skydade även om de inte når verkshöjd.)

Jovisst är den felaktig, men det framkommer inte av lagens bokstav. Som lagen är formulerad är knuten ett exemplar av teckningen. För att tolka på det här sättet måste man gå till andra källor än lagen, "Verk" och verkshöjd är inte definierade i lagen, men det finns kommentarer, rättsfall och diskussioner, där man bland annat för fram: http://www.sweden.gov.se/content/1/c4/26/85/146cffc2.pdf

För att ett alster skall anses vara ett verk måste det vara resultatet av en upphovsmans eget personliga intellektuella skapande. Verket måste alltså på något sätt vara unikt, t.ex. så att inte två personer oberoende av varandra skulle ha uttryckt de omständigheter som verket handlar om på samma sätt. Man brukar i sammanhanget använda uttrycket att verket måste ha uppnått ”verkshöjd”. Detta innebär att enkla nyhetsnotiser, enkla blanketter och liknande inte har skydd. Upphovsrättskyddet omfattar inte de fakta eller idéer som verket innehåller utan skyddar endast upphovsmannens personliga sätt att uttrycka verkets innehåll.

Som man ser är verk och höjd en bedömningsfråga, som inte är definierad, utan tämligen godtycklig. Man kan exempelvis som försvar för kopiering ange att när man har knutit ihop linorna på det här sättet och avbildar det som blev, så kan man inte komma till annat resultat än tecknaren gjorde, och därmed saknar hans verk höjd.

Här finns också i lagen andra oklarheter, i det att exempelvis "brukskonst" som inte heller definieras är undantagen när det gäller avbildning. Man överlåter alltså åt förnuftet (eller godtycket) att avgöra vad som undantas.

Ett märkligt undantag från principen att allt som inte förbjuds i lag är tillåtet är undantaget att man får avbilda konstverk som stadigvarande finns på eller nära allmän plats utomhus. Här finns på forumet en annan diskussion som rör spridningen av sådana exemplar, där man klyver hår; självklart innebär den uttryckliga rätten att avbilda, att upphovsmannen till en sådan avbildning har rätt att bestämma över mångfaldigande och spridning.

Det duger inte att bara hävda att jag tolkar fel; lagen måste utföras så att den är begriplig. Dess bokstav är sådan att min återgivning är ett exemplar av tecknarens verk, och det påverkas inte av materialet, bearbetningen eller tekniken. Det enkla exemplet visar med övertygande tydlighet just vad jag anför som rubrik till tråden. Lagen är ett ogenomtänkt lappverk med luckor på sina ställen och alltför omfattande lagningar på andra ställen, som har åstadkommits i syfte att gynna särintressen.

Bland lappandet och lagandet finns tilläggen om tekniska åtgärder, där lagen tydligt föreskriver att man får kringgå teknisk åtgärd för att se eller lyssna till verk som man har kommit över på tillåtet sätt, men att det är förbjudet att marknadsföra sådan teknik som jag behöver för att kringgå den tekniska åtgärden. Jag har alltså rätten, men förvägras verktyget.

Och visst heter det knut, att kalla knutarna knopar är snobbism som i vissa kretsar används för att spela allan gentemot ännu mindre kunniga och dölja sin okunskap i ämnet.

 

[ErlandH]

Jovisst är den felaktig, men det framkommer inte av lagens bokstav. Som lagen är formulerad är knuten ett exemplar av teckningen. För att tolka på det här sättet måste man gå till andra källor än lagen...

Nja, då har du nog hoppat över första meningen i lagen -- och lagens namn. Den handlar om "litterära och konstnärliga verk". Alltså inte om knutar.

För övrigt förstår jag inte alls hur du tolkar lagen om du tror att motivet för t ex en teckning skulle vara ett verk.

 

[cocuyo]

Nja, då har du nog hoppat över första meningen i lagen -- och lagens namn. Den handlar om "litterära och konstnärliga verk". Alltså inte om knutar.

För övrigt förstår jag inte alls hur du tolkar lagen om du tror att motivet för t ex en teckning skulle vara ett verk.

Jag tror att de flesta har svårt att förstå det, men det handlar om lagens bokstav. Jag har som djävulens advokat lusläst den, och alldeles särskilt den första meningen. Min avsikt med att först göra knuten så som författaren hade gjort, och sedan fotografera av den i samma vinkel som tecknaren hade ritat av den var ju att visa att det faktiskt går att göra så att knuten ser ut så, om man gör på ett visst vis. Jag avsåg att åstadkomma en avbild av teckningen. Jag skapade alltså motivet med teckningen som förlaga; det är obestridligt så att jag gjorde det för att så nära som möjligt åstadkomma en avbild av teckningen.

Här finns ännu en aspekt som är intressant, i och med att lagen inte gör något undantag för bilder när det gäller citaträtten. Verket i det här fallet är en bok, och boken innehåller bilder som är nödvändiga för framställningen, själva dess livsnerv. Det finns väldigt många bilder, och de är genomgående teckningar. Alla teckningar har upphovsman, men de ingår som en del av verket som kommenteras och kritiseras i webbinlägget. Jag kan inte göra någon annan tolkning av citaträtten, än att även en bild ska kunna användas som citat. Man måste ange bildens upphovsman, och bilden får inte ändras och inte heller användas på ett sätt som är ägnat att kränka upphovsmannen eller hans anseende.

BLF anger att bilder inte kan citeras, men när bilden i sig är en mindre del av ett sammansatt större verk, borde den ganska självklart kunna användas som citat ur det större verket, om övriga regler följs. Lagen gör inget undantag för bilder.

 

[ErlandH]

Min avsikt med att först göra knuten så som författaren hade gjort, och sedan fotografera av den i samma vinkel som tecknaren hade ritat av den var ju att visa att det faktiskt går att göra så att knuten ser ut så, om man gör på ett visst vis. Jag avsåg att åstadkomma en avbild av teckningen.

Som sagt: knuten är inget verk och det är mycket tveksamt om teckningen är det.

Lagen gör inget undantag för bilder.

Lagen skriver mycket tydligt att citaträtten bara gäller "i överensstämmelse med god sed".

 

[cocuyo]

...
Lagen skriver mycket tydligt att citaträtten bara gäller "i överensstämmelse med god sed".

Och det är väl det närmaste det amerikanska "fair use" vi kan komma; alltså en bedömningsfråga. Man måste ha någon slags begrepp om vad som är "god sed", och när man försvarar sin bedömning inför rätten gäller det att övertyga den om att min bedömning av "god sed" är godtagbar.

 

[ErlandH]

Man måste ha någon slags begrepp om vad som är "god sed", och när man försvarar sin bedömning inför rätten gäller det att övertyga den om att min bedömning av "god sed" är godtagbar.

Ja, man måste veta vad lagen betyder för att kunna följa den. När det gäller bilder finns det för övrigt speciella regler för en viss typ av bilder, nämligen fotografier. De får inte citeras. Det framgår t ex av §49a.

 

[cocuyo]

Ja, man måste veta vad lagen betyder för att kunna följa den. När det gäller bilder finns det för övrigt speciella regler för en viss typ av bilder, nämligen fotografier. De får inte citeras. Det framgår t ex av §49a.

Det här är en av punkterna där jag ser det som att ett särintresse har styrt lagstiftningen. Jag får alltså citera ett verk som innehåller en teckning, genom att visa teckningen, men jag får inte citera ett verk som innehåller ett fotografi, genom att visa fotografiet, utan tillstånd av fotografiets upphovsman. Det finns alltså ett särskilt undantag som gäller fotografier, och som inskränker rätten att kommentera verk som innehåller fotografier.

Jag förstår inte varför fotografier i det här avseendet ska skyddas mer än andra bilder.

 

[ErlandH]

Jag förstår inte varför fotografier i det här avseendet ska skyddas mer än andra bilder.

Det har historiska orsaker. Skyddet för foto låg tidigare i en egen lag och såg ut på ett annat sätt än den vanliga upphovsrätten. T ex är foton skyddade även om de inte uppnår verkshöjd. När man slog ihop lagarna ville man förstås inte minska skyddet för foton.

 

[cocuyo]

Ja, man måste veta vad lagen betyder för att kunna följa den. När det gäller bilder finns det för övrigt speciella regler för en viss typ av bilder, nämligen fotografier. De får inte citeras. Det framgår t ex av §49a.

Nej, man kan av angivna skäl inte citera ur fotografier, men det finns inget formellt hinder att låta ett fotografi utgöra citat, alltså att som citat återge ett fotografi i sin helhet ur ett verk där det ingår som en mindre del. Citaträtten är väldigt kort och koncist formulerad i Upphovsrättslagen, och den enda egentliga hänvisning som jag har sett är Bernkonventionens tionde artikel. Det är den jag stöder mig på i de fall jag har använt bilder som citat.

Vi har ju ett högaktuellt fall i omfattande återgivning och spridning där Terje Hellesøs falska bilder har analyserats hos Flashback. där den fria debatten inte vore möjlig om lagen inskränkte rätten att återge och sprida verk i kritisk framställning på annat sätt än vad som har överenskommits i Bernkonventionen. Begränsningen att inte tillåta citat i kritik i "digital form" ger lagen stark slagsida och är inte teknikneutral. Jag kan fortfarande inte tolka skälen till att man gör den begränsningen; den ser för mig ut som en juridisk fint, något att ta till, när man inte har mer på fötterna för att klämma åt kritikern på mer sakligt sätt. Ännu ett exempel på det jag lade i titeln till tråden: lappverk.

Än har ingen av upphovsmännen till verk som jag har använt som citat såvitt jag vet försökt föra mitt "intrång" i deras upphovsrätt till domstol, och jag är helt beredd att försvara min ståndpunkt. Som känt är det också något luddigt hur lagen ska tillämpas på internationella arenor. Kritiken jag framför på IGKT är publicerad på en utländsk server av en engelsk organisation, och upphovsmannen är amerikan; jag utgår ifrån att den amerikanska termen "fair use" är tillämplig fullt ut, och att Bernkonventionen kan åberopas om tvist uppstår.

 

[ErlandH]

Nej, man kan av angivna skäl inte citera ur fotografier, men det finns inget formellt hinder att låta ett fotografi utgöra citat, alltså att som citat återge ett fotografi i sin helhet ur ett verk där det ingår som en mindre del. Citaträtten är väldigt kort och koncist formulerad i Upphovsrättslagen, och den enda egentliga hänvisning som jag har sett är Bernkonventionens tionde artikel. Det är den jag stöder mig på i de fall jag har använt bilder som citat.

Det räcker inte med att läsa §22 för att förstå hur citaträtten fungerar. Du måste läsa hela lagen, t ex §49a där det står:

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten.

Undantagen från detta är listade, t ex gäller fortfarande §23, som säger att "konstverk får avbildas om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus" även fotografier. Däremot är §22 inte med i listan över undantag och går således inte att tillämpa på fotografier. Du får alltså inte "som citat återge ett fotografi i sin helhet".

 

[cocuyo]

Det räcker inte med att läsa §22 för att förstå hur citaträtten fungerar. Du måste läsa hela lagen, t ex §49a där det står:

"Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten."

Undantagen från detta är listade, t ex gäller fortfarande §23, som säger att "konstverk får avbildas om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus" även fotografier. Däremot är §22 inte med i listan över undantag och går således inte att tillämpa på fotografier. Du får alltså inte "som citat återge ett fotografi i sin helhet".

Annat än när också 23§ punkt 2 är tillämplig? Här motsäger lagen sig själv i din tolkning, eftersom inga villkor utöver "god sed" anges för 22§. Jag gör en strikt tolkning av 22§, och jag vet att den håller i USA och överensstämmer med Bernkonventionen.

Mina citat har hittills inte berört fotografier, utan teckningar, för vilka 49§ inte är tillämplig. Men som du ser är lagen ett trassel av motsägande bestämmelser och jag tycker fortfarande att den är så pass snårig att den borde arbetas om så att den blir tydlig och inte föremål för lagvrängeri av diverse aktörer som använder tvister av olika slag som födkrok. Upphovsrättslagen borde enkelt kunna förstås av var och en, och allra minst av dem som dagligdags skapar verk med upphovsrätt.

Den bör utformas så att den inte hindrar en öppen debatt och så att den blir neutral i förhållande till tekniken. Samhällsutvecklingen har redan sprungit om den på ett sådant sätt att uttrycket "digital form" inte fyller samma villkor som lagstiftaren förutsåg. När en stor del av vår kommunikation numera förs i cyberrymden är den "digitala formen" i många fall att jämställa med samtal. Jag kan omöjligt tänka mig att det skulle ha varit lagstiftarens mening att hindra fritt utbyte av tankar mellan människor, och lagar med sådan effekt borde upphävas.

 

[ErlandH]

Annat än när också §23 punkt 2 är tillämplig? Här motsäger lagen sig själv i din tolkning, eftersom inga villkor utöver "god sed" anges för 22§. Jag gör en strikt tolkning av 22§, och jag vet att den håller i USA och överensstämmer med Bernkonventionen.

Men du kan ju inte göra en "strikt tolkning" av en paragraf utan att läsa resten av lagen. §49a gör det mycket tydligt att §22 inte gäller foto. Och att hela §23 är tillämplig även på foto.

Hur lagen i USA eller Bernkonventionen ser ut kan ju vara intressant, men i Sverige gäller svensk lag.

 

[cocuyo]

Men du kan ju inte göra en "strikt tolkning" av en paragraf utan att läsa resten av lagen. §49a gör det mycket tydligt att §22 inte gäller foto. Och att hela §23 är tillämplig även på foto.

Hur lagen i USA eller Bernkonventionen ser ut kan ju vara intressant, men i Sverige gäller svensk lag.

Jo, och vi befinner oss på en internationell arena, där olika lagar är tillämpliga i olika delar. Det har betydelse om jag deltar i en diskussion i USA med en amerikansk publik och min motpart är amerikan och verket har publicerats i USA.

Men min utgångspunkt här är egentligen inte att klyva hår eller vränga lag, utan att peka på att lagen faktiskt, utöver att vara så pass snårig att den är svår att förstå, också motsäger sig själv på flera punkter, så att den kan tolkas på olika sätt beroende på hur man betraktar dess olika delar. Den är ett lappverk av olika ståndpunkter insamlade vid olika tillfällen och där delar har överförts från tidigare lagar utan hänsyn till dessas bakgrund, samtidigt som den förutsätter nya förhållanden på ett sätt som hämmar fritt samtal. Det är skälen till att jag tycker att den är ett hafsigt lappverk:

• Den är obekgriplig
• Den motsäger sig själv
• Den ger dåligt skydd åt upphovsmän
• Vissa tillämpningar av lagen är upphov till osunda affärsmodeller
• Den är inte teknikneutral
• Effekter av lagen står i strid med andra internationella överenskommelser, främst FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Artikel 19, och den bör justeras så att den i högre grad än nu uppfyller såväl Artikel 19 som Artikel 27

Den bör helt enkelt omarbetas så att alla tveksamheter försvinner och så att den är neutral i förhållande till tekniken och så att den inte till någon del hindrar fritt utbyte av tankar. Det kan ibland vara nödvändigt att återge bilder för det utbytet.

 

[Bofoto2]

"Mina citat har hittills inte berört fotografier, utan teckningar, för vilka 49§ inte är tillämplig. Men som du ser är lagen ett trassel av motsägande bestämmelser och jag tycker fortfarande att den är så pass snårig att den borde arbetas om så att den blir tydlig och inte föremål för lagvrängeri av diverse aktörer som använder tvister av olika slag som födkrok. Upphovsrättslagen borde enkelt kunna förstås av var och en, och allra minst av dem som dagligdags skapar verk med upphovsrätt. "

Lagar är utformade så att den kan tolkas olika,
även tiden kan påverka tolkningen.
Och vad kan inte tolkas olika när olika intressen är inblandade?
Det är i domstol som lagen tolkas och det skapas
prejudikat.
Då kan domar följa prejudikatet och det blir en norm.

Teori och praktik...

Det man kan läsa på i artiklar på tex Fotosidan
utgår säkert både från lagen och prejudikat.
Men visst kan man i domstol ifrågasätta ett prejudikat.

Längre går jag inte med min avbrutna gymnasietid på 70-talet...

Gör dina knutar och plåta dom själv.

 

[cocuyo]

[...]
Gör dina knutar och plåta dom själv.

Nu var det ju inte det som den här tråden handlade om, utan inkonsistensen i lagen om upphovsrätt.

Jag har pekat på att lagen har oklara punkter, som den senast visade, att ett undantag till en tidigare paragraf i lagen anses kunna tillfogas genom att ett undantag för denna paragraf har utelämnats i en senare uppräkning av undantag till en annan paragraf avvseende särskilda föremål. I själva verket är 22§ klart och tydligt avfattad på begriplig svenska, utan hänvisningar till andra paragrafer; den borde inte kunna upphävas av att utelämnas i en uppräkning i en senare paragraf.

Motsägelser av det slaget inbjuder till lagvrängning, och vi har sett exempel på att aktörer som sysslar yrkesmässigt med rådgivning och tillämpning av lagen gör olika bedömningar synbarligen mer beroende på vem som berörs än på lagens bokstav eller dess utgångspunkter och lagstiftarens avsikt.

Knuten var bara ett åskådligt exempel på att man faktiskt kan använda en bild som citat, och att det kan vara motiverat. Invändningen som jag anför är att jag inte kan se något gott skäl till att undanta en fotografisk bild från rätten att citera, och att ett sådant undantag hämmar det fria utbytet av information och idéer som stadgas i artikel 19 i deklarationen om mänskliga rättigheter, vilket även undantag om digitala media gör.

Jag menar att det här har man inte tänkt igenom ordentligt, och de snåriga hänvisningarna och specifika undantagen inbjuder till orimliga tolkningar. En så illa skriven lag borde revideras från grunden och avfattas tydligt, så att det går att begripa den. Exempelvis måste eventuella undantag från 22§ införas i den paragrafen, inte som fotnoter - eller avsaknad av sådana - i en annan paragraf.

 

[ErlandH]

Exempelvis måste eventuella undantag från 22§ införas i den paragrafen, inte som fotnoter - eller avsaknad av sådana - i en annan paragraf.

Om hela lagen bara bestod av §22 så skulle du förstås ha rätt. Men nu ingår §22 som en liten del i en lag som omfattar en stort antal andra paragrafer. Varje paragraf gäller alltså inte helt självständigt, utan är en del av en helhet. För att veta hur det som står i §22 ska tillämpas och vad det betyder måste man läsa resten av lagen också. Så fungerar all lagstiftning, tryckfrihetslagen är inget specialfall.

 

[cocuyo]

Om hela lagen bara bestod av §22 så skulle du förstås ha rätt. Men nu ingår §22 som en liten del i en lag som omfattar en stort antal andra paragrafer. Varje paragraf gäller alltså inte helt självständigt, utan är en del av en helhet. För att veta hur det som står i §22 ska tillämpas och vad det betyder måste man läsa resten av lagen också. Så fungerar all lagstiftning, tryckfrihetslagen är inget specialfall.

Om tryckfrihetslagen inte är ganska speciell i det här avseendet står det mycket illa till med våra lagar. Vi har en annan tråd i ämnet där flera av deltagarna har närmat sig mina slutsatser angående lagens luddighet och särintressen, och jag hävdar alldeles bestämt att du har fel, dunderfel. 22§ i den här lagen har inga undantag. Om man försöker smyga in det på det här sättet gör man vad som kallas "vränga lag" - och tyvärr är den här lagen formulerad så att den inbjuder till detta.

Jag hyser inget tvivel om att det är avsiktligt; avsaknaden av definitioner för begrepp som förs in, och användningen av skilda ord för något som kan uppfattas som samma sak, samt den utelämnade specifikationen av vad undantagen som presenteras i 49§ innebär är alla tydliga tecken på att de som totat ihop rappakaljan inte avsåg att den skulle vara lätt att förstå, och att den vid behov skulle kunna tolkas lite efter vad som passar tolkaren vid aktuellt tillfälle.

[...]Lagar är utformade så att den kan tolkas olika,
[...]

Det är precis det här som jag vänder mig emot; om diametralt motsatta tolkningar kan göras är lagen för otydlig. Det är omöjligt att lyda lagar som man inte kan förstå vad de betyder.

 

[ErlandH]

Om tryckfrihetslagen inte är ganska speciell i det här avseendet står det mycket illa till med våra lagar.

Tryckfrihetslagen är inte alls speciell i det här avseendet. Tvärtom fungerar all lagstiftning, som jag påpekat tidigare, så att man måste läsa hela lagen för att veta vad som gäller. Enstaka paragrafer existerar inte i ett vakuum utan i förhållande till resten av lagen.

Vi kan ta ett enkelt exempel, hämtat ut trafikförordningen. I §7 står det:

På en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 70 kilometer i timmen eller lägre och körbanan har minst två körfält för trafik i samma riktning som anges med vägmarkering, får förare använda det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.

Om man bara läser §7 och inte bryr sig om resten av lagen tror man förstås att man alltid får välja lämpligt körfält. Så är det, som alla bilförare vet, inte alls. Läser man resten av lagen ser man t ex att det i §10 står:

Om ett körfält är anvisat för ett visst eller vissa slag av fordon får andra fordon föras i körfältet endast för att korsa det.

Det är möjligt att du tycker detta är ett problem och att även här "diametralt motsatta tolkningar kan göras". De flesta trafikanter verkar dock inte ha det problemet utan förstår att texten i §7 gäller bara när den inte står i strid med t ex §10.

På samma sätt gäller t ex §22 i tryckfrihetslagen bara när den inte står i strid med en annan paragraf. T ex §49a.