Annons

Tråden om negativ färgfilm

Produkter
(logga in för att koppla)

Makten

Aktiv medlem
Märkligt nog fanns det ingen tråd om negativ färgfilm rent generellt, så vi får väl lov att starta en tycker jag:) Kanske passar den bättre i något annat forum, men jag misstänker att kunskapen är som högst här.

Efter att nu ha kommit igång ordentligt med att framkalla svartvit film hemma så tänkte jag börja plåta lite med färg också. De problem jag haft med den svartvita filmen har i stort sett bara rört själva framkallningsutrustningen, inte framkallningen i sig, så jag är inte särskilt orolig vad gäller svårigheterna med C41-framkallning i hemmet.

Men! Nu var det inte det som tråden skulle handla om:) Utan om negativa färgfilmer i största allmänhet. Jag har noll och ingen koll på olika filmers karaktärer, så jag har några frågor.

------------------------------

– Finns det någon negativ färgfilm som har egenskaper som liknar diafilm? Alltså hög kontrast och hög färgmättnad. Många verkar vilja åt mjuka tonövergångar och sånt, men jag vill ha ordentligt med smäck i bilderna. Färgbalansen behöver inte vara neutral heller. Lite kall ton kan gå an bara färgerna är klara.

– Var hittar man färgfilm (främst 120) till vettigt pris i Sverige? Photax och Schönherrs har filmer från en femtiolapp styck och uppåt ungefär, men det vore trevligt om man kunde komma lite lägre även om det inte är nödvändigt.

– Många verkar anse att negativ färgfilm vinner på att överexponeras. Är detta för att labben underframkallar dem (alternativt har mögig kemi), eller vinner man något annat på det om man ska skanna filmen själv? Med svartvitt har jag funnit att negativen blir lite väl "mesiga" om jag överexponerar och underframkallar. Då måste man dra upp kontrasten så fasligt i efterbehandlingen att bilderna "spricker" och lustigt nog blir mycket kornigare än om man underexponerar en skvätt istället. Men det beror nog på att jag vill ha hög kontrast.

– Det finns enligt uppgift negativa färgfilmer som inte har orange filmbas, eftersom de är gjorda för att skannas. Vilka filmer kan detta vara? Har de någon särskild benämning? Jag antar att det vore utmärkt då jag inte ska förstora på papper (annat än då möjligen skannade filer).

– Nu kanske det är läge att börja fundera på det där med UV-filter! Är moderna filmer ens UV-känsliga, eller kan man skita i filter även en knallklar sommardag?

Det var mina funderingar för stunden, men det kommer säkert fler:)
 
Senast ändrad:
+1 på Ektar 100. Förstärker först och främst rött, men även lite grönt, knappt alls blått. Men vill du ha dia, använd dia.

135-film brukar jag köpa där jag kommer åt. Fujis Superia 200 är min vardagsfilm, och den får man tre för en hundring i kassan på coop eller vartsomhelst, ungefär. 120 beställer jag från photax eller macodirekt, beroende på mängd och vad som behövs i övrigt. Min lokala handlare har ett visst utbud också, så ska jag ha några stycken bara går jag dit.

Jag har inga som helst åsikter om medveten felexponering av färgfilm, utan inväntar övriga svarande på den punkten.

Jag har för mig att det var Rollei som tog fram filmen du pratar om, men... Alltså, scannermjukvara kompenserar ju för filmbasen. Det är möjligen intressant om man reprofotograferar negativen med digitalkamera, men så länge du scannar kan jag inte se att det spelar någon roll.

Ja, moderna filmer är UV-känsliga. Färgfilm är uppbyggd av tre färglager - rött, grönt och blått. Det blåa tar även upp UV-strålning, vilket gör att man kan få en blåton och kontrastförlust i bilden.
 
Ektar har jag också fastnat för baserat på vad jag läst, men jag har också hört från en av mina favoritfotografer på ett annat forum att han hatar den filmen, hehe. Jag får väl prova:) Fast fan vet om det är rött jag vill förstärka. Kanske precis tvärtom faktiskt! Jag får klura lite och kika på bilder.

Just nu har jag några rullar utgången Reala 100 som jag tänkte börja med. Jag har ingen aning om hur den mår eftersom den gick ut 2003, men jag fick finfint resultat från en rulle Provia 100 (dia alltså) som förvarats i frys tillsammans med Realan lika länge, så det ska nog funka.

Att jag inte vill hålla på med dia är för att det verkar lite för bökigt att framkalla hemma. Där är det uppenbarligen verkligen noga med temperaturen, medan C41 tycks ha viss klåpmån på nån grad hit eller dit. Kanske en vacker dag:)

Att slippa filmbasens färgton vore fint eftersom jag inte gärna överlåter till skannerprogrammet att göra massa automatiska korrigeringar. Det försämrar naturligtvis möjligheterna att få bästa resultat, även om det funkar.

UV-filtret får jag plocka fram då! Hoppas jag har nåt i vettig storlek (har ett lager), samt även något skylight-filter.
 
Jag använder Vuescan, och kan då kalibrera för filmbasen på varje individuell rulle. Finns som gratis testversion, så prova och se. Väl värt pengarna, I say.
 
– Det finns enligt uppgift negativa färgfilmer som inte har orange filmbas, eftersom de är gjorda för att skannas. Vilka filmer kan detta vara? Har de någon särskild benämning? Jag antar att det vore utmärkt då jag inte ska förstora på papper (annat än då möjligen skannade filer).
Rollei Digibase CN200. Vet inte om någon annan tillverkare anammat det.
 
Jag plåtar i 99% av fallen med negativ färgfilm och sedan så länge jag kan minnas använder jag Portra 160NC - vilket alltså, föga förvånande, är min favoritfilm. Den ska ju visserligen vara framtagen för just hudtoner, men jag fotograferar mest landskap och arkitektur och värdesätter ändå den naturlig färgåtergivningen.
Jag exponerar den alltid efter 100 ISO för att jag någon gång hört att det blir bättre då. Det kan också stämma, för när jag ibland dragit en rulle Portra 400NC och exponerat efter just 400 har neggen ofta sett lite klena ut.

Jag framkallar den på proffslabb runt hörnet och skannar själv. Den ska vara bra att skanna och jag kan bara hålla med.
Om du däremot är ute efter mer tryck i bilderna som i diafilm är det nog inte rätt val och frågan är om någon negativ färgfilm kan ge dig det. Dia ger ju helt makalösa färger och varje gång jag plåtat en rulle dia tänker jag "jag ska bara plåta dia nu!" för att sedan gå tillbaka till gamla hederliga Porta 160NC.

När Ektar kom fick jag en rulle att testa av labbet och jag tyckte inte alls om den. Allt är ju en smaksak, men jag tycker den gav väldigt urvattnade färger.

Portra 160VC ger ju däremot mer tryck i färgerna, men nu ska väl NC och VC försvinna och bli en Portra.

/Carl
 
UV-filtret får jag plocka fram då! Hoppas jag har nåt i vettig storlek (har ett lager), samt även något skylight-filter.
Jag tror att rädslan för UV-ljus vid analogt foto är överdriven. Jag använde UV-filter på mina systemkameraobjektiv under många år. Inte för att jag var var rädd för UV-strålningens verkan på filmen, utan för att jag trodde på iden att skyddsfilter behövdes. Sen jag kom underfund om att de är onödiga i de flesta fall har jag slutat att använda UV-filter och jag har inte märkt någon skillnad när det gäller färger, t ex blått. Jag har heller aldrig haft något problem med kameror som det inte går eller är opraktiskt att ha filter på.

Även svartvit film är ju känslig för blått ljus och därför kanske lika, eller lika lite, känslig för UV-ljus. Har du haft problem med UV-ljuset när du fotat svartvitt? Dessutom dämpar förmodligen glasen i objektivet UV-ljuset en del.

UV-ljus är nog mest ett problem när man fotar på hög höjd. Om nån bar upp mig på Mount Everest topp (jag är knappast i fysisk form för ta mig upp för egen maskin) och jag hade en analog kamera med mig, så skulle jag absolut ha ett UV-filter påskruvat. :)

Olle
 
– Många verkar anse att negativ färgfilm vinner på att överexponeras. Är detta för att labben underframkallar dem (alternativt har mögig kemi), eller vinner man något annat på det om man ska skanna filmen själv?
Skanning har jag ingen erfarenhet av, men man brukar säga att negativ film ska exponeras efter lågdagrarna medan positiv (dia) efter högdagrarna.

Anledningen till att man exponerar negativ film (färg eller S/V spelar ingen roll) efter lågdagrarna är att om motivet har stora kontraster så riskarar man annars att få mycket lite teckning i lågdagrarna.

Med diafilm blir det tvärtom. Vill man ha teckning högdagrarna (och de vill man för det mesta) så får exponeringen ske efter dessa, även om lågdagrar kanske sotar igen vid motiv med större kontrast än vad filmen klarar av. Men det beror ju förstås också på vilka delar av motivet som man tycker är viktigast.

En annan orsak till att många överexponerar negativ färgfilm är att tillverkarna ibland verkar vara lite väl optimistiska när det gäller känsligheten av framför allt högkänslig film. Ytterligare en orsak kan vara att negativ färgfilm brukar vara mer tolerant mot överexponering än mot underexponering.

Olle
 
Senast ändrad:
Rollei Digibase CN200. Vet inte om någon annan tillverkare anammat det.
Tack! Ska kolla in det vid tillfälle:)

Jag tror att rädslan för UV-ljus vid analogt foto är överdriven.
Det tror jag nog också. Som du skriver så äter objektivet antagligen upp det mesta av UV-frekvenserna ändå, och resterande kontrastsänkning är nog bara till problem vid vissa särskilda omständigheter.

Jag har inte haft några problem alls med UV när jag fotat svartvitt, men å andra sidan har jag ju inget att jämföra med. Jag har en känsla av att när man ändå skannar filmen, så är vinsten försvinnande liten eftersom man kan lägga precis den kontrastkurva man vill ändå. Fast det blir säkert liiiiite värre med färg.

Skanning har jag ingen erfarenhet av, men man brukar säga att negativ film ska exponeras efter lågdagrarna medan positiv (dia) efter högdagrarna.
Jo, jag har ganska nyligen läst ut "The Negative" av Adams, så jag har fått bra förståelse för det där. Men, att exponera på det viset förutsätter att man har full kontroll över framkallningen för varje enskild bild, vilket man ju inte har.

Jag har förstått att jag ofta exponerat för högt eftersom jag tänkt som om kameran vore digital. Det viktiga torde vara att lägga mellantonerna i det intervall där jag vill ha mest information på negativet, förutsatt att det inte ruinerar hög- eller lågdagrar. Ju mer som är samlat precis mitt på histogrammet, desto bättre chans har jag att lägga kontrasten så som jag vill. Nackdelen är ökat kornighet vid kurvpåläggning om kontrasten på negativet är för låg. Men någon förskjutning uppåt eller nedåt (höger/vänster) verkar bara dumt att pyssla med.

-----------------

Nu har jag förresten beställt C41-kemi! Och några rullar Portra 400 av den nya sorten. I kameran sitter en rulle Reala 100, och i eftermiddags var det tyvärr för murrigt för att fota med den, utan stativ som jag var. Det ska bli fantastiskt spännande att framkalla färg! :)
Jag tror jag ska prova att blaska lite med burkarna så länge för att se hur svårt det är att hålla vettig temperatur.
 
– Finns det någon negativ färgfilm som har egenskaper som liknar diafilm? Alltså hög kontrast och hög färgmättnad. Många verkar vilja åt mjuka tonövergångar och sånt, men jag vill ha ordentligt med smäck i bilderna. Färgbalansen behöver inte vara neutral heller. Lite kall ton kan gå an bara färgerna är klara.

Hög kontrast och hög färgmättnad är typiskt för konsumentfilmer, men mest utmärker sig proffsfilmer som Kodak Ektar och Fuji Pro 160C, den senare är dock på väg ut. Samma gäller VC-varianterna av Portra, men nya Portra 400 är nog rätt kontrastrik också. Om man bara scannar är kontrast och färgmättnad något man photoshoppar, men vid äkta kopiering är filmens inbyggda egenskaper desto viktigare.

– Många verkar anse att negativ färgfilm vinner på att överexponeras. Är detta för att labben underframkallar dem (alternativt har mögig kemi), eller vinner man något annat på det om man ska skanna filmen själv? Med svartvitt har jag funnit att negativen blir lite väl "mesiga" om jag överexponerar och underframkallar. Då måste man dra upp kontrasten så fasligt i efterbehandlingen att bilderna "spricker" och lustigt nog blir mycket kornigare än om man underexponerar en skvätt istället. Men det beror nog på att jag vill ha hög kontrast.

Det viktiga är att inte underexponera färgneg, det ser för jävligt ut. Genom att överexponera lite undgår man den risken, och det brukar också öka färgmättnad och kontrast. Labben har inget att vinna på underframkallning av ovan nämnt skäl, inte minst eftersom merparten av deras omsättning redan är felexponerad av undermåliga kameror och dito fotografer.

– Det finns enligt uppgift negativa färgfilmer som inte har orange filmbas, eftersom de är gjorda för att skannas. Vilka filmer kan detta vara? Har de någon särskild benämning? Jag antar att det vore utmärkt då jag inte ska förstora på papper (annat än då möjligen skannade filer).

Färgen på basen har egentligen inget med scanning eller kopiering att göra. Alla filmer scannas när man gör snabbkopior idag, och scannrarna är inställda på orange bas. Vid optisk kopiering är det bara att ändra filtreringen, inte heller här spelar basens färg någon roll.
Filmen du tänker på heter Rollei CN200, någon annan känner jag inte till för stillbildsfoto. Det finns ingen särskild anledning att använda CN200, bildmässigt är den jämförbar med vilken budget-200-film som helst och den klara basen beror helt enkelt på att det är vad som är tillgängligt i filmfabriken. Ett eventuellt användningsområde är för omvändningsframkallning.

– Nu kanske det är läge att börja fundera på det där med UV-filter! Är moderna filmer ens UV-känsliga, eller kan man skita i filter även en knallklar sommardag?

UV ska inte spela någon roll, förutom en eventuell uppvärmande effekt.
 
Att slippa filmbasens färgton vore fint eftersom jag inte gärna överlåter till skannerprogrammet att göra massa automatiska korrigeringar. Det försämrar naturligtvis möjligheterna att få bästa resultat, även om det funkar.

Att dra bort en viss färg är inte en massa automatiska korrigeringar, och kan lika gärna göras för hand i Photoshop. Även med en klar bas kommer scannern att ha ett färgstick, och om det ingår lite orange eller ej är en bisak.
 
Jag har nu framkallat och skannat en rulle Reala 100, och jag kan inte begripa hur filmbasens ton INTE skulle påverka resultatet. Den är ju ganska mörk, så man utnyttjar inte skannern i närheten av lika bra som med svartvitt till exempel.
Följden är ordentligt med skannerbrus, men lyckligtvis syns det inte i de små applikationer som jag tänker använda bilderna till.

Sen är det möjligt att filmbasen blev mörkare än tänkt på grund av min framkallning, men jämför jag med gamla småbildsneg som jag har liggande, så är skillnaden inte särskilt stor.

Jag kan för övrigt meddela att jag lät skannern göra bäst den ville efter att ha försökt lägga ner en timme på en enda bild utan att få till färgbalansen. Man måste uppenbarligen lägga helt olika kurvor i respektive färgkanal, och det kräver nog ett jädra meckande.

I alla fall måste jag säga att slutresultatet är över all förväntan! Jag bjuder på ett litet smakprov och tar resten i min blogg imorgon: http://img.photobucket.com/albums/v621/Makten/Pentax 67II/009.jpg
Pentax 67II med 75/4,5 @ f/5,6 och 1/60 handhållet (jo, det går faktiskt oavsett vad vissa förståsigpåare anser).
 
Nu har jag framkallat rulle nummer två, och det gick betydligt lättare eftersom jag gjorde en låda med vattenslang och avtappning att ställa allt i. Däremot får jag fortfarande oroväckande mörk filmbas trots mycket längre blekfix än föreskrivet, och det är det enda som kan vara fel enligt Tetenals felsökningsschema. Därtill skulle det inte skada med lite mer svärtning, vilket kan bero på för låg temperatur. Jag har dock inte en aning om hur varmt det är i själva dosan, men det enda momentet då den kan tappa värme är när man häller i själva framkallaren. Det kanske stjäl någon grad bara det?

Hur som helst ser det ut ungefär som sist, så det lär bli användbara resultat i alla fall:)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.